Varför har vi en demokrati? Det är naturligtvis för att folket ska kunna välja så bra ledare för sitt land som möjligt, och att de ska kunna avsätta dem ledare som inte gör ett bra jobb. Frågan är då: varför är det så få väljare som faktiskt bryr sig om hur ledarna klarar sitt jobb?
Att vara politiker är populistiskt. Det är knappast ett nytt konstaterande, men varför har det blivit så? Varför läggs det mycket mer uppmärksamhet på 'skandaler' som politiker som hyr svartarbete för några tusenlappar än exempelvis politiker som genom dålig politik slösar bort miljardtals kronor av skattebetalnarnas pengar? I sitt personliga liv förväntas politiker vara ett slags supermänniskor som aldrig gjort något fel, även innan de ens visste att de skulle bli politiker, och folk blir upprörda när de inte lever upp till den bilden.
Den senaste veckan har vi sett löjligt många rubriker om Ulrica Schenström, som i en stunds dåligt omdöme blev berusad på krogen. Klantigt och dumt, javisst, men är det värt så här mycket uppmärksamhet? Politikernas, och i synnerhet regeringens, personliga skandaler har avlöst varandra på löpsedlarna. Om någon mot förmodan skulle råka skriva om politik, blir det ofta fokus på en smärre petitess och knappast helheten i det som genomförs.
Väljare i gemen orkar helt enkelt inte ta till sig all information om politik, mer än några ytliga ideologier. De röstar på personer som de tycker har ungefär samma värderingar som dem har, fast de inte tagit reda på exakt vilka värderingar och idéer det handlar om. Ännu värre är de som 'traditionellt' har röstat på samma parti år efter år, och som lydiga får fortsätter att göra det varje val. Eller så missnöjesröstar de, vilket verkar ha varit fallet i senaste valet. Varför skulle annars väljarna fortsätta att fly från regeringspartierna trots att de genomfört sina vallöften en efter annan, och dessutom lyckats sänka både skatter och arbetslösheten? De ville ha bort Kung Göran, men nu verkar de bli överraskade över vad det var de faktiskt röstade på. Och så alla 'skandaler' förstås.
Som med allt annat finns det ingen enkel lösning. Demokrati är inte en särskilt bra eller effektiv statsskick, men det är det bästa som finns att välja på. Man kan försöka tvinga väljare att lära sig lite om partier med något obligatoriskt prov om vad partierna står för innan man får rösta, men det skulle bara höja röster om elitism. Att vara tvungen att registrera sig för att rösta, som de gör i USA, skulle kanske vara ett bra första steg för att sålla bort 'vaneröstarna' men man behöver bara kolla på det politiska läget i USA för att se att det förmodligen inte hjälper så mycket.
Det enda man kan göra är att vädja till folk och medier att bry sig mindre om vad politiker gör hemma eller på krogen och mer om vad de gör med skattepengar och makten. Sluta vara får och engagera er lite!
Som avslutning, en passande text av Björn Afzelius:
Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.
Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,
när du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;
Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält,
det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.
söndag, november 04, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar