onsdag, november 30, 2011

Random Youtube Goodness

Dags för några skojiga Youtube-klipp uppsnappat från Twitterflödet! Först en säkerhetsvideo för alla som aspirerar att bli gaffeltrucksförare (varning för blodeffekter):

Via: @LordKaT


Mashup awesomesauce! (Nightwish + Greenday + Katy Perry + t.A.T.u.)

Via @skitchmusic


Och till sist: japaner. Kommentar överflödig.

Via @katietiedrich

tisdag, november 29, 2011

SW:TOR First impressions

I helgen fick jag, smått oväntat, prova betan till Star Wars: The Old Republic, den nya MMO:n av Bioware. Eftersom det är ett MMO med just Star Wars har det fått rätt mycket hype, men efter att ha testat det i typ 6-8 timmar kan jag inte påstå att jag är överdrivet sugen.

Man börjar som vanligt med att skapa en karaktär (loyalitet, art, yrke, utseende) men har inga möjligheter att påverka ens förmågor. I praktiken har alla av ett yrke samma förmågor upp till lvl 10. Därefter kan man differentiera och få tillträde till "skill trees" men även där känns det rätt oinspirerat med små procentökningar på diverse saker här och där. Det blir väl mer spännande saker längre fram, men det känns rätt onödigt att alla av ett visst yrke spelas likadant. Det fastnar liksom i "DPS-träsket" där man inte gör val så mycket som beräkningar om vad som gör mest skada.

Nåja, efter karaktärsskapande får man springa runt på startvärlden och kan hitta ett antal quests som för det mesta går ut på att springa till en viss punkt och prata med någon/peta på något. Fiender finns utspridda i små kluster lite varstans och respawnar continuerligt. Jag antar att detta är nödvändigt för ett MMO, men det blir konstigt när det dyker upp nya fiender precis där man står, och det dröjer några sekunder innan de fattar att man står där och anfaller.

Efter startplaneten kom jag till Coruscant, och fick lite nya quests som liknade de förra. Trots att jag gick från vildmark till storstad kändes allt ganska likartat, och jag började tröttna lite mot slutet. Och givetvis, så fort jag kommer dit får jag med en senator att göra. Man kan ju inte ha ett modernt Star Wars-spel utan politik! -_-

Det största problemet är nog dock att jag inte märkte av MMO-aspekten överhuvudtaget. Visst, det finns andra som springer runt i världen och man kan samarbeta med andra för vissa uppdrag, men jag kände aldrig ett behov. Det kanske blir mer sånt längre fram, men vid det läget är det så vant att köra solo att det liksom tar emot. Man får t o m datorstyrda följeslagare under storyns gång, vilket gör att det känns ännu mer omotiverat med samarbete. Dessutom ser det jäkligt flummigt ut när det springer runt 6 olika spelare som alla har samma följeslagare. (Jag ska för rättvisans skull nämna att jag inte är en MMO-spelare i vanliga fall, så det är inte så naturligt för mig att söka mig till andra spelare.)

Storyn är väl okej; man får en annorlunda serie huvuduppdrag beroende på vilket yrke man har, så det finns att göra. Men jag sitter och funderar på om inte spelet hade lämpat sig bättre som single-player. Det är liksom det Bioware gör bäst. I stället försöker det vara både och, och kommer bara halvvägs med båda.

Samtidigt tyckte jag att det var småtrevligt att spela och vill gärna se hur storyn utvecklas. Fast med den nuvarande prismodellen, först köpa spelet för 550:- och sedan betala en prenumerationsavgift varje månad, känns det verkligen inte motiverat. Att ens köra med prenumeration i dagens marknad när allt fler går "Free to Play" är vansinnigt till att börja med, och jag undrar om de verkligen kan få tillräckligt många spelare på det sättet för att överleva. Vi får se, men i vilket fall får de klara sig utan mig från början.

torsdag, november 24, 2011

Bok eller Bio: The Godfather

Ojoj... här är vi inne på knepig mark. Hur jämför man en av tidernas bästa filmer med berättelsen som agerar förlaga? Gudfadern-filmerna, den första i synnerhet, har kommit att ikonisera det vi tänker på när vi föreställer oss den gamla italienska maffian. Marlon Brando är Gudfadern enligt väldigt många, och hans tolkning av rollen har blivit en ingrodd del av populärkulturen i allmänhet. Detta gör att det egentligen är omöjligt att göra den här jämförelsen helt objektiv, men här kommer i alla fall mitt försök:

Mario Puzos The Godfather är berättelsen om maffiafamiljen Corleone i efterkrigstidens New York. Filmadaptationen av Francis Ford Coppola följer på många punkter bokens berättelse, men på grund av mediets begränsningar är det givetvis mycket som har utelämnats. I synnerhet är det sidoberättelser om folk som har kontakt med Familjen som klippts bort, bland andra skådelspelaren/sångaren Johnny Fontane och Sonnys älskare Lucy Mancini. Båda fick utförliga egna berättelser i boken men dyker bara upp som hastigast i filmen.

