Mitt förra inlägg fick igång mig på folks generella okunskap kring det vetenskapliga. Idag såg jag dessutom att denna okunskap (kring LHC, faktiskt) lett till ännu en Darwin Award-pristagare. Det leder ju en till funderingen över varför detta fenomen finns i vår moderna värld. Vi lever i historiens hittills mest upplysta tidsålder. Information kring i princip allt finns lättillgängligt för den stora populationen. Så varför florerar en väldig epidemi av villig okunskap?
Låt mig först klargöra: Jag vet att alla inte har lätt för studier och faktainläsning, och jag har full förståelse för att man inte kan veta allt om allt, även om informationen finns tillgängligt. Jag vet att jag själv, även om jag anser mig ha hyfsad allmänbildning, bara vet en liten bråkdel om det mesta. Det jag reagerar på är folk som blir rädda/arga på saker de hör om och inte förstår och sedan reagerar mot detta med, inte kunskapssökning i ämnet, utan diverse rabiata insändare/bloggar/hemsidor/organisationer/etc. Jag kommer aldrig att fatta hur man kan starta en hel rörelse kring ett visst fenomen men inte orkar öppna en bok eller kolla lite på nätet för att faktiskt kolla riktig fakta om sagda fenomen. Är det måhända en allmän misstro till "fakta" i allmänhet?
Journalisterna är egentligen allra värst i detta avseende, då det är från massmedia som folk i allmänhet får huvuddelen av sin information. Man ser nästan aldrig att journalister lyckas återge vetenskaplig information på ett korrekt sätt, och finner de ett visst ämne alltför tråkigt känner de sig tvingade att "krydda" det hela lite med spekulationer eller, i vanligare fall, "larmrapporter", allt i jakten på fler sålda lösnummer.
Det är dock ingen ursäkt för resten av befolkningen. Folk som tar allt som står i tidningarna som absolut fakta utan kritisk granskning är, i min mening, idioter. Nästan ännu värre är de som blint följer särskilda intresseorganisationer som verkar ha som enda uppgift att sprida desinformation. Exempel på detta är anti-GMO grupper, som tillsammans med liknande organisationer inom andra områden stödjer sig på ett fåtal rapporter av tvivelaktig vetenskaplig kvalitet för att stödja sin ställning, samtidigt som det totalt ignorerar resten av forskarvärlden.
Hela världens information finns idag tillgängligt för en stor del av befolkningen. I stället för att råka i panik, gå med i protestmarscher eller skriva ilskna alster om ett "farligt" fenomen som det står om i tidningen, försök att faktiskt göra lite egna undersökningar i ämnet. Oftast räcker det med grundkunskaper för att fatta att en viss "larmrapport" är absurd. Visserligen är Internet fullt med felaktigheter också, men med lite kritisk granskning och eftertanke borde det i alla fall gå att undvika dem största dumheterna.
Visar inlägg med etikett Cyniska söndag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cyniska söndag. Visa alla inlägg
söndag, september 14, 2008
söndag, juli 27, 2008
Mini-CS: Prioriteringar
(Jag hade egentligen inte tänkt skriva någon Cyniska Söndag idag, men idiotin hos vissa folk i det här landet kräver ibland uppoffringar.)
Är mustascher onda? Det finns väl vissa som tycker det, tillräckligt många för att det kunde bli "tittarstorm" mot Rapports nyhetsuppläsare Rikard Palms nya överläppsvärmare, som han visst hade mage att anförskaffa under sin semester.
Man upphör aldrig att förvånas över idioters prioriteringsförmåga. Rapportsändningen i sig innehöll nyheter om bland annat bombdåd i Kina med syfte att förstöra OS, flera bombdåd i Indien, en man som knivskars i halsen i Malmö, en försvunnen kvinna hittad död, samt utebliven ersättning vid försenade och inställda semesterflyg. Allt detta var dock uppenbarligen av mindre vikt än uppläsarens mustasch. Man kan också ha funderingar om dessa individers liv när de känner att behovet att ringa till SVT och klaga på denna håriga skymf överröstar allt annat som de kan tänkas ha gjort i stället.
Personligen tycker jag f ö att han såg snyggare ut med utväxten, men som en typisk mäha var han tvungen att gå med på pöbelns krav. Det verkar som om man alltid kan få igenom vad man vill i det här landet bara man är tillräckligt högljudd och galen.
Som en intressant bisak anmärkte jag också på att Aftonbladet hade en liten omröstning i samband med artikeln om vem som har/hade "tidernas mustasch". Själv blev jag aningen sur att den självklare vinnaren inte fick vara med:
Är mustascher onda? Det finns väl vissa som tycker det, tillräckligt många för att det kunde bli "tittarstorm" mot Rapports nyhetsuppläsare Rikard Palms nya överläppsvärmare, som han visst hade mage att anförskaffa under sin semester.
Man upphör aldrig att förvånas över idioters prioriteringsförmåga. Rapportsändningen i sig innehöll nyheter om bland annat bombdåd i Kina med syfte att förstöra OS, flera bombdåd i Indien, en man som knivskars i halsen i Malmö, en försvunnen kvinna hittad död, samt utebliven ersättning vid försenade och inställda semesterflyg. Allt detta var dock uppenbarligen av mindre vikt än uppläsarens mustasch. Man kan också ha funderingar om dessa individers liv när de känner att behovet att ringa till SVT och klaga på denna håriga skymf överröstar allt annat som de kan tänkas ha gjort i stället.
Personligen tycker jag f ö att han såg snyggare ut med utväxten, men som en typisk mäha var han tvungen att gå med på pöbelns krav. Det verkar som om man alltid kan få igenom vad man vill i det här landet bara man är tillräckligt högljudd och galen.
Som en intressant bisak anmärkte jag också på att Aftonbladet hade en liten omröstning i samband med artikeln om vem som har/hade "tidernas mustasch". Själv blev jag aningen sur att den självklare vinnaren inte fick vara med:
söndag, juni 15, 2008
Cyniska söndag: Kultur
Folk som ofta besöker min blogg vet att jag inte är en stor vän av kultursektorn. Alltför länge har kulturmupparna kunnat styra och ställa i princip hur de vill: Det är ändå de som bestämmer vad som är kultur och hur mycket det är "värt", samtidigt som de avnjuter statliga bidrag och fördelar i form av kulturmoms och dylikt. Resultatet har blivit ett träsk av övervärderad dynga som för det mesta struntar i gemene man (de som borde vara den riktiga målgruppen) och bara verkar finnas till för resten av kulturelitens nöje.
För några veckor sen gjorde Vänsterpartiets styrelse apropå detta ett enligt mig lysande beslut (en händelse som för övrigt är så bisarr att den får mig att tro att jag snart kommer att höra mina krukväxter skälla) att avskaffa upphovsrätten på internet. Beslutet gick dessutom igenom på kongressen. Varför denna plötsliga omsvängning, kan man fråga sig? Svaret är att antigen:
A) Vänsterpartiet hatar egentligen kultur och har bara lurat oss alla dessa år.
B) Det är för jobbigt att bekämpa fildelning så de har helt enkelt gett upp.
C) Lars Ohly har blivit spritt språngande galen.
