måndag, december 31, 2007

Gott nytt urk

Sitter här med en extremt jobbig förkylning som jag haft sen den 27:e. Feber, hosta och slem har avlöst varandra och just nu känns mitt huvud lite som ett vätskefyllt bowlingklot på en halmstock.

Men! Det är ändå nyårsafton idag, så lite gott humör får man väl försöka snyta fram. Jag ska väl vara glad att jag åtminstone fick vara frisk över julen. Och värre än en förkylning kan det ha varit. Jag klarar mig rätt bra bara jag fyller mig själv med diverse farmakologiska hjälpmedel.

Så hur summerar jag då 2007? Ett rätt händelserikt år för min del. En doktorsexamen, en förlovning samt en ny katt hör till årets bedrifter. Den här bloggen fick också sin födelse. Men i övrigt har det mest bara varit ännu ett år att föra in i protokollet. Åren bara rusar förbi nuförtiden och rätt vad det är så står vi ute på gräsmattan och småhuttrar med bubbelvin in näven och ooo-ar över fyrverkerier ännu en gång. Vart tar tiden vägen egentligen?

Hur blir 2008 då? Svårt att säga, men det lär nog bli intressant. För min del gäller det att hitta arbete, och det blir spännande att se vart det för mig. Läget i omvärlden lär bli händelserikt också: val i USA, OS i Kina och situationen i Pakistan, bland annat.

Det här året kan bli en rysare!

onsdag, december 26, 2007

Julspel

Så har julen kommit och gått ännu en gång. Själva firandet "hemma" i Trekanten var en mysig historia, och det blev en del trevliga presenter. Det blev en hel del spel faktiskt, närmare bestämt Resident Evil: Umbrella Chronicles till Wii, Valkyrie Profile 2 till PS2 samt The Witcher till PC. Eftersom fästmön fick några intressanta spel också, bl a Rogue Galaxy och Phantom Hourglass har jag fullt upp.

Ett spel jag dock precis blev färdigt med är Portal som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Jag kan säga att det är ett härligt nyskapande spel med mycket svart humor. Rekommenderas starkt, trots att det bara är 3-4 timmar långt.

Ett stort tack till alla som hjälpte till att göra julen härlig i år också!

Här är förresten slutlåten i Portal, skriven av Jonathon Coulton. Ett härligt avslut till ett härligt spel.

lördag, december 22, 2007

Julstrul

Var på Maxi idag och handlade lite småsaker som vi behövde inför julen. Att ge sig ut i handeln två dagar innan julafton, och på en lördag dessutom, är något jag inte rekommenderar. Knökfullt var det, men eftersom jag bara hade min lilla kasse kunde jag lätt navigera bland kund- och barnvagnarna som fyllde gångarna. Eftersom jag dessutom är scanningkund slapp jag någon kö när jag skulle ut också. Jag blev visserligen avstämd, men det gjorde inget då jag hade så lite saker. Värre hade det varit om det hade blivit så i måndags när summan blev över tusenlappen. Således kunde jag förnöjt ge mig iväg hemåt (till fots) med det jag skulle ha.

Jag kommer aldrig att förstå varför det är så många som väntar till precis innan julafton för att storhandla. Kan det verkligen vara värt helvetet att tränga sig fram med sin kundvagn eller spendera lång tid med att hitta en enda ledig parkeringsplats? Handlar det om tidsbrist eller bara prokrastination?

Ja ja. Förhoppnings lyckas dessa människor ta sig hem med sina matvaror också, förr eller senare. Själv ska jag nu återgå till min matlagning, som just nu består av rullsylta, brunkål och revben.

Nu blir det inget mer bloggande för min del fram till efter julafton, så jag får väl säga god jul/hanukkah/saturnalia/midvinterblot/måndag!

fredag, december 21, 2007

Prioriteringar

Nu har Vatikanen vaknat igen: Idag på DN kunde man läsa att Vatikanen fördömer "Guldkompassen", alltså den nya fantasyfilmen som är uppe i biograferna. Deras motivering bygger på bl a att världen som boken utspelar sig i "bygger på enskilda individers förmåga att påverka händelseförloppen." Usch så hemskt! Hur ska det gå med dagens ungdom om de börjar få för sig att de själva kan påverka världen och sina egna liv? Det är bra att Vatikanen prioriterar såna viktiga saker framför exempelvis folkmord, sjukdomar och svält.

En prioriteringsförmåga av liknande rang hade veckans vinnare av en Darwin Award: En man som tydligen tyckte att en bra bild på en tiger var viktigare än hans eget liv. En riktig Darwin blir det förstås inte, eftersom han redan hunnit få avkomma, men ett hedersomnämnande ska han ha i alla fall.

onsdag, december 19, 2007

Året som gått: Spel

Det har varit ett händelserikt år på videospelsfronten. Den nya generationens konsoller har fått tillfälle att visa vad dem kan. Här följer min högst ovetenskapliga analys av varje system. Observera att jag kommer att nämna system och spel som jag själv inte spelat här. Jag tar även inte upp PC-spel här, det får någon annan göra.

Nintendo Wii, den konsoll av den nya generationen som jag faktiskt äger, började året väldigt starkt försäljningsmässigt. I flera månader var den i princip slutsåld överallt, och nya leveranser försvann snabbt. Mot årsslutet har man sett fler och fler Wii:n i butikerna, men så här framåt jul lär de ta slut igen. Den relativt låga prisklassen, de familjevänliga spelen, och naturligtvis den nyskapande rörelsekänsliga kontrollen hade lätt att tilltala dem stora massorna.

Men hur var det med spelen då? Faktum är att bland spelen som kom till Wii var det mycket, mycket skräp. Detta är i och för sig inte så oväntat; dels vaknade tredjepartsutvecklarna väldigt sent när de upptäckte att Wii skulle bli en hit och hastade således genom ett stort antal spel, dels präglas alltid den störst säljande konsollen av s k 'shovelware' (se ex. PS1 och PS2). Därför blev det många spel som egentligen var mediokra till att börja med och som inte blev bättre för att de fick påklistrade rörelsekontroller.

Men det fanns juveler bland skräpet, varav de flesta släpptes mot slutet av året. Metroid Prime: Corruption, exempelvis, som skapade ett lysande avslut på en lysande serie, och samtidigt perfekt implementerade Wii:s kontroller. Sen har vi naturligtvis Super Mario Galaxy, det senaste äventyret med den välkända rörmokaren som fått lysande recensioner så gott som överallt, och är en tydlig kandidat som årets spel. Det finns några andra bra spel som släppts till konsollen i år, men det är dessa som lyser starkast. Och nästa år har vi det länge emotsedda Super Smash Bros. Brawl att se fram emot.

Bättre på spelfronten har det nog gått för XBox 360, som visserligen också haft ett extra år på sig att skaka fram bra spel. Det mest naturliga att nämna först är konsollens storsäljande lokomotiv, Halo 3, men eftersom jag redan sagt vad jag tycker om det så kan vi lämna den så länge. Mer intressanta för mig är Bioshock och Mass Effect, det sistnämnda särskilt då det är av samma företag som gjorde Star Wars: Knights of the Old Republic, ett RPG som jag tyckte väldigt mycket om. Mass Effect verkar vara ännu ett lysande spel, och är nästan nog att få mig att vilja köpa en 360.

Så varför har jag inte det? Ett spel räcker tyvärr inte som motivering för att köpa en konsoll. Det finns andra spel som intresserar mig, men många finns även till PC (exempelvis det lysande spelet Portal som jag laddat ner från Steam). Dessutom lider 360 fortfarande av stora problem när det gäller hårdvarans hållbarhet. Som en som är uppväxt med Nintendo är jag van vid att mina spelkonsoller ska fortsätta fungera genom det mesta.

Playstation 3 finns det egentligen inte så mycket att säga om. Sony satte helt enkelt ett alldeles för högt pris på konsollen och hoppades på att HD-filmformatet Bluray skulle ge den ett lyft. I stället fortsätter den att knaggla på med relativt låga försäljningssiffror. Dess största problem verkar vara att den inte får något riktigt systemsäljande spel. Kanske blir FFXIII räddningen, men det är långt tills dess.

Bättre har det gått för föregångaren Playstation 2, som trots att den är i slutet av dess livscykel fortfarande har några bra spel att komma med, mycket tack vare den enorma användarbasen. Spel som God of War 2, Rogue Galaxy och det underbara Okami visar att det fortfarande finns lite krut kvar i den gamla maskinen.

