Har börjat spela Mass Effect 3. Frugan är färdig med det, och hennes reaktioner är rätt tydliga. Hon är inte direkt ensam heller. Jag har inte spelat så långt än, men jag har läst mig till tillräckligt för att veta att Bioware verkligen misslyckades med att leverera ett vettigt slut på det här rymdeposet som sträckt sig över 3 spel.
Fanreaktionerna har varit kraftiga, och det har startats rörelser på sociala medier för att få till ett nytt slut. Bioware själva verkar leva i fullständig förnekelse, och de får medhåll från mainstream spelsajter. De som klagar stämplas som bortskämda snorungar. Observera också att de flesta av dessa "speljournalister" också gav spelet generellt högt betyg, trots ett stort antal brister. Företagen och speljournalisterna har effektivt skapat en världsfrånvänd bubbla åt sig själva, som mycket väl kan straffa sig i längden.
Det som skulle kunna utveckla sig till värsta hatkampanjen har dock lett till något betydligt mer positivt: Rörelsen har startat en insamlingskampanj till Child's Play, som för närvarande är uppe i nästan $30k. Oavsett om Bioware skulle vika sig och göra ett nytt slut eller inte går dessa pengar alltså oavkortat till välgörenhet. Fansen kan göra sig hörda och samtidigt skapa en positiv ventil för sin frustration. De visar med all tydlighet att protesterna inte är för att de hatar spelet, utan för att de tycker så mycket om det och tycker att det är värt mer.
Det kanske inte blir något av det, men initiativet gör mig stolt över gamervärlden som kan organisera ett sådant konstruktivt sätt att uttrycka sitt missnöja, hellre än rena hatkampanjer. Hela röran påminner mig också om varför jag inte längre litar på professionella speljournalister.
Inte för att spelet i sig är dåligt. Jag kommer att spela det till slutet i alla fall. Det är dock synd att en av moderna tidens mest episka spelberättelser, med väl över 100 timmars speltid, mest kommer bli ihågkommet för de sista 5 urusla minuterna.
Uppdatering: Angry Joe vokaliserar exakt problemen med slutet.
Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg
onsdag, mars 14, 2012
onsdag, juli 27, 2011
Norge och SD
Nu när den största chocken kring Norgetragedin lagt sig börjar analyserna och fingerpekanden att hagla. Många i vårt land vill gärna koppla samman mördarens motiv och manifest med SD, något som SD själva givetvis ogillar. "Sedan tycker jag inte att man ska göra politik av det här" kommenterar Jimmie Åkesson. Tro fan det. Frågan är hur det hade låtit om det varit en islamistisk terrorist som utförde dådet, som vissa gissade när det precis hade hänt. Den som ger sig in i leken får leken tåla, som det heter.
MEN! Att lägga skulden för detta vansinnesdåd helt eller delvis på SD och andra islamkritiska grupperingar är vanskligt som bäst. Detta var ett verk av en fullkomlig vettvilling, vars paranoida delusioner lika gärna kunde ha hittat ett helt annat "högre mål" att kämpa för. Att lägga skulden på SD är i längden lika befängt som att skylla på TV-spel.
Och för att vara ärlig, det är inte som om det bara var SD som misstänkte islamister.
MEN! Att lägga skulden för detta vansinnesdåd helt eller delvis på SD och andra islamkritiska grupperingar är vanskligt som bäst. Detta var ett verk av en fullkomlig vettvilling, vars paranoida delusioner lika gärna kunde ha hittat ett helt annat "högre mål" att kämpa för. Att lägga skulden på SD är i längden lika befängt som att skylla på TV-spel.
Och för att vara ärlig, det är inte som om det bara var SD som misstänkte islamister.
lördag, juli 10, 2010
Sexköp och maktmissbruk
Så har det äntligen kommit fram: Den Stora Hemligheten som fick Sven Otto Littorin att avgå som minister. Han hade (kanske) köpt sex! För fyra år sen! Vilket monster! Det gör det omedelbart helt befogat att Aftonbladet trakasserat hans familj för att få fram "sanningen", och sedan gått ut med det i alla fall fast han nu inte längre är en offentlig person!
Knappast. Visserligen är det ett brott (enligt mig och många andra borde det inte ens vara det) och visserligen är det dubbelmoral från Littorins del då han och hans parti stått för att det ska vara olagligt, men hela sättet som Aftonbladet gått till väga med historien är snarare ett exempel på maktmissbruk och usel pressetik än något annat. I slutändan tror jag att debatten kommer att handla mer om hur långt pressen får gå i sin jakt på scoop mer än om sexköpslagens vara eller icke vara.
Nog för att jag inte var särskilt förtjust i Littorin som minister, men det var mer för att jag ogillade hans ståndpunkter gällande uppdraget. Jag kommer inte att sakna honom, men omständigheterna kring hans avgång var bara vedervärdiga, och alla som var inblandade i den här "storyn" borde bli av med jobbet och mer därtill.
Knappast. Visserligen är det ett brott (enligt mig och många andra borde det inte ens vara det) och visserligen är det dubbelmoral från Littorins del då han och hans parti stått för att det ska vara olagligt, men hela sättet som Aftonbladet gått till väga med historien är snarare ett exempel på maktmissbruk och usel pressetik än något annat. I slutändan tror jag att debatten kommer att handla mer om hur långt pressen får gå i sin jakt på scoop mer än om sexköpslagens vara eller icke vara.
Nog för att jag inte var särskilt förtjust i Littorin som minister, men det var mer för att jag ogillade hans ståndpunkter gällande uppdraget. Jag kommer inte att sakna honom, men omständigheterna kring hans avgång var bara vedervärdiga, och alla som var inblandade i den här "storyn" borde bli av med jobbet och mer därtill.
fredag, juli 17, 2009
Virushysteri
Det krävs så lite för att folk ska råka i hysteri, i synnerhet när det rör sig om sjukdomar. Politikers roll brukar ofta vara att försöka dämpa hysterier när de uppkommer, men när det gäller influensaviruset H1N1 verkar det som om de är minst lika tokiga själva. Alla ska vaccineras! Kosta vad det kosta vill! Trots att vaccinet är långt ifrån heleffektivt, och biverkningarna inte är klarlagda, och att H1N1 egentligen inte har en högre dödlighet än vilken jävla influensa som helst.
Vart tog förnuftet vägen? Måttfullheten? Ansvaret? Är det verkligen ingen som ifrågasätter om det verkligen behövs massvaccinering av hela befolkningen (vilket även det är osannolikt; man kan aldrig få hela befolkningen att vaccinera sig, i synnerhet inte om det är avgiftsbelagt, vilket verkar vara möjligt på många håll.)
Men så är det visst: blåser medierna upp en storm, sveps alla med, både politiker och gemene man.
