Nostalgi-gaming

På sistone har jag struntat i nyare spel och i stället tillbringat tiden med lite äldre godbitar (dock inte jättegamla; spel från NES/SNES-eran spelar jag lite då och då när som helst, så det brukar inte vara värt att berätta om). Följande är inte direkt recensioner, för spelen är ganska erkända och har en ganska stor fanskara redan, så det är bara mina tankar när jag spelade om dem.

Först ut i min retrogaming var Vampire: The Masquerade - Bloodlines från 2004. VtM är ett populärt rollspelssystem där hela vampyrsamhällen lever dolda i den moderna världen. Bloodlines är ett PC-RPG med samma tema, där man spelar en nybliven vampyr som ska klara diverse uppdrag som man får från de olika faktionerna som kämpar om makten. Spelet i sig är egentligen väldigt buggigt med många problem, men en trogen skara fans har sett till att det finns gott om patchar till spelet som fixar och rentav förbättrar det. Dessa patchar uppdateras fortfarande än idag, vilket visar hur trogna fansen är spelet.

Det jag uppskattade väldigt mycket när jag spelade om det nu var just hur mycket variation det finns i hur man spelar. Varje klan som man kan spela som ger väldigt olika spelkänsla, och påverkar också till stor del hur man bemöts av andra karaktärer. När jag spelade genom spelet nu var jag en Tremere - en som bemästrar särskild blodmagi. Jag var väldigt skicklig i strid, men att smyga förbi vakter jag inte skulle döda var svårare. Jag påbörjade sedan en ny omgång som en Nosferatu - ohyggligt fula men väldigt bra på att ta sig förbi fiender obemärkt. Skillanden var väldigt tydlig. Det finns dessutom ett halvdussin andra klaner som alla har sina egenheter. Den stora variationen är en förklaring till att spelet fortfarande spelas om och om av trogna fans.

Det andra spelet jag spelade var det lite mer välkända Final Fantasy VII från 1997. Eftersom spelet numera finns i "HD-version" på Steam tänkte jag att det kunde vara kul att spela igen. Det finns egentligen inte så mycket att säga om spelet som inte redan sagts av otaliga andra, utan att det - den primitiva grafiken och en del tvivelaktiga översättningar till trots - fortfarande är ett väldigt bra spel. Storyn är episk, spelmekaniken är utmärkt och man gillar karaktärerna. Och ja, jag klarade alla "Weapons" i denna genomspelning.

Vi får se vad det blir härnäst. Det känns rätt bra att varva gammalt och nytt, och för närvarande är mycket av min tid ägnad åt Terraria, som visar sig vara en fantastiskt duktig tidsslukare trots sin enkelhet.