På sistone har jag struntat i nyare spel och i stället tillbringat tiden med lite äldre godbitar (dock inte jättegamla; spel från NES/SNES-eran spelar jag lite då och då när som helst, så det brukar inte vara värt att berätta om). Följande är inte direkt recensioner, för spelen är ganska erkända och har en ganska stor fanskara redan, så det är bara mina tankar när jag spelade om dem.
Först ut i min retrogaming var Vampire: The Masquerade - Bloodlines från 2004. VtM är ett populärt rollspelssystem där hela vampyrsamhällen lever dolda i den moderna världen. Bloodlines är ett PC-RPG med samma tema, där man spelar en nybliven vampyr som ska klara diverse uppdrag som man får från de olika faktionerna som kämpar om makten. Spelet i sig är egentligen väldigt buggigt med många problem, men en trogen skara fans har sett till att det finns gott om patchar till spelet som fixar och rentav förbättrar det. Dessa patchar uppdateras fortfarande än idag, vilket visar hur trogna fansen är spelet.
Det jag uppskattade väldigt mycket när jag spelade om det nu var just hur mycket variation det finns i hur man spelar. Varje klan som man kan spela som ger väldigt olika spelkänsla, och påverkar också till stor del hur man bemöts av andra karaktärer. När jag spelade genom spelet nu var jag en Tremere - en som bemästrar särskild blodmagi. Jag var väldigt skicklig i strid, men att smyga förbi vakter jag inte skulle döda var svårare. Jag påbörjade sedan en ny omgång som en Nosferatu - ohyggligt fula men väldigt bra på att ta sig förbi fiender obemärkt. Skillanden var väldigt tydlig. Det finns dessutom ett halvdussin andra klaner som alla har sina egenheter. Den stora variationen är en förklaring till att spelet fortfarande spelas om och om av trogna fans.
Det andra spelet jag spelade var det lite mer välkända Final Fantasy VII från 1997. Eftersom spelet numera finns i "HD-version" på Steam tänkte jag att det kunde vara kul att spela igen. Det finns egentligen inte så mycket att säga om spelet som inte redan sagts av otaliga andra, utan att det - den primitiva grafiken och en del tvivelaktiga översättningar till trots - fortfarande är ett väldigt bra spel. Storyn är episk, spelmekaniken är utmärkt och man gillar karaktärerna. Och ja, jag klarade alla "Weapons" i denna genomspelning.
Vi får se vad det blir härnäst. Det känns rätt bra att varva gammalt och nytt, och för närvarande är mycket av min tid ägnad åt Terraria, som visar sig vara en fantastiskt duktig tidsslukare trots sin enkelhet.
Visar inlägg med etikett nostalgi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nostalgi. Visa alla inlägg
söndag, oktober 20, 2013
söndag, februari 12, 2012
Tidens gång
Om ett par veckor fyller jag år igen, och vid den tiden blir man lätt lite fundersam över tidens frammarsch. Idag vaknade jag exempelvis till nyheten att Whitney Houston, en av de riktigt stora artisterna under min uppväxt, dog i natt. Jag var aldrig jättefan av Whitney, men jag gillar fler av hennes låtar och hon har liksom alltid varit där. Man blir lite vemodig när delar av kulturlivet som definierade tiden man växte upp bara försvinner utan förvarning.
För att spä på ångesten lite så var jag igår inne och kollade på Google Maps, specifikt i området där jag växte upp. Det var visserligen 16 år sen jag bodde där, men förändringarna är kraftiga. Den mest uppenbara var att Holiday Inn-hotellet nerför vägen, dit jag ofta gick och spelade arkadspel eller simmade i simbassängen (som man egentligen inte fick om man inte bodde på hotellet, men vi gjorde det ändå) numera är ett tomt öppet fält. Inte ens parkeringen är kvar. Det som jag dock kunde konstatera var sig likt var Cumberland Farms-macken där jag köpt mycket godis och många liter läsk. Lite tröst i alla fall.
Nä, nog med deppet. Snart fyller jag år som sagt, och då ska man helst blicka framåt mot nya spännande saker och kuligheter.