Vart tog förnuftet vägen? Måttfullheten? Ansvaret? Är det verkligen ingen som ifrågasätter om det verkligen behövs massvaccinering av hela befolkningen (vilket även det är osannolikt; man kan aldrig få hela befolkningen att vaccinera sig, i synnerhet inte om det är avgiftsbelagt, vilket verkar vara möjligt på många håll.)
Men så är det visst: blåser medierna upp en storm, sveps alla med, både politiker och gemene man.
måndag, februari 23, 2009
Told you so
Minns ni hysterin kring Dash-planen för ett tag sen?
Det var verkligen mekanikermissar det handlade om.
Det känns alltid skönt att ha rätt.
Det var verkligen mekanikermissar det handlade om.
Det känns alltid skönt att ha rätt.
tisdag, oktober 07, 2008
Breaking news
På Aftonbladet kunde man tidigare läsa att ett amerikanskt stridsflygplan hade nedtvingats i Iran. Det visade sig ganska snabbt därpå att det egentligen var ett ungerskt plan. På den korta tiden kunde man dock se hur snabbt konspirationsteorierna blommade upp. Genast trodde många att amerikanska myndigheterna planerat detta "misstag" där ett av deras stridsflygplan "råkade" komma in i iranskt luftrum, allt för avleda uppmärksamheten från finanskrisen och kanske ge Bushregimen en ursäkt att inleda krig.
Reaktionerna är egentligen både tragiska och komiska i dess förutsägbarhet. Folk är så avtrubbade av politiska fiffel och maktspel att sådana här tankar är det första som infaller. Är det politikerna som blivit värre, eller har folk i allmänhet blivit mer präglade av alla rapporter, avslöjanden och konspirationsteorier som florerar i tidningar och Internet? Eller så har det alltid varit så här. Politikerförakt är ändå inget nytt under solen...
Reaktionerna är egentligen både tragiska och komiska i dess förutsägbarhet. Folk är så avtrubbade av politiska fiffel och maktspel att sådana här tankar är det första som infaller. Är det politikerna som blivit värre, eller har folk i allmänhet blivit mer präglade av alla rapporter, avslöjanden och konspirationsteorier som florerar i tidningar och Internet? Eller så har det alltid varit så här. Politikerförakt är ändå inget nytt under solen...
söndag, september 14, 2008
Cyniska söndag: Okunskap
Mitt förra inlägg fick igång mig på folks generella okunskap kring det vetenskapliga. Idag såg jag dessutom att denna okunskap (kring LHC, faktiskt) lett till ännu en Darwin Award-pristagare. Det leder ju en till funderingen över varför detta fenomen finns i vår moderna värld. Vi lever i historiens hittills mest upplysta tidsålder. Information kring i princip allt finns lättillgängligt för den stora populationen. Så varför florerar en väldig epidemi av villig okunskap?
Låt mig först klargöra: Jag vet att alla inte har lätt för studier och faktainläsning, och jag har full förståelse för att man inte kan veta allt om allt, även om informationen finns tillgängligt. Jag vet att jag själv, även om jag anser mig ha hyfsad allmänbildning, bara vet en liten bråkdel om det mesta. Det jag reagerar på är folk som blir rädda/arga på saker de hör om och inte förstår och sedan reagerar mot detta med, inte kunskapssökning i ämnet, utan diverse rabiata insändare/bloggar/hemsidor/organisationer/etc. Jag kommer aldrig att fatta hur man kan starta en hel rörelse kring ett visst fenomen men inte orkar öppna en bok eller kolla lite på nätet för att faktiskt kolla riktig fakta om sagda fenomen. Är det måhända en allmän misstro till "fakta" i allmänhet?
Journalisterna är egentligen allra värst i detta avseende, då det är från massmedia som folk i allmänhet får huvuddelen av sin information. Man ser nästan aldrig att journalister lyckas återge vetenskaplig information på ett korrekt sätt, och finner de ett visst ämne alltför tråkigt känner de sig tvingade att "krydda" det hela lite med spekulationer eller, i vanligare fall, "larmrapporter", allt i jakten på fler sålda lösnummer.
Det är dock ingen ursäkt för resten av befolkningen. Folk som tar allt som står i tidningarna som absolut fakta utan kritisk granskning är, i min mening, idioter. Nästan ännu värre är de som blint följer särskilda intresseorganisationer som verkar ha som enda uppgift att sprida desinformation. Exempel på detta är anti-GMO grupper, som tillsammans med liknande organisationer inom andra områden stödjer sig på ett fåtal rapporter av tvivelaktig vetenskaplig kvalitet för att stödja sin ställning, samtidigt som det totalt ignorerar resten av forskarvärlden.
Hela världens information finns idag tillgängligt för en stor del av befolkningen. I stället för att råka i panik, gå med i protestmarscher eller skriva ilskna alster om ett "farligt" fenomen som det står om i tidningen, försök att faktiskt göra lite egna undersökningar i ämnet. Oftast räcker det med grundkunskaper för att fatta att en viss "larmrapport" är absurd. Visserligen är Internet fullt med felaktigheter också, men med lite kritisk granskning och eftertanke borde det i alla fall gå att undvika dem största dumheterna.
Låt mig först klargöra: Jag vet att alla inte har lätt för studier och faktainläsning, och jag har full förståelse för att man inte kan veta allt om allt, även om informationen finns tillgängligt. Jag vet att jag själv, även om jag anser mig ha hyfsad allmänbildning, bara vet en liten bråkdel om det mesta. Det jag reagerar på är folk som blir rädda/arga på saker de hör om och inte förstår och sedan reagerar mot detta med, inte kunskapssökning i ämnet, utan diverse rabiata insändare/bloggar/hemsidor/organisationer/etc. Jag kommer aldrig att fatta hur man kan starta en hel rörelse kring ett visst fenomen men inte orkar öppna en bok eller kolla lite på nätet för att faktiskt kolla riktig fakta om sagda fenomen. Är det måhända en allmän misstro till "fakta" i allmänhet?
Journalisterna är egentligen allra värst i detta avseende, då det är från massmedia som folk i allmänhet får huvuddelen av sin information. Man ser nästan aldrig att journalister lyckas återge vetenskaplig information på ett korrekt sätt, och finner de ett visst ämne alltför tråkigt känner de sig tvingade att "krydda" det hela lite med spekulationer eller, i vanligare fall, "larmrapporter", allt i jakten på fler sålda lösnummer.
Det är dock ingen ursäkt för resten av befolkningen. Folk som tar allt som står i tidningarna som absolut fakta utan kritisk granskning är, i min mening, idioter. Nästan ännu värre är de som blint följer särskilda intresseorganisationer som verkar ha som enda uppgift att sprida desinformation. Exempel på detta är anti-GMO grupper, som tillsammans med liknande organisationer inom andra områden stödjer sig på ett fåtal rapporter av tvivelaktig vetenskaplig kvalitet för att stödja sin ställning, samtidigt som det totalt ignorerar resten av forskarvärlden.
