Visar inlägg med etikett arbetsförmedlingen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetsförmedlingen. Visa alla inlägg

torsdag, mars 13, 2014

Arbetsförmedlingen och jag, del IV

Jaha, då var det dags att skrivas in i Arbetsförmedlingens "Jobb- och Utvecklingsgaranti," en något missvisande term då det förra gången inte blev så mycket jobb eller utveckling på två års tid. Med det i åtanke var det med ganska låga förväntningar jag gick till samtal med handläggare idag. Och jäklar om inte de förväntningarna möttes! När det första jag får höra är "jag vet inte vad vi ska göra med dig" så vet man att det blir ett givande möte. Men det var åtminstone ett personligt möte med min nya handläggare, och bara det är en förbättring gentemot den gamla som tränade till SM i Ignorera.

Tidigare i veckan var jag på informationsmöte om programmet, där det var de sedvanliga fina orden om utbildningar, praktik och massa andra verktyg som vi som jobbsökande nu hade till hands. Inför mötet idag hade jag då kollat upp de utbildningar som fanns och uttryckt intresse om en administrativ kurs i Kalmar. Idag fick jag dock höra att just den kursen hade problem med lokaler och bredband samt att det var fullt, med fläskiga 17 deltagare. Inget där alltså. Och inget någon annanstans heller. Det fanns visst inte en enda vettig aktivitet för mig i programmet. Men nuförtiden måste man visst gå på någon aktivitet (antagligen ännu en förändring vi kan tacka vår käre regering för), så jag skrevs in till jobbcoaching fast vi båda var överens om att jag inte behövde det. Bra användning av resurser!

Min nya handläggare ska dock ha en viss eloge för att hon - till skillnad från min förra - faktiskt verkar bry sig om min situation och försöker hitta nåt. Det var tal om praktikplatser och dylikt inom kommunsektorn, och det vore nog en bra möjlighet. Men jag fortsätter att förundras över hur Arbetsförmedlingen som myndighet fortsätter att förfalla. Och att den enda riktiga möjligheten till utveckling - högskoleutbildning - är strängligen förbjudet när man går på aktivitetsstöd. Man står visst inte "till arbetsmarknadens förfogande" när man studerar på högskola, förutom när Anders Borg motiverar sänkningen av studiebidraget.

onsdag, oktober 16, 2013

Ogenomtänkta förändringar

Jahaja. Nu börjar vi se indikationer på att regeringens idé om att arbetslösa ska aktivitetsrapportera varje månad kanske inte var så genomtänkt. Arbetslösa, som ju redan har det dåligt ekonomiskt, riskerar att a-kassan uteblir eller blir försenad, både a-kassorna och Arbetsförmedlingen får mer att göra administrativt utan att resurser tillförts för ändamålet, och arbetssökande är oroliga för att man inte vet om man når upp till de odefinierade kriterierna för att man ska få sina pengar.

Systemet är egentligen feltänkt från början. Varje arbetssökandes situation är unik, och att försöka standardisera allt på det här viset skapar mer problem än det löser. Man får också effekten som framgår i artikeln, då en arbetslös säger att "han har sökt allt från kyrkovaktmästare- till fritidsledarjobb, oavsett om han har utbildning för jobbet eller inte." Här ser vi ett grundproblem i arbetsmarknaden idag. Företag drar sig för att annonsera ut arbeten för de vet att de får 400+ ansökningar, som kostar mycket tid och pengar att gå genom. Att hetsa folk att söka arbeten de inte är kvalificerade för bidrar ytterligare till detta. I slutändan kommer tillsättningarna att ta längre tid, folk med fel kompetens kommer att anställas och det kan bli ännu svårare för arbetsgivare att hitta folk för de vågar inte annonsera.

Regeringen har inget gott facit för sin arbetsmarknadspolitik, och det här systemet gör allt värre, inte bättre. Gör om, gör rätt!

fredag, oktober 04, 2013

Arbetsförmedlingen och jag, del III

Minns ni det där jag sa om personligt besök i slutet på september? det var visst också helt fel. Det verkar som om Arbetsförmedlingen har kommit på att det där med att prata med arbetslösa är alldeles för deprimerande, så de struntar helt enkelt i det. Det som i stället hände när min handlingsplan skulle uppdateras var att min "handledare" skickar mig en blankett med en massa frågor om min situation, som jag fyller i och skickar tillbaka. Hon skickar sedan i sin tur tillbaka handlingsplanen baserat på detta (läs: skriver rakt av vad jag skrev fast med mer stavfel), svarar på några frågor jag inte ställde samt bifogar ett par jobb som jag borde söka.

Låt oss kolla på dessa jobb! Det första var ett kundtjänstarbete. Jag har visserligen viss erfarenhet av det och kan tänka mig att jobba med det, men inte om det är fokus på sälj. Jag är nämligen totalt oduglig på det, mår dåligt av det och har sagt till henne rakt ut att det är det enda jag inte kan tänka mig att arbeta med. Så jag får givetvis ett förslag till "Säljande kundtjänstarbetare" där man i beskrivningen ska "brinna för sälj". Jojo!

