Kanske snart ett minne blott

I Östran finnes en artikel om mitt gamla gymnasie, Korrespondensgymnasiet i Torsås, och hur det tack vare kommande lagstiftning hotas av nedläggning. Skulle skolan försvinna vore det mycket synd, då Korr är mycket speciell ur utbildningssynpunkt. När jag gick där många år sedan var det lektioner 4 dagar i veckan, med mycket fokus på självstudier. Under 6 veckor i andra och tredje året åkte dessutom hela klassen ner till Malmö för preparandkurser och tentor. Arbetssättet, med mycket egenarbete och betyg som avgörs av sluttentor, var effektivt och väldigt väl förberedande för framtida högskolestudier.

Gymnasieutbudet mår bra om det finns många olika alternativ och metoder. Jag hoppas innerligen att Korr får vara kvar och inte försvinner ner i likriktningens avgrund.

Är jag obildad nu?

I Barometern idag kunde man läsa att Högskolan i Kalmar förlorar sin examensrätt i Biomedicin. Jahaja. Det är alltid kul att veta att den utbildning man en gång läste egentligen var under standard.

Eller nåja, programmet i fråga, Magisterprogrammet i Biomedicin, var egentligen ett påbyggnadsår för de som redan hade treårig utbildning, så det är inte som om hela utbildningen är åt skogen. Fast det är ändå inte kul att det ämnesområde som Högskolan försökt profilera sig mot inte håller måttet. Personligen tyckte jag att min utbildning var helt okej, men jag kan förstå en del av kritiken, inte minst om bristen på lokal anknytning.

Min doktorsexamen har jag i alla fall kvar. Det är ändå den senaste examen som räknas "mest". Den har visserligen inte hjälpt mig att skaffa jobb, men det är inte utbildningens fel i sig. Sen kan man föra en helt annan diskussion om högskolor som utbildar studenter till områden där det inte finns arbeten...

Björklund vs "Vetenskapen"

På Aftonbladet idag kunde man läsa om att Björklund struntar i vetenskapen. Ajaj då. Det kan inte vara bra. Men vid närmare undersökning upptäcker man att det handlar om betyg i skolan. Det hävdas alltså att forskningen visar att betyg inte är bra.

Man ska alltid vara vaksam så fort en tidning säger att "vetenskapen" enhälligt säger en viss sak. Vetenskap och forskning är nästan aldrig entydig eller överrens. Detta gäller i synnerhet för "mjukare" vetenskaper som pedagogik. Jag har själv inte så jättemycket kunskap inom området utöver Högskolepedagogiken som jag läst, men min uppfattning är att det är en ganska luddig vetenskap som även är rätt föränderlig. (Nämnas bör också att de sämsta pedagogerna jag träffat på är just dem som undervisar inom pedagogik.)

Det finns säkerligen forskning som säger att betyg inte är så bra. Sen finns det lika säkerligen forskning som säger motsatsen. Det blir ännu svårare att dra slutsatser när man tänker på att situationen är annorlunda från land till land och i olika åldrar.

I det här området kan man nog inte kolla på enbart vetenskapen. Dagens betygssystem är helt enkelt dåligt och borde ersättas. Både elever och föräldrar vill ha betyg, och jag personligen tror att det är en bra idé att införa det tidigare, för att snabbare upptäcka elever som inte klarar sig så bra. Personliga omdömen kan vara bra i kombination med ett fast betygssystem, men man måste bygga fundamentet innan man börjar inreda.

Paradox

Ett märkligt fenomen när man blir arbetslös är att man, trots att man egentligen borde ha hur mycket tid som helst, aldrig verkar hinna med någonting. Det verkar vara något psykologiskt i stil med "jag har ju tid sen, så det kan vänta." Detta har märkts i bland annat bloggandet, som fått lida på sistone. Inte för att det inte funnits något att skriva om: tidigare betyg i skolan (jag är för), "klonat" kött (folk är överdrivet paranoida om tekniker de inte begriper) och homoäktenskap (vad är problemet egentligen?) har alla varit i tidningarna.

Jag hinner med ett och annat, i alla fall. Jobbansökningar skickas ut lite varstans och nu på sistone fick jag officiellt svar på ett pek som jag skickade till en tidskrift under doktorandtiden, där det tydligen bara behövs några pytteförändringar.