På den bärbara fronten fortsätter Nintendo DS att krossa allt motstånd. Sonys PSP har, fast det säljer långt ifrån dåligt, halkat långt efter det tvåskärmade fenomenet. Jag ska inte gå så djupt in på spelen här, men Pokemon och Zelda: Phantom Hourglass är bland dem spel som haft störst betydelse i år. Även om jag personligen är mest förtjust i Phoenix Wright-spelen.

Till sist kan jag avrunda med en intressant rapport som förhoppningsvis dödar några av dem myter som finns om att tv-spelande skulle ha negativa effekter på ungdomar. Inte för att jag tror att kritikerna faktiskt kommer att läsa den. Tur att det finns eldsjälar som står för vår kultur också.

tisdag, december 18, 2007

Galaktisk WMD?

Rymden har än en gång påvisat jordens futtighet i det stora Alltet: ett svart hål har setts slunga ut en gigantisk dödsstråle mot en av våra granngalaxer. Strålen beräknas vara ca 1000 ljusår bred och 20 000 ljusår lång, och skulle sterilisera alla livsbärande planeter det träffade. Vi får skatta oss glada att vi inte befinner oss i dess väg.

Undrar hur stor sannolikheten är att GW Bush kallar det svarta hålet för terrorist med massförtörelsevapen?

(Det verkar f ö som om Basse och jag skrev om samma sak oberoende av varandra. Fast han har ett klipp med Eddie Izzard, vilket naturligtvis ger bonuspoäng.)

söndag, december 16, 2007

Cyniska Söndag: Miljöhysteri

Efter mycket förhandlingar har äntligen klimatmötet på Bali nått en överenskommelse. Överallt ser vi maningar att sänka vår energiförbrukning, använda miljövänliga bränslen, och köpa ekologisk mat. Och folk hakar på trenderna som berusade square-dansare.

Först och främst, jag förnekar inte att mänskligheten har påverkat jordens klimat till det (för det mesta) sämre. Skogsskövling, övergödning, förorening och andra effekter har vi spridit vilt omkring oss med störst tanke på vår egen vällevnad snanare än för naturens bästa. Att global uppvärmning sker betvivlar inte jag, ej heller att det åtminstone delvis beror på mänsklig aktivitet (fast det är omöjligt att objektivt bedöma hur stor den delen är).

MEN!

Människor verkar ha svårt att bedöma på ett sakligt sätt vilka förändringar som vore lämpliga för att förbättra situationen. På sistone har det till exempel dykt upp några intressanta artiklar om etanolbilar. Dessa "miljöbilar" har på senare år blivit en sorts samvetsmässig livlina som miljömedvetna klamrat sig fast vid likt galna föräldrar på den sista trendleksaken i affären dagen innan julafton. Visst, det är förnyelsebar energi, men vad de flesta inte verkar tänka på är att det är extremt resurskrävande att producera etanol. Det betyder mer skogsskövling och att folk som vanligtvis producerar mat i fattiga länder producerar spannmål till etanoltillverkning i stället för att det är mer lönsamt. På liknande sätt blir det allt fler som börjar köpa "miljömärkta" varor, som visserligen kanske minskar förbrukningen av pesticider och dylikt, men också att skörderna blir mindre och att mer resurser krävs för att producera mindre mängder mat.

Att komma på nya miljövänligare tekniker är bra, men det krävs också att man inte hakar på varenda nya trend som kommer utan att tänka alls på dem mer långsiktiga konsekvenserna. I slutändan kanske man gör mer skada än nytta, bara för att man vill stilla sitt dåliga samvete.

fredag, december 14, 2007

Enter the Doctor

Så var man alltså officiellt doktor. Disputationen gick väldigt bra, och lyckligtvis hade jag en duktig och kunnig opponent. Några kluriga frågor blev det, men det gör det bara lite mer spännande. Överlag verkade hela betygsnämnden vara allmänt positiv. Några fina presenter blev det också från diverse håll.

Det känns väldigt bra just nu. En stilla lugnhet som liksom lägger sig över livet. Nu är det här klart. Nu kan jag gå vidare till nästa steg, vad det nu blir.

Men det ska jag inte tänka på nu. Ikväll ska det bara mysas med en god middag hemma.

För att göra det lite extra festligt har jag dessutom gjort om bloggen lite.

torsdag, december 13, 2007

The Final Countdown

Imorgon smäller det. Klockan 9.15 i hörsalen (N2007) i Västergård, den byggnad är tillbyggd på Norrgårds "baksida".

Be there! Or be... somewhere else.

tisdag, december 11, 2007

Magstarkt

(Hade egentligen tänkt vänta med det här till söndag, men jag klarar det inte.)

Ännu en gång har "grävande journalistik" avslöjat en jätteskandal: ICA märker om kött! Eller, ja, några enstaka handlare. I Stockholm. Vidrigt! Alla måste genast sluta köpa från ICA i hela landet! Företaget är i krismöte!

Den första tanken som slog mig i allt det här var: so what? Varför ska jag bry mig om enstaka företeelser i Stockholm. Det förekommer säkert i andra butiker i landet också, men det är knappast en affärspolicy hos ICA. De kortsiktiga vinningarna skulle aldrig täcka dem PR-mässiga förluster som skulle drabba (och har drabbat) företaget vid avslöjande. Och även om köttet jag köper skulle visa sig vara äldre än vad det står, vad spelar det för roll? Blir man sjuk av kött har man inte tillagat det ordentligt. Om inte smaken är påverkad bryr jag mig egentligen inte.

40% har svarat på Aftonbladet att de tänker sluta handla hos ICA efter skandalen, vilket bara ännu en gång visar att fårmentaliteten fortfarande är i god form. Lyckligtvis brukar flocken även ha ganska kort minne, så jag gissar på att ICAs kassor kommer att ha ringlande köer igen inom kort.

Nu kom för övrigt nyheten som en blind man i en grotta i Tibet borde sett komma: Att det inte bara förekommer på ICA. OMFG! Så det finns alltså idioter överallt?! Det hade jag aldrig kunnat gissa.

måndag, december 10, 2007

Nobelsnark

Inget Cyniska Söndag denna vecka. Jag får nog finna mig i att bara skriva vissa söndagar, då jag har tid och ork.

Just nu pågår Nobelfesten för fullt, och som vanligt är det få 'vanliga' människor som orkar bry sig alltför mycket. Inte för att racka ner på själva priset, jag kanske själv står där en dag (vadå ego?), men det känns som om festen ägnas betydligt mer uppmärksamhet än vad folk i gemen är villiga att ge.

Fast Alex Schulmans direktrapportering från festen (via mobilen) är kul läsning. Man önskar att fler kunde vara lite mer skojfriska gentemot denna extremt dammiga tradition. Då kanske man rentav kunde orka kolla på den.

lördag, december 08, 2007

Tillbaka till verkligheten

Jahapp, nu får man väl ta och fortsätta med det som behöver göras. Finslipa disputationen, läsa på, och så det där med jul också. Tacka gudarna för Internet.

Fick i alla fall en glad nyhet om att ytterligare ett av mina pek har informellt accepterats, vilket känns bra.

Bara en vecka kvar, sen är jag (förhoppningsvis) doktor!

torsdag, december 06, 2007

Magiska stunder

Är nu tillbaka från Stockholm. Var egentligen tillbaka igår, men var för trött från resan för att orka skriva.

Det finns vissa stunder i livet som bara kan beskrivas som magiska. Final Fantasy: Distant Worlds var en av dem. Att uppleva den musik som man älskat i så många år framförd på detta vis, av Stockholms Symfoniorkester i ett i princip fullsatt Konserthus (över 1700 platser), var överväldigande. I synnerhet när man visste att detta var världspremiär för en konsertturné som skulle pågå över flera år. Allmänna Sången som kör i vissa av låtarna bidrog till den episka stämningen, liksom närvaron av operaartister, främst den lysande sopranen Elisabet Strid.

Konserten var välarrangerad. I bakgrunden ovanför scenen fanns en stor skärm där de ackompanjerade musiken med filmsekvenser från dem spel som musiken kom från. I dem äldre spelen blandade de friskt med 8-bits-originalen och klipp från nyare remakes samt konceptsbilder från den store konstnären Yoshitaka Amano, vilket oftast fungerade väldigt bra. Filmsekvenserna var ibland rörande, ibland bara bakgrund till musiken, och då och då skojfriska. Som när man fick se en ren spelsekvens från FFVIII (på japanska) där karaktärerna sprang runt i en stad. Orkestern var tyst, och det enda man hörde var ljudeffekter från spelet, bl a en skällande hund. När karaktärerna sedan sprang in i en strid i spelet, började orkestern på Don't Be Afraid. (I sann Internetanda tog det bara några timmar tills klipp från i princip hela konserten var ute på YouTube.) Arrangörerna lyckades med hjälp av dessa sekvenser göra konserten maffig och opretentiös samtidigt.