Hela världens information finns idag tillgängligt för en stor del av befolkningen. I stället för att råka i panik, gå med i protestmarscher eller skriva ilskna alster om ett "farligt" fenomen som det står om i tidningen, försök att faktiskt göra lite egna undersökningar i ämnet. Oftast räcker det med grundkunskaper för att fatta att en viss "larmrapport" är absurd. Visserligen är Internet fullt med felaktigheter också, men med lite kritisk granskning och eftertanke borde det i alla fall gå att undvika dem största dumheterna.
torsdag, september 11, 2008
Big Bang - fast liten
Just nu pågår, som få nog har ungått att läsa om, avancerade experiment på gränsen mellan Frankrike och Schweiz som går ut på att kasta små saker jättefort mot små saker som kastas jättefort åt motsatt håll. I princip. Naturligtvis pratar jag om CERN:s nya partikelaccelerator som nyligen sattes igång. Med den 27 km långa och 38.000 ton tung maskinen hoppas fysikerna kunna studera hur omständigheterna var kring universums födelse, Big Bang. Med lite tur så kan apparaten ge ledtrådar som kan hjälpa oss att komma lite närmare sanningen om hur vår verklighet egentligen fungerar.
Maskinen fungerar så att den med starka magnetfält (9300 supermagneter) slungar atomiska partiklar, främst blykärnor och protoner, med otroligt hög fart genom den ringformade tunneln. När dessa sedan får möta partikelströmmar som går åt motsatt håll kolliderar dem och faller sönder till beståndsdelar, som fysikerna hoppas kunna detektera. Detta ska förhoppningsvis motsvara omständigheterna vid en miljarddels sekund efter Big Bang. Vissa frågor som man hoppas få svar på är, förutom vad som hände i Big Bang, hur gravitationen fungerar, varför det finns ett överskott av materia jämfört med antimateria i universum, vad vår verklighet egentligen består av, om det verkligen finns extra dimensioner, och annat. (Enligt den officiella hemsidan.)
Man kan tycka att detta vore spännande nog i sig, men det där med vetenskap är lite halvtråkigt verkar medierna tycka. Därför har det cirkulerat prat om att maskinen skulle skapa svarta hål som skulle sluka hela jorden. Nu är jag ingen fysiker, men med endast lite kunskaper om fysik och lite kollande runt på nätet kan jag se att sådana spekulationer är tämligen absurda; även om små svarta hål skulle bildas (vilket inte är så sannolikt i sig) skulle de vara alldeles för små för att vara stabila eller ha någon relevant gravitationskraft, och skulle antagligen genast kollapsa igen. Lättdementerade rykten, alltså. Ändå kunde de, i likhet med så många andra vetenskapliga felaktigheter, fritt florera i medierna (det där med "research" är inget som journalister behöver besvära sig med). Det har gått till den grad att det börjat skrämma barn, vilket iofs ger något mer att skriva om nu när de inte kan sprida svarthålshysteri längre. (Sen kan man fråga sig vad det är för föräldrar och lärare som i stället för att kolla fakta på nätet och pratar med barnen blogg-gnäller om hur oroliga deras barn är...)
Personligen ser jag fram emot att se om de får några intressanta resultat. Jag har som sagt endast grundläggande kunskaper i kvantfysik, men tycker ändå att det är väldigt spännande att höra teorierna om livet, universum och allting. Sen är det förstås möjligt att det här bara är ett slöseri på över 30 miljarder kronor, men så är det ju med vetenskapen.
Obs: De som inte är bekanta med Unspeakable Vault begriper antaglien inte den här strippen, men det struntar jag i.
Maskinen fungerar så att den med starka magnetfält (9300 supermagneter) slungar atomiska partiklar, främst blykärnor och protoner, med otroligt hög fart genom den ringformade tunneln. När dessa sedan får möta partikelströmmar som går åt motsatt håll kolliderar dem och faller sönder till beståndsdelar, som fysikerna hoppas kunna detektera. Detta ska förhoppningsvis motsvara omständigheterna vid en miljarddels sekund efter Big Bang. Vissa frågor som man hoppas få svar på är, förutom vad som hände i Big Bang, hur gravitationen fungerar, varför det finns ett överskott av materia jämfört med antimateria i universum, vad vår verklighet egentligen består av, om det verkligen finns extra dimensioner, och annat. (Enligt den officiella hemsidan.)
Man kan tycka att detta vore spännande nog i sig, men det där med vetenskap är lite halvtråkigt verkar medierna tycka. Därför har det cirkulerat prat om att maskinen skulle skapa svarta hål som skulle sluka hela jorden. Nu är jag ingen fysiker, men med endast lite kunskaper om fysik och lite kollande runt på nätet kan jag se att sådana spekulationer är tämligen absurda; även om små svarta hål skulle bildas (vilket inte är så sannolikt i sig) skulle de vara alldeles för små för att vara stabila eller ha någon relevant gravitationskraft, och skulle antagligen genast kollapsa igen. Lättdementerade rykten, alltså. Ändå kunde de, i likhet med så många andra vetenskapliga felaktigheter, fritt florera i medierna (det där med "research" är inget som journalister behöver besvära sig med). Det har gått till den grad att det börjat skrämma barn, vilket iofs ger något mer att skriva om nu när de inte kan sprida svarthålshysteri längre. (Sen kan man fråga sig vad det är för föräldrar och lärare som i stället för att kolla fakta på nätet och pratar med barnen blogg-gnäller om hur oroliga deras barn är...)
Personligen ser jag fram emot att se om de får några intressanta resultat. Jag har som sagt endast grundläggande kunskaper i kvantfysik, men tycker ändå att det är väldigt spännande att höra teorierna om livet, universum och allting. Sen är det förstås möjligt att det här bara är ett slöseri på över 30 miljarder kronor, men så är det ju med vetenskapen.
Obs: De som inte är bekanta med Unspeakable Vault begriper antaglien inte den här strippen, men det struntar jag i.
lördag, februari 09, 2008
Bu och bä
I ett relativt gammalt inlägg vädrade jag mina åsikter om dagens bioupplevelse, och nu har SF gett ytterligare en anledning att ogilla deras verksamhet. Genom att sätta käppar i hjulet för biotider.se för att de ville att folk "skulle se deras förstasida först" visar SF dels en allmänn okunnighet om hur internet och marknadsföring fungerar och dels den sedvanliga bufflighet man brukar se hos monopolföretag. Det känns som om det kommer att bli många år tills jag besöker en biograf igen. (Via Johanna via Basse.)
I andra medianyheter har nu STIM föreslagit att nedladdning av musik ska bli laglig. Detta ska ske med hjälp av en frivillig extraavgift på internetabonnemanget. Även om jag tror att många kommer att fortsätta att ladda ner musik utan extraavgiften, så är det bra att de ger en sån möjlighet. Det tyder på lyhördhet och kompromissvilja. Sen är det avgörande förstås frågan om exakt hur hög den avgiften blir.
