Slött

Tänkte att det kan vara bra att damma av bloggen då och då, även om jag inte skriver nära så mycket som jag tycker att jag borde. Det är helt otroligt vad lite det blir gjort när man inte har ett arbete att gå till varje dag.

Jobbsökandet knallar dock på. Jag väntar fortfarande på svar från ett halvdussin olika arbetsgivare runt om i landet (Stockholm, Linköping, Halmstad etc.). Vi får se vad utfallet blir. Behovet att flytta börjar i vilket fall kännas som ett alltmer nödvändigt ont; man har ju blivit rätt van vid Kalmar efter att ha bott här i 12 år. Det är f ö det längsta jag någonsin bott i en och samma kommun.

Fick idag besked om att mitt senaste inskickade pek, Hirudin versus heparin for use in whole blood in vitro biocompatibility models, accepterats av Journal of Biomedical Materials Research med dem rättningar som gjordes, så det är i alla fall klart. Jag har även upptäckt att den artikel jag skickade in tidigare dykt upp på Pubmed, även om den inte hamnat i fysiskt tryck än.

Jag och fästmön har f ö tänkt att den här tiden då vi ändå inte har något bättre för oss kunde utnyttjas med att ta körlektioner. Körkort är en sån där bra-att-ha grej som bara aldrig blivit av. Nu har vi ju båda tid för det. Vi får se hur det går också.

Paradox

Ett märkligt fenomen när man blir arbetslös är att man, trots att man egentligen borde ha hur mycket tid som helst, aldrig verkar hinna med någonting. Det verkar vara något psykologiskt i stil med "jag har ju tid sen, så det kan vänta." Detta har märkts i bland annat bloggandet, som fått lida på sistone. Inte för att det inte funnits något att skriva om: tidigare betyg i skolan (jag är för), "klonat" kött (folk är överdrivet paranoida om tekniker de inte begriper) och homoäktenskap (vad är problemet egentligen?) har alla varit i tidningarna.

Jag hinner med ett och annat, i alla fall. Jobbansökningar skickas ut lite varstans och nu på sistone fick jag officiellt svar på ett pek som jag skickade till en tidskrift under doktorandtiden, där det tydligen bara behövs några pytteförändringar.

Vi får se om jag får tid över till annat.

Tillbaka till verkligheten

Jahapp, nu får man väl ta och fortsätta med det som behöver göras. Finslipa disputationen, läsa på, och så det där med jul också. Tacka gudarna för Internet.

Fick i alla fall en glad nyhet om att ytterligare ett av mina pek har informellt accepterats, vilket känns bra.

Bara en vecka kvar, sen är jag (förhoppningsvis) doktor!

Ketchupeffekten

De senaste dagarna har mycket hänt. Jag lämnade in min avhandling till tryckeriet i måndags för att få mitt provtryck, som blev klart igår. Det var några ändringar att göra, främst bilder som inte blev så snygga, men det var inget som jag inte kunde få färdigt till nästa dag (idag alltså).

Nu på morgonen, klockan 07.49, fick jag ett SMS från min handledare om att jag skulle kolla min mail. När jag gjorde det såg jag att vi äntligen fått svar från Molecular Immunology, och att de hade accepterat min artikel!

Sista möjliga stund, alltså. Hade det gått en dag till hade jag lämnat min avhandling till slutlig tryckning utan denna ändring, men nu kunde jag skriva in "Accepted" vid det peket, vilket genast ger arbetet mycket mer tyngd. Snacka om flyt! Särskilt med tanke på att jag jobbat med det projektet i typ tre år nu.

Det känns skönt att det nu är i tryckeriets händer. Jag har liksom gjort mitt (i alla fall vad gäller det skriftliga). Jag tillbringade en del av eftermiddagen med att baka lite kakor för att fira. I morgon kan jag ta det lugnt, förutom att jag ska tillaga en kalkon till middagen. Festligt värre!

Jakten på publicering

Så var ännu ett pek inskickat, denna gång till Journal of Biomedical Materials Research, där jag faktiskt redan har en publicering. Så nu gäller det att hålla tummarna (fast det dröjer väl över en månad tills jag får svar). För några dagar sen skickade jag tillbaka en annan artikel till Molecular Immunology, som tidigare begärt några ändringar innan de kunde acceptera den. Det svaret lär jag förhoppningsvis få ganska snart.

I övrigt: hösttrötthet. Det är jobbigt att stiga upp på mörka, kalla, dimmiga morgonar. Tur att sommartid slutar nu på söndag.