D) Det är för att kultursektorn ska gynnas i det långa loppet.
De av er som valde D har förstås helt fel, för svaret är naturligtvis C. Men låt oss för debattens skull säga att det är D. Hur exakt skulle kultursektorn gynnas av att folk betalar mindre för kultur? "Du måste vara dum i huvudet, du din stilige hingst," tänker ni säkert.
MEN! I det stora hela tror jag inte att fildelning i stor grad påverkar vad folk betalar för kultur, utan endast deras tillgång till den. Motståndare till fildelning försöker använda sig av den felaktiga liknelsen med hantverkare som bara skulle ge bort sitt gods, men det är inte så enkelt. Visst, lite pengar går förlorade för att folk inte har betalat för den kopian, men nedladdare skulle i största sannolikhet inte betala för det dem laddat ner till att börja med. Det är tillgängligheten som avgör, och tack vare nedladdning kan man exempelvis upptäcka en litet känd musikgrupp vars skivdistribution helt enkelt inte nådde så långt som Sveriges kuster. Det finns ändå gränser på fysisk distribution. De stora skivbolagen hjälper inte heller direkt till med att hjälpa in nya talanger, som kanske avviker lite från vad som är "populärt", i branschen.
Sen har vi det där med kvalitén. Jag är personligen av opinionen att nästan hela kultursektorn, såväl svensk som utländsk, urholkats kvalitetsmässigt och övervärderats pengamässigt. Jag har nämnt vid flera tillfällen att jag inte går på bio, men inte pga nedladdning utan för att de flesta filmer är för jävla dåliga och kostar alldeles för mycket. En (något gammal) studie har förresten antytt att nedladdning inte påverkar biobesök. Nu verkar det dessutom som om USAs skådisar rustar för strejk. Bra, säger jag. De flesta är ändå övervärderade in absurdum. Sparka hela bunten så att vi kan få in lite fräscht blod i det alldeles för stagnerade Hollywood (Förutom möjligtvis Johnny Depp, även om Pirates 2 fick mig att dö lite inombords).
Med en ny lagstiftning kanske musik och film kan justeras till sitt egentliga värde, och vi kanske kan få en rimlig tid på upphovsskyddet. Varför kan ättlingar till kända musiker fortsätta att håva in royalties långt efter artistens död? Särskilt om man jämför med exempelvis medicinpatent, som kostar många miljoner och tar flera år att ta fram, men som bara varar i en bråkdel av den tiden? (Bara en jämförelse; medicinpatentens vara eller icke vara är en annan debatt.) Centern är också inne på denna linje, men jag tvivlar på att de stora partierna vill riskera att få kulturmupparna mot sig.
Låt kulturen vara värd vad den egentligen är värd!
För några veckor sen gjorde Vänsterpartiets styrelse apropå detta ett enligt mig lysande beslut (en händelse som för övrigt är så bisarr att den får mig att tro att jag snart kommer att höra mina krukväxter skälla) att avskaffa upphovsrätten på internet. Beslutet gick dessutom igenom på kongressen. Varför denna plötsliga omsvängning, kan man fråga sig? Svaret är att antigen:
A) Vänsterpartiet hatar egentligen kultur och har bara lurat oss alla dessa år.
B) Det är för jobbigt att bekämpa fildelning så de har helt enkelt gett upp.
C) Lars Ohly har blivit spritt språngande galen.
D) Det är för att kultursektorn ska gynnas i det långa loppet.
De av er som valde D har förstås helt fel, för svaret är naturligtvis C. Men låt oss för debattens skull säga att det är D. Hur exakt skulle kultursektorn gynnas av att folk betalar mindre för kultur? "Du måste vara dum i huvudet, du din stilige hingst," tänker ni säkert.
MEN! I det stora hela tror jag inte att fildelning i stor grad påverkar vad folk betalar för kultur, utan endast deras tillgång till den. Motståndare till fildelning försöker använda sig av den felaktiga liknelsen med hantverkare som bara skulle ge bort sitt gods, men det är inte så enkelt. Visst, lite pengar går förlorade för att folk inte har betalat för den kopian, men nedladdare skulle i största sannolikhet inte betala för det dem laddat ner till att börja med. Det är tillgängligheten som avgör, och tack vare nedladdning kan man exempelvis upptäcka en litet känd musikgrupp vars skivdistribution helt enkelt inte nådde så långt som Sveriges kuster. Det finns ändå gränser på fysisk distribution. De stora skivbolagen hjälper inte heller direkt till med att hjälpa in nya talanger, som kanske avviker lite från vad som är "populärt", i branschen.
Sen har vi det där med kvalitén. Jag är personligen av opinionen att nästan hela kultursektorn, såväl svensk som utländsk, urholkats kvalitetsmässigt och övervärderats pengamässigt. Jag har nämnt vid flera tillfällen att jag inte går på bio, men inte pga nedladdning utan för att de flesta filmer är för jävla dåliga och kostar alldeles för mycket. En (något gammal) studie har förresten antytt att nedladdning inte påverkar biobesök. Nu verkar det dessutom som om USAs skådisar rustar för strejk. Bra, säger jag. De flesta är ändå övervärderade in absurdum. Sparka hela bunten så att vi kan få in lite fräscht blod i det alldeles för stagnerade Hollywood (Förutom möjligtvis Johnny Depp, även om Pirates 2 fick mig att dö lite inombords).
Med en ny lagstiftning kanske musik och film kan justeras till sitt egentliga värde, och vi kanske kan få en rimlig tid på upphovsskyddet. Varför kan ättlingar till kända musiker fortsätta att håva in royalties långt efter artistens död? Särskilt om man jämför med exempelvis medicinpatent, som kostar många miljoner och tar flera år att ta fram, men som bara varar i en bråkdel av den tiden? (Bara en jämförelse; medicinpatentens vara eller icke vara är en annan debatt.) Centern är också inne på denna linje, men jag tvivlar på att de stora partierna vill riskera att få kulturmupparna mot sig.
Låt kulturen vara värd vad den egentligen är värd!
söndag, maj 18, 2008
Cyniska Söndag: Syndabockar
Alla tider har sina syndabockar som folk kan skylla diverse illdåd på. Förr i världen var det djävulen, för ett par årtionden sen var det våldsamma filmer, och dem senaste åren har det varit våldsamma TV-spel. Lanseringen av det superuppmärksammade GTA4 har nu återigen fått förbudsmupparna att vakna till och kräva att våldsamma TV-spel stoppas.
Jag ämnar inte såga sönder artikeln, för det har Johanna redan gjort på ett utmärkt sätt. Det här är ändå bara det senaste ledet i en långtgående trend, med amerikanske advokatkuku Jack Thompson i spetsen. Det är en tankeskola som har det kollektiva intellektet av en säck full med hammare och som alltid använder i princip samma argument: Unga våldsverkare spelade våldsamma TV-spel, därför måste våldsamma TV-spel vara orsaken bakom våldet.
Att översimplifiera komplicerade psykologiska problem till en enda underliggande orsak är ungefär som att säga att den globala uppvärmningen är enbart på grund av kofjärtar. Det finns inget som säger att unga killar som löper amok med automatvapen inte skulle göra så även utan närvaron av spel. Och att likställa Counter Strike med en "mordsimulator" torde innebära att jag kan skippa körövningarna och bara spela Gran Turismo för att ta körkort.
