På rätt spår?

Det har blivit mycket prat på sistone om SJ: ideliga förseningar, folk som blivit strandsatta, uteblivna ersättningar, osv. SJ verkar ofta komma undan med att behandla sina kunder som skit, nästan som om de skulle ha någon sorts monop... oh.

Att det är en pärs att åka tåg är något jag vetat sen länge. Inte själva resan, den brukar vara rätt behaglig, utan nojan av att aldrig veta om man kommer att hinna med den där anslutningen eller om man kommer att bli stående någonstans. Man kan aldrig riktigt slappna av om man har en tid att passa.

Folk har tolererat SJs inkompetens rätt länge, mycket för att det är "miljövänligt", men nu verkar gränsen snart vara nådd. Egentligen borde reaktionerna ha kommit långt tidigare. Vilket företag kan behandla sina kunder så som SJ gör, utan att vara i monopolställning?

Det senaste i ämnet är uttalanden av riksdagsledamöter från olika partier. Det är intressant att anmärka att den enda som ens nämner ökad konkurrens som lösning är folkpartiets Anita Brodén. C och kd säger att man måste "prata med SJs ledning" (jag är säker på att de lyssnar den här gången), m och mp vill "stärka konsumentskyddet" (lagom vagt), s vill ta till den extrema åtgärden att "titta på det här" och v vill i vanlig ordning kasta pengar på problemet och hoppas att det försvinner.

Ökad konkurrens (eller konkurrens överhuvudtaget) är enligt mig den enklaste lösningen. SJs huvudkonkurrent just nu är flyget, som naturligtvis gynnas av allt det här tjafset. Hade det funnits andra aktörer i tågresandet, hade SJ helt enkelt varit tvungna att skärpa sig, eller gå under.

(Det blev f ö inget fredagsflum idag; våra egna politiker är tillräckligt flummiga ändå.)