torsdag, december 31, 2009

En tillbakablick

Så var 2009 nästan till ända. Med facit i hand kan man väl säga att det inte varit historiens mest lyckade år: Finanskris, svininfluensa, Michael Jacksons död, kycklingkött som verkar producera glas, SAAB-koncernen i toaletten, helikopterrån, Climategate, IPRED osv osv. Ett tämligen mediokert år alltså. Även för egen del har det varit ett "mellanår" då inte så värst mycket hänt förutom skaffandet av ett körkort. Förhoppningen är att nästa år blir lite mer innehållsrikt.

Heja 2010! Vi tror på dig!

Gott nytt år!

lördag, december 26, 2009

Så här efter julen

Så var ännu en julhelg avklarad. Som vanligt var det mycket mys och gemenskap, och jag fick en hel del fina julklappar. Bland annat:

- Tales of the Arabian Nights, ett berättelsefokuserat äventyrsbrädspel som utspelar sig i dem gamla arabiska sägnerna.

- Dragon Age Origins till PC, ett rollspel som, om det lever upp till sitt rykte, kan tvinga mig att lätt redigera min "decenniets bästa spel"-lista.

- Cursed Mountain till Wii, ett läskigt skräckspel om en ensam utforskare på ett hemsökt berg.

- En extern lagringsenhet på 1 TB, en riktig nödvändighet för min stackars överansträngda hårddisk.

- 2 DVD:er med Eddie Izzard, världens roligaste stå-upp-komiker.

- Boken Brisingr, som jag velat läsa sen jag läste ut föregångaren Eldest för ett tag sen.

Samt en del annat skoj. Överlag är jag helnöjd, och ett stort tack till alla för klapparna!

onsdag, december 23, 2009

2000-talets bästa filmer

Här kommer ännu en lista inspirerad av Basse. Den här listan kommer dock att skilja sig en del från min förra. Jag vet vilka filmer jag tycker är bra, men jag har svårt att rangordna dem då det är mitt humör för tillfället som avgör vad jag vill se på. Dessutom finns det säkerligen filmer jag sett som jag helt enkelt glömt är från detta decennie och således tappat bort. Därför kommer min filmlista från 00-talet att vara mer en samling av filmer som bör vara med, och i fullständigt slumpmässig ordning.

Och innan vi börjar kan jag nämna dem filmer som finns med på i princip allas listor och som jag inte behöver gå in närmare på: Sagan om Ringen (alla 3), Star Wars Ep. III: Revenge of the Sith samt Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl. Ja, de var bra och bör antagligen vara med i listan.

Och nu min samling, i som sagt högst slumpmässig ordning:

Plats nummer Potatis: No Country for Old Men
Denna nämnde jag i en av mina Movie Roundups. Den är så mörk, obehaglig och verklig att den måste vara med.

Plats nummer Dusch: Paprika
Denna animérulle från 2006 regisserades av den mästerlige Satoshi Kon, och är en hel upplevelse i sig. Det är svårt att förklara plotten kortfattat, så jag kan bara säga att det är en resa som pendlar mellan dröm och verklighet, med en kreativitet och skicklighet som få kan efterhärma. Och soundtracket är helt fantastiskt.

Plats nummer √-1: Moulin Rouge!
Ännu en fantasifull film med fantastisk musik. Denna film utgör höjdpunkten av musikalfilm för mig, med en fantastisk berättarstil. Den använder kända låtar för att framföra en historia som får en att både skratta och gråta. Historien är visserligen inte originell, men filmen är det definitivt.

Plats nummer RAM: Kejsarens Nya Stil
Disney har en ganska väletablerad stil med sina filmer, och den här avvek kraftigt från den. Den är fånig, rolig och tar inte sig själv på så stort allvar. En underbart opretentiös skrattfest från början till slut, och ironiskt nog Disney's bästa tecknade (icke-CG) film från decenniet.

Plats nummer Andromeda: Pans Labyrint
Den här filmen har jag också nämnt förr. Det är en mästerlig balansgång mellan dyster kall verklighet och eggande fantasy, med en mörkhet som verkligen griper tag i en.