Det finns förstås många fler offer för syndabockism (den korrekta vetenskapliga termen är förstås Skyllaifrånsigus Idioticus), som tidigare nämnda våldsfilmer, porrfilm (som naturligtvis orsakar våldtäkter hos minderåriga; bristande uppfostran kan ju omöjligt ha haft något med saken att göra), det politiska block som är motsatt sitt eget, samt homosexualitet (som förstör den civiliserade världen i största allmänhet). Det är bara att våldsamma TV-spel är det som är trendigast att anklaga just nu, och har den enklaste lösningen: förbjud hela skiten! Det är synd att dessa tjattrande spånhjärnor inte kan ägna sin energi åt att bekämpa dem riktiga problemen i dagens samhälle i stället för att ta fokus därifrån, men det skulle ju kräva tankeverksamhet.
Jag ämnar inte såga sönder artikeln, för det har Johanna redan gjort på ett utmärkt sätt. Det här är ändå bara det senaste ledet i en långtgående trend, med amerikanske advokatkuku Jack Thompson i spetsen. Det är en tankeskola som har det kollektiva intellektet av en säck full med hammare och som alltid använder i princip samma argument: Unga våldsverkare spelade våldsamma TV-spel, därför måste våldsamma TV-spel vara orsaken bakom våldet.
Att översimplifiera komplicerade psykologiska problem till en enda underliggande orsak är ungefär som att säga att den globala uppvärmningen är enbart på grund av kofjärtar. Det finns inget som säger att unga killar som löper amok med automatvapen inte skulle göra så även utan närvaron av spel. Och att likställa Counter Strike med en "mordsimulator" torde innebära att jag kan skippa körövningarna och bara spela Gran Turismo för att ta körkort.
Det finns förstås många fler offer för syndabockism (den korrekta vetenskapliga termen är förstås Skyllaifrånsigus Idioticus), som tidigare nämnda våldsfilmer, porrfilm (som naturligtvis orsakar våldtäkter hos minderåriga; bristande uppfostran kan ju omöjligt ha haft något med saken att göra), det politiska block som är motsatt sitt eget, samt homosexualitet (som förstör den civiliserade världen i största allmänhet). Det är bara att våldsamma TV-spel är det som är trendigast att anklaga just nu, och har den enklaste lösningen: förbjud hela skiten! Det är synd att dessa tjattrande spånhjärnor inte kan ägna sin energi åt att bekämpa dem riktiga problemen i dagens samhälle i stället för att ta fokus därifrån, men det skulle ju kräva tankeverksamhet.
söndag, maj 11, 2008
Cyniska söndag: Pingstversion
Idag är det Pingst, ett faktum som säkerligen gått åtminstone några förbi nu när den röda måndagen är borttagen. På Aftonbladets debattsidor har detta firats med en artikel som uppmanar befolkningen att använda Pingsten till att söka en gemensam andlig bas. Individiualism och konsumism, som alla vet är källan till allt ont, håller på att förstöra vårt samhälle, och om vi inte hittar "en gemensam värdegrund" kommer allt att krakelera. Folk behöver andlighet!
Till artikelns försvar pratar författarna mycket väl om segregationen i samhället och att vi bör söka mer gemenskap i vårt kulturellt mångfaldiga land. En särskild dag med fokus på gemensamhet vore en utmärkt idé, men varför just Pingst? Varför inte Rosh Hashanah, eller Eid ul-Fitr? Eller ännu bättre, varför inte en helt religiöst oberoende dag (ex. nationaldagen, då om något borde vi fira Sveriges kulturella mångfald)?
Är det måhända för att Pingsten håller på att bli en alltmer bortglömd dag i folks almanackor? I mina ögon utger sig artikeln för att vara en strävare till samhörighet, men under ytan finns ett stråk av missionärstänkande: Vi kan bli ett lyckligt samhälle, om du delar vår andliga grund. Skulle artikelns författare vara beredda att ändra på sin egen andlighet för att kunna hitta denna gemensamma grund?
Det är mycket riktigt att rotlöshet, meningslöshet och hemlöshet är problem i vårt samhälle. Men så har det varit i alla tider. (Jag undrar vagt hur många unga som blivit bortstötta från sina hem och familjer på grund av just religion.) Andlighet kan väl hjälpa till viss del, men för mig har andlighet alltid varit ett högst personligt och individuellt begrepp, som varje person mår bäst av att finna själv. Det folk i misär verkligen behöver är villkorslöst stöd och vänskap. Detta är tyvärr något som är ytterst svårt att finna i vårt samhälle.
(Jag påstår för övrigt inte att jag vet något om ovanstående religiösa högtider, jag använder dem bara som exempel.)
Till artikelns försvar pratar författarna mycket väl om segregationen i samhället och att vi bör söka mer gemenskap i vårt kulturellt mångfaldiga land. En särskild dag med fokus på gemensamhet vore en utmärkt idé, men varför just Pingst? Varför inte Rosh Hashanah, eller Eid ul-Fitr? Eller ännu bättre, varför inte en helt religiöst oberoende dag (ex. nationaldagen, då om något borde vi fira Sveriges kulturella mångfald)?
Är det måhända för att Pingsten håller på att bli en alltmer bortglömd dag i folks almanackor? I mina ögon utger sig artikeln för att vara en strävare till samhörighet, men under ytan finns ett stråk av missionärstänkande: Vi kan bli ett lyckligt samhälle, om du delar vår andliga grund. Skulle artikelns författare vara beredda att ändra på sin egen andlighet för att kunna hitta denna gemensamma grund?
Det är mycket riktigt att rotlöshet, meningslöshet och hemlöshet är problem i vårt samhälle. Men så har det varit i alla tider. (Jag undrar vagt hur många unga som blivit bortstötta från sina hem och familjer på grund av just religion.) Andlighet kan väl hjälpa till viss del, men för mig har andlighet alltid varit ett högst personligt och individuellt begrepp, som varje person mår bäst av att finna själv. Det folk i misär verkligen behöver är villkorslöst stöd och vänskap. Detta är tyvärr något som är ytterst svårt att finna i vårt samhälle.
(Jag påstår för övrigt inte att jag vet något om ovanstående religiösa högtider, jag använder dem bara som exempel.)
söndag, mars 30, 2008
Cyniska Söndag Återuppstår
Det krävs nästan något så fasansfullt ondsint som sommartid för att få Cyniska Söndag att häva sitt förruttnade lik från graven, åtminstone tillfälligt tills någon blåser skallen av den med hagelgevär (det märks att jag spelat rätt mycket Resident Evil på sistone...).
Anledningen bakom mitt yrvakna förakt är miljömupparnas senaste påhitt som ägde rum igår: Earth Hour. Det var tydligen meningen att städer runt om i världen och dess folk skulle släcka ljusen mellan åtta och nio på lördagkvällen. Syftet var visst "en kraftfull symbolhandling som visar att vi kan åstadkomma stora förändringar genom relativt små gemensamma medel."
