onsdag, februari 25, 2009

Kårobligatoriet

Äntligen har det bestämts att Sveriges högskolestudenter ska få njuta av samma föreningsfrihet som resten av landets befolkning. Kårobligatoriet ska nämligen avskaffas från och med juli nästa år. Grattis säger jag till alla studenter, som nu slipper belasta sin oftast redan ansträngda ekonomi med betalning till en förening man kanske aldrig ens kommer i kontakt med eller har nytta av. Personligen hade jag gärna sett det här beslutet lite tidigare, när jag var student, men det är väl bättre sent än aldrig.

29

Jaha, idag var man 29.

Tjugionio.

Tvåa-Nia.

30 sans 1.

Tjuuuugioniiiiio.

Yikes.

;)

måndag, februari 23, 2009

fredag, februari 20, 2009

Annonsflum

Det är ju hårda tider. Därför har jag känt mig nödd och tvungen att sälja lite utrymmer här på bloggen för privatannonser:

-------------

Delstat säljes
Fin havsutsikt. Lätt infesterat med översvullna egon. Säljes i befintligt skick. Fråga efter Ah-nuld för info.

Havstomt till salu
Lätt begagnat. Mycket nära vattnet. Kan vara i behov av viss restaureringsarbete. För info rista in namn och nummer på stentavla och sänk ner i Atlanten på 31°15′15″N 24°15′30″W.

Flygplan säljes billigt!
Har vissa kroppsskador. Annars i utmärkt skick. Valhänt idiotpolis medföljer på köpet.

-------------

Och så en annons från vår sponsor:

Maria Juana mjölkprodukter AB - Studiero på flaska!
Glöm ordningsomdömen! Med vår patenterade speciella mjölkblandning i era skolor och hem kommer barnen att bli hur lugna och fogliga som helst! Sprängfylld med nyttiga vitaminer och hallucinogener kalcium. (Viss aptitökning kan förekomma.)

torsdag, februari 19, 2009

Skamlös reklam

Jag fick härom dagen syn på en artikel som länkade till Bok-SM, ett arrangenmang av sidan Kapitel 1 där amatörförfattare kan ladda upp sina alster. Jag bestämde mig för att damma av min gamla fantasyberättelse som jag skrev (på engelska) för snart 11 år sen och prova på att ladda upp den. En uppföljare finns, men den har jag ännu inte laddat upp.

Länk till boken finnes här. De som vill kan kolla in den eller t o m ge den en rekommendation (något som dock kräver konto på sidan, som är gratis).

Björkman vs JK

Hittills ångrar jag inte mitt val om att inte följa Melodifestivalens deltävlingar i år. De låtar jag bitvis hört ger mig inte något direkt sug att höra mer kan man väl säga. Nu har det dessutom börjat storma runt Christer Björkman. Musikern Johan Norberg har nämligen anklagat Björkman för extrem toppstyrning vad gäller juryns arbete. Björkman förnekar givetvis detta, men till och med då blir det fel:

"Melodifestivalens final är ju ett direkt EM-kval, om man ska uttrycka det så. Den låt som vinner ska alltså tävla i ett internationellt sammanhang och att man då påminner juryn om att de faktiskt ska ha den uppgiften att skicka en låt med internationell hitpotential som förhoppningsvis ska kunna vinna Eurovision Song Contest är verkligen inget konstigt. Det är snarare en påminnelse om vad uppgiften är."

Jag som i min naivitet trodde att juryns arbete var att välja den bästa låten, inte den som de tror kommer att lyckas bäst i Eurovision, för det gick ju bra förra året.

Det har dessutom blivit en polisanmälan, som nu gått vidare till JK om uttagningsprocessen. Svenska folket luras visst om hur uttagningen går till. Man påstår i Melodifestivalen att alla kan bidra med en låt, men i verkligheten har man extremt svårt att få med någon om man inte redan är känd. Man behöver bara kolla på den uttagna låtlistan för att fatta lite misstanke om att detta kanske inte är så långt från sanningen. Om det verkligen är över 3000 inskickade bidrag, hur kommer det sig att det bästa man kunde sålla fram är samma massproducerade skräp från samma gamla schlagerräver som alltid.

Hur mycket av alla anklagelser som är sant får vi väl aldrig veta, men jag hoppas att Björkmans järngrepp över festivalen snart släpper. Då kanske det finns en möjlighet att det kan bli folkets Melodifestival igen...

onsdag, februari 18, 2009

Ny Simpsons-intro

Efter nästan 20 år har nu långköraren The Simpsons fått en ny uppfräschad intro. Låten och händelseförloppet är i princip detsamma, men animationen är uppdaterad och, än viktigare, man har inkorporerat en stor del av seriens väldiga uppsättning karaktärer. Med tanke på att en del av karaktärerna som syntes i den gamla versionen var döda eller hade annars försvunnit från serien för länge sen är detta en välbehövlig uppdatering.