I andra medianyheter har nu STIM föreslagit att nedladdning av musik ska bli laglig. Detta ska ske med hjälp av en frivillig extraavgift på internetabonnemanget. Även om jag tror att många kommer att fortsätta att ladda ner musik utan extraavgiften, så är det bra att de ger en sån möjlighet. Det tyder på lyhördhet och kompromissvilja. Sen är det avgörande förstås frågan om exakt hur hög den avgiften blir.
tisdag, januari 08, 2008
Köttgnäll igen
Nu är mediagamarna igång igen mot ICA-koncernen. De har tydligen "avslöjat" att ännu en butik "fuskat" med köttmärkningen. Fast den här gången sades det uttryckligen att köttet såldes för halva priset med kort datum. Hur är det att fuska, egentligen? Dessutom: det finns väl många butiker som gör så? Jag tycker att journalisterna verkligen har börjat famla efter halmstrån nu.
Och så en sak till om hela den här (kött)soppan: folk verkar tycka att bäst-före-datumet är något som är skrivet i sten från det att djuret slaktas. Datumet är egentligen en uppfattning. En gissning. Den som märker köttet gör en uppskattning av hur länge till den håller, vilket förstås kan vara närmare eller längre från sanningen beroende på förpackningens atmosfär, förvaring samt vilka bakterier som råkade befinna sig på köttet vid förpackningstillfället. Tänk om vissa, som inte har anklagats för ommärkning, i stället tar i i överkant när de bedömer detta? Jag säger inte att det är så, men det är något att fundera på.
Och så en sak till om hela den här (kött)soppan: folk verkar tycka att bäst-före-datumet är något som är skrivet i sten från det att djuret slaktas. Datumet är egentligen en uppfattning. En gissning. Den som märker köttet gör en uppskattning av hur länge till den håller, vilket förstås kan vara närmare eller längre från sanningen beroende på förpackningens atmosfär, förvaring samt vilka bakterier som råkade befinna sig på köttet vid förpackningstillfället. Tänk om vissa, som inte har anklagats för ommärkning, i stället tar i i överkant när de bedömer detta? Jag säger inte att det är så, men det är något att fundera på.
söndag, december 16, 2007
Cyniska Söndag: Miljöhysteri
Efter mycket förhandlingar har äntligen klimatmötet på Bali nått en överenskommelse. Överallt ser vi maningar att sänka vår energiförbrukning, använda miljövänliga bränslen, och köpa ekologisk mat. Och folk hakar på trenderna som berusade square-dansare.
Först och främst, jag förnekar inte att mänskligheten har påverkat jordens klimat till det (för det mesta) sämre. Skogsskövling, övergödning, förorening och andra effekter har vi spridit vilt omkring oss med störst tanke på vår egen vällevnad snanare än för naturens bästa. Att global uppvärmning sker betvivlar inte jag, ej heller att det åtminstone delvis beror på mänsklig aktivitet (fast det är omöjligt att objektivt bedöma hur stor den delen är).
MEN!
Människor verkar ha svårt att bedöma på ett sakligt sätt vilka förändringar som vore lämpliga för att förbättra situationen. På sistone har det till exempel dykt upp några intressanta artiklar om etanolbilar. Dessa "miljöbilar" har på senare år blivit en sorts samvetsmässig livlina som miljömedvetna klamrat sig fast vid likt galna föräldrar på den sista trendleksaken i affären dagen innan julafton. Visst, det är förnyelsebar energi, men vad de flesta inte verkar tänka på är att det är extremt resurskrävande att producera etanol. Det betyder mer skogsskövling och att folk som vanligtvis producerar mat i fattiga länder producerar spannmål till etanoltillverkning i stället för att det är mer lönsamt. På liknande sätt blir det allt fler som börjar köpa "miljömärkta" varor, som visserligen kanske minskar förbrukningen av pesticider och dylikt, men också att skörderna blir mindre och att mer resurser krävs för att producera mindre mängder mat.
Att komma på nya miljövänligare tekniker är bra, men det krävs också att man inte hakar på varenda nya trend som kommer utan att tänka alls på dem mer långsiktiga konsekvenserna. I slutändan kanske man gör mer skada än nytta, bara för att man vill stilla sitt dåliga samvete.
Först och främst, jag förnekar inte att mänskligheten har påverkat jordens klimat till det (för det mesta) sämre. Skogsskövling, övergödning, förorening och andra effekter har vi spridit vilt omkring oss med störst tanke på vår egen vällevnad snanare än för naturens bästa. Att global uppvärmning sker betvivlar inte jag, ej heller att det åtminstone delvis beror på mänsklig aktivitet (fast det är omöjligt att objektivt bedöma hur stor den delen är).
MEN!
Människor verkar ha svårt att bedöma på ett sakligt sätt vilka förändringar som vore lämpliga för att förbättra situationen. På sistone har det till exempel dykt upp några intressanta artiklar om etanolbilar. Dessa "miljöbilar" har på senare år blivit en sorts samvetsmässig livlina som miljömedvetna klamrat sig fast vid likt galna föräldrar på den sista trendleksaken i affären dagen innan julafton. Visst, det är förnyelsebar energi, men vad de flesta inte verkar tänka på är att det är extremt resurskrävande att producera etanol. Det betyder mer skogsskövling och att folk som vanligtvis producerar mat i fattiga länder producerar spannmål till etanoltillverkning i stället för att det är mer lönsamt. På liknande sätt blir det allt fler som börjar köpa "miljömärkta" varor, som visserligen kanske minskar förbrukningen av pesticider och dylikt, men också att skörderna blir mindre och att mer resurser krävs för att producera mindre mängder mat.
Att komma på nya miljövänligare tekniker är bra, men det krävs också att man inte hakar på varenda nya trend som kommer utan att tänka alls på dem mer långsiktiga konsekvenserna. I slutändan kanske man gör mer skada än nytta, bara för att man vill stilla sitt dåliga samvete.
tisdag, december 11, 2007
Magstarkt
(Hade egentligen tänkt vänta med det här till söndag, men jag klarar det inte.)
Ännu en gång har "grävande journalistik" avslöjat en jätteskandal: ICA märker om kött! Eller, ja, några enstaka handlare. I Stockholm. Vidrigt! Alla måste genast sluta köpa från ICA i hela landet! Företaget är i krismöte!
Den första tanken som slog mig i allt det här var: so what? Varför ska jag bry mig om enstaka företeelser i Stockholm. Det förekommer säkert i andra butiker i landet också, men det är knappast en affärspolicy hos ICA. De kortsiktiga vinningarna skulle aldrig täcka dem PR-mässiga förluster som skulle drabba (och har drabbat) företaget vid avslöjande. Och även om köttet jag köper skulle visa sig vara äldre än vad det står, vad spelar det för roll? Blir man sjuk av kött har man inte tillagat det ordentligt. Om inte smaken är påverkad bryr jag mig egentligen inte.