Symbol? För vadå? För mig är det mest en symbol som säger att folk tycker om att delta i dylika gimmickar för att senare känna att de faktiskt gjort något som gynnar miljön. Hur många kommer egentligen att påverkas av det här? Kommer folk i gemen att börja tänka "jag kanske borde ha det nersläckt hemma mer"? Knappast. Folk behöver ju ljus för att kunna göra saker. Tänk om WWF spenderat lika mycket pengar för att marknadsföra exempelvis lågenergilampor istället, och faktiskt gjort någon nytta?
Hur mycket av energiåtgången går egentligen till upplysning nuförtiden, förresten? Det kan inte vara en särkskilt hög andel jämfört med datorer, mulitmediaapparater och så förstås uppvärmning. Det hade förmodligen gett större energibesparing med "sänk värmen och ta på dig en kofta hemma"-timmen, fast det hade väl inte haft samma genomslag.
Roligast av allt var att evenemanget tydligen avslutades med fyrverkerier på vissa håll. Hur mycket skräp slungade det ut i naturen?
I Sverige var det lyckligtvis nästan ingen som deltog i det här hjärnrunket, förutom kungahuset, där de släckte ner utebelysningen på slottet. Wow. Nu slapp vi en massa utsläpp från våra smutsiga kärnkraftverk!
*host*
Anledningen bakom mitt yrvakna förakt är miljömupparnas senaste påhitt som ägde rum igår: Earth Hour. Det var tydligen meningen att städer runt om i världen och dess folk skulle släcka ljusen mellan åtta och nio på lördagkvällen. Syftet var visst "en kraftfull symbolhandling som visar att vi kan åstadkomma stora förändringar genom relativt små gemensamma medel."
Symbol? För vadå? För mig är det mest en symbol som säger att folk tycker om att delta i dylika gimmickar för att senare känna att de faktiskt gjort något som gynnar miljön. Hur många kommer egentligen att påverkas av det här? Kommer folk i gemen att börja tänka "jag kanske borde ha det nersläckt hemma mer"? Knappast. Folk behöver ju ljus för att kunna göra saker. Tänk om WWF spenderat lika mycket pengar för att marknadsföra exempelvis lågenergilampor istället, och faktiskt gjort någon nytta?
Hur mycket av energiåtgången går egentligen till upplysning nuförtiden, förresten? Det kan inte vara en särkskilt hög andel jämfört med datorer, mulitmediaapparater och så förstås uppvärmning. Det hade förmodligen gett större energibesparing med "sänk värmen och ta på dig en kofta hemma"-timmen, fast det hade väl inte haft samma genomslag.
Roligast av allt var att evenemanget tydligen avslutades med fyrverkerier på vissa håll. Hur mycket skräp slungade det ut i naturen?
I Sverige var det lyckligtvis nästan ingen som deltog i det här hjärnrunket, förutom kungahuset, där de släckte ner utebelysningen på slottet. Wow. Nu slapp vi en massa utsläpp från våra smutsiga kärnkraftverk!
*host*
söndag, december 16, 2007
Cyniska Söndag: Miljöhysteri
Efter mycket förhandlingar har äntligen klimatmötet på Bali nått en överenskommelse. Överallt ser vi maningar att sänka vår energiförbrukning, använda miljövänliga bränslen, och köpa ekologisk mat. Och folk hakar på trenderna som berusade square-dansare.
Först och främst, jag förnekar inte att mänskligheten har påverkat jordens klimat till det (för det mesta) sämre. Skogsskövling, övergödning, förorening och andra effekter har vi spridit vilt omkring oss med störst tanke på vår egen vällevnad snanare än för naturens bästa. Att global uppvärmning sker betvivlar inte jag, ej heller att det åtminstone delvis beror på mänsklig aktivitet (fast det är omöjligt att objektivt bedöma hur stor den delen är).
MEN!
Människor verkar ha svårt att bedöma på ett sakligt sätt vilka förändringar som vore lämpliga för att förbättra situationen. På sistone har det till exempel dykt upp några intressanta artiklar om etanolbilar. Dessa "miljöbilar" har på senare år blivit en sorts samvetsmässig livlina som miljömedvetna klamrat sig fast vid likt galna föräldrar på den sista trendleksaken i affären dagen innan julafton. Visst, det är förnyelsebar energi, men vad de flesta inte verkar tänka på är att det är extremt resurskrävande att producera etanol. Det betyder mer skogsskövling och att folk som vanligtvis producerar mat i fattiga länder producerar spannmål till etanoltillverkning i stället för att det är mer lönsamt. På liknande sätt blir det allt fler som börjar köpa "miljömärkta" varor, som visserligen kanske minskar förbrukningen av pesticider och dylikt, men också att skörderna blir mindre och att mer resurser krävs för att producera mindre mängder mat.
Att komma på nya miljövänligare tekniker är bra, men det krävs också att man inte hakar på varenda nya trend som kommer utan att tänka alls på dem mer långsiktiga konsekvenserna. I slutändan kanske man gör mer skada än nytta, bara för att man vill stilla sitt dåliga samvete.
Först och främst, jag förnekar inte att mänskligheten har påverkat jordens klimat till det (för det mesta) sämre. Skogsskövling, övergödning, förorening och andra effekter har vi spridit vilt omkring oss med störst tanke på vår egen vällevnad snanare än för naturens bästa. Att global uppvärmning sker betvivlar inte jag, ej heller att det åtminstone delvis beror på mänsklig aktivitet (fast det är omöjligt att objektivt bedöma hur stor den delen är).
MEN!
Människor verkar ha svårt att bedöma på ett sakligt sätt vilka förändringar som vore lämpliga för att förbättra situationen. På sistone har det till exempel dykt upp några intressanta artiklar om etanolbilar. Dessa "miljöbilar" har på senare år blivit en sorts samvetsmässig livlina som miljömedvetna klamrat sig fast vid likt galna föräldrar på den sista trendleksaken i affären dagen innan julafton. Visst, det är förnyelsebar energi, men vad de flesta inte verkar tänka på är att det är extremt resurskrävande att producera etanol. Det betyder mer skogsskövling och att folk som vanligtvis producerar mat i fattiga länder producerar spannmål till etanoltillverkning i stället för att det är mer lönsamt. På liknande sätt blir det allt fler som börjar köpa "miljömärkta" varor, som visserligen kanske minskar förbrukningen av pesticider och dylikt, men också att skörderna blir mindre och att mer resurser krävs för att producera mindre mängder mat.
Att komma på nya miljövänligare tekniker är bra, men det krävs också att man inte hakar på varenda nya trend som kommer utan att tänka alls på dem mer långsiktiga konsekvenserna. I slutändan kanske man gör mer skada än nytta, bara för att man vill stilla sitt dåliga samvete.
söndag, december 02, 2007
Cyniska Söndag: Barnarbete
I veckan kunde vi läsa och höra, tack SVTs Agenda och deras "grävande journalistik," om att barn plockar bomull åt H&M. Genast var det sedvanliga utrop om ve och fasa, och alla borde minsann sluta köpa deras produkter, då en leverantör till deras leverantör har ägnat sig åt denna fasansfulla metod.
