Melodifestival del sist (typ)

Blä. Så kan jag sammanfatta mina åsikter efter gårdagens delfinal. Man kunde ha hoppats på att de sparade det bästa till sist, men tji fick jag. Det började visserligen bra, med en mysig 70-talsrocklåt och en behaglig tjejgruppslåt som mest påminde om The Corrs. Men sen gick det utför som det brukar. Daniel Mitsogiannis bräkte, Nordman brölade, och Sibel sövde med en osedvanligt trist och melodilös "power"-ballad. Fronda gillade jag faktiskt lite, om inget annat för att man vaknade till lite efter Sibels fläktdrivna sömnpiller. Och så har vi favoriterna, förstås. Samma gamla tramsiga Schlagerpophelvete vi hört tusen gånger förr, inte minst Bengtzing själv i Värsta Schlagern. Ironi så det förslår.

Ni kanske anmärker på att dem låtar jag nämnde jag gillade var de som inte gick vidare. Den jag gillade bäst kom sist, dessutom. Nu när jag äntligen trodde att Svenska folkets musiksmak tagit sig upp ur rännstenen, så faller det tillbaka i samma gamla spår. Jag får bara hoppas att denna deltävling bara var en parantes, och att finalen utser en vinnare som inte är samma låt vi hört om, och om, och om, och om och...