Det nya introt, komplett med en extralång "couch-gag" för att fira övergången, kan ses här:

fredag, februari 13, 2009

Movie roundup part 3

Nu är hyrfilmsabonnemanget slut och alla filmer återlämnade, så det är hög tid för den här omgångens sista filmsummering.

Shrek den Tredje
Träsktrollet Shrek får veta att det är han som ska ta över riket när hans svärfar till kung trillar av pinn. För att slippa detta ger sig Shrek ut på äventyr för att hitta någon annan som ska göra det i stället. Denna del följer i princip samma formel som de två tidigare, men levererar ändå en hel del humor. 3/5

No Country for Old Men
Bröderna Coen levererar här en mörk och obehaglig berättelse om en man som blir inblandad i en farlig värld av knark och kallsinniga lönnmördare. Skildringen är tämligen realistisk utan filmklichéer och utan någon egentlig "hjälte". Det enda jag stör mig på är att slutet på något vis känns som om det bara rinner ut i sanden, men det kanske bara är jag. 4,5/5

Priscilla - Öknens Drottning
En australiensisk film om några drag queens som tar en bussresa genom Australiens öken. Det blir en hel del absurda situationer och vitsiga repliker, men filmen genomsyras också av en viss mörker, bland annat homofobin som återfinns lite här och var på landsbygden. 3,5/5

Gudfadern II
Den här filmen behöver egentligen ingen recension. Mästerverket som är Coppolas Gudfadern fortsätter här i andra filmen i trilogin, där vi får följa Michael Corleones liv som ledare över maffiafamiljen. Parallellt med detta förtäljs historien om Vito Corleone, den förra gudfadern, och hans liv och väg till makten. Jag brukar klaga över för långa filmer, men dem här 3+ timmarna är det inget problem att sitta genom. 5/5

Kung Fu Panda
Ännu en Dreamworks film, denna gång med en lat och matglad panda som får veta att han är den "utvalde" som ska bekämpa ondskan. Som vanligt med Dreamworks blir det mycket skratt, och filmen är både välanimerad och välskriven. För en gångs skull tycker jag att den kunde varit lite längre, då sidokaraktärerna gärna kunde ha fått lite mer utveckling. I stället verkar det som om det finns en spinoff-film som förklarar deras bakgrunder, men jag tycker att det känns aningen billigt. Whatever. En bra film, i alla fall. 4/5

Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike
Indiana Jones återvänder efter många år till vita duken, men för min del hade de gärna kunnat låta franchisen vila i fred. Filmerna har alltid präglats av dödstrotsande stunts och paranormala fenomen, men i den senaste delen går skaparna alldeles för långt på båda fronterna. Det blir för otroliga saker som Indy mirakulöst klarar sig oskadd från (jag har stor lust att låta "Nuke the fridge" ersätta "Jump the shark" i mitt språkbruk), och det blir till den grad att det aldrig blir någon spänning i filmen eftersom hjältarna känns odödliga på något vis. Storyn är virrig och tämligen absurd, och i allmänhet är filmen ganska dåligt ihopsatt. En skamfläck för serien. 1,5/5

Mumien: Drakkejsarens grav
Ännu en uppföljare. Äventyraren Rick O'Connell och hans fru och son får en gång till bekämpa en mäktig typ som dog för länge sen men återuppväcks (denna gång en kinesisk kejsare) och börjar ställa till ofog. Äventyret är underhållande och roar väl för stunden, fast i slutändan är filmen ganska lättförglömlig. 3/5

Wall-E
Denna Pixarfilm handlar om den lilla roboten Wall-E, som har den eviga uppgiften att städa upp på jorden efter att människorna skräpat ner den så mycket att de blivit tvungna att fly ut i rymden. En dag bryts hans monotona existens av en annan robot som kommit från rymden för att undersöka jorden. Wall-E blir förtjust i nykomlingen och är ovillig att släppa taget när rymdskeppet återvänder för att hämta den. Första delen av den här filmen är en härlig och sprudlande upplevelse av naivitet och upptäckarglädje. Få ord sägs eller behövs, utan det handlar om uttryck och känslor. Den andra halvan fokuserar mer på dem nu väldigt dekadenta människorna, och då tar filmen in på en mer traditionell bana med dialoger och intriger. Jag hade gärna sett mindre av den senare varan, men på det hela taget är det ändå en härlig filmupplevelse. 4,5/5