Först och främst är man en naiv idiot om man tror att det är bara H&M som ägnar sig åt detta. Andra företag kanske har det längre bak i processen, och således svårare att upptäcka, men man kan nog räkna med att det förekommer på andra ställen också. Vore det inte för dylika producenter skulle de kläder vi köper nog kosta lite mer. Men det är inte därför jag skriver det här.
De mest högljudda mot barnarbete säger att vi genast borde bojkotta produkter som använder det, så att de stackars barnen kan gå i skola i stället och vara barn. Visst, för all del. Samtidigt kan väl George W. Bush gå omkring i Bagdads gator och distribuera tusenlappar åt de som fått livet förstört av kriget. Kort sagt, resonemanget att bara vi slutar köpa deras produkter så kan de sluta jobba och allt är frid och fröjd, är blåögt så det förslår.
Barnen jobbar inte för att jobben finns, de jobbar för att de måste. Deras familjer behöver pengar. Jobbade inte barnen med bomullsplockning skulle de i stället vända sig till andra inkomstmöjligheter, exempelvis prostitution. Samtidigt är det så att utan det som barnarbete producerar skulle de länder där det bedrivs genast få sämre ekonomisk status än vad de redan har.
Låt mig göra det klart att jag tycker att det är förjävligt att barn måste arbeta för löjligt lite lön bara för att överleva, men bojkott och förbud kommer knappast att göra saken bättre. Det är lite som att ta bort mat från svältdrabbade länder för att det kan innehålla pesticider. Man kanske menar väl, men i slutändan gör man bara saken ännu värre. I stället för att angripa barnarbetet i sig, måste man nog försöka åtgärda sjukdomen som orsakat det, nämligen det ekonomiska och politiska tillståndet i dem respektive länderna.
Fast det är mycket jobbigare.
Först och främst är man en naiv idiot om man tror att det är bara H&M som ägnar sig åt detta. Andra företag kanske har det längre bak i processen, och således svårare att upptäcka, men man kan nog räkna med att det förekommer på andra ställen också. Vore det inte för dylika producenter skulle de kläder vi köper nog kosta lite mer. Men det är inte därför jag skriver det här.
De mest högljudda mot barnarbete säger att vi genast borde bojkotta produkter som använder det, så att de stackars barnen kan gå i skola i stället och vara barn. Visst, för all del. Samtidigt kan väl George W. Bush gå omkring i Bagdads gator och distribuera tusenlappar åt de som fått livet förstört av kriget. Kort sagt, resonemanget att bara vi slutar köpa deras produkter så kan de sluta jobba och allt är frid och fröjd, är blåögt så det förslår.
Barnen jobbar inte för att jobben finns, de jobbar för att de måste. Deras familjer behöver pengar. Jobbade inte barnen med bomullsplockning skulle de i stället vända sig till andra inkomstmöjligheter, exempelvis prostitution. Samtidigt är det så att utan det som barnarbete producerar skulle de länder där det bedrivs genast få sämre ekonomisk status än vad de redan har.
Låt mig göra det klart att jag tycker att det är förjävligt att barn måste arbeta för löjligt lite lön bara för att överleva, men bojkott och förbud kommer knappast att göra saken bättre. Det är lite som att ta bort mat från svältdrabbade länder för att det kan innehålla pesticider. Man kanske menar väl, men i slutändan gör man bara saken ännu värre. I stället för att angripa barnarbetet i sig, måste man nog försöka åtgärda sjukdomen som orsakat det, nämligen det ekonomiska och politiska tillståndet i dem respektive länderna.
Fast det är mycket jobbigare.
måndag, november 26, 2007
Cyniska... Måndag?
Det blev ingen Cyniska Söndag denna vecka, på grund av brist på ork, tid och material. Jag kände dock för att kompensera för detta när jag såg den stora nyheten idag om att Polisen gör teleövervakningar utan domstolsbeslut. Medierna verkar tycka att det är himla upprörande att poliser kan kolla hos ens teleoperatör vilka nummer man ringt till. Detta verkar medierna också likställa med att avlyssna ens telefon.
När såna här "nyheter" dyker upp får man ganska snabbt känsla av nyhetstorka. Jag tror faktiskt att de allra flesta inser att vilka nummer man ringer till från sin telefon inte är en särskilt välbevakad uppgift. Att sen jämföra det med direkt avlyssning är mer absurt än en burk tomatpuré iförd pyjamas som råkar blåsa förbi i vinden.
Att lyssna av ens telefonkonversationer är integritetskränkande, och ska kräva domstolsbeslut. Att kolla vilka man ringt till senaste tiden kan väl knappast vara mer än småbesvärande.
Inte undra på att polisen har svårt med den organiserade brottsligheten om folk blir upprörda över sånt här...
När såna här "nyheter" dyker upp får man ganska snabbt känsla av nyhetstorka. Jag tror faktiskt att de allra flesta inser att vilka nummer man ringer till från sin telefon inte är en särskilt välbevakad uppgift. Att sen jämföra det med direkt avlyssning är mer absurt än en burk tomatpuré iförd pyjamas som råkar blåsa förbi i vinden.
Att lyssna av ens telefonkonversationer är integritetskränkande, och ska kräva domstolsbeslut. Att kolla vilka man ringt till senaste tiden kan väl knappast vara mer än småbesvärande.
Inte undra på att polisen har svårt med den organiserade brottsligheten om folk blir upprörda över sånt här...
söndag, november 18, 2007
Mini-CS: Madeleine
Bara ett kort Cyniska Söndag-inlägg idag.
Ingen kan ha undgått att höra om den unga flickan Madeleine som försvann i Portugal för ett tag sen, och har sen dess fått löjligt mycket uppmärksamhet. Varje dag tycker jag att jag ser artiklar om nya ledtrådar och misstänkta, och ungen själv verkar ha setts till i olika delar av världen fler gånger än Elvis. Jag har inte följt historien i detalj, men listan över misstänkta kidnappare verkar hittills innehålla pedofiler, olagliga adoptionsligor, random personer som var i närheten när hon försvann, föräldrarna själva, Al Qaida, George Bush samt en ålderdomlig terrier i Alingsås.
Visst är historien tragisk, men förtjänar den verkligen så här mycket uppmärksamhet? Barn försvinner hela tiden spårlöst i olika delar av världen, utan att det kommer i medierna. Tänk vad mycket nytta man kunde göra om man fördelade mediebevakningen lite.
Massmedierna kanske tycker att folket inte klarar av att hålla mer än ett försvunnet barn i tankarna.
Ingen kan ha undgått att höra om den unga flickan Madeleine som försvann i Portugal för ett tag sen, och har sen dess fått löjligt mycket uppmärksamhet. Varje dag tycker jag att jag ser artiklar om nya ledtrådar och misstänkta, och ungen själv verkar ha setts till i olika delar av världen fler gånger än Elvis. Jag har inte följt historien i detalj, men listan över misstänkta kidnappare verkar hittills innehålla pedofiler, olagliga adoptionsligor, random personer som var i närheten när hon försvann, föräldrarna själva, Al Qaida, George Bush samt en ålderdomlig terrier i Alingsås.