40% har svarat på Aftonbladet att de tänker sluta handla hos ICA efter skandalen, vilket bara ännu en gång visar att fårmentaliteten fortfarande är i god form. Lyckligtvis brukar flocken även ha ganska kort minne, så jag gissar på att ICAs kassor kommer att ha ringlande köer igen inom kort.
Nu kom för övrigt nyheten som en blind man i en grotta i Tibet borde sett komma: Att det inte bara förekommer på ICA. OMFG! Så det finns alltså idioter överallt?! Det hade jag aldrig kunnat gissa.
Ännu en gång har "grävande journalistik" avslöjat en jätteskandal: ICA märker om kött! Eller, ja, några enstaka handlare. I Stockholm. Vidrigt! Alla måste genast sluta köpa från ICA i hela landet! Företaget är i krismöte!
Den första tanken som slog mig i allt det här var: so what? Varför ska jag bry mig om enstaka företeelser i Stockholm. Det förekommer säkert i andra butiker i landet också, men det är knappast en affärspolicy hos ICA. De kortsiktiga vinningarna skulle aldrig täcka dem PR-mässiga förluster som skulle drabba (och har drabbat) företaget vid avslöjande. Och även om köttet jag köper skulle visa sig vara äldre än vad det står, vad spelar det för roll? Blir man sjuk av kött har man inte tillagat det ordentligt. Om inte smaken är påverkad bryr jag mig egentligen inte.
40% har svarat på Aftonbladet att de tänker sluta handla hos ICA efter skandalen, vilket bara ännu en gång visar att fårmentaliteten fortfarande är i god form. Lyckligtvis brukar flocken även ha ganska kort minne, så jag gissar på att ICAs kassor kommer att ha ringlande köer igen inom kort.
Nu kom för övrigt nyheten som en blind man i en grotta i Tibet borde sett komma: Att det inte bara förekommer på ICA. OMFG! Så det finns alltså idioter överallt?! Det hade jag aldrig kunnat gissa.
måndag, november 26, 2007
Cyniska... Måndag?
Det blev ingen Cyniska Söndag denna vecka, på grund av brist på ork, tid och material. Jag kände dock för att kompensera för detta när jag såg den stora nyheten idag om att Polisen gör teleövervakningar utan domstolsbeslut. Medierna verkar tycka att det är himla upprörande att poliser kan kolla hos ens teleoperatör vilka nummer man ringt till. Detta verkar medierna också likställa med att avlyssna ens telefon.
När såna här "nyheter" dyker upp får man ganska snabbt känsla av nyhetstorka. Jag tror faktiskt att de allra flesta inser att vilka nummer man ringer till från sin telefon inte är en särskilt välbevakad uppgift. Att sen jämföra det med direkt avlyssning är mer absurt än en burk tomatpuré iförd pyjamas som råkar blåsa förbi i vinden.
Att lyssna av ens telefonkonversationer är integritetskränkande, och ska kräva domstolsbeslut. Att kolla vilka man ringt till senaste tiden kan väl knappast vara mer än småbesvärande.
Inte undra på att polisen har svårt med den organiserade brottsligheten om folk blir upprörda över sånt här...
När såna här "nyheter" dyker upp får man ganska snabbt känsla av nyhetstorka. Jag tror faktiskt att de allra flesta inser att vilka nummer man ringer till från sin telefon inte är en särskilt välbevakad uppgift. Att sen jämföra det med direkt avlyssning är mer absurt än en burk tomatpuré iförd pyjamas som råkar blåsa förbi i vinden.
Att lyssna av ens telefonkonversationer är integritetskränkande, och ska kräva domstolsbeslut. Att kolla vilka man ringt till senaste tiden kan väl knappast vara mer än småbesvärande.
Inte undra på att polisen har svårt med den organiserade brottsligheten om folk blir upprörda över sånt här...
söndag, november 18, 2007
Mini-CS: Madeleine
Bara ett kort Cyniska Söndag-inlägg idag.
Ingen kan ha undgått att höra om den unga flickan Madeleine som försvann i Portugal för ett tag sen, och har sen dess fått löjligt mycket uppmärksamhet. Varje dag tycker jag att jag ser artiklar om nya ledtrådar och misstänkta, och ungen själv verkar ha setts till i olika delar av världen fler gånger än Elvis. Jag har inte följt historien i detalj, men listan över misstänkta kidnappare verkar hittills innehålla pedofiler, olagliga adoptionsligor, random personer som var i närheten när hon försvann, föräldrarna själva, Al Qaida, George Bush samt en ålderdomlig terrier i Alingsås.
Visst är historien tragisk, men förtjänar den verkligen så här mycket uppmärksamhet? Barn försvinner hela tiden spårlöst i olika delar av världen, utan att det kommer i medierna. Tänk vad mycket nytta man kunde göra om man fördelade mediebevakningen lite.
Massmedierna kanske tycker att folket inte klarar av att hålla mer än ett försvunnet barn i tankarna.
Ingen kan ha undgått att höra om den unga flickan Madeleine som försvann i Portugal för ett tag sen, och har sen dess fått löjligt mycket uppmärksamhet. Varje dag tycker jag att jag ser artiklar om nya ledtrådar och misstänkta, och ungen själv verkar ha setts till i olika delar av världen fler gånger än Elvis. Jag har inte följt historien i detalj, men listan över misstänkta kidnappare verkar hittills innehålla pedofiler, olagliga adoptionsligor, random personer som var i närheten när hon försvann, föräldrarna själva, Al Qaida, George Bush samt en ålderdomlig terrier i Alingsås.
Visst är historien tragisk, men förtjänar den verkligen så här mycket uppmärksamhet? Barn försvinner hela tiden spårlöst i olika delar av världen, utan att det kommer i medierna. Tänk vad mycket nytta man kunde göra om man fördelade mediebevakningen lite.
Massmedierna kanske tycker att folket inte klarar av att hålla mer än ett försvunnet barn i tankarna.
söndag, november 11, 2007
Cyniska Söndag: Dash
Massmedia har ibland kallats för "tredje statsmakten" och inte utan anledning. Hur nyheter vinklas påverkar vår syn av världen, och den synen är inte nödvändigtvis korrekt. Det senaste exemplet verkar vara hela kaoset kring SAS Dash Q-400 plan.
På senare tid har flyplan av ovannämnda modell havererat flera gånger, främst p g a fel i landningsställen. Genast tycker medierna, och således folk i allmänhet, att det måste vara någonting inneboende fel hos dessa plan. Flygförbud utropas. Folk vill inte flyga med planet längre. SAS är oroliga för passagerares säkerhet. Överallt där planet omnämns föregås modellnamnet med ordet "olycksplanet."
Inte undra på att folk inte vill flyga med det! Men någon med större iakttagelse förmåga än en blind guldfisk med ADHD skulle ganska snart upptäcka att det verkar bara vara SAS-plan som brakar ihop, och då främst i Danmark. 20 andra flygbolag fortsätter att använda dessa plan utan problem, och beställer t o m fler.