Så till min summering av kvällen:

Negativt:

- Vissa filmsekvenser återanvändes

- Kaotisk rusning efter tröjor, postrar och skivor som var till salu

- Konserten tog slut

Positivt:

- Allting annat

Mest oväntat:
Första encore som visade sig vara Terra's Theme från FFVI. På skärmen hade de dessutom gjort eftertexter till konserten på den scen i spelet där man vanligtvis får se spelets credits rulla förbi.

Mest saknat på skivan:
To Zanarkand. Visserligen var jag aldrig förtjust i FFX, men det är en mycket fin låt.

Mest magiskt:
Svårt att välja. Det står mellan två stycken:

- Inledningslåten Liberi Fatali. Dels är låten så oerhört maffig och pampig, dels upplevde jag en sådan eufori över att faktiskt vara där och höra på konserten, Tårarna var nära.

- Operan Maria and Draco (klipp i två delar). Jag trodde att det bara skulle vara arian, men de framförde faktiskt (en redigerad version av) hela operan från spelet. De duktiga sångrösterna och den vackra musiken var överväldigande, och tårarna var återigen nära.

Mest pirrigt:
"Meet and Greet" sessionen efter konserten. Då fick man skaka hand med och få autograf från Uematsu själv. Vad säger man egentligen till en levande legend? Jag minns att jag lyckades yttra ett arigato gozaimasu men i övrigt är det lite suddigt.

Kvällens eloge:
Går till dirigenten Arnie Roth, en rolig och oerhört duktig dirigent utan vars bidrag konserten inte hade blivit av, i alla fall inte med världspremiär i Stockholm. Hans autograf fick man också på "Meet and Greet." You rock, Arnie!

Sist, till alla Final Fantasy-fans i landet som missade denna konsert, kan jag bara säga att jag tycker synd om er.

Jag lämnar av här till andra delen i operan. Lyssna och njut.

måndag, december 03, 2007

Iväg igen

Nu är allt packat och klart för tågresan till Stockholm i morgon. Går allt enligt planerna får vi lyssna till skön musik i morgon kväll och dessutom träffa Uematsu-sama i egen hög person. Rapport följer efter hemkomsten på torsdag.

Tills dess, kolla in den officiella (japanska) hemsidan för ett nytt uppkommande RPG till Wii: Fragile. Spelet utvecklas av skaparna bakom mästerverk som Baten Kaitos, så jag har stora förhoppningar.

söndag, december 02, 2007

Cyniska Söndag: Barnarbete

I veckan kunde vi läsa och höra, tack SVTs Agenda och deras "grävande journalistik," om att barn plockar bomull åt H&M. Genast var det sedvanliga utrop om ve och fasa, och alla borde minsann sluta köpa deras produkter, då en leverantör till deras leverantör har ägnat sig åt denna fasansfulla metod.

Först och främst är man en naiv idiot om man tror att det är bara H&M som ägnar sig åt detta. Andra företag kanske har det längre bak i processen, och således svårare att upptäcka, men man kan nog räkna med att det förekommer på andra ställen också. Vore det inte för dylika producenter skulle de kläder vi köper nog kosta lite mer. Men det är inte därför jag skriver det här.

De mest högljudda mot barnarbete säger att vi genast borde bojkotta produkter som använder det, så att de stackars barnen kan gå i skola i stället och vara barn. Visst, för all del. Samtidigt kan väl George W. Bush gå omkring i Bagdads gator och distribuera tusenlappar åt de som fått livet förstört av kriget. Kort sagt, resonemanget att bara vi slutar köpa deras produkter så kan de sluta jobba och allt är frid och fröjd, är blåögt så det förslår.

Barnen jobbar inte för att jobben finns, de jobbar för att de måste. Deras familjer behöver pengar. Jobbade inte barnen med bomullsplockning skulle de i stället vända sig till andra inkomstmöjligheter, exempelvis prostitution. Samtidigt är det så att utan det som barnarbete producerar skulle de länder där det bedrivs genast få sämre ekonomisk status än vad de redan har.

Låt mig göra det klart att jag tycker att det är förjävligt att barn måste arbeta för löjligt lite lön bara för att överleva, men bojkott och förbud kommer knappast att göra saken bättre. Det är lite som att ta bort mat från svältdrabbade länder för att det kan innehålla pesticider. Man kanske menar väl, men i slutändan gör man bara saken ännu värre. I stället för att angripa barnarbetet i sig, måste man nog försöka åtgärda sjukdomen som orsakat det, nämligen det ekonomiska och politiska tillståndet i dem respektive länderna.

Fast det är mycket jobbigare.

fredag, november 30, 2007

Fram och tillbaka

Så var man tillbaka från Uppsala, där jag höll min provdisputation. Det gick bra, och jag fick många vettiga förslag och frågor. Tågresorna var lite sega, men samtidigt kan det ibland vara trevligt med tågresor. Exempelvis när vi åkte upp: strax efter Alvesta hade hela landskapet förvandlats till ett vykortsliknande vinterlandskap, med snö i träden och ostörda vita täcken på marken. Mysigt värre.

Nästa vecka är det dags för resa igen, då jag och fästmön ska till Stockholm för Final Fantasy: Distant Worlds. Vi har även biljetter till "Meet and Greet" där vi får skaka hand med den store Uematsu själv. Det var nära att vi inte fick dem biljetterna då Ticnet hade klantat till min beställning, men det visade sig att de faktiskt lyckades ställa det till rätta.

Innan dess är det dock första advent, som ska avnjutas i Tvärskog med svärfamiljen. Då ska Årets Glögg avsmakas. Hoppas det blir lika gott som det har varit dem senaste åren.

måndag, november 26, 2007

Cyniska... Måndag?

Det blev ingen Cyniska Söndag denna vecka, på grund av brist på ork, tid och material. Jag kände dock för att kompensera för detta när jag såg den stora nyheten idag om att Polisen gör teleövervakningar utan domstolsbeslut. Medierna verkar tycka att det är himla upprörande att poliser kan kolla hos ens teleoperatör vilka nummer man ringt till. Detta verkar medierna också likställa med att avlyssna ens telefon.

När såna här "nyheter" dyker upp får man ganska snabbt känsla av nyhetstorka. Jag tror faktiskt att de allra flesta inser att vilka nummer man ringer till från sin telefon inte är en särskilt välbevakad uppgift. Att sen jämföra det med direkt avlyssning är mer absurt än en burk tomatpuré iförd pyjamas som råkar blåsa förbi i vinden.

Att lyssna av ens telefonkonversationer är integritetskränkande, och ska kräva domstolsbeslut. Att kolla vilka man ringt till senaste tiden kan väl knappast vara mer än småbesvärande.

Inte undra på att polisen har svårt med den organiserade brottsligheten om folk blir upprörda över sånt här...

lördag, november 24, 2007

Spikat och klart

Eller spikat, i alla fall. Klart blir det väl inte förrän den 14:e, men ännu ett steg på vägen är det väl. Kan glatt meddela att spikningen av avhandlingen gick utan några fingerrelaterade missöden. Båda gångerna!

Var f ö hos arbetsförmedlingen häromdagen, för att lägga upp ett handlingsplan. Planen bestod i princip av imperativet "Sök jobb" vilket inte var särskilt hjälpsamt. Jag har ofta undrat varför AF finns, när 70% av alla jobb inte ens förmedlas genom dem (enligt dem själva).

Oh, well. Nästa vecka bär det iväg till Uppsala, där jag ska hålla min "provdisputation." Eftersom gruppen jag ska tala inför där lär vara betydligt mer insatta i mitt ämnesområde än de som kommer att lyssna i Kalmar kommer jag nog att få en rejäl träning. Nu gäller det bara att få presentationen klar också... Att sammanfatta fyra års arbete till en presentation på en halvtimme är inte lika lätt som det låter.

tisdag, november 20, 2007

Jobbig jobblöshet

Vem visste att det var så arbetsamt att vara arbetslös? Nu är det inte bara jobbsökande som tynger, visserligen, utan det är så mycket som ska göras inför disputionen. Avhandlingen (som nu är färdigtryckt) ska skickas till alla möjliga personer, planeringar ska göras och presentationen ska förberedas. Att det sen inte är något dagsljus i princip hela dagen hjälper mig inte direkt att hålla energin uppe.

Det är bara att ta sig i kragen och jobba på. Kankse kan jag till och med hinna söka nåt jobb också.

Alla är förresten välkomna till Högskolebiblioteket nu på fredag klockan 09.00, då min avhandling ska spikas!

söndag, november 18, 2007

Mini-CS: Madeleine

Bara ett kort Cyniska Söndag-inlägg idag.