Hancock
Will Smith spelar här den alkoholiserade superhjälten Hancock, som ingen egentligen tycker om eftersom han förstör halva staden varje gång han haffar en skurk. Lyckligtvis träffar han en PR-agent som hjälper honom med sin image. Efter halva filmen byter plötsligt hela historien spår och går in på en helt annan situation. Denna plötsliga omdirigering av storyn känns aningen abrupt, nästan som om det var två avsnitt av en serie som satt ihop. Överlag är dock filmen hyfsad, varken mer eller mindre. 2,5/5

Det var allt för denna gång. Antagligen går jag med i filmklubben igen när det kommit ut en radda med nya filmer som jag vill se. May the Force be with you! *Cue end credits*

lördag, februari 07, 2009

Orkar inte...

Så var det dags igen. Melodifestival. Förra året hade jag en rätt uttömmande rapportering, men i år orkar jag bara inte följa eländet. Jag kollar väl på finalen, men alla dessa deltävlingar och dueller känner jag att jag klarar mig utan. Man kan ju fråga sig varför de har krånglat till det så in i norden. I år är reglerna så krångliga att inte ens artisterna själva verkar begripa dem.

Och så har vi förstås den detaljen som verkligen sticker i ögat: den nya jurygruppen. Just det, ännu en samling elitkulturmuppar som ska berätta för folket varför vår musiksmak är fel. Det är precis vad vi behöver. I synnerhet med tanke på att det var just juryn som såg till att Perelli fick åka och göra bort sig i fjol.

Nä, i år får mupparna klara sig själva. Det verkar ändå vara vad Björkman och Co. vill.

fredag, februari 06, 2009

Riskutbildning

I förrgår var det dags för riskutbildningen, tidigare känd som halkkörningen. Numera har de ändrat det till en mer "prova på"-aktig upplevelse, då man kom på att det egentligen var rätt idiotiskt att "godkänna" någon på att köra i halka. (Nu kan jag det här, nu behöver jag inte oroa mig för halka längre!)

Förutom själva halkkörningen, som i sig var en ganska kul men samtidigt läskig insikt i hur snabbt det kan gå åt pipan om det är lite småhalt på vägen, fick vi känna på hur en krock känns (i 7 km/h) samt hur det är att vara i en bil som voltat upp-och-ner. Båda upplevelserna var tämligen obehagliga, trots dem kontrollerade omständigheterna. Vi fick även ha på oss särskilda glasögon som härmade en upplevelse av grov fylleri. Dagen avslutades med lite landsvägskörning och omkörningsövningar. Allt som allt var det en givande erfarenhet.

Kanske än viktigare: nu känns det äntligen som om körkortet verkligen är inom räckhåll. Nu finns det, rent tekniskt, inget som hindrar att man kan boka uppkörningstid. I praktiken är det dock några saker som måste finputsas först för att jag ska känna att jag har goda chanser att klara det.

tisdag, februari 03, 2009

The Return of the Ungdomsvåld

Det verkar som om ämnet ungdomsvåld har blivit på tapeten igen, när en 9-åring skallade sin lärare i klassrummet. Förra gången jag skrev om detta nämnde jag hur oengegerade föräldrar, som uppfostrar sina barn utan tillstymmelse till disciplin, är en stor del av problemet. I detta fall ser man även att disciplinproblemet inte bara finns hos föräldrarna. "Barn blir ju arga" heter det visst nuförtiden när ett barn blir våldsam mot en auktoritetsfigur. Vad skickar det egentligen för signaler till andra ungar när de ser att man kan göra så här mot lärare och andra vuxna och ingenting händer?

En ny brittisk studie har visst kommit fram till den ack så populära slutsatsen att barns beteenden idag grundar sig i allt TV-tittande, Internet och TV-spel som de roar sig med. Men det är bara att skylla ifrån sig. Ansvaret för att barn ska kunna utvecklas till fungerande sociala individer ligger hos föräldrarna och samhället. På något vis känns det som om det blivit fult att straffa barn oavsett vad de gör. Med detta eviga daltandet är det inte underligt att man hör dessa skräckhistorier från lärare som blir illa behandlade. Lyckligtvis är Jan Björklund på gång med lite bättringsåtgärder. Frågan är hur långt det hjälper när problemet verkar vara så systemiskt, men det känns antagligen bättre för lärarna som kanske inte behöver vara lika rädda för sina egna elever...