Plats nummer Plats: Kill Bill (hela)
Vad kan man säga om Quentin Tarantino, annat än att han är väldigt duktig på att göra "coola" filmer. Karaktärerna, storyn, musiken, actionscenerna och regin är alla superba, och ger upphov till en fantastiskt underhållande berättelse.

Plats nummer Tulpan: The Ring
Det är få filmer som lyckas med att skrämma mig, men den här gjorde det. Jag har sett det japanska originalet Ringu också, men tyckte att Hollywoodversionen var snäppet ruggigare. Brr. Decenniets bästa skräckfilm (med möjligt undantag för Paranormal, som jag ännu inte sett).

Plats nummer Bork! Bork! Bork!: Howl's Moving Castle
Här har vi ännu en animéfilm, denna regisserad av (enligt vissa) tidernas mästare, Hayao Miyazaki. Spirited Away var den av hans verk som fått mest uppmärksamhet här i väst, men Moving Castle tycker jag har en roligare, mer lättsam historia och är inte fullt lika flummig. Båda är bra filmer och kanske förtjänar att vara med, men för mig får den här representera en av världens bästa regissörer av animerad film.

Plats nummer Jultomten: Wall-E
En till från MR. Denna film, som jag anser vara Pixar's bästa, bevisade att man inte behöver en massa vitsiga dialoger och actionscener för att göra en bra film. Den faller tillbaka i gamla mönster efter första halvan, men är ändå som helhet en gripande berättelse som blir väldigt svåröverträffad.

Plats nummer Denna Där: Sin City
Basse summerar det ganska väl. Det är stilfullt, det är rått, det är mörkt och det är härligt.

Plats nummer Kubism: Night Watch (Nochnoy dozor)
Denna ryska rulle handlar om kampen mellan ljus och mörker. Ett föga originellt tema, men den här filmen är allt annat än kliché. Det är övernaturliga förmågor, märkliga händelser och djupa intriger, och man vet sällan exakt vad som pågår. Det är inte heller meningen. Som film är den i alla fall briljant, mörk och fantasifull.

Plats nummer Threeve: Stardust
Japp. Vad mer kan man säga? Neil Gaiman levererar alltid, och filmen är så välgjord att den faktiskt överträffar boken. Se den!

Plats nummer HOYVIN-GLAYVIN! Shrek 2
Shrek var ett fenomen när det kom ut. Filmen ifrågasatte och gjorde narr av alla kända barnfilmsklichéer och levererade en härlig humor. Tvåan i sin tur gjorde konceptet perfekt med mer äventyr och nya karaktärer (Puss in Boots själv är tillräckligt). En milstolpe i animerad film och Dreamworks bästa.

Där har vi alltså min samling av filmer som bör ses från decenniet 2000-2009. Det finns antagligen flera som folk saknar, men det här är mina favoriter. Vad kan man dra för slutsatser av detta då? Jag gillar filmer som är mörka, fantasifulla och har humor, verkar det som (fast inte nödvändigtvis allt samtidigt).

Överlag var det ett rätt okej decennie filmmässigt, om man bortser från alla översvulstiga tretimmarsspecialeffektskolosser som Hollywood hävt ur sig på senare tid. Jag uppskattar också att filmer från andra länder börjat synas mer och blivit mer lättillgängliga. Jag hoppas att det är en trend som håller i sig.

God Jul!

onsdag, december 16, 2009

Bästa spel - uppdatering

Efter att ha gjort färdigt min lista på 00-talets bästa spel har jag sett Aftonbladets egna omröstning. Deras urval, som röstats fram av läsare, inkluderar 2 Call of Duty-spel, 2 Battlefield-spel och 2 Grand Theft Auto-spel (och de lyckades inte ens få med den som enligt somliga var bäst). Kunde man förvänta sig annat än att en omröstning i AB skulle ge spel som är rent mainstream?

Vidare har de med Oblivion i stället för Morrowind, trots att det sistnämnda var banbrytande och det förstnämnda bara var en vidareutveckling med tråkigare miljöer och sämre spelmekanik.

