Ett märkligt fenomen när man blir arbetslös är att man, trots att man egentligen borde ha hur mycket tid som helst, aldrig verkar hinna med någonting. Det verkar vara något psykologiskt i stil med "jag har ju tid sen, så det kan vänta." Detta har märkts i bland annat bloggandet, som fått lida på sistone. Inte för att det inte funnits något att skriva om: tidigare betyg i skolan (jag är för), "klonat" kött (folk är överdrivet paranoida om tekniker de inte begriper) och homoäktenskap (vad är problemet egentligen?) har alla varit i tidningarna.
Jag hinner med ett och annat, i alla fall. Jobbansökningar skickas ut lite varstans och nu på sistone fick jag officiellt svar på ett pek som jag skickade till en tidskrift under doktorandtiden, där det tydligen bara behövs några pytteförändringar.
Vi får se om jag får tid över till annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Mängden saker man hinner göra står i motsatt proportion till mängden tid man har på sig.
Det är därför som man alltid ska ta vänsterropet "mer skattepengar till välfärden så löser sig allt" med en nypa salt.
Nä, jag bara skojar. Lite iaf. ;)
Ytterligare en anekdot som styrker hypotesen: Nu har vårterminens politiska aktiviteter fått fart igen - 4 möten har jag haft sen i måndags. Samma vecka har min bloggtakt ökat med typ 1000 %.
Faktum är att jag aldrig känt mig så stressad som när jag varit arbetslös.
"Klonat" kött ja. Det var väl snarare de bästa avelstjurarna som skulle klonas, för att sedan tillverka kalvar "på normalt sätt"?
Skicka en kommentar