Ingen kan ha undgått att höra om den unga flickan Madeleine som försvann i Portugal för ett tag sen, och har sen dess fått löjligt mycket uppmärksamhet. Varje dag tycker jag att jag ser artiklar om nya ledtrådar och misstänkta, och ungen själv verkar ha setts till i olika delar av världen fler gånger än Elvis. Jag har inte följt historien i detalj, men listan över misstänkta kidnappare verkar hittills innehålla pedofiler, olagliga adoptionsligor, random personer som var i närheten när hon försvann, föräldrarna själva, Al Qaida, George Bush samt en ålderdomlig terrier i Alingsås.

Visst är historien tragisk, men förtjänar den verkligen så här mycket uppmärksamhet? Barn försvinner hela tiden spårlöst i olika delar av världen, utan att det kommer i medierna. Tänk vad mycket nytta man kunde göra om man fördelade mediebevakningen lite.

Massmedierna kanske tycker att folket inte klarar av att hålla mer än ett försvunnet barn i tankarna.

torsdag, november 15, 2007

Recension: Metroid Prime 3

Igår klarade jag Metroid Prime 3: Corruption till Wii. Jag gillade dem första två spelen i Metroid Prime serien väldigt mycket, så det var rätt uppenbart att jag skulle gilla det här. Nackdelen är förstås att det inte var så jättemycket att överraskas av; jag visste redan i princip hur allt gick till. Men det behövdes inte. Spelet är så bra ändå.

Inledningen var lite svajig, då det kändes väldigt märkligt att i ett Metroid-spel plötsligt gå omkring bland en massa NPCs som jag får direktiv eller meningslösa one-liners av. Vanligtvis har serien, som jag nämnt tidigare, präglats av att ensam utforska dem världar man besöker. Här har man plötsligt allierade. Efter att ha kommit förbi första världen försvinner dock den här trygghetsaspekten för det mesta, vilket i sin tur får en att känna sig ännu mer ensam än vanligt. Känslan förstärks av den namngivande korruption som stadigt äter upp en inifrån.

Man får dock fortfarande direktiv från allehanda källor som alltid säger vart man ska gå härnäst. Detta ger onekligen en linjär känsla, men man behöver inte omedelbart gå ditt markören på kartan visar. Mycket tid kan gå åt till utforskande utanför storyns ramar, för varje gång man får en ny power-up känner man att man bara måste gå tillbaka till stället där man tidigare såg den där oigenomträngliga dörren och se vad som finns där. Det är det som gör Metroid till Metroid. Den enda irriterande faktorn är att spelet ibland påminner en om ens egentliga destination när det tycker att man flummat runt för länge. Lite störande ibland.

Wii-kontrollen fungerar klockrent. Siktet med IR-sensorn är väldigt precis, och styrningen i övrigt känns smidig. Det känns som om det var så här Nintendo tänkte att det ska vara med FPS-spel. Även funktioner som att kasta ett elektrikt "lasso" mot fiender med ett ryck av vänsterhanden känns tillfredsställande.

Grafiken är påtagligt bättre än dem tidigare spelen på Gamecube, vilket säger en del då de spelen hade bra grafik till att börja med. Det går inte att jämföra direkt med powerhouse-konsollerna XBox 360 och PS3, men det duger gott för mina behov.

Och det viktigaste av allt, atmosfären, är perfekt. Det finns många varierande världar I det här spelet, från jungel till en svävande stad av urgammal teknologi till ett övergivet skeppsvrak i rymden, men alla har den där härliga Metroid-känslan, vilket gör det till en fröjd att försöka utforska varenda skrymsel och vrå.

Spelet är inte perfekt, men det är mycket bra. Det här spelet var faktiskt en av dem största anledningarna till att jag skaffade min Wii. Jag blev inte besviken. Förmodligen kommer jag att spela genom spelet både en och två gånger till på högre svårighetsgrader. Dessutom måste jag hitta allt. (Nu blev det bara 93%. Jag är ibland lite av en komplettist.)

Det blir spännande att se vad för slags spel som Samus Aran kommer att synas i i framtiden.

tisdag, november 13, 2007

Sju personliga sanningar

Eftersom nån ärkeklant tyckte att jag hade tid över, har jag blivit "taggad", vilket innebär att jag ska:

- Länka till den som har taggat mig (gjort).

- Berätta 7 personliga sanningar om mig själv (nedan).

- Tagga 7 nya personer i slutet av detta inlägg. (Eftersom jag verkar vara typ sist i den här tramsrundan verkar det som om alla vars blogg jag läser redan är taggade. Således struntar jag helt enkelt i det här, och hoppas att det inte är samma mekanik som i kedjebrev som förbannar mig så att mina lilltår faller av eller nåt.)

- Skriva ett meddelande i de 7 personernas blogg så att de uppmärksammar att dem blivit taggade (utgår således).

Sju sanningar om mig:

1. Jag är tämligen asocial. Jag har en liten samling vänner och familj som jag står nära, men alla andra som jag interagerar med är antingen medarbetare (som jag iofs är trevlig gentemot när jag är på jobbet, men som jag för det mesta inte umgås med utanför arbetet) eller statister (behandlas med avlägsen hövlighet).

2. Jag blir väldigt lätt överdrivet absorberad av ett nytt intresse, som gör att jag måste lära mig allt jag kan om det. Detta brukar dock oftast vara övergående såsom nya intressen visar sig.

3. Jag blir sällan sjuk, och har lyckats undvika dem flesta allvarligare medicinska problem. Detta inkluderar benbrott, vattkoppor och andra barnsjukdomar, allergier m m. Den värsta sjukdom som jag haft som jag minns är halsfluss för nåt år sen. Jag har dessutom vissa besvär med urtikaria,, fast detta är ett mindre problem.

4. Jag har inga irrationella fobier. Jag har dock fortfarande hälsosam respekt för genuint livsfarliga saker. Som t ex småbarn. ;)

5. Jag lever i nuet. Jag känner inget större behov av att återuppleva minnen, och framtiden är såpass oförutsägbar att alla försök till längre planering brukar en studie i futilitet. Jag flyter med strömmen, helt enkelt. Que sera, sera.

6. Jag är hedonist. Nästan allt jag gör är i slutändan till för att göra mig glad. God mat, underhållning samt närhet till vänner och familj ingår i detta (när mina närmaste är lyckliga är även jag det). Detta innebär inte ansvarslöshet, förstås; för att kunna leva ett bra liv måste jag ha ett arbete som jag trivs med och sköter bra.

7. Jag har svårt att erkänna att jag har fel. Detta brukar oftast bero på att jag har rätt. ;) (Fast har jag bevisligen fel om något erkänner jag detta och accepterar det.)

söndag, november 11, 2007

Cyniska Söndag: Dash

Massmedia har ibland kallats för "tredje statsmakten" och inte utan anledning. Hur nyheter vinklas påverkar vår syn av världen, och den synen är inte nödvändigtvis korrekt. Det senaste exemplet verkar vara hela kaoset kring SAS Dash Q-400 plan.

På senare tid har flyplan av ovannämnda modell havererat flera gånger, främst p g a fel i landningsställen. Genast tycker medierna, och således folk i allmänhet, att det måste vara någonting inneboende fel hos dessa plan. Flygförbud utropas. Folk vill inte flyga med planet längre. SAS är oroliga för passagerares säkerhet. Överallt där planet omnämns föregås modellnamnet med ordet "olycksplanet."

Inte undra på att folk inte vill flyga med det! Men någon med större iakttagelse förmåga än en blind guldfisk med ADHD skulle ganska snart upptäcka att det verkar bara vara SAS-plan som brakar ihop, och då främst i Danmark. 20 andra flygbolag fortsätter att använda dessa plan utan problem, och beställer t o m fler.

"Men det är ju möjligt," säger vissa som försöker försvara sitt aktieinnehav i SAS, "att det är just dem planen det är fel på, eftersom SAS fick dem första exemplaren av den modellen." Inte omöjligt. Barnsjukdomar förekommer ju.

Sen ser man artiklar som den här, där det framgår att SAS reparerat ett landningshjul utan att kontakta Bombardier, och med fel reservdel. Hur var det med säkerhetstänket SAS?

Men skadan är redan skedd. Även om det uppdagdas med all säkerhet att felet ligger hos SAS och inte planet i sig, kommer folk ändå att vara nojiga med att resa med det. Och vem kan neka dem det? Vem vet vad SAS hamsterhjärnor till tekniker har ställt till med genom åren? Det är pirrigt nog att fara genom luften i 1000 km/h i en 20-tonskoloss av metall och plast fylld med potentiellt sprängmedel med inget mellan den och marken förutom 10000 meter luft och aerodynamikens lagar.