Det enda spel på deras lista jag överhuvudtaget kunde tänka mig att rösta på var Star Wars: Knights of the Old Republic som är ett lysande RPG med roliga karaktärer, bra spelmekanik, och så är det ju Star Wars. Hade min lista haft ett topp 25 hade den garanterat kommit med, men nu fick den helt enkelt inte plats.

Nä, sådana här omröstningar har jag inget till övers för. Ju fler som röstar desto mer blir det bara minsta gemensamma nämnare, och ofta det som är populärt för tillfället, i stället för egentlig kvalitet. (Vi minns väl alla roligaste komedi för ett tag sen?)

måndag, december 14, 2009

2000-talets bästa spel

Eftersom klant-Basse bestämde sig för att göra en lista över dem 10 bästa videospelen åren 2000-2009 kände jag mig nödd och tvungen att göra en egen. Särskilt då hans lista var hopplöst undermålig. ;) MEN! Jag nöjer mig inte med bara topp 10, utan här blir det dem 20 bästa spelen under decenniet! De lägre 10 tar jag lite kortfattat:

20. Guitar Hero. (PS2, 2005) Det var kul, revolutionerande, hade bra musik och startade en enorm speltrend. Förtjänar ett omnämnande.

19. Elite Beat Agents. (NDS, 2006) Ännu ett musikspel, fast med ett stort mått flum och skoj. Underligt och härligt kul.

18. ICO. (PS2, 2001) Atmosfäriskt, konstnärligt och minimalistiskt äventyrsspel som verkligen gav motivation till varför TV-spel borde kallas kultur.

17. Baten Kaitos Origins. (NGC, 2006) Gamecube hade inte många bra RPG, men denna prequel till första spelet polerade sin föregångare till ett underbart äventyr med härliga karaktärer.

16. The Longest Journey. (PC, 2000) Läs min recension för motivering.

15. Morrowind. (PC, 2006) Tredje spelet i The Elder Scrolls bjuder på en gigantisk spelvärld med många möjligheter. Jag lade nog ner över 100 timmar i en genomspelning. Lite trögt ibland, men överlag ett mästerverk.

14. Psychonauts. (PS2, 2005) Tim Schafer brukar vara bra på att leverera roliga och smarta spel, och detta är inget undantag. Den är inte utan problem, men dialogen och den allmänna flummigheten gör att dessa känns oviktiga.

13. Final Fantasy XII. (PS2, 2006) Många fans gillade inte det nya stridssytemet, men för mig kändes det fräscht och uppiggande. Ännu ett spel där det finns mycket att göra; för mig tog det över 80 timmar att klara allt. Snygg grafik, bra spelmekanik och en intressant, ovanligt politisk handling gör detta till det bästa FF-spelet sen VIII.

12. Okami. (PS2, 2006) Intressant, vacker grafik och en rolig Zelda-esque spelmekanik gör det här till ett bra spel, men de roliga karaktärerna och intressanta spelvärlden gör det fantastiskt. Ett måste för alla som gillar action-äventyr.

11. Killer7. (NGC, 2005) Suda51 ger oss en ordentligt "mindfuck" i detta kraftigt stiliserade underliga spel där man spelar en grupp lönnmördare som alla verkar dela på samma kropp. Bisarrt och underbart.

10. The Legend of Zelda: Wind Waker. (NGC, 2003) Vi inleder topp 10 med antagligen det mest kontroversiella inslaget i den långtgående Zelda-serien. Huvudkaraktären Link ser väldigt "cartoony" och stiliserad ut och den vanligtvis livfulla världen Hyrule är nu ett stort hav med några småöar. Ändå är det en härlig spelupplevelse, kanske just för att den avviker så mycket från den etablerade formeln. Link är i detta spel som minst hjälteaktig, men har samtidigt mer personlighet än han brukar ha. Det finns ej heller ett gigantiskt uppsjok av massiva "dungeons", utan endast några stycken; huvuddelen av spelet är just utforskande av havet. Som helhet är det snyggt, roligt och en trevlig upplevelse, och definitivt min favorit bland 3D-Zelda-spelen.

