tisdag, april 29, 2008

Vårvindar friska

Våren är här, med varmt väder och blommor på ängarna. Det är svårt att inte vara på gott humör när det är så fint ute, fast samtidigt blir man lite slö och trött av solen. Förra veckan var vi hos svärfamiljen i Tvärskog där fästmöns födelsedag firades, och det blev några trevliga skogspromenader i solskenet. I morgon är det valborg och då ska vi ut igen, fast bara för en dag.

Fortfarande tomt på jobbfronten för mig. Jag har sökt många jobb, men utan resultat hittills. Fast första maj ska ju vara förändringarnas tid, med majbål och allt. Jag gillar för övrigt juxtapositionen (krångliga ord, tjohoo!) i år med den djupt paganistiska första maj som sammanfaller med den djupt kristna kristi himmelfärds. Att en röd dag uteblir på grund av det påverkar ju inte mig nämnvärt, vilket åtminstone är något positivt med arbetslösheten.

Apropå någonting helt annat: i spelvärlden just nu pratar i princip alla om det nysläppta Grand Theft Auto 4, som fått perfekta betyg i princip överallt och verkar vara ett av dem bästa spelen på länge. Personligen har jag aldrig brytt mig om spelserien överhuvudtaget, och den här delen är inget undantag (jag ser mycket mer fram mot Smash Bros. Brawl), men det är intressant att se vilken uppmärksamhet spelet fått, med folk som köar i över en vecka bara för att få tag på det på release-dagen.

Spelets release belyser också Nintendos marknadsdivision, som sin vana trogen radikalt pendlar mellan über-geni och, för att citera Yahtzee, pants-on-head retarded. Att släppa högprofilspel som Wii fit och Mario Kart nästan samtidigt som GTA4 garanterar att uppmärksamheten kring dem kommer att drunkna som en skräddare i såpigt vatten. Den enda trösten är att spelen riktar sig till ganska så olika målgrupper, men det hade varit så enkelt att undvika. Oh well. Jag själv är i alla fall glad att Smash Bros. äntligen fått ett officiellt release-datum i Europa. Den 27:e juni smäller det!

tisdag, april 22, 2008

Björklund vs "Vetenskapen"

På Aftonbladet idag kunde man läsa om att Björklund struntar i vetenskapen. Ajaj då. Det kan inte vara bra. Men vid närmare undersökning upptäcker man att det handlar om betyg i skolan. Det hävdas alltså att forskningen visar att betyg inte är bra.

Man ska alltid vara vaksam så fort en tidning säger att "vetenskapen" enhälligt säger en viss sak. Vetenskap och forskning är nästan aldrig entydig eller överrens. Detta gäller i synnerhet för "mjukare" vetenskaper som pedagogik. Jag har själv inte så jättemycket kunskap inom området utöver Högskolepedagogiken som jag läst, men min uppfattning är att det är en ganska luddig vetenskap som även är rätt föränderlig. (Nämnas bör också att de sämsta pedagogerna jag träffat på är just dem som undervisar inom pedagogik.)

Det finns säkerligen forskning som säger att betyg inte är så bra. Sen finns det lika säkerligen forskning som säger motsatsen. Det blir ännu svårare att dra slutsatser när man tänker på att situationen är annorlunda från land till land och i olika åldrar.

I det här området kan man nog inte kolla på enbart vetenskapen. Dagens betygssystem är helt enkelt dåligt och borde ersättas. Både elever och föräldrar vill ha betyg, och jag personligen tror att det är en bra idé att införa det tidigare, för att snabbare upptäcka elever som inte klarar sig så bra. Personliga omdömen kan vara bra i kombination med ett fast betygssystem, men man måste bygga fundamentet innan man börjar inreda.

söndag, april 20, 2008

Kattspecial del III

Nu är det dags för den avslutande delen i kattspecialen:



Namn: Ninja
Alias: Skitunge
Ålder: Ca. 1 år
Favoritsysslor: Jaga allt som rör sig, bita folk.

Ninja är den yngsta medlemmen i familjen, och den första katten som vi skaffade "tillsammans". I likhet med Gurli har Ninja sitt ursprung i Tvärskogiansk vildkattism. Hon är nu inte ens ett år gammal, och det märks att hon fortfarande har en del kattunge i sig.


"NOM!"

Ninja älskar mest av allt att jaga saker. Detta inkluderar, men är inte begränsat till, bollar, småkryp, Gurli, fötter, solkatter, spikar, totalt inbillade saker (på sistone har hon tillbringat långa minuter med att stint stirra upp i taket och hoppas se något av intresse) och sig själv. Ytterligare ett jaktföremål, och ett av Ninjas favoritsaker i hela världen, är sugrör. Dessa ska helst avnjutas med en husse eller matte i andra änden så att den rör på sig lite sådär skojigt.