Men en möjligtvis viktigare sak som inte framkommer i filmen är karaktärernas, särskit Michael Corleones, inre motiveringar och tankar. Detta brukar förstås vara böckers starka sida, att man kan komma in i huvudet på rollfigurerna. Michaels resa från krigshjälte som egentligen inte vill ha i familjen att göra till familjens överhuvud, exempelvis, blottläggs mycket mer och blir en mycket mer gradvis process. I filmen hanteras hans förvandling mer subtilt, och kommer till ytan ordentligt först i filmens mäktiga klimax. Båda metoderna fungerar i sig, men det är intressant hur den kalla, grymma sidan av honom kommer fram lite i taget, och överraskar ibland honom själv.

Andra karaktärer som är intressanta att följa närmare är Familjens adopterade son Tom Hagen, som trots att han utsetts till Gudfaderns consiglieri (typ högste rådgivare) vet att han aldrig kommer åtnjuta full respekt då han inte är sicilianare, och Luca Brasi, Familjens främste soldat. I boken framställs han som en hänsynslös enmansarmé, medan han i filmen bara är med lite grann innan han, smått patetiskt, dör.

Boken och filmen har båda en särpräglad stil. Båda är blodiga och allvarliga, men filmen är stiliserad med skicklig scenografi och atmosfärisk musik. Boken, som givetvis inte kan använda sig av dylika knep, är lite mer "gritty" och jordnära. Det tidigare nämnda klimaxet är ett utmärkt exempel, då det är något som skiljer sig ganska starkt mellan medierna. I filmen är det mästerligt konstnärligt utfört med juxtapositionen av Michael i kyrkan, där han "blir" Gudfader. I boken är det en kall och kalkylerad process.

Utmärkande för boken är även att den är betydligt mer sexistisk och rasistisk, enligt samhällssynen som rådde på den tiden. Kvinnorna förväntades agera duktiga husmödrar och skulle inte lägga sig i männens arbete. Detta märks starkast när Connie Corleone berättar för sina föräldrar att hennes man Carlo Rizzi brukar slå henne. De såg inget underligt med detta, och vid frågan om Gudfadern själv någonsin slagit sin fru svarade mama Corleone (som annars är en väldigt mysig karaktär i boken) att hon "aldrig gett honom anledning". Till och med Kay, Michaels kärleksintresse och berättlesens mest progressiva kvinnofigur, anpassar sig till rollen som duktig siciliansk fru mot slutet, medan hon i filmen distanserar sig från honom när hon inser hur fasansfull han kan vara.

Så vad väljer man: Den artistiska filmen eller den mer verklighetstrogna boken? Om jag verkligen skulle vara tvungen att välja, vinner boken med knapp marginal. Där kan alla karaktärer och historier verkligen beskrivas till fullo och komma till sin rätt. Filmen är och förblir ett mästerverk, men man kommer egentligen aldrig karaktärerna särskilt nära. Det finns för mycket berättelse och för många karaktärer för att man ska hinna med allt, trots filmens längd på nästan 3 timmar. Men allra bäst är de som komplement till varandra. Läs boken, se filmen och uppskatta båda.

Bok: 2
Bio: 3


Böckerna börjar komma ikapp! Är det någon som har några förslag för framtida inlägg så är det fritt fram.

onsdag, november 23, 2011

Dagens Win: Tim Minchin's "Storm"

Because Tim Minchin is awesome.

måndag, november 21, 2011

Det där med goda föresatser

I en notis i Barometern idag kan vi läsa om skadorna och riskerna som uppkommer av lågenergilampor. Va? En överreaktion till panikåtgärd "för miljöns skull" visar sig ha bieffekter värre än det man ville åtgärda? The hell you say.

Är det ett sådant problem tycker man att man kanske borde prioritera insamlingsplatser för lågenergilampor i återvinningsstationer och dylikt, fast inte ens det är lätt då kvicksilverångorna fordrar stort utrymme och bra ventilation.