Det andra då? Det var betydligt mer tänkbart för mig och var en förvaltningssekreterare vid Olofsströms kommun. (En bit bort, men jag kan flytta om så behövs.) Problemet här var att det står rakt ut i kvalifikationerna att man ska ha högskoleutbildning inom förvaltning eller dylikt. Jag vet av erfarenhet att offentliga arbetsplatser är benhårda med de formella kraven och att det aldrig skulle gå. Det verkar dock inte min "handledare" veta!

Eller så bryr hon sig bara inte.

Att de inte skäms! Någon yrkesstolthet verkar inte finnas någonstans, för det visas noll intresse för min personliga situation eller mina behov. Kompetens och kunnande verkar inte vara krav heller. Jag kan inte heller förstå att det här nya systemet där de undviker personliga besök skulle skapa mindre jobb, för det blir bara missförstånd, fel och en jävla massa brev som skickas fram och tillbaka. Gah!

fredag, juli 12, 2013

Arbetsförmedlingen och jag, del II

Fantastiskt! Arbetsförmedlingen lyckades på något vis bevisa sig vara ännu mer värdelös än jag tidigare trodde. Det som jag trodde äntligen skulle vara ett möte med min nya handläggare idag visade sig istället vara ännu en informationsträff där två förvirrade personer berättar om hur fiffig AFs hemsida är. Inte nog med att det huvudsakligen var saker jag redan hört på basinformationen, utan de som höll i träffen sa ofta emot varandra och bevisade klart och tydligt att de inte hade koll på flera saker. Min faktiska handläggare får jag visst inte träffa förrän slutet på september.

Det är inte alls konstigt att Arbetsförmedlingens trovärdighet är i botten. Organisationen är alldeles för svullen och ingen vet vad som gäller eller vad den andra gör. Noll koll, noll kompetens och noll värde. Regeringen skulle nog kunna spara en rejäl hacka om de gjorde sig av med denna koloss, för den fyller inget vettigt syfte idag.

tisdag, juni 11, 2013

Arbetsförmedlingen och jag

Arbetsförmedlingen har alltid en unik förmåga att få en att känna sig viktig. Nedan följer deras modus operandi gentemot mig sen jag blev arbetslös vid årsskiftet:

1. Kalla mig till två informationsmöten om saker jag redan visste.

2. Glöm bort mig helt i fem månader.

3. Panikinkalla mig till ett möte med min gamla handläggare. Lova att jag ska få kallelse från en ny handläggare om ett par dagar.

4. Var oanträffbar i två veckor.

5. Skicka en kallelse till nytt möte... som sker om en månad.

Se där! Över ett halvår tills det händer något överhuvudtaget! Kan inte jag få ett jobb på Arbetsförmedlingen, för ingen verkar "arbeta" där som det är nu?

lördag, november 21, 2009

Reflektioner kring arbetsmarknaden

Under min tid som arbetssökande har jag fått vissa insikter i hur arbetsmarknaden (inte) fungerar. Det som har slagit mig allra mest är att det absolut vanligaste resultatet av alla möjligheter är helt uteblivit svar. Nej-svaren jag fått har faktiskt varit i minoritet jämfört med att aldrig höra något överhuvudtaget. Jag kan visserligen förstå att det kan vara svårt för vissa företag att kunna ge besked till alla sökande när det är 300-400 sökande på en tjänst, men det har inte bara varit för jobbansökningar. Många gånger har det hänt nu att jag varit aktuell för praktikplatser eller fått höra om möjliga jobböppningar som jag skulle "fixas in" på, för att sedan uppleva att inget händer. Jag har fått höra att ärendet kommer bort nånstans, eller att folk väntar på besked från andra, men i slutändan rinner det alltid ut i sanden.

Detta är givetvis rätt frustrerande, men jag frågar mig också varför det alltid blir så. Det bästa svar jag kommit fram till är att folk helt enkelt inte har tid. Alla har så mycket att göra att ingenting blir gjort. I korthet innebär det hela att jag inte kan få arbete eftersom de som jobbar har för mycket arbete. Ironiskt värre.

Om det nu är så, måste man fråga sig varför det har blivit så. Kan det vara för att det är så satans dyrt och krångligt att anställa folk, att arbetsgivare hellre överbelastar dem anställda de redan har?

Samtidigt har Arbetsförmedlingen startat en sajt som heter Stafetten, som ska uppmärksamma faktumet att det är många äldre som går i pension nu snart, och det finns inte tillräckligt med ung kompetens för att ersätta dem. Tro fan det. Arbetsgivarna överlag verkar allmänt motvilliga att anställa ungdomar (eller nytt folk överhuvudtaget). Under nästa högkonjunktur, när folk börjar gå i pension, kommer de stå där med byxorna nere för att de inte började träna unga ersättare tidigare. LAS är inte direkt hjälpsamt i detta heller.

