A farewell to Wii

Så har man packat ihop och skickat iväg sin Wii. Bara så där. Good bye och auf wiedersehen.

Nej, det beror inte på att jag blivit trött på det, utan att den måste repareras. Problemet är att det inte går att "synca" andra kontrollenheter till den, vilket man behöver göra om man vill använda fler kontroller utöver den som följde med systemet. Vanligtvis går detta att komma runt så det har inte varit något besvär tidigare, men nu på sistone har vi införskaffat Wii Fit. Eftersom den tillhörande balansbrädan inte har något andra sätt att synca till konsollen har jag helt enkelt blivit tvungen att skicka iväg enheten till Bergsala (Nintendodistributören i Sverige). Förhoppningsvis är det bara något glapp i knappen som är lätt åtgärdat, men i värsta fall måste den bytas ut, vilket kan innebära att saker jag har sparade kan gå förlorade. Visserligen har jag gjort back-up på en del (spelspardata o s v) men det vore ju ändå ett irritationsmoment. Med lite tur har jag en Wii igen om en vecka ungefär.

Och tur är det, för nu har Nintendo lanserat sin nya tjänst för nedladdningsbara spel, WiiWare. Medan Virtual Console är en källa för gamla spel från Nintendos tidigare generationer, är WiiWare en samling med helt nya spel. Det är en lysande möjlighet för både små och stora studios att släppa mindre billigare spel som inte lämpar sig för distribution på skiva. Det har redan släppts ett par intressanta titlar, framför allt den kritikerrosade LostWinds. Även Final fantasy: Crystal chronicles – My life as a king från storbolaget SquareEnix ser lovande ut.

Under tiden har jag tillräckligt att göra på spelfronten, i synnerhet på DS. Puzzle Quest: Challenge of the Warlords är löjligt beroendeframkallande, och samtidigt är jag fullt upptagen med att lösa mordfall i Apollo Justice. Fästmön har dessutom nyligen införskaffat Elite Beat Agents, ett härligt bisarrt rytmspel.

Jag hoppas att min Wii återkommer snart, men bara den är här innan 26:e juni, då Smash Bros. släpps, är jag nöjd.