Ninja strikes when you least expect it.

Hon har en del andra små egenheter också. Säger man hennes namn på rätt sätt när hon sitter på golvet framför en så välter hon omedelbart och visar magen. En oinsatt kan tro att det är för att hon vill bli kliad där. Ett försök till detta visar dock att det egentligen är en listig fälla, och den intet ont anande handen blir snabbt angripen med både klor och tänder. Hon har dessutom ett abnormt intresse för toalettstolen (särskilt när den spolar) och mina kalsonger (dock lyckligtvis inte när jag har dem på mig).


Handfat kan också vara roliga.

Ninja är ett bus. Däri råder ingen tvekan. Men det säger inte att hon inte kan vara kelen också. Hon är egentligen väldigt folkkär. Detta märks i synnerhet på morgonen då Ninja tycker att vi sovit länge nog och börjar högljutt klaga om sin ensamhet (vi sover med katterna utestängda ur sovrummet mycket eftersom Ninja ser sängen som sin personliga lekplats). När någon av oss (oftast fästmön) sedan stiger upp tillbringar Ninja en stund med att ligga och "massera" den personens mage och spinna förnöjt. Denna stunds stillhet är snart bortglömd och då är det återigen dags att rusa genom lägenheten och jaga upp "tanterna".


Även småbusar måste sova ibland.

The end.

torsdag, april 17, 2008

Recension: Sherlock Holmes: The Awakened

Äventyrsspel, såna där man pekar och klickar på saker i omgivningen och pratar med karaktärer för att lösa mysterier och driva handlingen framåt, var väldigt populära under 90-talet med spel som exempelvis Monkey Island-serien. Dessa spel försvann för det mesta i och med övergången till 3D-spel, och Sherlock Holmes: The Awakened fungerar som en ganska bra påminnelse varför.

Spelet är, som namnet säger, ett äventyrsspel med Sherlock Holmes och hans trogne följeslagare Dr. Watson i huvudrollerna. Det är dock inget vanligt mysterium, utan här har man korsat Holmes-historierna med H.P. Lovecrafts Cthulhu mythos. Det börjar oskyldigt nog med en försvunnen man i London, men djupdyker snart i ockulta ritualer, mörka gudar och människooffer. Det är obehagligt, blodigt, och riktigt rysligt.

Hade det varit, i alla fall, om inte spelskaparna hade fattat några design-beslut som bara kan beskrivas som absurda. För det första är spelet i förstapersonsperspektiv, som visserligen ger riktig känsla av att vara detektiven som undersöker de olika områdena man besöker, men som samtidigt gör spelet ohyggligt svårt. Man kan inte gå vidare i berättelsen förrän man har undersökt varenda lilla detalj som spelet på förhand har bestämt att man ska hitta för att kunna gå vidare. Detta drag känns igen från äldre äventyrsspel, men då var det oftast i fasta vinklar och rum. Gick man fram och tillbaka tillräckligt mycket så hittade man det man skulle så småningom. I det här spelet däremot ser man bara det som går att interagera med om man befinner sig tillräckligt nära, och eftersom man springer runt mer eller mindre fritt är det lätt att upprepade gånger springa förbi den livsviktiga ledtråden bara för att man inte tittade åt rätt håll. Detta drag känns av redan i spelets början. Flera gånger försökte jag springa tillbaka till 221 Baker Street för att analysera en ledtråd jag hittat bara för att få kommentaren att det fortfarande finns saker att undersöka. Nämnas bör också att kamerarörelsen från att titta runt hela tiden med musen gör att man tenderar att bli lite sjösjuk efter ett tag, vilket inte direkt hjälper.

Storyn hoppar framåt allteftersom man hittar nya ledtrådar och pratar med nya personer. Tyvärr känns berättelsen hackig och dialogen blir ibland nästan nonsensisk, vilket jag tror kan bero på att spelet översatts från franska. Dialogen är dock hyfsat väl framförd, men av någon anledning skiljer volymen mellan olika karaktärers röster enormt. Mellansekvenserna är hafsigt gjorda och det är svårt att uppfatta exakt vad som hände och varför. Holmes själv gör inte saken bättre, då han ofta kommer på sina slutsatser utan att berätta hur han kommit fram till dem. Detta är i för sig ett bestämt drag hos mästerdetektiven, men faktumet att det är meningen att man ska spela som honom utan att få veta hur han tänker gör inte direkt spelet immersivt.