För att spä på ångesten lite så var jag igår inne och kollade på Google Maps, specifikt i området där jag växte upp. Det var visserligen 16 år sen jag bodde där, men förändringarna är kraftiga. Den mest uppenbara var att Holiday Inn-hotellet nerför vägen, dit jag ofta gick och spelade arkadspel eller simmade i simbassängen (som man egentligen inte fick om man inte bodde på hotellet, men vi gjorde det ändå) numera är ett tomt öppet fält. Inte ens parkeringen är kvar. Det som jag dock kunde konstatera var sig likt var Cumberland Farms-macken där jag köpt mycket godis och många liter läsk. Lite tröst i alla fall.
Nä, nog med deppet. Snart fyller jag år som sagt, och då ska man helst blicka framåt mot nya spännande saker och kuligheter.
måndag, december 13, 2010
Dagens speltips
Det börjar dra ihop sig till jul nu, så här kommer ett litet speljulklappstips! De som gillar de gamla Tillbaka till Framtiden-filmerna (och vem gör inte det?) borde definitivt kolla in det kommande spelet av Telltale Games, skaparna bakom Sam and Max och Tales of Monkey Island. I likhet med dessa spel är även detta ett episodiskt äventyrspel, och den första delen släpps redan denna månad. Spelet kan köpas direkt från Telltale och laddas ner allt eftersom det släpps, och med dagens låga dollarvärde är det dessutom ganska billigt.
Great Scott!
Great Scott!
lördag, oktober 04, 2008
Bästa barnprogrammen... in America!
Okej, jag ska sluta använda det skämtet. Det är ändå inte så många som fattar den referensen...
Nu blir det ännu en hoper videoklipp. När jag kollade runt på nätet tidigare idag kom jag över ett litet test om gamla barnprogram. Eftersom det naturligtvis är fokuserat på svensk TV kunde jag inte så många av frågorna (jag fick 7 av 15 rätt, och dem flesta gissade jag bara på). Detta fick mig att fundera över min egen barndom (In America! Sorry.) och vilka barnprogram som gjorde stort intryck på mig.
Naturligtvis såg jag väldigt mycket Disney- och Warner Bros-kortfilmer, liksom en del evighetskörare som Scooby Doo, Flintstones m m, men jag ville fokusera på dem enskilda serierna som satte störst prägel på mig under min uppväxt, och som jag minns väl än idag.
Därför, här följer min topplista på mina favoritbarnprogram!
10:e plats: Mysterious Cities of Gold
Denna japansk-franska serie berättade ett episkt äventyr med mystik, onda spanjorer, och en flygande gyllene fågeljet. Stämningen och berättartekniken gjorde stort intryck på mig, och fick agera min första introduktion i anime (fast det egentligen bara var halvjapanskt).
9:e plats: Ren and Stimpy
Nickelodeon utgjorde en huvuddel av det som jag såg på under min uppväxt, och ett av mina favoritprogram under de senare åren var just Ren and Stimpy. Det var grovt, groteskt och inte så sällan äckligt, men jag tyckte att det var genuint kul, åtminstone i början. Efter första året avskedades originalskaparen John Kricfalusi och efter det dalade serien rätt rejält.
8:e plats: Inspector Gadget
Den här serien såg jag verkligen till leda under min uppväxt. Den är tämligen välkänd även här i Sverige, så jag behöver inte gå in på djupare detaljer. Jag kan nämna att jag önskade att jag också hade en datorbok som Pennys. Jag har förresten fortfarande inte sett någon av filmerna.
7:e plats: Danger Mouse/Count Duckula
Dessa får dela sjundeplatsen eftersom de är så nära relaterade, och båda agerade min introduktion till brittiskt tecknat. Dessa serier var tämligen flummiga, men den härliga dialogen och den allestädes närvarand känslan av total oallvarlighet gjorde att dessa serier verkligen tilltalade mig.