Vare sig om flygförbudet hävs eller inte, kommer medias tendens att hoppa till slutsatser som kattungar på garnnystan samt SAS allmänna inkompetens bara att resultera i en sak: dyrare flyg för oss. Jag tror jag tar tåget i stället. SJ är knappast mer kompetenta, men det känns i alla fall mindre farligt när ett tåg havererar.

torsdag, november 08, 2007

Ketchupeffekten

De senaste dagarna har mycket hänt. Jag lämnade in min avhandling till tryckeriet i måndags för att få mitt provtryck, som blev klart igår. Det var några ändringar att göra, främst bilder som inte blev så snygga, men det var inget som jag inte kunde få färdigt till nästa dag (idag alltså).

Nu på morgonen, klockan 07.49, fick jag ett SMS från min handledare om att jag skulle kolla min mail. När jag gjorde det såg jag att vi äntligen fått svar från Molecular Immunology, och att de hade accepterat min artikel!

Sista möjliga stund, alltså. Hade det gått en dag till hade jag lämnat min avhandling till slutlig tryckning utan denna ändring, men nu kunde jag skriva in "Accepted" vid det peket, vilket genast ger arbetet mycket mer tyngd. Snacka om flyt! Särskilt med tanke på att jag jobbat med det projektet i typ tre år nu.

Det känns skönt att det nu är i tryckeriets händer. Jag har liksom gjort mitt (i alla fall vad gäller det skriftliga). Jag tillbringade en del av eftermiddagen med att baka lite kakor för att fira. I morgon kan jag ta det lugnt, förutom att jag ska tillaga en kalkon till middagen. Festligt värre!

onsdag, november 07, 2007

Kaffe för livet!

Nu är tydligen kaffe plötsligt cancerförebyggande. Det firar jag gärna med en fika!

(Nu är jag inte en sån som plötsligt börjar lita på dylika studier blint bara för att de säger vad jag vill höra, men det är ju trevligt att höra såna här studier om ens laster i stället för dem sedvanliga larmrapporterna.)

128298075525157500gimmemaicoffeh.jpg
moar funny pictures

Misstänkta rapporter

Jag blir alltid lika misstänksam varje gång det offentliggörs en ny undersökning där resultaten är kraftigt förenklade. Den senaste i raden är rapporten om att "Nio av tio föräldrar tycker att skolan är bra".

Innan jag säger något annat kan jag nämna att titeln på artikeln ovan är rätt missvisande, då det är 9 av 10 som tycker att de egna barnens skola fungerar bra. Bara 6 av 10 tycker att svenska skolan i allmänhet fungerar bra. Redan här borde varningsklockor ringa.

För det första: varför fråga föräldrar om en sån här sak? Föräldrar har som bäst ett ytligt insyn i hur deras barns skolor fungerar. Dessutom kommer man knappast att få en objektiv bedömning, då föräldrar naturligtvis i dem flesta fall kommer att mentalt försköna barnens egna skola, då vilken skola de går på är en aspekt av barnen själva. Detta synliggörs i den stora skillnaden mellan "egna barnens skola" och "svenska skolan i allmänhet."

För det andra: i pressmeddelandet sägs inget om att det bara var 31% som tyckte att egna barnens skola fungerade "mycket bra" och 56% svarade "ganska bra". Det hela blev förenklat till bara "bra." En petitess, kanske, men man ser hur de lagt fokus.

För det tredje kan man jämföra dessa 9 av 10 nöjda föräldrarna med att ca 24% av elever inte får fullständiga betyg i grundskolan (pdf). Man undrar genast om föräldrarna hade varit lika positiva till skolan om man haft betyg, och således faktiskt sett vad barnen lär sig, längre ner i årskurserna. Som det är nu är det bara föräldrar med barn i årskurs 8-9 som med facit i hand kan säga hur deras skola har fungerat. Samtidigt ville bara 56% enligt undersökningen ha betyg tidigare. De kanske vill behålla skygglapparna på ett tag till.

Man kan egentligen undra vad undersökningen skulle vara bra för överhuvudtaget, förutom för att få livsviktiga svar som att nästan alla föräldrar tycker att självförtroende och "goda kunskaper i viktiga ämnen" är viktigt för barnen. En cynisk person skulle kanske säga att det hela bara var för att skönmåla skolan i stället för att erkänna att det finns problem och försöka lösa dem. Men idag är inte ens söndag, så något sådant skulle jag inte få för mig att säga.

(Hela rapporten som pdf finns här.)

söndag, november 04, 2007

Cyniska Söndag: Demokrati

Varför har vi en demokrati? Det är naturligtvis för att folket ska kunna välja så bra ledare för sitt land som möjligt, och att de ska kunna avsätta dem ledare som inte gör ett bra jobb. Frågan är då: varför är det så få väljare som faktiskt bryr sig om hur ledarna klarar sitt jobb?

Att vara politiker är populistiskt. Det är knappast ett nytt konstaterande, men varför har det blivit så? Varför läggs det mycket mer uppmärksamhet på 'skandaler' som politiker som hyr svartarbete för några tusenlappar än exempelvis politiker som genom dålig politik slösar bort miljardtals kronor av skattebetalnarnas pengar? I sitt personliga liv förväntas politiker vara ett slags supermänniskor som aldrig gjort något fel, även innan de ens visste att de skulle bli politiker, och folk blir upprörda när de inte lever upp till den bilden.

Den senaste veckan har vi sett löjligt många rubriker om Ulrica Schenström, som i en stunds dåligt omdöme blev berusad på krogen. Klantigt och dumt, javisst, men är det värt så här mycket uppmärksamhet? Politikernas, och i synnerhet regeringens, personliga skandaler har avlöst varandra på löpsedlarna. Om någon mot förmodan skulle råka skriva om politik, blir det ofta fokus på en smärre petitess och knappast helheten i det som genomförs.

Väljare i gemen orkar helt enkelt inte ta till sig all information om politik, mer än några ytliga ideologier. De röstar på personer som de tycker har ungefär samma värderingar som dem har, fast de inte tagit reda på exakt vilka värderingar och idéer det handlar om. Ännu värre är de som 'traditionellt' har röstat på samma parti år efter år, och som lydiga får fortsätter att göra det varje val. Eller så missnöjesröstar de, vilket verkar ha varit fallet i senaste valet. Varför skulle annars väljarna fortsätta att fly från regeringspartierna trots att de genomfört sina vallöften en efter annan, och dessutom lyckats sänka både skatter och arbetslösheten? De ville ha bort Kung Göran, men nu verkar de bli överraskade över vad det var de faktiskt röstade på. Och så alla 'skandaler' förstås.

Som med allt annat finns det ingen enkel lösning. Demokrati är inte en särskilt bra eller effektiv statsskick, men det är det bästa som finns att välja på. Man kan försöka tvinga väljare att lära sig lite om partier med något obligatoriskt prov om vad partierna står för innan man får rösta, men det skulle bara höja röster om elitism. Att vara tvungen att registrera sig för att rösta, som de gör i USA, skulle kanske vara ett bra första steg för att sålla bort 'vaneröstarna' men man behöver bara kolla på det politiska läget i USA för att se att det förmodligen inte hjälper så mycket.

Det enda man kan göra är att vädja till folk och medier att bry sig mindre om vad politiker gör hemma eller på krogen och mer om vad de gör med skattepengar och makten. Sluta vara får och engagera er lite!

Som avslutning, en passande text av Björn Afzelius:

Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.

Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,
när du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;

Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält,
det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.

fredag, november 02, 2007

Dagens rätter

Dagens lägesrapport: Så var man officiellt arbetslös. Nu har jag skrivit in mig på Arbetsförmedlingen och fått blanketter som ska ifyllas och skickas till A-kassan. Man tycker att i dagens elektroniska tidsålder skulle det inte behöva vara så många blanketter som far fram och tillbaka så fort man blir arbetslös, men men...

Dagens irritation: Hur länge ska medierna mjölka den här Schenström-affären? Är det verkligen sån nyhetstorka att det här är det mest spännande att rapportera om, eller är det bara mediernas halvt sjuka iver att ständigt smutskasta regeringen som bestämmer?

Dagens WTF?!: Nu finns tydligen könssjukdomar som gosedjur. Själv tycker jag att Syfilis-spirocheten är rätt söt.

onsdag, oktober 31, 2007

Dead man walking

Så har man alltså kommit fram till sista dagen på jobbet. Sista avlönade dagen, i alla fall. Arbetet är inte färdigt än: avhandlingen ska till tryckeriet så fort jag fått feedback från andra instanser, och förberedelser måste göras inför disputationen i december. Men ändå, det känns aningen lustigt att man plötsligt ska sluta när man jobbat på samma ställe i över fyra år (åtta om man räknar grundutbildningen). Man liksom vandrar runt i nån sorts limbo.