Men det absolut värsta, och bland det sämsta man kan komma på att göra i ett sånt här spel, är att dem har skrivfrågor. Det vill säga att det ställs en särskild fråga och man ska, utifrån det man fått veta hittills, skriva in ett bestämt svar. Kommer man inte på det, och skriver det exakt som spelet vill ha det, så kommer man inte vidare. Det är idiotiskt, det är onödigt (i dem flesta fall vet Holmes redan svaret, han vill bara testa och se om du är lika duktig) och till råga på allt var ett av svaren faktiskt felstavat. Ja, du läste rätt. I ett moment där man måste skriva ett exakt ord som svar för att komma vidare i spelet var svaret felstavat (vilket gjorde att det tog lite längre för mig där trots att jag mycket väl visste vad svaret skulle vara). I alla andra instanser som det ordet förekom var det däremot rättstavat.

Berättelsen i sig är det enda som håller spelet flytande. Atmosfären och miljöerna är mysigt läskiga (människooffer, ett sinnessjukhus där man utför obehagliga experiment på patienterna, osv) och man känner igen element från båda berättelser som spelet hämtar från. Hade den varit lite bättre ihopsatt hade den varit riktigt bra. Som det är nu är den bara halvintressant. Den höll mig åtminstone intresserad under dem 10-12 timmar som spelet tog att klara.

Men allt som allt är det här ett spel som de flesta klarar sig utan. Jag är bara glad att jag tack vare Steam slapp betala fullpris för den.

Kanske var det franska designteamet också influerade av mörka drömmar...?

Iä Iä Cthulhu Fthagn!

söndag, april 13, 2008

Kattspecial del II

Kattspecialen fortsätter denna vecka med vårt mellanbarn:



Namn: Gurli (utt. som engelskans "girly")
Alias: Gurlibus
Ålder: Ca. 5 år
Favoritsysslor: Sola, spana fåglar, äta skinka, bita husse

Gurli är min fästmös katt egentligen, som senare blev vår katt när vi flyttade ihop (fast hon är fortfarande mattes bäbis). Hon hittades vid en brunn i Tvärskog som liten kattunge där hon satt och fräste, och efter några veckors matande och kelande bestämdes det att Gurli skulle bli innekatt. Hon döptes efter namnsdagen på dagen hon hittades (28:e augusti), som även räknas som hennes födelsedag.


Skulle JAG ha varit vildkatt? Skulle inte tro det!"

När hon först flyttade in till lägenheten i stan var hon inte en särskilt glad katt, och Gaia hjälpte inte direkt till. Hon gav yttring för sitt misstycke genom allmänt bus och genom att pissa på mattes sida av sängen. Hon har sedan dess lugnat ner sig en del, i synnerhet sen den tredje katten kom till lägenheten. Hon har alltid gillar att bita mig i handen när tillfälle ges.


Numera räcker lite solsken för att göra en glad kisse.

Hennes största nöjen inkluderar att sova i solskenet på fönsterbrädan eller på soffryggen. Hon är även väldigt förtjust i att sitta vid fönstret och "skälla" på fåglar som råkar befinna sig utanför. Hon har dessutom gjort till sport att tugga på krukväxterna och sen smita därifrån så fort hon blir upptäckt.


Gurli vid sitt favoritfönster för fågelspaning.

Hon är i slutändan ett riktigt mellanbarn, som inte är särskilt extrem åt något håll, förutom när gäller humörsvängningar. Hon kan snabbt gå mellan kel och bit, och både vara kompis med den yngste och några minuter senare jaga henne hejdlöst genom lägenheten (eller tvärtom). Gaia tenderar hon mest att undvika helt.


"Snälla, nämn inte den där tanten..."

Och hon älskar skinka.

Fortsättning följer...

torsdag, april 10, 2008

Spelnytt

Det händer en del på TV-spelsfronten just nu. Det är nästan så det är svårt att hänga med. Just för tillfället bollar jag med tre olika spel samtidigt: Valkyrie Profile 2 till PS2, ett RPG vagt baserat på nordisk mytologi som jag fick av min fästmö i julklapp, Sherlock Holmes: The Awakened, ett peka-klicka-äventyrsspel som jag laddade ner från Steam där mästerdetektiven Holmes konfronteras med Cthulhu-mythoset, och Etrian Odyssey till DS, ett gammaldags RPG där man navigerar labyrinter och slåss mot monster. Fullt upp, med andra ord.