Visst är historien tragisk, men förtjänar den verkligen så här mycket uppmärksamhet? Barn försvinner hela tiden spårlöst i olika delar av världen, utan att det kommer i medierna. Tänk vad mycket nytta man kunde göra om man fördelade mediebevakningen lite.
Massmedierna kanske tycker att folket inte klarar av att hålla mer än ett försvunnet barn i tankarna.
söndag, november 11, 2007
Cyniska Söndag: Dash
Massmedia har ibland kallats för "tredje statsmakten" och inte utan anledning. Hur nyheter vinklas påverkar vår syn av världen, och den synen är inte nödvändigtvis korrekt. Det senaste exemplet verkar vara hela kaoset kring SAS Dash Q-400 plan.
På senare tid har flyplan av ovannämnda modell havererat flera gånger, främst p g a fel i landningsställen. Genast tycker medierna, och således folk i allmänhet, att det måste vara någonting inneboende fel hos dessa plan. Flygförbud utropas. Folk vill inte flyga med planet längre. SAS är oroliga för passagerares säkerhet. Överallt där planet omnämns föregås modellnamnet med ordet "olycksplanet."
Inte undra på att folk inte vill flyga med det! Men någon med större iakttagelse förmåga än en blind guldfisk med ADHD skulle ganska snart upptäcka att det verkar bara vara SAS-plan som brakar ihop, och då främst i Danmark. 20 andra flygbolag fortsätter att använda dessa plan utan problem, och beställer t o m fler.
"Men det är ju möjligt," säger vissa som försöker försvara sitt aktieinnehav i SAS, "att det är just dem planen det är fel på, eftersom SAS fick dem första exemplaren av den modellen." Inte omöjligt. Barnsjukdomar förekommer ju.
Sen ser man artiklar som den här, där det framgår att SAS reparerat ett landningshjul utan att kontakta Bombardier, och med fel reservdel. Hur var det med säkerhetstänket SAS?
Men skadan är redan skedd. Även om det uppdagdas med all säkerhet att felet ligger hos SAS och inte planet i sig, kommer folk ändå att vara nojiga med att resa med det. Och vem kan neka dem det? Vem vet vad SAS hamsterhjärnor till tekniker har ställt till med genom åren? Det är pirrigt nog att fara genom luften i 1000 km/h i en 20-tonskoloss av metall och plast fylld med potentiellt sprängmedel med inget mellan den och marken förutom 10000 meter luft och aerodynamikens lagar.
Vare sig om flygförbudet hävs eller inte, kommer medias tendens att hoppa till slutsatser som kattungar på garnnystan samt SAS allmänna inkompetens bara att resultera i en sak: dyrare flyg för oss. Jag tror jag tar tåget i stället. SJ är knappast mer kompetenta, men det känns i alla fall mindre farligt när ett tåg havererar.
På senare tid har flyplan av ovannämnda modell havererat flera gånger, främst p g a fel i landningsställen. Genast tycker medierna, och således folk i allmänhet, att det måste vara någonting inneboende fel hos dessa plan. Flygförbud utropas. Folk vill inte flyga med planet längre. SAS är oroliga för passagerares säkerhet. Överallt där planet omnämns föregås modellnamnet med ordet "olycksplanet."
Inte undra på att folk inte vill flyga med det! Men någon med större iakttagelse förmåga än en blind guldfisk med ADHD skulle ganska snart upptäcka att det verkar bara vara SAS-plan som brakar ihop, och då främst i Danmark. 20 andra flygbolag fortsätter att använda dessa plan utan problem, och beställer t o m fler.
"Men det är ju möjligt," säger vissa som försöker försvara sitt aktieinnehav i SAS, "att det är just dem planen det är fel på, eftersom SAS fick dem första exemplaren av den modellen." Inte omöjligt. Barnsjukdomar förekommer ju.
Sen ser man artiklar som den här, där det framgår att SAS reparerat ett landningshjul utan att kontakta Bombardier, och med fel reservdel. Hur var det med säkerhetstänket SAS?
Men skadan är redan skedd. Även om det uppdagdas med all säkerhet att felet ligger hos SAS och inte planet i sig, kommer folk ändå att vara nojiga med att resa med det. Och vem kan neka dem det? Vem vet vad SAS hamsterhjärnor till tekniker har ställt till med genom åren? Det är pirrigt nog att fara genom luften i 1000 km/h i en 20-tonskoloss av metall och plast fylld med potentiellt sprängmedel med inget mellan den och marken förutom 10000 meter luft och aerodynamikens lagar.
Vare sig om flygförbudet hävs eller inte, kommer medias tendens att hoppa till slutsatser som kattungar på garnnystan samt SAS allmänna inkompetens bara att resultera i en sak: dyrare flyg för oss. Jag tror jag tar tåget i stället. SJ är knappast mer kompetenta, men det känns i alla fall mindre farligt när ett tåg havererar.
söndag, november 04, 2007
Cyniska Söndag: Demokrati
Varför har vi en demokrati? Det är naturligtvis för att folket ska kunna välja så bra ledare för sitt land som möjligt, och att de ska kunna avsätta dem ledare som inte gör ett bra jobb. Frågan är då: varför är det så få väljare som faktiskt bryr sig om hur ledarna klarar sitt jobb?
Att vara politiker är populistiskt. Det är knappast ett nytt konstaterande, men varför har det blivit så? Varför läggs det mycket mer uppmärksamhet på 'skandaler' som politiker som hyr svartarbete för några tusenlappar än exempelvis politiker som genom dålig politik slösar bort miljardtals kronor av skattebetalnarnas pengar? I sitt personliga liv förväntas politiker vara ett slags supermänniskor som aldrig gjort något fel, även innan de ens visste att de skulle bli politiker, och folk blir upprörda när de inte lever upp till den bilden.
Den senaste veckan har vi sett löjligt många rubriker om Ulrica Schenström, som i en stunds dåligt omdöme blev berusad på krogen. Klantigt och dumt, javisst, men är det värt så här mycket uppmärksamhet? Politikernas, och i synnerhet regeringens, personliga skandaler har avlöst varandra på löpsedlarna. Om någon mot förmodan skulle råka skriva om politik, blir det ofta fokus på en smärre petitess och knappast helheten i det som genomförs.
Väljare i gemen orkar helt enkelt inte ta till sig all information om politik, mer än några ytliga ideologier. De röstar på personer som de tycker har ungefär samma värderingar som dem har, fast de inte tagit reda på exakt vilka värderingar och idéer det handlar om. Ännu värre är de som 'traditionellt' har röstat på samma parti år efter år, och som lydiga får fortsätter att göra det varje val. Eller så missnöjesröstar de, vilket verkar ha varit fallet i senaste valet. Varför skulle annars väljarna fortsätta att fly från regeringspartierna trots att de genomfört sina vallöften en efter annan, och dessutom lyckats sänka både skatter och arbetslösheten? De ville ha bort Kung Göran, men nu verkar de bli överraskade över vad det var de faktiskt röstade på. Och så alla 'skandaler' förstås.