Åt just en sista lunch med labgruppen ute på en kinakrog, vilket var trevligt. I morgon bär det iväg till Arbetsförmedlingen. Vi får se vad som händer härnäst.

tisdag, oktober 30, 2007

Kan inte kärnämnen förpassas till historien?

När Jan Björklund blev utbildningsminister hoppades jag att han skulle göra av med vissa av dem mer idiotiska inslagen i svenska skolan. Kärnämnen är ett av dessa inslag som jag tycker inte hörde hemma i en skolform som annars är frivillig och präglas av individens val. Tanken att vissa ämnen ska ha en särställning, till och med i yrkesförberedande program, är rätt absurd. Att dessa livsviktiga ämnen innehåller bl a religionskunskap och estetisk verksamhet gör det bara ännu larvigare. Min förhoppning var att vi skulle slippa detta ok i och med den nya regeringen.

Men nej. Inte bara ska kärnämnen vara kvar, nu ska dessutom historia bli ett av dem. Inte nog med att det blir ännu ett teoretiskt ämne som eleverna ska lära sig vare sig de har nytta av det eller inte, men så ska det vara just historia, som är ett av dem mest subjektiva ämnen som finns.

"Men det är väl bra att ungarna lär sig historia!" säger säkert många. Problemet med historia är bara att samma händelser kan beskrivas på så många olika sätt, beroende på vem som berättar. Det finns anklaganden exempelvis om att svenska läroböcker är präglade av socialdemokratin. Det finns ingen historia som är "korrekt" eftersom det är omöjligt att veta all information om en viss händelse. Vinklingar och förenklingar kommer alltid att förvrida bilden av vad som egentligen hände.

De elever som verkligen vill läsa historia ska naturligtvis få göra det, precis som andra gymnasieämnen, men tvinga inte på det på elever som ändå bara kommer att glömma bort rubbet så fort de fått godkänt i ämnet.

Bort med kärnämnen, och låt gymnasieelever lära sig det som faktiskt är relevant för programmen de läser!

måndag, oktober 29, 2007

Bortförklaringar

Ojsan. Så var det redan måndag igen. Någon Cynisk Söndag blev det inte denna vecka. Jag skulle kunna skylla på att jag inte orkade eftersom jag var uppe till över 2 på morgonen natten innan och kollade på Gudfadern II, eller på övergången till vintertid som störde rytmen, men mest berodde det på att jag helt enkelt inte hade nåt att vara cynisk över. Kalmar vann Allsvensk silver, Moderaterna röstade för könsneutralt äktenskap, och så var jag hos snart-svärfamiljen med fästmön och hade mysigt hela eftermiddagen. Oh well.

Vi får hoppas att Moderaternas beslut leder till ett snart resultat i Riksdagen, samt att Reinfeldt inte låter Kristdemokraterna sätta käppar i hjulet.

fredag, oktober 26, 2007

Metroid Prime 3

Igår fick jag hem ett av mina mest efterlängtade spel till Wii, nämligen Metroid Prime 3: Corruption. Metroid är en riktig älsklingsserie för mig, och har varit det ända sen NES-tiden, så det här spelet är verkligen något jag sett fram emot.

Prime 3 följer i samma spår som sina föregångare på Gamecube i stil och utförande. Det ska dock vara en del väsentliga ändringar, som mer interaktion med andra karaktärer, när tidigare spel har fokuserat på ensamhet. Detta har gett märkliga effekter i vissa recensioner; spelet har fått 5/5 eller 9/10 på många håll, men de som gett spelet 4 eller 8 har gjort så av en av två anledningar:

A) Spelet är för likt föregångarna.

B) Spelet är för olikt föregångarna.

Lite simplifierat kanske, men det är i princip kontentan. Nu är jag inte en sån som slaviskt följer recensioner när det gäller spelinköp (även om jag läser dem för att få en någolunda uppfattning om hur spelet är) men jag tyckte att det var lite roligt hur det kan bli.

torsdag, oktober 25, 2007

Jakten på publicering

Så var ännu ett pek inskickat, denna gång till Journal of Biomedical Materials Research, där jag faktiskt redan har en publicering. Så nu gäller det att hålla tummarna (fast det dröjer väl över en månad tills jag får svar). För några dagar sen skickade jag tillbaka en annan artikel till Molecular Immunology, som tidigare begärt några ändringar innan de kunde acceptera den. Det svaret lär jag förhoppningsvis få ganska snart.

I övrigt: hösttrötthet. Det är jobbigt att stiga upp på mörka, kalla, dimmiga morgonar. Tur att sommartid slutar nu på söndag.

funny cat pictures & lolcats - 5 more minutes.

tisdag, oktober 23, 2007

Lösa trådar

Den här veckan känns det mest som om jag bara knyter ihop en massa småtrådar som måste bli klara innan jag försvinner härifrån (högskolan, alltså). Jag inväntar besked från pek, gör salbokningar och kontrollerar tryckeriets tillgänglighet, och skickar email till många. Ändå känns det inte som om jag får något riktigt arbete gjort just nu. För det mesta är det bara "The Waiting Game" som gäller.

Apropå att byta ämne, så har Zack & Wiki nu kommit in på min lista med vill-ha spel till Wii. Kluriga peka-klicka äventyrsspel är en alltför utdöende konstform.

söndag, oktober 21, 2007

Cyniska Söndag: Burma

Sveriges befolkning verkar precis ha tillfrisknat från ännu ett virus. Även om dess varaktighet är kort, så hade den påtagliga symptom under sin verkningstid, som bl a fick folk att gå omkring på gator och tänka på länder långt borta, och plötsligt kollektivt klä sig i rött för en dag.

Uppståndelsen kring munkarna i Burma fick mycket uppmärksamhet i medierna ett tag. Förtrycket som Juntan utövat över sitt folk har visserligen pågått ett tag nu, men det började bli intressant för medierna när munkarna började protestera. Folk över hela världen blev plötsligt upprörda över det tyranniska förtrycket. De protesterade i sympati. De bar rött för en dag. Som vanligt åstadkom detta ingenting.

Jag betvivlar faktiskt ganska starkt att Juntan i Burma bryr sig om vilken färg folk i främmande länder har på kläderna, eller på något lands opinion om dem överhuvudtaget bortsett från möjligtvis Kina, och de känner inte för att göra något åt det. I korthet är det precis som varenda annan gång som förtryck i ett främmande land har uppmärksammats: folk blir upprörda ett tag, och sen glömmer de det när det inte är intressant för massmedierna längre. Hur mycket nyheter om Burma har vi sett den senaste veckan? Som högst en liten notis i marginalspalten i tidningen?

Visst är situationen i Burma förjävlig, men det är den på många ställen. Munkarna i Tibet är också förtryckta, men det är ju gamla nyheter. Ibland måste man helt enkelt inse att man inte kan göra något här hemifrån. Man kanske mår bättre själv om man visar sympati, men jag undrar hur många av de man visar sympati för faktiskt visste om att de fick sympati.

Det är Kina som håller i tåtarna i denna situation (och flera andra), men de är för angelägna att bevara status quo för att ändra på det. Vi i resten av världen skulle kunna bojkotta dem kommande Olympiska Spelen, men det skulle i förlängningen bara göra alla sura på varandra. Ekonomiska sanktioner, kanske? Fast Kina är ju en av världens mest betydande ekonomier, och då skulle vi förlora en massa pengar.

Kina lär knappast ändra på sig inom överskådlig framtid. Inte ens om du bär en röd T-shirt. Är den tillverkad i Kina, förresten?

fredag, oktober 19, 2007

Censurhelvete

Företaget Rockstar producerade nyligen spelet Manhunt 2 till PS2 och Wii, en psykologisk thriller som utmärker sig med att vara extremt ohyggligt våldsam och blodig. Den var faktist så våldsam att den totalförbjöds i England, och fick en AO-märkning i USA, vilket i princip betyder försäljningsmässig död för ett spel. Rockstar gjorde några ändringar i spelets design, där de främst gjorde "mordscenerna" så suddiga att det knappt gick att se vad som pågick. Detta räckte för att sänka det till M-märkning i USA.

Men det räckte inte för Englands censurer. De ansåg att spelet fortfarande var för hemskt för att kunna släppas. Detta innebär i förlängningen att, eftersom England är Europas största spelmarknad, spelet förmodligen inte kommer att släppas här förrän Rockstar har lyckats överklaga beslutet. Detta är synnerligen ironiskt då spelet hade kunnat släppas här (samt i många andra länder) i sitt ursprungliga skick. Nu kanske vi inte får spelet alls, eftersom Englands censurmyndigheter anser att de bara måste skydda sina invånare från denna fasansfulla tidsfördriv. Att de sen tillåter filmer som Saw och dess uppföljare utan problem belyser bara deras egna hyckleri.