6:e plats: Teenage Mutant Ninja Turtles
Jajamen. Som nästan alla i min ålder på den tiden var jag helt tagen av ninjasköldpaddorna. Serien, spelen, leksakerna, filmerna osv, allt skulle man ha. I efterhand kanske man skäms lite, men man var ju ung. Och Raphael är bäst.
5:e plats: Fraggle Rock
Jim Henson i allmänhet och Fragglarna i synnerhet utgjorde en stor del av min tidiga barndom. Jag hade inte bara sett varje avsnitt upprepade gånger, men hade dessutom en hel boksamling med dem. Så här i efterhand har jag egentligen mest bara vaga förnimmelser av serien, men när det begav sig kunde jag den utantill.
4:e plats: Tiny Toon Adventures
Under dem senare åren av min uppväxt underhölls jag mycket av Steven Spielbergs skapelser Tiny Toon Adventures och senare Animaniacs (som jag dock inte gillade fullt lika mycket). Eftersom programmet gick dagligen ungefär lagom till att jag kom hem från skolan såg jag varje avsnitt 5-6 gånger och kunde de tämligen väl. Serien var dock så rolig att jag inte brydde mig om det.
3:e plats: Ducktales
Ah, Ducktales. Ännu en serie som jag såg till leda (tillsammans med filmerna). Jag hade till och med en prenumeration på tidningen med samma namn. Som jag sa tidigare har jag under min uppväxt sett mycket kortfilmer med Disneykaraktärer, men Ducktales var så uppfriskande i att det var lite mer äventyrligt och så slapp man den något jobbiga Kalle och besserwissern Musse.
2:a plats: Mr. Wizard's World
Den här serien är från tiden då Nickelodeon var som bäst. Det är helt enkelt ett vetenskapsprogram där den farbroderliga "Mr. Wizard" (Don Herbert) demonstrerar diverse vetenskapliga principer på intressanta sätt. Jag vet inte hur mycket prägel det här programet hade på mitt intresse i vetenskapen, men någon inverkan måste det ha haft. (Introt nedan säger inte så värst mycket, och det verkar inte finnas så mycket klipp av själva programmet. Det bästa jag kunde hitta var en reklamfilm för DVD-samlingen, som visar lite i alla fall.)
1:a plats: You Can't Do That On Television
Mer underbart från Nickelodeons gyllene era. Det här programmet var en sketchbaserad studie i absurditet, flum, och som namnet antyder en del äcklighet. Trademarken för serien var att personerna i serien, oavsett vilken sketch de var i, dumpades över huvudet med grönt slem om de yttrade orden "I don't know". Det fanns även en del återkommande segment i varje avsnitt, som "opposites" där alla beter sig motsatt sina egentliga karaktärer, och "locker jokers" där alla står i skolskåp och drar oftast usla skämt för varandra. Den härligt flummiga stämningen och den allmänna dekadensen är dock vad som gjorde serien härlig för mig. Jag är säker på att den här serien hade en ganska stark prägel på hur min humor utvecklades.
Nu blir det ännu en hoper videoklipp. När jag kollade runt på nätet tidigare idag kom jag över ett litet test om gamla barnprogram. Eftersom det naturligtvis är fokuserat på svensk TV kunde jag inte så många av frågorna (jag fick 7 av 15 rätt, och dem flesta gissade jag bara på). Detta fick mig att fundera över min egen barndom (In America! Sorry.) och vilka barnprogram som gjorde stort intryck på mig.
Naturligtvis såg jag väldigt mycket Disney- och Warner Bros-kortfilmer, liksom en del evighetskörare som Scooby Doo, Flintstones m m, men jag ville fokusera på dem enskilda serierna som satte störst prägel på mig under min uppväxt, och som jag minns väl än idag.
Därför, här följer min topplista på mina favoritbarnprogram!
10:e plats: Mysterious Cities of Gold
Denna japansk-franska serie berättade ett episkt äventyr med mystik, onda spanjorer, och en flygande gyllene fågeljet. Stämningen och berättartekniken gjorde stort intryck på mig, och fick agera min första introduktion i anime (fast det egentligen bara var halvjapanskt).