Som med allt annat finns det ingen enkel lösning. Demokrati är inte en särskilt bra eller effektiv statsskick, men det är det bästa som finns att välja på. Man kan försöka tvinga väljare att lära sig lite om partier med något obligatoriskt prov om vad partierna står för innan man får rösta, men det skulle bara höja röster om elitism. Att vara tvungen att registrera sig för att rösta, som de gör i USA, skulle kanske vara ett bra första steg för att sålla bort 'vaneröstarna' men man behöver bara kolla på det politiska läget i USA för att se att det förmodligen inte hjälper så mycket.
Det enda man kan göra är att vädja till folk och medier att bry sig mindre om vad politiker gör hemma eller på krogen och mer om vad de gör med skattepengar och makten. Sluta vara får och engagera er lite!
Som avslutning, en passande text av Björn Afzelius:
Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.
Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,
när du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;
Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält,
det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.
Att vara politiker är populistiskt. Det är knappast ett nytt konstaterande, men varför har det blivit så? Varför läggs det mycket mer uppmärksamhet på 'skandaler' som politiker som hyr svartarbete för några tusenlappar än exempelvis politiker som genom dålig politik slösar bort miljardtals kronor av skattebetalnarnas pengar? I sitt personliga liv förväntas politiker vara ett slags supermänniskor som aldrig gjort något fel, även innan de ens visste att de skulle bli politiker, och folk blir upprörda när de inte lever upp till den bilden.
Den senaste veckan har vi sett löjligt många rubriker om Ulrica Schenström, som i en stunds dåligt omdöme blev berusad på krogen. Klantigt och dumt, javisst, men är det värt så här mycket uppmärksamhet? Politikernas, och i synnerhet regeringens, personliga skandaler har avlöst varandra på löpsedlarna. Om någon mot förmodan skulle råka skriva om politik, blir det ofta fokus på en smärre petitess och knappast helheten i det som genomförs.
Väljare i gemen orkar helt enkelt inte ta till sig all information om politik, mer än några ytliga ideologier. De röstar på personer som de tycker har ungefär samma värderingar som dem har, fast de inte tagit reda på exakt vilka värderingar och idéer det handlar om. Ännu värre är de som 'traditionellt' har röstat på samma parti år efter år, och som lydiga får fortsätter att göra det varje val. Eller så missnöjesröstar de, vilket verkar ha varit fallet i senaste valet. Varför skulle annars väljarna fortsätta att fly från regeringspartierna trots att de genomfört sina vallöften en efter annan, och dessutom lyckats sänka både skatter och arbetslösheten? De ville ha bort Kung Göran, men nu verkar de bli överraskade över vad det var de faktiskt röstade på. Och så alla 'skandaler' förstås.
Som med allt annat finns det ingen enkel lösning. Demokrati är inte en särskilt bra eller effektiv statsskick, men det är det bästa som finns att välja på. Man kan försöka tvinga väljare att lära sig lite om partier med något obligatoriskt prov om vad partierna står för innan man får rösta, men det skulle bara höja röster om elitism. Att vara tvungen att registrera sig för att rösta, som de gör i USA, skulle kanske vara ett bra första steg för att sålla bort 'vaneröstarna' men man behöver bara kolla på det politiska läget i USA för att se att det förmodligen inte hjälper så mycket.
Det enda man kan göra är att vädja till folk och medier att bry sig mindre om vad politiker gör hemma eller på krogen och mer om vad de gör med skattepengar och makten. Sluta vara får och engagera er lite!
Som avslutning, en passande text av Björn Afzelius:
Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.
Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,
när du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;
Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält,
det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.
söndag, oktober 21, 2007
Cyniska Söndag: Burma
Sveriges befolkning verkar precis ha tillfrisknat från ännu ett virus. Även om dess varaktighet är kort, så hade den påtagliga symptom under sin verkningstid, som bl a fick folk att gå omkring på gator och tänka på länder långt borta, och plötsligt kollektivt klä sig i rött för en dag.
Uppståndelsen kring munkarna i Burma fick mycket uppmärksamhet i medierna ett tag. Förtrycket som Juntan utövat över sitt folk har visserligen pågått ett tag nu, men det började bli intressant för medierna när munkarna började protestera. Folk över hela världen blev plötsligt upprörda över det tyranniska förtrycket. De protesterade i sympati. De bar rött för en dag. Som vanligt åstadkom detta ingenting.
Jag betvivlar faktiskt ganska starkt att Juntan i Burma bryr sig om vilken färg folk i främmande länder har på kläderna, eller på något lands opinion om dem överhuvudtaget bortsett från möjligtvis Kina, och de känner inte för att göra något åt det. I korthet är det precis som varenda annan gång som förtryck i ett främmande land har uppmärksammats: folk blir upprörda ett tag, och sen glömmer de det när det inte är intressant för massmedierna längre. Hur mycket nyheter om Burma har vi sett den senaste veckan? Som högst en liten notis i marginalspalten i tidningen?
Visst är situationen i Burma förjävlig, men det är den på många ställen. Munkarna i Tibet är också förtryckta, men det är ju gamla nyheter. Ibland måste man helt enkelt inse att man inte kan göra något här hemifrån. Man kanske mår bättre själv om man visar sympati, men jag undrar hur många av de man visar sympati för faktiskt visste om att de fick sympati.
Det är Kina som håller i tåtarna i denna situation (och flera andra), men de är för angelägna att bevara status quo för att ändra på det. Vi i resten av världen skulle kunna bojkotta dem kommande Olympiska Spelen, men det skulle i förlängningen bara göra alla sura på varandra. Ekonomiska sanktioner, kanske? Fast Kina är ju en av världens mest betydande ekonomier, och då skulle vi förlora en massa pengar.
Kina lär knappast ändra på sig inom överskådlig framtid. Inte ens om du bär en röd T-shirt. Är den tillverkad i Kina, förresten?
Uppståndelsen kring munkarna i Burma fick mycket uppmärksamhet i medierna ett tag. Förtrycket som Juntan utövat över sitt folk har visserligen pågått ett tag nu, men det började bli intressant för medierna när munkarna började protestera. Folk över hela världen blev plötsligt upprörda över det tyranniska förtrycket. De protesterade i sympati. De bar rött för en dag. Som vanligt åstadkom detta ingenting.
Jag betvivlar faktiskt ganska starkt att Juntan i Burma bryr sig om vilken färg folk i främmande länder har på kläderna, eller på något lands opinion om dem överhuvudtaget bortsett från möjligtvis Kina, och de känner inte för att göra något åt det. I korthet är det precis som varenda annan gång som förtryck i ett främmande land har uppmärksammats: folk blir upprörda ett tag, och sen glömmer de det när det inte är intressant för massmedierna längre. Hur mycket nyheter om Burma har vi sett den senaste veckan? Som högst en liten notis i marginalspalten i tidningen?
Visst är situationen i Burma förjävlig, men det är den på många ställen. Munkarna i Tibet är också förtryckta, men det är ju gamla nyheter. Ibland måste man helt enkelt inse att man inte kan göra något här hemifrån. Man kanske mår bättre själv om man visar sympati, men jag undrar hur många av de man visar sympati för faktiskt visste om att de fick sympati.