Skulle jag köpa spelet? Kanske, beror på om det visade sig vara bra. Det är inte poängen. Jag hoppades verkligen att vi kommit förbi denna paranoia över våldsamma TV-spel, och att myndigheter inte skulle känna sig tvingade att skydda folk från sig själva. Vissa länder verkar dock fortfarande ha en bit att gå.

torsdag, oktober 18, 2007

Halo 3 vaddå?

Har aldrig riktigt förstått fascinationen för Halo-serien. Det kanske beror på att jag aldrig ägt en XBox-konsoll, men det beror nog främst på att jag inte är särskilt intresserad av FPS-spel eller online-spel. Vad jag kan se så verkar det dock vara den mest överreklamerade spelserien någonsin, fast utan att ha spelat spelen kan jag väl inte säga det med absolut säkerhet.

En som däremot har spelat det är "Zero Punctuation", en rolig recensent på The Escapist. Hans recension, som du kan se nedan, var så bra att man inte ens behöver vara intresserad av Halo för att uppskatta den.

onsdag, oktober 17, 2007

Äkta mat?

Tydligen blir vi alla dagligen lurade av matindustrins lögner. En ny bok har nämligen kommit med chockerande avslöjanden som att frysta kåldolmar faktiskt inte haft exakt samma recept i 80 år samt att pistageglass faktiskt inte är naturligt grön (utan är färgad med spenatextrakt).

Och jag som trodde att alla matförpackningar var exakt korrekta och tillförlitliga! (sarkasm)

Alltså, behöver vi verkligen en bok att tala om för oss att "Tryffelolja" faktiskt inte innehåller tryffel, eller att industrierna tillsätter förskönande tillsatser till maten? Har folk verkligen blivit blinda får som tror på allt industrierna och reklam säger?

Fler "avslöjanden":

- Balsamvinäger innehåller färgämne, åtminstone om man inte är beredd att betala 700 spänn för det. Flämt!

- "Färskpressad" apelsinjuice är faktiskt inte pressad direkt innan det lämnar fabriken. Tillsatser har det också, vilket kanske förklarar att det håller löjligt länge. Chockerande!

- "Citronpeppar" är inte en naturlig krydda. Nämen vad säger du?! Upprörande!

Så här är det: antingen kommer maten att vara bearbetad och innehålla tillsatser, eller så kommer det att vara dyrare och ha sämre hållbarhet (vilket i längden skulle påverka folks och landets ekonomi ganska så drastiskt). Färdigmaten du köper är inte, trots fina ord på förpackningen, precis som hemlagat. Utländska exotiska kryddor och såser är förmodligen inte autentiska. Det finns en innehållsförteckning om du verkligen måste veta vad din mat innehåller. Vi behöver inte den här viktigpetterns bok, men jag fruktar att folk kommer att köpa den ändå.

tisdag, oktober 16, 2007

Final Fantasy? Konsert? I STOCKHOLM?!

Det ska visst bli en internationell konsertserie med musik från Final Fantasy, med start i Stockholm av någon anledning. Vet inte om det finns tid/ork att faktiskt åka, men lusten finns definitivt! Det sägs att legenden Nobuo Uematsu själv kommer att vara på plats.

Källa: DN

söndag, oktober 14, 2007

Cyniska Söndag: Ungdomsvåld

De flesta virussjukdomar är övergående. Man får en sjukdom, blir sjuk i några dar till några veckor, och sen är man immun mot viruset. Kanske får man lite symptom av den igen i framtiden, men eftersom kroppen känner igen viruset, är det snabbt borta igen. Sen finns det allvarligare sjukdomar, vars effekter är kroniska och alltid närvarande. Man känner alltid av dem, även om vissa dagar är bättre än andra.

Vissa sjukdomar ligger dock kvar, latenta i kroppen. De ligger dolda under ytan och man märker egentligen bara av dem när de blossar upp till ytan och orsakar synliga skador. Immunsystemet sätts igång och forcerar den in i sina gömställen igen, tills det är dags för nästa uppblossande.

Massmediala sensationsnyheter går i stort sett efter samma mönster. Det finns de snabbt övergående, som fågelinfluensan (vi hör nästan inget alls om det idag, fast det fortfarande är lika potentiellt farligt nu som då), medan andra är mer kroniska, som klimatfrågan. Ett exempel på de uppblossande frågorna är ungdomsvåldet.

Våldet har i princip alltid funnits där; man ser ibland någon notis i tidningen eller hör ett bråk ute i gatan om man bor i stan. Men det är först när någon dör som det kommer upp till ytan och blir synligt. Reaktionerna är givetvis snabba: folk är upprörda, de manifesterar mot våldet och säger "aldrig igen", fast de mycket väl vet att det kommer att hända igen, bara kanske inte just där.

Manifestationer i all ära, men hur mycket nytta gör de egentligen? Är verkligen 'ungdomsvåld' en konkret maktfaktor som det går att demonstrera mot? Finns det manifestationer för ungdomsvåld? För mig låter det misstänkt likt USAs "Krig mot terror".

Det vore rätt naivt att tro att manifestationer på något bestående sätt verkligen påverkar ungdomsvåldet. Våldsverkarna kommer inte plötsligt börja tänka "ja jävlar, de har rätt!" Folk kanske får upp ögonen för det i åtminstone ett par veckor eller så, men i slutändan är det som att ge Panodil till en cancerpatient. Om några veckor kommer nyheternas kraft ha lagt sig, för att sedan blossa upp igen nästa gång någon dör som resultat.

Problemet med ungdomsvåld är systemiskt, och sådana problem brukar kräva systemskiftande botemedel. Ungdomarna som är inblandat i sånt här är uppfostrade av gäng snanare än föräldrar. Ett av problemen med dagens samhälle är att det är alldeles för lätt att skaffa barn. Således får vi föräldrar som egentligen inte har tid att uppfostra barnen, föräldrar som egentligen inte bryr sig, och föräldrar som rent av är direkt olämpliga att ha barn överhuvudtaget.

Problemställningen är knappast ny, men den ständigt ökande drivkraften att alla ska ha en karriär har ökat antalet föräldrar i den första kategorin som nämndes ovan. Inte för att jag säger att man ska gå tillbaka till att kvinnan ska vara hemma med barnet tills det är 18. Jag säger faktiskt inte att jag har lösningen alls. Idéer finns ju, som exempelvis införande av föräldralicens, men i längden finns det inget som är direkt genomförbart i dagens samhälle.

Det är vad folk borde ägna sin tid åt i stället för att manifestera: försöka komma på hur det har blivit så här och hur man ska göra något åt det. Men det tvivlar jag på att folk kommer att göra. Jag undrar ibland över hur många av de föräldrar som demonstrerade själva har tonåringar som de inte har en aning om vad de gör på lördagkvällar.

fredag, oktober 12, 2007

Mystisk illusion

Daily Telegraph har ett test för att se vilken hjärnhalva som man använder mest:

Till testet.

Om man ser kvinnan dansa medurs, använder man enligt artikeln högra sidan mest, och tvärtom.

Jag såg den rotera medurs först, by the way, vilket var smått överraskande. Fast med lite träning kan jag få den att byta riktning.

Är TV-spel kultur?

Folkpartisten Camilla Lindberg lämnade in en motion till Riksdagen om att momsen på TV-spel skulle sänkas, från dagens 25% till 6% som i resten av kultursektorn. Detta blev hon utskrattad för, men är det verkligen så absurt? Varför räknas inte spel som kultur?

TV-spel kan mycket väl vara konstverk. Det finns spel med magnifika bildspel och poetiska berättelser, där spelaren engageras i historien på stundtals hjärtrörande sätt. Visst, sen finns det också mängder med spel som bara är till för underhållning för stunden, eller halvt poänglöst våld, men detta gäller väl för både film och böcker också? Är exempelvis mästerverk som ICO av mindre kulturellt värde än Rush Hour 3?

Kulturmomsen är i och för sig ganska idiotisk överlag. Varför räknas exempelvis biografer till 6%-gruppen, medan DVD-filmer är 25%? Varför räknas CD-skivor och böcker, men inte talböcker om de innehåller musik? (Källa: Skatteverket) Kan inte kulturmomsen göras rättvis, kan den lika gärna avskaffas.

onsdag, oktober 10, 2007

Sonic + Smash = Sant

OBS! NÖRDVARNING I DENNA POST!