Samtidigt är det en del andra spel som jag också vill ha, men det får helt enkelt vänta tills jag har tid. No More Heroes står nog högst på listan för tillfället. Andra intressanta saker som kommer ut i dagarna, som kanske är fokuserade på den större spelbefolkningen, är Mario Kart Wii, det senaste spelet i en gammal god serie, och Wii Fit, Nintendos senaste satsning som tydligen redan är slutsåld.

I mindre positiva nyheter, kommer det enormt hypade spelet Rock Band tydligen att kosta absurt mycket pengar, uppemot 2400 kronor om man vill ha både spelet och instrumenten. (EA valde av någon anledning att dela upp dem, fast var för sig är de totalt värdelösa.)

Super Smash Bros. Brawl, som USA fått njuta av ett tag nu, har för övrigt fortfarande inget release-datum i Europa. Man kan verkligen inte påstå att Nintendo of Europe anstränger sig för att göra sina kunder glada, fast vi europeiska spelare är vid det här läget rätt vana vid att upprepade gånger bli sparkade i ballarna. Numera finns det visserligen sätt att kringgå satanspåfundet som är regionslås, fast det är inte direkt riskfritt på en konsoll som uppdaterar sin mjukvara hela tiden (Nintendo verkar nämligen bli rätt sura när vi arroganta européer har mage nog att vilja spela samma spel som resten av världen haft i ett halvår.)

Avslutningsvis kan jag nämna att jag nu har spelat genom i princip allt i Resident Evil: The Umbrella Chronicles. För att vara ett ljuspistolspel är det väldigt underhållande och varar ett ganska bra tag. Dessutom vill man spela banorna flera gånger för att klara dem med bättre betyg och hitta alla hemligheter. Den är inte perfekt, men definitivt kul för stunden. Jag skriver inte en full recension, utan överlåter det till den eminenta Yahtzee Croshaw här nedan. (Kolla gärna in hans andra recensioner, mest nyligen ovannämnda No More Heroes.)

söndag, april 06, 2008

Kattspecial del I

Cyniska söndag utgår denna helg för att istället kunna ge denna specialrapport.

Det har slagit mig att jag på denna blogg aldrig har introducerat dem andra medlemmarna i hushållet, nämligen våra katter. Därför följer nu en bildspecial i tre delar, med start med den äldste:



Namn: Gaia
Alias: Hertiginnan av Oxhagen
Ålder: Ca. 9 år
Favoritsysslor: Sova, tigga mat, kråma sig, vara förnäm

Gaia är en kvartsperser som föddes i familjehemmet i Trekanten våren 1999. Eftersom jag var i sista året i gymnasiet och ännu inte visste var jag skulle läsa vidare bestämde jag mig att göra henne till "min" katt som jag senare skulle ta med mig. Nu blev det så att jag läste i Kalmar så det blev inget utflytt på ett bra tag, men hon blev liksom ändå "min katt".


"Vadå 'din'"?

Gaia är något av en expert på att vara adlig. För det mesta verkar hon tycka sig vara betydligt finare än resten av pöbeln som bor i lägenheten. Hon tigger mat med små förnäma pip och när hon vill bli klappad kan hon ibland ställa sig på bakbenen och vifta med tassen i vår generella riktning.


Gaia demonstrerar sina Jedikrafter

Hennes image förstörs dock rätt ofta då hon ofta plötsligt får fnatt och rusar genom lägenheten, knarkar kattmynta eller intar sin favoritsovställning. Hon är nämligen en katt som gillar att sova på rygg (något som uppmuntrar till magkliande som bonus). Dessa ställningar brukar vara långt ifrån "graciösa". Snarkar gör hon också.


"Zzzzz... pöbel... zzz..."

Men vad gör det när man är hertiginna? Eller var det prinsessa? Drottning? Grevinna? All of the above?


Som adelsdam är det viktigt att hålla tungan rätt i mun.

Fortsättning följer...

tisdag, april 01, 2008

Skämt åsido

Första april idag, vilket givetvis innebär att ALLT man läser och hör måste granskas med misstänksamma ögon. De flesta aprilskämt är dock lättgenomskådliga, som guld i Hamnefjärden i Oskarshamn (guld som tydligen dessutom är magnetiserad), inglasad Hammarbybacke för skidåkare i Stockholm (komplett med takluckor för högthoppande snowboardåkare, enligt Skiing Aprils VD Cidmee Nott), samt en del andra dumheter som Darth Vader-statyer och kolsyrat kranvatten.

Det som däremot fick mig att reagera starkast var en filmtrailer på IGN, som avslöjade en ny film med en välbekant tv-spelsserie. Lyckligtvis måste det vara ett aprilskämt (ett väldigt välgjort sådant), för inte ens Hollywood kan skapa en sådan vederstyggelse.

Right?