Vi får se om jag får tid över till annat.

Misstänkta rapporter

Jag blir alltid lika misstänksam varje gång det offentliggörs en ny undersökning där resultaten är kraftigt förenklade. Den senaste i raden är rapporten om att "Nio av tio föräldrar tycker att skolan är bra".

Innan jag säger något annat kan jag nämna att titeln på artikeln ovan är rätt missvisande, då det är 9 av 10 som tycker att de egna barnens skola fungerar bra. Bara 6 av 10 tycker att svenska skolan i allmänhet fungerar bra. Redan här borde varningsklockor ringa.

För det första: varför fråga föräldrar om en sån här sak? Föräldrar har som bäst ett ytligt insyn i hur deras barns skolor fungerar. Dessutom kommer man knappast att få en objektiv bedömning, då föräldrar naturligtvis i dem flesta fall kommer att mentalt försköna barnens egna skola, då vilken skola de går på är en aspekt av barnen själva. Detta synliggörs i den stora skillnaden mellan "egna barnens skola" och "svenska skolan i allmänhet."

För det andra: i pressmeddelandet sägs inget om att det bara var 31% som tyckte att egna barnens skola fungerade "mycket bra" och 56% svarade "ganska bra". Det hela blev förenklat till bara "bra." En petitess, kanske, men man ser hur de lagt fokus.

För det tredje kan man jämföra dessa 9 av 10 nöjda föräldrarna med att ca 24% av elever inte får fullständiga betyg i grundskolan (pdf). Man undrar genast om föräldrarna hade varit lika positiva till skolan om man haft betyg, och således faktiskt sett vad barnen lär sig, längre ner i årskurserna. Som det är nu är det bara föräldrar med barn i årskurs 8-9 som med facit i hand kan säga hur deras skola har fungerat. Samtidigt ville bara 56% enligt undersökningen ha betyg tidigare. De kanske vill behålla skygglapparna på ett tag till.

Man kan egentligen undra vad undersökningen skulle vara bra för överhuvudtaget, förutom för att få livsviktiga svar som att nästan alla föräldrar tycker att självförtroende och "goda kunskaper i viktiga ämnen" är viktigt för barnen. En cynisk person skulle kanske säga att det hela bara var för att skönmåla skolan i stället för att erkänna att det finns problem och försöka lösa dem. Men idag är inte ens söndag, så något sådant skulle jag inte få för mig att säga.

(Hela rapporten som pdf finns här.)

Kan inte kärnämnen förpassas till historien?

När Jan Björklund blev utbildningsminister hoppades jag att han skulle göra av med vissa av dem mer idiotiska inslagen i svenska skolan. Kärnämnen är ett av dessa inslag som jag tycker inte hörde hemma i en skolform som annars är frivillig och präglas av individens val. Tanken att vissa ämnen ska ha en särställning, till och med i yrkesförberedande program, är rätt absurd. Att dessa livsviktiga ämnen innehåller bl a religionskunskap och estetisk verksamhet gör det bara ännu larvigare. Min förhoppning var att vi skulle slippa detta ok i och med den nya regeringen.

Men nej. Inte bara ska kärnämnen vara kvar, nu ska dessutom historia bli ett av dem. Inte nog med att det blir ännu ett teoretiskt ämne som eleverna ska lära sig vare sig de har nytta av det eller inte, men så ska det vara just historia, som är ett av dem mest subjektiva ämnen som finns.

"Men det är väl bra att ungarna lär sig historia!" säger säkert många. Problemet med historia är bara att samma händelser kan beskrivas på så många olika sätt, beroende på vem som berättar. Det finns anklaganden exempelvis om att svenska läroböcker är präglade av socialdemokratin. Det finns ingen historia som är "korrekt" eftersom det är omöjligt att veta all information om en viss händelse. Vinklingar och förenklingar kommer alltid att förvrida bilden av vad som egentligen hände.

De elever som verkligen vill läsa historia ska naturligtvis få göra det, precis som andra gymnasieämnen, men tvinga inte på det på elever som ändå bara kommer att glömma bort rubbet så fort de fått godkänt i ämnet.

Bort med kärnämnen, och låt gymnasieelever lära sig det som faktiskt är relevant för programmen de läser!