Starkt jobbat, miljömuppar.

torsdag, november 17, 2011

Dagens Win: Symfoniskt Zelda



För de som inte anser att TV-spel är kultur.

tisdag, november 15, 2011

Dagens speltips: The Binding of Isaac

The Binding of Isaac är ett underhållande litet indie-spel till PC med lite Roguelike-inslag. Man spelar som den olycksalige ungen Isaac när han kämpar sig förbi onda demoner, hemska monster och sin egen psykotiska mor. Det är en hög äckelfaktor, men tack vare spelets väldigt "barnsliga" tecknarstil är det egentligen inte så att man blir illa berörd.

Som sagt är spelet lite roguelike, med många föremål man kan hitta (ofta utan någon vidare förklaring till vad de gör) och slumpvist genererade dungeons. Varje spelomgång blir således unik, och det finns mycket att låsa upp. Ett kul tidfördriv är det i alla fall, och för bara 5€ på Steam är det väl värt pengarna. För ytterligare 1€ kan man dessutom få soundtracket, som är utomordentligt i sig.

onsdag, november 09, 2011

Lolwut?

Det är inte ofta man ser något så här absurt på insändarsidorna. En äldre herre (?) ondgör sig över att kvinnor "i fertil ålder" är ute på krogen en torsdagkväll i stället för att ägna sig åt kvinnliga saker som barnuppfostran, städning och konservering. Slutklämmen är särskilt insiktsfull:

"Det är inte konstigt att företeelser som knark och skilsmässor var nästan okända, men nu är kvinnor i sin bästa ålder ute i svängen, ofta skamlöst utstyrda i korta klänningar och kraftigt målade om läpparna.

Vad sådant leder till vet man ju. Kanske borde deras män och fästmän tänka sig för, innan de lät sina kvinnor uppföra sig på detta sätt."


Då är ju frågan: Handlar detta om en ärkestofil, en feminist som ironiserar eller helt enkelt ett försök till trolling? Vi kanske aldrig får veta, men det blir intressant att se hur många som tar det på fullaste allvar och skickar in arga repliker. Rolig läsning var det i alla fall.

Uppdatering: Med 22 kommentarer till insändaren (and counting) can man nog konstatera att det finns en del som inte hört devisen "do not feed the trolls". XD

Uppdatering 2: Nu verkar det som om Östran kommit på att de blivit lurade.

måndag, november 07, 2011

Uruselt, SJ!

SJ blir beskyllda för mycket. Jag kan till viss del acceptera deras förklaringar att försenade/inställda tåg och tåg som blir stående flera timmar i streck kan bero på Trafikverkets bristande underhåll. Men idag har de ingen annan att skylla på.

Idag hade jag tänkt åka till Nybro på kvällen för lite rollspel som vanligt varannan vecka. Jag bokade SMS biljetter över nätet igår, och idag på eftermiddagen fick jag ett meddelande från SJ om att tåget jag tänkte ta hem var inställt och skulle ersättas med bussar. Jahaja, tänkte jag, och gick in på SJs hemsida för att få mer information, exempelvis när bussarna gick. Någon sådan hjälpsam information fanns givetvis inte där, så jag ringde SJs kundservice. Där sade den annars trevliga kundtjänstarbetaren att ersättningsbussarna "ska gå vid tågets vanliga avgångstid... tror jag."

Du tror att bussen går då?! SJ kan alltså inte förse sin egen kundtjänst med korrekt information om ersättningsbussar? Kundtjänstarbetaren trodde för övrigt att bussen skulle komma fram till Kalmar vid tågets tid också, en tämligen fenomenal bedrift med tanke på att det tar runt en halvtimme att åka från Nybro till Kalmar med bil, jämfört med tågets 15 minuter.

Det framkom så småningom information om att bussen hem skulle komma till Kalmar ca 60 minuter senare än tågets tid. Det var skillnad det! Eftersom jag inte hade lust att komma hem halv ett på natten när jag ska upp och jobba nästa dag bestämde jag mig för att helt enkelt strunta i det hela, fast jag redan betalat 82:- för oåterköpbara biljetter. Tack för det, SJ!

Det är av sådana här anledningar folk med fog hatar SJ: Det finns ingen information! Ingen vet om/när tåget går, och kunderna informeras för sent, felaktigt eller inte alls. Kolla bara på sidan med Trafikinformation som jag hänvisades till. Inte nog med att det inte står tidsinformation om bussarna, tågjäveln jag skulle med (Avgång från Alvesta 21.34) har inte ens rätt nummer (ska vara 7345). De har dessutom vetat om banarbetet ett bra tag i förväg, så hur svårt ska det vara att ta fram rätt information i god tid? Om ni visste att tåget skulle bli inställt, varför nämnde inte systemet det när jag bokade biljetten igår?!

Nä, SJ, den här gången har ni ingen annan att skylla på för eran inkompetens. Skäms!