"Men det är ju möjligt," säger vissa som försöker försvara sitt aktieinnehav i SAS, "att det är just dem planen det är fel på, eftersom SAS fick dem första exemplaren av den modellen." Inte omöjligt. Barnsjukdomar förekommer ju.
Sen ser man artiklar som den här, där det framgår att SAS reparerat ett landningshjul utan att kontakta Bombardier, och med fel reservdel. Hur var det med säkerhetstänket SAS?
Men skadan är redan skedd. Även om det uppdagdas med all säkerhet att felet ligger hos SAS och inte planet i sig, kommer folk ändå att vara nojiga med att resa med det. Och vem kan neka dem det? Vem vet vad SAS hamsterhjärnor till tekniker har ställt till med genom åren? Det är pirrigt nog att fara genom luften i 1000 km/h i en 20-tonskoloss av metall och plast fylld med potentiellt sprängmedel med inget mellan den och marken förutom 10000 meter luft och aerodynamikens lagar.
Vare sig om flygförbudet hävs eller inte, kommer medias tendens att hoppa till slutsatser som kattungar på garnnystan samt SAS allmänna inkompetens bara att resultera i en sak: dyrare flyg för oss. Jag tror jag tar tåget i stället. SJ är knappast mer kompetenta, men det känns i alla fall mindre farligt när ett tåg havererar.
På senare tid har flyplan av ovannämnda modell havererat flera gånger, främst p g a fel i landningsställen. Genast tycker medierna, och således folk i allmänhet, att det måste vara någonting inneboende fel hos dessa plan. Flygförbud utropas. Folk vill inte flyga med planet längre. SAS är oroliga för passagerares säkerhet. Överallt där planet omnämns föregås modellnamnet med ordet "olycksplanet."
Inte undra på att folk inte vill flyga med det! Men någon med större iakttagelse förmåga än en blind guldfisk med ADHD skulle ganska snart upptäcka att det verkar bara vara SAS-plan som brakar ihop, och då främst i Danmark. 20 andra flygbolag fortsätter att använda dessa plan utan problem, och beställer t o m fler.
"Men det är ju möjligt," säger vissa som försöker försvara sitt aktieinnehav i SAS, "att det är just dem planen det är fel på, eftersom SAS fick dem första exemplaren av den modellen." Inte omöjligt. Barnsjukdomar förekommer ju.
Sen ser man artiklar som den här, där det framgår att SAS reparerat ett landningshjul utan att kontakta Bombardier, och med fel reservdel. Hur var det med säkerhetstänket SAS?
Men skadan är redan skedd. Även om det uppdagdas med all säkerhet att felet ligger hos SAS och inte planet i sig, kommer folk ändå att vara nojiga med att resa med det. Och vem kan neka dem det? Vem vet vad SAS hamsterhjärnor till tekniker har ställt till med genom åren? Det är pirrigt nog att fara genom luften i 1000 km/h i en 20-tonskoloss av metall och plast fylld med potentiellt sprängmedel med inget mellan den och marken förutom 10000 meter luft och aerodynamikens lagar.
Vare sig om flygförbudet hävs eller inte, kommer medias tendens att hoppa till slutsatser som kattungar på garnnystan samt SAS allmänna inkompetens bara att resultera i en sak: dyrare flyg för oss. Jag tror jag tar tåget i stället. SJ är knappast mer kompetenta, men det känns i alla fall mindre farligt när ett tåg havererar.
söndag, november 04, 2007
Cyniska Söndag: Demokrati
Varför har vi en demokrati? Det är naturligtvis för att folket ska kunna välja så bra ledare för sitt land som möjligt, och att de ska kunna avsätta dem ledare som inte gör ett bra jobb. Frågan är då: varför är det så få väljare som faktiskt bryr sig om hur ledarna klarar sitt jobb?
Att vara politiker är populistiskt. Det är knappast ett nytt konstaterande, men varför har det blivit så? Varför läggs det mycket mer uppmärksamhet på 'skandaler' som politiker som hyr svartarbete för några tusenlappar än exempelvis politiker som genom dålig politik slösar bort miljardtals kronor av skattebetalnarnas pengar? I sitt personliga liv förväntas politiker vara ett slags supermänniskor som aldrig gjort något fel, även innan de ens visste att de skulle bli politiker, och folk blir upprörda när de inte lever upp till den bilden.
Den senaste veckan har vi sett löjligt många rubriker om Ulrica Schenström, som i en stunds dåligt omdöme blev berusad på krogen. Klantigt och dumt, javisst, men är det värt så här mycket uppmärksamhet? Politikernas, och i synnerhet regeringens, personliga skandaler har avlöst varandra på löpsedlarna. Om någon mot förmodan skulle råka skriva om politik, blir det ofta fokus på en smärre petitess och knappast helheten i det som genomförs.
Väljare i gemen orkar helt enkelt inte ta till sig all information om politik, mer än några ytliga ideologier. De röstar på personer som de tycker har ungefär samma värderingar som dem har, fast de inte tagit reda på exakt vilka värderingar och idéer det handlar om. Ännu värre är de som 'traditionellt' har röstat på samma parti år efter år, och som lydiga får fortsätter att göra det varje val. Eller så missnöjesröstar de, vilket verkar ha varit fallet i senaste valet. Varför skulle annars väljarna fortsätta att fly från regeringspartierna trots att de genomfört sina vallöften en efter annan, och dessutom lyckats sänka både skatter och arbetslösheten? De ville ha bort Kung Göran, men nu verkar de bli överraskade över vad det var de faktiskt röstade på. Och så alla 'skandaler' förstås.
Som med allt annat finns det ingen enkel lösning. Demokrati är inte en särskilt bra eller effektiv statsskick, men det är det bästa som finns att välja på. Man kan försöka tvinga väljare att lära sig lite om partier med något obligatoriskt prov om vad partierna står för innan man får rösta, men det skulle bara höja röster om elitism. Att vara tvungen att registrera sig för att rösta, som de gör i USA, skulle kanske vara ett bra första steg för att sålla bort 'vaneröstarna' men man behöver bara kolla på det politiska läget i USA för att se att det förmodligen inte hjälper så mycket.
Det enda man kan göra är att vädja till folk och medier att bry sig mindre om vad politiker gör hemma eller på krogen och mer om vad de gör med skattepengar och makten. Sluta vara får och engagera er lite!
Som avslutning, en passande text av Björn Afzelius:
Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.
Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,
när du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;
Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält,
det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.
Att vara politiker är populistiskt. Det är knappast ett nytt konstaterande, men varför har det blivit så? Varför läggs det mycket mer uppmärksamhet på 'skandaler' som politiker som hyr svartarbete för några tusenlappar än exempelvis politiker som genom dålig politik slösar bort miljardtals kronor av skattebetalnarnas pengar? I sitt personliga liv förväntas politiker vara ett slags supermänniskor som aldrig gjort något fel, även innan de ens visste att de skulle bli politiker, och folk blir upprörda när de inte lever upp till den bilden.