9. Professor Layton and the Curious Village. (NDS, 2008) Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om Professor Layton än vad jag skrev i min recension. Spelet är fortfarande ett av decenniets trevligaste överraskningar, med underbara karaktärer, intressant story, vackert musik och härlig grafik, för att inte tala om alla kluriga pussel. Det finns en uppföljare också som även den är bra, men det är svårt att återskapa magin i den första. Spelets enda nackdel är att replay-värdet är ganska litet då man vet alla svar, men det är ju lika trevligt att spela igenom bara för att se storyn igen.

8. Sly 2: Band of Thieves. (PS2, 2004) Sly-serien handlar om tvättbjörnstjuven Sly Cooper och hans kumpaner, en högintelligent sköldpadda vid namn Bentley och den starke flodhästen Murray. Tillsammans smider de intrikata planer för att stjäla värdefulla föremål från andra mer skurkaktiga typer. Det krävs smygande på hustak, espionage, datorhackande och ibland rent våld för att genomföra alla plan, som för övrigt är så komplicerade ibland att Jönssonligan blir gröna av avund. Även här har vi en cartoony grafikstil, som tillsammans med en enormt kul handling mycket humor gör ett extremt roligt spel. Man lär känna karaktärerna och tycker om dem. Första spelet har jag inte spelat, då det var först i andra som utvecklarna fick ihop konceptet ordentligt. Det finns även en trea, som även den är ett roligt spel med intressant story, men den har svårt att konkurrera med perfektionen i tvåan.

7. The Witcher. (PC, 2007) Ännu ett spel som jag tidigare recenserat. Sen dess har utvecklarna släppt en "Enhanced Edition" som löser några av problemen jag hade med spelet tidigare, och som alla som tidigare köpt spelet kan ladda ner gratis. Laddningstiderna är kortare, dialogen mer välgjord samt en del andra förbättringar. Ett spel som var bra från början har nu blivit strålande. Bör spelas av alla som vill ha en "vuxnare" RPG-känsla.

6. Phoenix Wright 1-3. (NDS, 2005-2007) Jag vet, det är rätt så mycket av en cop-out att ha tre spel på en placering, men de här spelen hör ihop så oerhört mycket att det är svårt att ta dem var för sig. Jag kan ärligt inte säga vilken jag tycker bäst om, bara att tillsammans ger de en härlig berättelse och en spelupplevelse man sent glömmer. I korthet spelar man den gröne försvarsadvokaten Phoenix Wright, som ständigt måste kämpa för att frikänna sina klienter i fall som från början känns hopplösa. Med hjälp av bevis och utpekande av brister i vittnesmål brukar han till slut locka fram sanningen, vilket ställer till stor förtret hos de alltid viljestarka och självsäkra åklagarna. Överlag är karaktärsgalleriet mycket färgstarkt, och dialogen humoristisk och välskriven. De är i grund och botten dialogdrivna peka-klicka-spel, och har man spelat genom det minns man mycket av lösningarna, men det är ännu ett (eller tre) spel som man gärna spelar om bara för berättelsens skull.

5. Eternal Darkness: Sanity's Requiem. (NGC, 2002) Man kan inte direkt påstå att Gamecube blev känd för sin skräckgenre, men ett par diamanter hade den. Eternal Darkness handlar om mörka gudar, demoner, förbjuden magi och förstås vansinne. Spelet kretsar kring dem olika generationerna av familjen Roivas, som i nästan 2000 år kämpar mot mörkrets krafter. En sak som gjorde spelet så bra var att karaktärerna hade en "sanity meter" som visade hur mycket vansinne de ansamlat av alla hemskheter de stött på. Detta gjorde att man kunde uppleva diverse hallucinationer som var allt från läskiga fotsteg eller röster som hördes till fåniga saker som att tv:ns volymkontroll skruvades ner av sig själv. Spelet tappar lite av sin läskighet en bit in när man lär sig magier som kan hela en, men den övergripande atmosfären, storyn och spelmekaniken gör ändå spelet till en av GC:ns största höjdpunkter.