I dag exploderade Internet för Nintendo-fans. Det länge spekulerade ryktet har bekräftats: att Sonic kommer att vara en karaktär i Super Smash Bros. Brawl.

För de som inte vet, är Super Smash Bros. en spelserie där karaktärer från alla möjliga Nintendo-spel slåss mot varandra i frenetiska och ofta ganska bisarra strider. Det andra spelet i serien, Melee, var möjligtvis det allra mest populära spel till Nintendo Gamecube, och uppföljaren till Wii är ett av dem mest efterlängtade spelen på länge.

Smash Bros. har präglats av att endast innehålla renodlade Nintendo-figurer, men det senaste spelet har ruckat lite på detta. Det började när spelet introducerades under E3 '05, där man fick se karaktären Solid Snake från Metal Gear Solid serien. Fansen har sedan dess spekulerat att Sonic, SEGAs gamla maskot, också skulle göra entré, vilket bara förstärktes när Mario and Sonic at the Olympics annonserades. Nu har det alltså bekräftats.

Dessvärre verkar det också som om spelet har blivit försenat, men mig gör det inte så mycket. Vi i Europa skulle ändå inte få det förrän början av 2008. Men det är synd att spelet inte kommer att hinna med julhandeln i USA i år.

Inte att det spelar sån stor roll. Folk kommer att köpa det ändå.

tisdag, oktober 09, 2007

Dagens musiktips

I en lite mindre kverulant anda vill jag tipsa om musikern Ally Kerr, som är en skotsk gitarrist/sångare som blivit lite känd i Japan, men inte så mycket i väst. Hans musik påminner lite om tidig Simon & Garfunkel, eller mer kontemporärt vår svenske sköngitarrist José González. Smakprov samt möjlighet att köpa CD (i fysisk eller nedladdningsbar form) finns här.

Bad Science

Så var det dags igen. Överst på aftonbladet.se kan man idag läsa att Mobilen ger hjärntumör. Enligt artikeln har en ny stor studie visat att risken att drabbas av hjärntumörer ökar med 50% vid användning av mobiltelefon i 1 timme dagligen i 10 år.

Det första man kan påpeka är att det är rätt mycket mobilanvändande. Men jag vet att vissa är väldigt mobilberoende och siffran är inte helt orealistisk, även om det knappast omfattar hela den mobilinnehavande populationen.

Det jag hellre vill påpeka är att en 50%-ig riskökning inte är särskilt mycket i en sjukdom som ändå har en så låg spridning. Om man faktiskt läser själva vetenskapliga artikeln som Aftonbladet pratar om, kan man se att de främst pratar om acoustic neuroma och glioma, som har en incidence på ca 1:100 000 och 3,4:100 000 respektivt [1] , [2]. För jämförelsens skull är risken att dö i en trafikolycka ca 4,4:100 000 enligt Vägverket, fast där hör man minsann aldrig att ens risker att dö i trafiken ökar rätt många gånger så fort man sätter sig i en bil.

Annat jag kan anmärka i artikeln (den vetenskapliga, alltså) är att det inte alls är någon ny storstudie som Aftonbladet vill få oss att tro, utan är bara en sammanfattning av många andra äldre studier. Jag kan faktiskt inte ens hitta var de nämner just en 50% riskökning.

Nu är jag inte kritisk mot själva forskningen. Givetvis tycker jag att forskning är bra, för annars skulle jag ju inte syssla med det. Rapporterna om mobilstrålning är motstridiga och mycket finns kvar att göra. Det jag tackar mig för är massmediers ständiga sensationsrapporter och absurda förenklande: "en gubbe i vit rock säger att det är så här, så det måste vara så!" Att mannen bakom artikeln sen går ut i tidningar som Aftonbladet och eggar på dem tyder på ansvarslöshet och trånande efter uppmärksamhet (och därigenom forskningsanslag).

måndag, oktober 08, 2007

Hollywood Rant

Jag går inte på bio. Inte längre, i alla fall (fast det händer att jag köper en DVD då och då). Förr i tiden var jag en rätt van biobesökare, men vid nåt tillfälle upptäckte jag att jag helt enkelt inte hade lust att betala över hundra spänn för att först sitta genom 20 minuters reklam för att sedan kolla på överdrivet långa filmer av ständigt dalande kvalitet.

Vid exakt vilket tillfälle var det som Hollywood fick slut på idéer? Nästan alla filmer som görs nu för tiden är antingen:

- Uppföljare till en mer eller mindre gammal serie med filmer, vare sig serien skulle behöva det eller inte. Exempelvis bland kommmande filmer: Jurassic Park 4, Indiana Jones 4, The Mummy 3, Spiderman 4.

- Remakes (Escape from New York, Hellraiser)

- Filmer som bygger på en i princip död franchise, som i vissa fall inte var särskilt kända till att börja med, och som Hollywood försöker 'återuppliva' genom att förvränga dem till oigenkännlighet: Ex. Transformers (har visserligen släppts, men borde nämnas i alla fall), G.I. Joe, He-Man, Voltron, Underdog, samt Alvin & the Chipmunks.

Ytterligare en film som hamnar i den sista kategorin, och som mina vänner vet att jag har ett personligt korståg mot, är The Seeker: The Dark is Rising. Denna film bygger (och jag använder ordet ytterst löst) på en gammal serie med ungdomsfantasyböcker av Susan Cooper, som jag var/är väldigt förtjust i. Böckerna präglades av en härligt mörk och lågmäld stämning med stor bakgrund i keltisk och Arturiansk mytologi. Filmen är en specialeffektspäckad action-äventyr där nästan alla mytologiska inslag försvunnit och där huvudkaraktären (i böckerna en 11-årig brittisk pojke som egentligen är uråldrig) förvandlats till en 14-årig amerikansk snorunge med tjejproblem. Jag tänker inte lista upp allt som är fel med filmen (det har andra gjort bättre), men man kan undra varför producenterna valde att köpa rättigheterna överhuvudtaget när de ändå tänkt strunta fullständigt i originalstoryn. Varför inte bara göra en helt egen film? Det är väl inte så många som ens vet vad The Dark is Rising är?

Nåja. Lite (skade)gläde kan jag få ut av att filmen, som nyligen släpptes i USA, verkar ha bombat både försäljningsmässigt och kritikermässigt. Det är dock ändå synd att en så bra bokserie ska tvunget vara associerat med sånt skräp.

Jag måste ju undra: Har Hollywoodfilmer verkligen blivit sämre överlag, eller är det bara jag som blivit en sur gammal gubbe?

UPPDATERING: Måste bara ha med den här recensionen av Ebert and Roeper (som just den här gången var Wilonsky and Roeper) där de sågar filmen fullständigt med några härliga kommentarer.

UPPDATERING 2: Ännu en svidande recension.

torsdag, oktober 04, 2007

Lägesrapport

Arbete: Håller på att göra några sista finjusteringar på min doktorsavhandling, som ska till tryckning mot slutet av månaden. Själva sammanfattningsdelen (den s.k. 'kappan') är i princip färdig, egentligen. Jag sitter mest och väntar på besked om mina pek (vetenskapiska för publicerad artikel). Ganska lugnt läge.

Hem: Inte så mycket att kommentera. Mys med fästmön och bus med katterna. Trivsamt.

Spel: Börjar närma mig slutet av Paper Mario, det gamla N64-spelet som jag har nedladdad på min Wii. Ser med stor förväntan fram emot Metroid Prime 3, som släpps senare denna månad, och som jag har förbokat. Annars har jag en del DS-spel som ligger och väntar på att spelas klart. *hostFinalFantasy3host*

TV: HEROES!

Ganska lugnt på alla fronter, alltså. Fast framtiden lurpassar i ögonvrån. Hur läget blir efter min doktorandtid är alltjämt ovisst. Vi får se vad ödet har i beredskap.

Genesis

Så har ännu en blogg trätt in i den redan övermättade bloggosfären. Varför, kan man kanske fråga sig. Vad är det för kuf som inkräktar på min tid och bandbredd?

En kort introduktion: Jag är en svenskfödd, USA-uppväxt och åter-svenskifierad man som just nu håller på att avsluta min tid som doktorand på Högskolan i Kalmar. Mitt forskningsområde är biomedicinsk vetenskap, närmare bestämt immunologi, ännu närmare bestämt komplementsystemet. Jag är i skrivande stund 27 år, och bor med min fästmö och tre katter i en lägenhet i Kalmar.

Mina intressen kan du se i min profil, så dem tänker jag inte lista här. Jag kan nämna att denna blogg kommer att handla om lite allt möjligt. Jag har ingen specifik målgrupp, egentligen. Den enda person jag skriver för är mig själv.

So there you have it. Take it or leave it.