9:e plats: Ren and Stimpy
Nickelodeon utgjorde en huvuddel av det som jag såg på under min uppväxt, och ett av mina favoritprogram under de senare åren var just Ren and Stimpy. Det var grovt, groteskt och inte så sällan äckligt, men jag tyckte att det var genuint kul, åtminstone i början. Efter första året avskedades originalskaparen John Kricfalusi och efter det dalade serien rätt rejält.
8:e plats: Inspector Gadget
Den här serien såg jag verkligen till leda under min uppväxt. Den är tämligen välkänd även här i Sverige, så jag behöver inte gå in på djupare detaljer. Jag kan nämna att jag önskade att jag också hade en datorbok som Pennys. Jag har förresten fortfarande inte sett någon av filmerna.
7:e plats: Danger Mouse/Count Duckula
Dessa får dela sjundeplatsen eftersom de är så nära relaterade, och båda agerade min introduktion till brittiskt tecknat. Dessa serier var tämligen flummiga, men den härliga dialogen och den allestädes närvarand känslan av total oallvarlighet gjorde att dessa serier verkligen tilltalade mig.
6:e plats: Teenage Mutant Ninja Turtles
Jajamen. Som nästan alla i min ålder på den tiden var jag helt tagen av ninjasköldpaddorna. Serien, spelen, leksakerna, filmerna osv, allt skulle man ha. I efterhand kanske man skäms lite, men man var ju ung. Och Raphael är bäst.
5:e plats: Fraggle Rock
Jim Henson i allmänhet och Fragglarna i synnerhet utgjorde en stor del av min tidiga barndom. Jag hade inte bara sett varje avsnitt upprepade gånger, men hade dessutom en hel boksamling med dem. Så här i efterhand har jag egentligen mest bara vaga förnimmelser av serien, men när det begav sig kunde jag den utantill.
4:e plats: Tiny Toon Adventures
Under dem senare åren av min uppväxt underhölls jag mycket av Steven Spielbergs skapelser Tiny Toon Adventures och senare Animaniacs (som jag dock inte gillade fullt lika mycket). Eftersom programmet gick dagligen ungefär lagom till att jag kom hem från skolan såg jag varje avsnitt 5-6 gånger och kunde de tämligen väl. Serien var dock så rolig att jag inte brydde mig om det.
3:e plats: Ducktales
Ah, Ducktales. Ännu en serie som jag såg till leda (tillsammans med filmerna). Jag hade till och med en prenumeration på tidningen med samma namn. Som jag sa tidigare har jag under min uppväxt sett mycket kortfilmer med Disneykaraktärer, men Ducktales var så uppfriskande i att det var lite mer äventyrligt och så slapp man den något jobbiga Kalle och besserwissern Musse.
2:a plats: Mr. Wizard's World
Den här serien är från tiden då Nickelodeon var som bäst. Det är helt enkelt ett vetenskapsprogram där den farbroderliga "Mr. Wizard" (Don Herbert) demonstrerar diverse vetenskapliga principer på intressanta sätt. Jag vet inte hur mycket prägel det här programet hade på mitt intresse i vetenskapen, men någon inverkan måste det ha haft. (Introt nedan säger inte så värst mycket, och det verkar inte finnas så mycket klipp av själva programmet. Det bästa jag kunde hitta var en reklamfilm för DVD-samlingen, som visar lite i alla fall.)
1:a plats: You Can't Do That On Television
Mer underbart från Nickelodeons gyllene era. Det här programmet var en sketchbaserad studie i absurditet, flum, och som namnet antyder en del äcklighet. Trademarken för serien var att personerna i serien, oavsett vilken sketch de var i, dumpades över huvudet med grönt slem om de yttrade orden "I don't know". Det fanns även en del återkommande segment i varje avsnitt, som "opposites" där alla beter sig motsatt sina egentliga karaktärer, och "locker jokers" där alla står i skolskåp och drar oftast usla skämt för varandra. Den härligt flummiga stämningen och den allmänna dekadensen är dock vad som gjorde serien härlig för mig. Jag är säker på att den här serien hade en ganska stark prägel på hur min humor utvecklades.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