4. Portal. (PC, 2007) Vad kan man säga om Portal som andra inte redan sagt? Spelet som kretsar kring ett gevär som kan skapa portaler mellan två punkter i rummet har rosats av i princip alla. Med hjälp av sitt portalgevär måste man som huvudkaraktären ta sig förbi rum efter rum med dödliga fällor, allt som en del av dem vetenskapliga tester som den psykopatiska datorn GLaDOS byggt upp. Det är i grunden bara ett ganska kort (ca 2 h) pusselspel, men klurigheten, fysiken, GLaDOS konstanta störda uppmuntran/förolämpningar/mordhot och den bästa slutlåten som någonsin skrivits till ett spel gör detta till definitionen av fulländning.

3. Metroid Prime 3: Corruption. (Wii, 2007) Metroid Prime-serien är ännu en spelserie som jag ogärna delar upp, men dessa är tillräckligt skilda för att jag ska kunna välja en favorit. Det blev i slutändan trean, som jag tidigare recenserat. Alla tre spelen är förstås suveräna (alla Metroid-spel överhuvudtaget är suveräna, men första-persons-perspektivet och de massiva spelvärldarna gör dessa snäppet starkare), men i slutändan var det Wii-kontrollen och den något skarpare grafiken som gjorde att jag valde just den för att representera trilogin.

2. Super Smash Bros. Melee. (NGC, 2001) Säger man "Gamecube" till en gamer blir antagligen detta spel det man tänker på först. Minnet av alla timmar man satt där med tre andra spelare och slogs i detta snabba, lätt kaotiska fighting-spel är något som inte försvinner i första taget. Även om jag gillar uppföljaren till Wii för dem nya karaktärerna och story-läget är det ändå Melee som fulländade spelidén som började på N64. Det är multiplayer när det är som bäst, och för mig det ultimata fighting-spelet. Och Fox äger.

Och det bästa spelet från decenniet 2000-2009 är:

1. Resident Evil 4. (NGC, 2005/Wii, 2007) Resident Evil var innan det här spelet något av en "meh"-upplevelse för mig. Jag ogillade dem tidigare spelens jobbiga kontroller och konservativa förhållningssätt till ammunition och sparmöjligheter. RE4 ändrade på allt det. Plötsligt var det över-axeln-perspektiv och snabba precisa kontroller. Plötsligt var det rätt gott om ammunition (dock utan att man kan slösa alltför mycket) och man kunde spara spelet hur mycket man ville. Men kanske viktigast av allt: det var kul! Inga fler tröga zombies, här var det snabba, tänkande (nåja) människor som gärna svärmade mot dig och flankerade dig eller smög runt dig. Nu kastade de knivar eller ibland till och med sköt mot dig. Nu var det plötsligt action, fast utan att förlora skräckeffekten, mörkret och framför allt alla krystade one-liners hos dem tidigare spelen.

Man spelar som specialagenten Leon S. Kennedy som är på uppdrag i "Europa" för att rädda presidentens dotter, Ashley, som blivit kidnappad. Sen visar det sig att de som kidnappade henne är påverkade av en mystisk parasit kallad "Las Plagas", som växer i värdkroppen och slutligen tar över den helt. Vissa kan till och med förvrida kroppen till fruktansvärda former. Och stackars Leon befinner sig mitt bland detta från början utrustad med endast en liten pistol, några skott och en hjältelugg. Och förutom att överleva själv måste han hitta Ashley och skydda henne tills de lyckas fly.

Jag tror att jag spelat igenom det här spelet ca fem gånger, först på Gamecube och sedan på Wii. Wii-versionen är för mig den definitiva tack vare kontrollen och allt extramaterial. Spelet finns även till PS2 (med sämre grafik men med extramaterial) och till PC (fast det är bäst att inte nämna den versionen alls). Det är kul, spännande, välgjort och jag kan spela genom det hur många gånger som helst. Decenniets bästa spel, helt enkelt.

Där var alltså min lista. Ni håller antagligen inte med allt, fast det skiter jag i. :) Vi får hoppas att nästa decennie bjuder på minst lika bra spelupplevelser.