Den senaste veckan har vi sett löjligt många rubriker om Ulrica Schenström, som i en stunds dåligt omdöme blev berusad på krogen. Klantigt och dumt, javisst, men är det värt så här mycket uppmärksamhet? Politikernas, och i synnerhet regeringens, personliga skandaler har avlöst varandra på löpsedlarna. Om någon mot förmodan skulle råka skriva om politik, blir det ofta fokus på en smärre petitess och knappast helheten i det som genomförs.
Väljare i gemen orkar helt enkelt inte ta till sig all information om politik, mer än några ytliga ideologier. De röstar på personer som de tycker har ungefär samma värderingar som dem har, fast de inte tagit reda på exakt vilka värderingar och idéer det handlar om. Ännu värre är de som 'traditionellt' har röstat på samma parti år efter år, och som lydiga får fortsätter att göra det varje val. Eller så missnöjesröstar de, vilket verkar ha varit fallet i senaste valet. Varför skulle annars väljarna fortsätta att fly från regeringspartierna trots att de genomfört sina vallöften en efter annan, och dessutom lyckats sänka både skatter och arbetslösheten? De ville ha bort Kung Göran, men nu verkar de bli överraskade över vad det var de faktiskt röstade på. Och så alla 'skandaler' förstås.
Som med allt annat finns det ingen enkel lösning. Demokrati är inte en särskilt bra eller effektiv statsskick, men det är det bästa som finns att välja på. Man kan försöka tvinga väljare att lära sig lite om partier med något obligatoriskt prov om vad partierna står för innan man får rösta, men det skulle bara höja röster om elitism. Att vara tvungen att registrera sig för att rösta, som de gör i USA, skulle kanske vara ett bra första steg för att sålla bort 'vaneröstarna' men man behöver bara kolla på det politiska läget i USA för att se att det förmodligen inte hjälper så mycket.
Det enda man kan göra är att vädja till folk och medier att bry sig mindre om vad politiker gör hemma eller på krogen och mer om vad de gör med skattepengar och makten. Sluta vara får och engagera er lite!
Som avslutning, en passande text av Björn Afzelius:
Om du är riksbankchef så kan du spekulera bort miljarder,
och låta Svensson skjuta till när det blir underskott i staten.
Men drar du av för brännvinet till årsfesten på banken,
så framställs du i medierna som rena rama gangstern.
Är du minister får du flyga första klass och äta hummer.
Och att du vräker dej på lyxhotell är det ingen som fördömer.
Men är du klumpig nog att ertappas vid godisautomaten,
när du handlar med kreditkort som egentligen tillhör staten;
Då är det farväl till släkt och vänner,
och alla andra som du känner.
För sådan är moralen i den svenska jämmerdalen.
Ska du fiffla ska de va' rejält,
det kan vi acceptera.
Men myglar du med småsaker så får du schavottera.
söndag, oktober 21, 2007
Cyniska Söndag: Burma
Sveriges befolkning verkar precis ha tillfrisknat från ännu ett virus. Även om dess varaktighet är kort, så hade den påtagliga symptom under sin verkningstid, som bl a fick folk att gå omkring på gator och tänka på länder långt borta, och plötsligt kollektivt klä sig i rött för en dag.
Uppståndelsen kring munkarna i Burma fick mycket uppmärksamhet i medierna ett tag. Förtrycket som Juntan utövat över sitt folk har visserligen pågått ett tag nu, men det började bli intressant för medierna när munkarna började protestera. Folk över hela världen blev plötsligt upprörda över det tyranniska förtrycket. De protesterade i sympati. De bar rött för en dag. Som vanligt åstadkom detta ingenting.
Jag betvivlar faktiskt ganska starkt att Juntan i Burma bryr sig om vilken färg folk i främmande länder har på kläderna, eller på något lands opinion om dem överhuvudtaget bortsett från möjligtvis Kina, och de känner inte för att göra något åt det. I korthet är det precis som varenda annan gång som förtryck i ett främmande land har uppmärksammats: folk blir upprörda ett tag, och sen glömmer de det när det inte är intressant för massmedierna längre. Hur mycket nyheter om Burma har vi sett den senaste veckan? Som högst en liten notis i marginalspalten i tidningen?
Visst är situationen i Burma förjävlig, men det är den på många ställen. Munkarna i Tibet är också förtryckta, men det är ju gamla nyheter. Ibland måste man helt enkelt inse att man inte kan göra något här hemifrån. Man kanske mår bättre själv om man visar sympati, men jag undrar hur många av de man visar sympati för faktiskt visste om att de fick sympati.
Det är Kina som håller i tåtarna i denna situation (och flera andra), men de är för angelägna att bevara status quo för att ändra på det. Vi i resten av världen skulle kunna bojkotta dem kommande Olympiska Spelen, men det skulle i förlängningen bara göra alla sura på varandra. Ekonomiska sanktioner, kanske? Fast Kina är ju en av världens mest betydande ekonomier, och då skulle vi förlora en massa pengar.
Kina lär knappast ändra på sig inom överskådlig framtid. Inte ens om du bär en röd T-shirt. Är den tillverkad i Kina, förresten?
Uppståndelsen kring munkarna i Burma fick mycket uppmärksamhet i medierna ett tag. Förtrycket som Juntan utövat över sitt folk har visserligen pågått ett tag nu, men det började bli intressant för medierna när munkarna började protestera. Folk över hela världen blev plötsligt upprörda över det tyranniska förtrycket. De protesterade i sympati. De bar rött för en dag. Som vanligt åstadkom detta ingenting.
Jag betvivlar faktiskt ganska starkt att Juntan i Burma bryr sig om vilken färg folk i främmande länder har på kläderna, eller på något lands opinion om dem överhuvudtaget bortsett från möjligtvis Kina, och de känner inte för att göra något åt det. I korthet är det precis som varenda annan gång som förtryck i ett främmande land har uppmärksammats: folk blir upprörda ett tag, och sen glömmer de det när det inte är intressant för massmedierna längre. Hur mycket nyheter om Burma har vi sett den senaste veckan? Som högst en liten notis i marginalspalten i tidningen?
Visst är situationen i Burma förjävlig, men det är den på många ställen. Munkarna i Tibet är också förtryckta, men det är ju gamla nyheter. Ibland måste man helt enkelt inse att man inte kan göra något här hemifrån. Man kanske mår bättre själv om man visar sympati, men jag undrar hur många av de man visar sympati för faktiskt visste om att de fick sympati.
Det är Kina som håller i tåtarna i denna situation (och flera andra), men de är för angelägna att bevara status quo för att ändra på det. Vi i resten av världen skulle kunna bojkotta dem kommande Olympiska Spelen, men det skulle i förlängningen bara göra alla sura på varandra. Ekonomiska sanktioner, kanske? Fast Kina är ju en av världens mest betydande ekonomier, och då skulle vi förlora en massa pengar.