Man kan bli nedslagen för mindre. Den borgerliga regeringen har gjort en del för att uppmuntra nyanställningar, men det behövs mycket mer. Det största problemet verkar vara att det överlag krävs en mentalitetsändring hos landets fack och arbetsgivare. Annars kommer vi i framtiden att få en hög arbetslöshet och skriande arbetarbrist samtidigt.

lördag, januari 17, 2009

Arbets-"förmedlingen"

Samtidigt som arbetslösheten är på uppgång kan man läsa att arbetslösa inte söker jobb. Det visar sig att 20-25 procent inte söker anvisade jobb fast de säger att de gjort det. Det är naturligtvis inte bra att folk ljuger om det, men jag undrar om det hade gjort någon skillnad överhuvudtaget ifall de faktiskt sökte jobben ifråga.

Jag har svårt att tala alltför illa om Arbetsförmedlingen, då dem flesta handläggare jag haft att göra med har varit väldigt trevliga och tillmötesgående, men faktiskt förmedlande av arbeten är något som de helt enkelt inte är särskilt bra på. I dem sällsynta fall man blir anvisade ett arbete att söka är det ganska sällan det arbetet stämmer överens med ens kvalifikationer. Visst, man kan söka arbetet, men sannolikheten att få det känns ofta ungefär lika stor som sannolikheten att Ännupresident Bush som sin sista presidentiella åtgärd legaliserar samkönade äktenskap i hela USA.

I allmänhet är jag skeptisk till AFs policy av "kvantitet före kvalitet": man ska helt enkelt söka många jobb. Sen om man är kvalificerad för jobben ifråga är inte lika viktigt. Det finns visserligen en poäng med att söka jobb man är "halvkvalificerad" för hos större företag och bemanningsföretag, för det kan hända att de kommer på en annan tjänst som man kanske passar för, men samtidigt brukar dessa företag också ha CV-register där ens information lagras och kan sökas upp vid behov.

Det har varit mycket diskussion kring Arbetsförmedlingens vara eller icke vara. De uppfyller ändå en hel del viktiga administrativa uppgifter, men de kanske borde fundera på att byta det något missvisande namnet...

Förslag?

fredag, juli 04, 2008

TrAMSigt värre

Idag var jag lite sur, mest på grund av att jag idag ringde till Arbetsförnedringens kundtjänst för att avrapportera mitt arbetssökande. Enligt hon som jag pratade med hade jag visst inte sökt tillräckligt många arbeten. Förra gången jag ringde ett sådant samtal hade jag jobbat på bra i mitt jobbsökande, fast jag hade sökt ungefär lika många jobb under ungefär samma tidsperiod. Några vettiga förslag till jobb jag skulle söka hade hon inte heller. Inte nog med att arbetsförmedlare verkar göra allt förutom att förmedla arbeten, de är inkonsekventa också. Varenda gång jag har kontakt med AMS får jag en ökad känsla av att deras arbete skulle kunna utföras av en berusad babian. Det finns säkerligen duktiga arbetsförmedlare också, men majoriteten verkar ha snubblat in på yrket för att: A) De hatar människor, eller B) De själva lyckades inte hitta något annat arbete.

Det är också anmärkningsvärt att läsandet till körkort (som knallar på finfint, tack för att ni frågar), något som faktiskt skulle hjälpa mig att få arbete i stället för att söka femtioelva jobb jag inte är kvalificerade för, inte räknas som att "aktivt söka arbete".

Nä, usch. Nu skiter jag i det här och åker ut på landet med fästmön i stället. Blogguppdaterandet kan bli lite sporadiskt under tiden, bara så ni vet.

lördag, november 24, 2007

Spikat och klart

Eller spikat, i alla fall. Klart blir det väl inte förrän den 14:e, men ännu ett steg på vägen är det väl. Kan glatt meddela att spikningen av avhandlingen gick utan några fingerrelaterade missöden. Båda gångerna!

Var f ö hos arbetsförmedlingen häromdagen, för att lägga upp ett handlingsplan. Planen bestod i princip av imperativet "Sök jobb" vilket inte var särskilt hjälpsamt. Jag har ofta undrat varför AF finns, när 70% av alla jobb inte ens förmedlas genom dem (enligt dem själva).

Oh, well. Nästa vecka bär det iväg till Uppsala, där jag ska hålla min "provdisputation." Eftersom gruppen jag ska tala inför där lär vara betydligt mer insatta i mitt ämnesområde än de som kommer att lyssna i Kalmar kommer jag nog att få en rejäl träning. Nu gäller det bara att få presentationen klar också... Att sammanfatta fyra års arbete till en presentation på en halvtimme är inte lika lätt som det låter.