Recension: Sherlock Holmes: The Awakened

Äventyrsspel, såna där man pekar och klickar på saker i omgivningen och pratar med karaktärer för att lösa mysterier och driva handlingen framåt, var väldigt populära under 90-talet med spel som exempelvis Monkey Island-serien. Dessa spel försvann för det mesta i och med övergången till 3D-spel, och Sherlock Holmes: The Awakened fungerar som en ganska bra påminnelse varför.

Spelet är, som namnet säger, ett äventyrsspel med Sherlock Holmes och hans trogne följeslagare Dr. Watson i huvudrollerna. Det är dock inget vanligt mysterium, utan här har man korsat Holmes-historierna med H.P. Lovecrafts Cthulhu mythos. Det börjar oskyldigt nog med en försvunnen man i London, men djupdyker snart i ockulta ritualer, mörka gudar och människooffer. Det är obehagligt, blodigt, och riktigt rysligt.

Hade det varit, i alla fall, om inte spelskaparna hade fattat några design-beslut som bara kan beskrivas som absurda. För det första är spelet i förstapersonsperspektiv, som visserligen ger riktig känsla av att vara detektiven som undersöker de olika områdena man besöker, men som samtidigt gör spelet ohyggligt svårt. Man kan inte gå vidare i berättelsen förrän man har undersökt varenda lilla detalj som spelet på förhand har bestämt att man ska hitta för att kunna gå vidare. Detta drag känns igen från äldre äventyrsspel, men då var det oftast i fasta vinklar och rum. Gick man fram och tillbaka tillräckligt mycket så hittade man det man skulle så småningom. I det här spelet däremot ser man bara det som går att interagera med om man befinner sig tillräckligt nära, och eftersom man springer runt mer eller mindre fritt är det lätt att upprepade gånger springa förbi den livsviktiga ledtråden bara för att man inte tittade åt rätt håll. Detta drag känns av redan i spelets början. Flera gånger försökte jag springa tillbaka till 221 Baker Street för att analysera en ledtråd jag hittat bara för att få kommentaren att det fortfarande finns saker att undersöka. Nämnas bör också att kamerarörelsen från att titta runt hela tiden med musen gör att man tenderar att bli lite sjösjuk efter ett tag, vilket inte direkt hjälper.

Storyn hoppar framåt allteftersom man hittar nya ledtrådar och pratar med nya personer. Tyvärr känns berättelsen hackig och dialogen blir ibland nästan nonsensisk, vilket jag tror kan bero på att spelet översatts från franska. Dialogen är dock hyfsat väl framförd, men av någon anledning skiljer volymen mellan olika karaktärers röster enormt. Mellansekvenserna är hafsigt gjorda och det är svårt att uppfatta exakt vad som hände och varför. Holmes själv gör inte saken bättre, då han ofta kommer på sina slutsatser utan att berätta hur han kommit fram till dem. Detta är i för sig ett bestämt drag hos mästerdetektiven, men faktumet att det är meningen att man ska spela som honom utan att få veta hur han tänker gör inte direkt spelet immersivt.

Men det absolut värsta, och bland det sämsta man kan komma på att göra i ett sånt här spel, är att dem har skrivfrågor. Det vill säga att det ställs en särskild fråga och man ska, utifrån det man fått veta hittills, skriva in ett bestämt svar. Kommer man inte på det, och skriver det exakt som spelet vill ha det, så kommer man inte vidare. Det är idiotiskt, det är onödigt (i dem flesta fall vet Holmes redan svaret, han vill bara testa och se om du är lika duktig) och till råga på allt var ett av svaren faktiskt felstavat. Ja, du läste rätt. I ett moment där man måste skriva ett exakt ord som svar för att komma vidare i spelet var svaret felstavat (vilket gjorde att det tog lite längre för mig där trots att jag mycket väl visste vad svaret skulle vara). I alla andra instanser som det ordet förekom var det däremot rättstavat.

Berättelsen i sig är det enda som håller spelet flytande. Atmosfären och miljöerna är mysigt läskiga (människooffer, ett sinnessjukhus där man utför obehagliga experiment på patienterna, osv) och man känner igen element från båda berättelser som spelet hämtar från. Hade den varit lite bättre ihopsatt hade den varit riktigt bra. Som det är nu är den bara halvintressant. Den höll mig åtminstone intresserad under dem 10-12 timmar som spelet tog att klara.

Men allt som allt är det här ett spel som de flesta klarar sig utan. Jag är bara glad att jag tack vare Steam slapp betala fullpris för den.

Kanske var det franska designteamet också influerade av mörka drömmar...?

Iä Iä Cthulhu Fthagn!