Kina lär knappast ändra på sig inom överskådlig framtid. Inte ens om du bär en röd T-shirt. Är den tillverkad i Kina, förresten?
söndag, oktober 14, 2007
Cyniska Söndag: Ungdomsvåld
De flesta virussjukdomar är övergående. Man får en sjukdom, blir sjuk i några dar till några veckor, och sen är man immun mot viruset. Kanske får man lite symptom av den igen i framtiden, men eftersom kroppen känner igen viruset, är det snabbt borta igen. Sen finns det allvarligare sjukdomar, vars effekter är kroniska och alltid närvarande. Man känner alltid av dem, även om vissa dagar är bättre än andra.
Vissa sjukdomar ligger dock kvar, latenta i kroppen. De ligger dolda under ytan och man märker egentligen bara av dem när de blossar upp till ytan och orsakar synliga skador. Immunsystemet sätts igång och forcerar den in i sina gömställen igen, tills det är dags för nästa uppblossande.
Massmediala sensationsnyheter går i stort sett efter samma mönster. Det finns de snabbt övergående, som fågelinfluensan (vi hör nästan inget alls om det idag, fast det fortfarande är lika potentiellt farligt nu som då), medan andra är mer kroniska, som klimatfrågan. Ett exempel på de uppblossande frågorna är ungdomsvåldet.
Våldet har i princip alltid funnits där; man ser ibland någon notis i tidningen eller hör ett bråk ute i gatan om man bor i stan. Men det är först när någon dör som det kommer upp till ytan och blir synligt. Reaktionerna är givetvis snabba: folk är upprörda, de manifesterar mot våldet och säger "aldrig igen", fast de mycket väl vet att det kommer att hända igen, bara kanske inte just där.
Manifestationer i all ära, men hur mycket nytta gör de egentligen? Är verkligen 'ungdomsvåld' en konkret maktfaktor som det går att demonstrera mot? Finns det manifestationer för ungdomsvåld? För mig låter det misstänkt likt USAs "Krig mot terror".
Det vore rätt naivt att tro att manifestationer på något bestående sätt verkligen påverkar ungdomsvåldet. Våldsverkarna kommer inte plötsligt börja tänka "ja jävlar, de har rätt!" Folk kanske får upp ögonen för det i åtminstone ett par veckor eller så, men i slutändan är det som att ge Panodil till en cancerpatient. Om några veckor kommer nyheternas kraft ha lagt sig, för att sedan blossa upp igen nästa gång någon dör som resultat.
Problemet med ungdomsvåld är systemiskt, och sådana problem brukar kräva systemskiftande botemedel. Ungdomarna som är inblandat i sånt här är uppfostrade av gäng snanare än föräldrar. Ett av problemen med dagens samhälle är att det är alldeles för lätt att skaffa barn. Således får vi föräldrar som egentligen inte har tid att uppfostra barnen, föräldrar som egentligen inte bryr sig, och föräldrar som rent av är direkt olämpliga att ha barn överhuvudtaget.
Problemställningen är knappast ny, men den ständigt ökande drivkraften att alla ska ha en karriär har ökat antalet föräldrar i den första kategorin som nämndes ovan. Inte för att jag säger att man ska gå tillbaka till att kvinnan ska vara hemma med barnet tills det är 18. Jag säger faktiskt inte att jag har lösningen alls. Idéer finns ju, som exempelvis införande av föräldralicens, men i längden finns det inget som är direkt genomförbart i dagens samhälle.
Det är vad folk borde ägna sin tid åt i stället för att manifestera: försöka komma på hur det har blivit så här och hur man ska göra något åt det. Men det tvivlar jag på att folk kommer att göra. Jag undrar ibland över hur många av de föräldrar som demonstrerade själva har tonåringar som de inte har en aning om vad de gör på lördagkvällar.
Vissa sjukdomar ligger dock kvar, latenta i kroppen. De ligger dolda under ytan och man märker egentligen bara av dem när de blossar upp till ytan och orsakar synliga skador. Immunsystemet sätts igång och forcerar den in i sina gömställen igen, tills det är dags för nästa uppblossande.
Massmediala sensationsnyheter går i stort sett efter samma mönster. Det finns de snabbt övergående, som fågelinfluensan (vi hör nästan inget alls om det idag, fast det fortfarande är lika potentiellt farligt nu som då), medan andra är mer kroniska, som klimatfrågan. Ett exempel på de uppblossande frågorna är ungdomsvåldet.
Våldet har i princip alltid funnits där; man ser ibland någon notis i tidningen eller hör ett bråk ute i gatan om man bor i stan. Men det är först när någon dör som det kommer upp till ytan och blir synligt. Reaktionerna är givetvis snabba: folk är upprörda, de manifesterar mot våldet och säger "aldrig igen", fast de mycket väl vet att det kommer att hända igen, bara kanske inte just där.
Manifestationer i all ära, men hur mycket nytta gör de egentligen? Är verkligen 'ungdomsvåld' en konkret maktfaktor som det går att demonstrera mot? Finns det manifestationer för ungdomsvåld? För mig låter det misstänkt likt USAs "Krig mot terror".
Det vore rätt naivt att tro att manifestationer på något bestående sätt verkligen påverkar ungdomsvåldet. Våldsverkarna kommer inte plötsligt börja tänka "ja jävlar, de har rätt!" Folk kanske får upp ögonen för det i åtminstone ett par veckor eller så, men i slutändan är det som att ge Panodil till en cancerpatient. Om några veckor kommer nyheternas kraft ha lagt sig, för att sedan blossa upp igen nästa gång någon dör som resultat.
Problemet med ungdomsvåld är systemiskt, och sådana problem brukar kräva systemskiftande botemedel. Ungdomarna som är inblandat i sånt här är uppfostrade av gäng snanare än föräldrar. Ett av problemen med dagens samhälle är att det är alldeles för lätt att skaffa barn. Således får vi föräldrar som egentligen inte har tid att uppfostra barnen, föräldrar som egentligen inte bryr sig, och föräldrar som rent av är direkt olämpliga att ha barn överhuvudtaget.
Problemställningen är knappast ny, men den ständigt ökande drivkraften att alla ska ha en karriär har ökat antalet föräldrar i den första kategorin som nämndes ovan. Inte för att jag säger att man ska gå tillbaka till att kvinnan ska vara hemma med barnet tills det är 18. Jag säger faktiskt inte att jag har lösningen alls. Idéer finns ju, som exempelvis införande av föräldralicens, men i längden finns det inget som är direkt genomförbart i dagens samhälle.
Det är vad folk borde ägna sin tid åt i stället för att manifestera: försöka komma på hur det har blivit så här och hur man ska göra något åt det. Men det tvivlar jag på att folk kommer att göra. Jag undrar ibland över hur många av de föräldrar som demonstrerade själva har tonåringar som de inte har en aning om vad de gör på lördagkvällar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