Det är Kina som håller i tåtarna i denna situation (och flera andra), men de är för angelägna att bevara status quo för att ändra på det. Vi i resten av världen skulle kunna bojkotta dem kommande Olympiska Spelen, men det skulle i förlängningen bara göra alla sura på varandra. Ekonomiska sanktioner, kanske? Fast Kina är ju en av världens mest betydande ekonomier, och då skulle vi förlora en massa pengar.
Kina lär knappast ändra på sig inom överskådlig framtid. Inte ens om du bär en röd T-shirt. Är den tillverkad i Kina, förresten?
söndag, oktober 14, 2007
Cyniska Söndag: Ungdomsvåld
De flesta virussjukdomar är övergående. Man får en sjukdom, blir sjuk i några dar till några veckor, och sen är man immun mot viruset. Kanske får man lite symptom av den igen i framtiden, men eftersom kroppen känner igen viruset, är det snabbt borta igen. Sen finns det allvarligare sjukdomar, vars effekter är kroniska och alltid närvarande. Man känner alltid av dem, även om vissa dagar är bättre än andra.
Vissa sjukdomar ligger dock kvar, latenta i kroppen. De ligger dolda under ytan och man märker egentligen bara av dem när de blossar upp till ytan och orsakar synliga skador. Immunsystemet sätts igång och forcerar den in i sina gömställen igen, tills det är dags för nästa uppblossande.
Massmediala sensationsnyheter går i stort sett efter samma mönster. Det finns de snabbt övergående, som fågelinfluensan (vi hör nästan inget alls om det idag, fast det fortfarande är lika potentiellt farligt nu som då), medan andra är mer kroniska, som klimatfrågan. Ett exempel på de uppblossande frågorna är ungdomsvåldet.
Våldet har i princip alltid funnits där; man ser ibland någon notis i tidningen eller hör ett bråk ute i gatan om man bor i stan. Men det är först när någon dör som det kommer upp till ytan och blir synligt. Reaktionerna är givetvis snabba: folk är upprörda, de manifesterar mot våldet och säger "aldrig igen", fast de mycket väl vet att det kommer att hända igen, bara kanske inte just där.
Manifestationer i all ära, men hur mycket nytta gör de egentligen? Är verkligen 'ungdomsvåld' en konkret maktfaktor som det går att demonstrera mot? Finns det manifestationer för ungdomsvåld? För mig låter det misstänkt likt USAs "Krig mot terror".
Det vore rätt naivt att tro att manifestationer på något bestående sätt verkligen påverkar ungdomsvåldet. Våldsverkarna kommer inte plötsligt börja tänka "ja jävlar, de har rätt!" Folk kanske får upp ögonen för det i åtminstone ett par veckor eller så, men i slutändan är det som att ge Panodil till en cancerpatient. Om några veckor kommer nyheternas kraft ha lagt sig, för att sedan blossa upp igen nästa gång någon dör som resultat.
Problemet med ungdomsvåld är systemiskt, och sådana problem brukar kräva systemskiftande botemedel. Ungdomarna som är inblandat i sånt här är uppfostrade av gäng snanare än föräldrar. Ett av problemen med dagens samhälle är att det är alldeles för lätt att skaffa barn. Således får vi föräldrar som egentligen inte har tid att uppfostra barnen, föräldrar som egentligen inte bryr sig, och föräldrar som rent av är direkt olämpliga att ha barn överhuvudtaget.
Problemställningen är knappast ny, men den ständigt ökande drivkraften att alla ska ha en karriär har ökat antalet föräldrar i den första kategorin som nämndes ovan. Inte för att jag säger att man ska gå tillbaka till att kvinnan ska vara hemma med barnet tills det är 18. Jag säger faktiskt inte att jag har lösningen alls. Idéer finns ju, som exempelvis införande av föräldralicens, men i längden finns det inget som är direkt genomförbart i dagens samhälle.
Det är vad folk borde ägna sin tid åt i stället för att manifestera: försöka komma på hur det har blivit så här och hur man ska göra något åt det. Men det tvivlar jag på att folk kommer att göra. Jag undrar ibland över hur många av de föräldrar som demonstrerade själva har tonåringar som de inte har en aning om vad de gör på lördagkvällar.
Vissa sjukdomar ligger dock kvar, latenta i kroppen. De ligger dolda under ytan och man märker egentligen bara av dem när de blossar upp till ytan och orsakar synliga skador. Immunsystemet sätts igång och forcerar den in i sina gömställen igen, tills det är dags för nästa uppblossande.
Massmediala sensationsnyheter går i stort sett efter samma mönster. Det finns de snabbt övergående, som fågelinfluensan (vi hör nästan inget alls om det idag, fast det fortfarande är lika potentiellt farligt nu som då), medan andra är mer kroniska, som klimatfrågan. Ett exempel på de uppblossande frågorna är ungdomsvåldet.
Våldet har i princip alltid funnits där; man ser ibland någon notis i tidningen eller hör ett bråk ute i gatan om man bor i stan. Men det är först när någon dör som det kommer upp till ytan och blir synligt. Reaktionerna är givetvis snabba: folk är upprörda, de manifesterar mot våldet och säger "aldrig igen", fast de mycket väl vet att det kommer att hända igen, bara kanske inte just där.
Manifestationer i all ära, men hur mycket nytta gör de egentligen? Är verkligen 'ungdomsvåld' en konkret maktfaktor som det går att demonstrera mot? Finns det manifestationer för ungdomsvåld? För mig låter det misstänkt likt USAs "Krig mot terror".
Det vore rätt naivt att tro att manifestationer på något bestående sätt verkligen påverkar ungdomsvåldet. Våldsverkarna kommer inte plötsligt börja tänka "ja jävlar, de har rätt!" Folk kanske får upp ögonen för det i åtminstone ett par veckor eller så, men i slutändan är det som att ge Panodil till en cancerpatient. Om några veckor kommer nyheternas kraft ha lagt sig, för att sedan blossa upp igen nästa gång någon dör som resultat.
Problemet med ungdomsvåld är systemiskt, och sådana problem brukar kräva systemskiftande botemedel. Ungdomarna som är inblandat i sånt här är uppfostrade av gäng snanare än föräldrar. Ett av problemen med dagens samhälle är att det är alldeles för lätt att skaffa barn. Således får vi föräldrar som egentligen inte har tid att uppfostra barnen, föräldrar som egentligen inte bryr sig, och föräldrar som rent av är direkt olämpliga att ha barn överhuvudtaget.
Problemställningen är knappast ny, men den ständigt ökande drivkraften att alla ska ha en karriär har ökat antalet föräldrar i den första kategorin som nämndes ovan. Inte för att jag säger att man ska gå tillbaka till att kvinnan ska vara hemma med barnet tills det är 18. Jag säger faktiskt inte att jag har lösningen alls. Idéer finns ju, som exempelvis införande av föräldralicens, men i längden finns det inget som är direkt genomförbart i dagens samhälle.
Det är vad folk borde ägna sin tid åt i stället för att manifestera: försöka komma på hur det har blivit så här och hur man ska göra något åt det. Men det tvivlar jag på att folk kommer att göra. Jag undrar ibland över hur många av de föräldrar som demonstrerade själva har tonåringar som de inte har en aning om vad de gör på lördagkvällar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
