Recension: Scott Pilgrim vs the World

Så var det äntligen dags. Efter mycket längtande fick jag äntligen se Scott Pilgrim vs the World, den ultimata nördfilmen av Edgar Wright, mannen bakom bl a Shaun of the Dead och Hot Fuzz som jag recenserat tidigare. Levde den upp till mina länge upptrissade förväntningar?

Svar: absolut! Den här filmen, baserat på en seriebok, handlar om semitönten Scott Pilgrim och hans blixtförälskelse i den mystiska coola tjejen Ramona. Tyvärr visar det sig att Ramona bär med sig lite bagage från sitt förflutna, nämligen 7 onda ex som Scott måste slåss med på liv och död i extrema over-the-top strider om han ska få vara ihop med henne.

Utöver den bisarra premissen är filmen fylld till bredden med olika referenser till välkända TV-spel och andra nörderier. Alla fightscener är som hämtade ur någon anime eller actionspel, fyllda med flashiga effekter. Det finns också gott om små inlagda effekter såsom samplingar från spelljud, visuella ljudeffekter, livsmätare som dyker upp och liknande. Det är överlag svårt att beskriva med ord, men kollar man på trailern får man ett ganska bra intryck. På det hela taget imponerar filmen starkt på både det visuella och ljudliga planet, och tillsammans blir resultatet mäktigt. Musiken i filmen är rätt bra den med, och fungerar som sin egen del av storyn, och vid ett par punkter som vapen.

Trots att filmen avviker starkt från hans tidigare verk märks det att det här är en Edgar Wright-film. Humorn är rapp, och dialogen och klippningen är överlag ganska snabb. Eftersom det rätt ofta är rätt mycket som händer i varje scen krävs det därför nog flera tittningar för att uppfatta allt. Och som vanligt genomsyras karaktärernas personligheter av en kraftig "understatement"-effekt. Trots alla bisarra händelser och extrema strider är det sällan någon som ens verkar bry sig om det, som om allt var det mest naturliga som fanns.

Filmen har en ganska stor uppsättning karaktärer, de flesta ganska färgstarka. Förutom Scott och Ramona har vi Knives, Scotts tidigare tjej som går i en katolsk high school, hans ännu tidigare tjej som nu är känd sångerska, hans homosexuelle rumskamrat, hans musikgrupp (The Sex Bob-Ombs), m fl. Och så de 7 onda exarna också, den ena mer extrem än den andra. Ingen av karaktärerna är överdrivet djupa, men det behövs inte heller i en sån här film. Till och med huvudkaraktärernas kärleksrelation är ganska så ytlig, men det är faktiskt ganska passande med tanke på deras personligheter - det är kanske inte vad som är bäst för dem i längden, men det är det som de behöver just här just nu.

Slutsats: "An Epic of Epic Epicness" stämmer ganska bra. Många skrattmoment och mycket häftiga effekter. Rekommenderas varmt till alla som anser sig i någon mån tillhöra "nördkulturen". Precis som med Wrights tidigare filmer lär den inte tilltala alla, men den förtjänar definitivt en chans. Att se den på bio skulle nog vara en ännu häftigare upplevelse. F#ck you, SF.