Recension: Metroid Prime 3

Igår klarade jag Metroid Prime 3: Corruption till Wii. Jag gillade dem första två spelen i Metroid Prime serien väldigt mycket, så det var rätt uppenbart att jag skulle gilla det här. Nackdelen är förstås att det inte var så jättemycket att överraskas av; jag visste redan i princip hur allt gick till. Men det behövdes inte. Spelet är så bra ändå.

Inledningen var lite svajig, då det kändes väldigt märkligt att i ett Metroid-spel plötsligt gå omkring bland en massa NPCs som jag får direktiv eller meningslösa one-liners av. Vanligtvis har serien, som jag nämnt tidigare, präglats av att ensam utforska dem världar man besöker. Här har man plötsligt allierade. Efter att ha kommit förbi första världen försvinner dock den här trygghetsaspekten för det mesta, vilket i sin tur får en att känna sig ännu mer ensam än vanligt. Känslan förstärks av den namngivande korruption som stadigt äter upp en inifrån.

Man får dock fortfarande direktiv från allehanda källor som alltid säger vart man ska gå härnäst. Detta ger onekligen en linjär känsla, men man behöver inte omedelbart gå ditt markören på kartan visar. Mycket tid kan gå åt till utforskande utanför storyns ramar, för varje gång man får en ny power-up känner man att man bara måste gå tillbaka till stället där man tidigare såg den där oigenomträngliga dörren och se vad som finns där. Det är det som gör Metroid till Metroid. Den enda irriterande faktorn är att spelet ibland påminner en om ens egentliga destination när det tycker att man flummat runt för länge. Lite störande ibland.

Wii-kontrollen fungerar klockrent. Siktet med IR-sensorn är väldigt precis, och styrningen i övrigt känns smidig. Det känns som om det var så här Nintendo tänkte att det ska vara med FPS-spel. Även funktioner som att kasta ett elektrikt "lasso" mot fiender med ett ryck av vänsterhanden känns tillfredsställande.

Grafiken är påtagligt bättre än dem tidigare spelen på Gamecube, vilket säger en del då de spelen hade bra grafik till att börja med. Det går inte att jämföra direkt med powerhouse-konsollerna XBox 360 och PS3, men det duger gott för mina behov.

Och det viktigaste av allt, atmosfären, är perfekt. Det finns många varierande världar I det här spelet, från jungel till en svävande stad av urgammal teknologi till ett övergivet skeppsvrak i rymden, men alla har den där härliga Metroid-känslan, vilket gör det till en fröjd att försöka utforska varenda skrymsel och vrå.

Spelet är inte perfekt, men det är mycket bra. Det här spelet var faktiskt en av dem största anledningarna till att jag skaffade min Wii. Jag blev inte besviken. Förmodligen kommer jag att spela genom spelet både en och två gånger till på högre svårighetsgrader. Dessutom måste jag hitta allt. (Nu blev det bara 93%. Jag är ibland lite av en komplettist.)

Det blir spännande att se vad för slags spel som Samus Aran kommer att synas i i framtiden.