The Binding of Isaac är ett underhållande litet indie-spel till PC med lite Roguelike-inslag. Man spelar som den olycksalige ungen Isaac när han kämpar sig förbi onda demoner, hemska monster och sin egen psykotiska mor. Det är en hög äckelfaktor, men tack vare spelets väldigt "barnsliga" tecknarstil är det egentligen inte så att man blir illa berörd.
Som sagt är spelet lite roguelike, med många föremål man kan hitta (ofta utan någon vidare förklaring till vad de gör) och slumpvist genererade dungeons. Varje spelomgång blir således unik, och det finns mycket att låsa upp. Ett kul tidfördriv är det i alla fall, och för bara 5€ på Steam är det väl värt pengarna. För ytterligare 1€ kan man dessutom få soundtracket, som är utomordentligt i sig.
tisdag, november 15, 2011
onsdag, november 09, 2011
Lolwut?
Det är inte ofta man ser något så här absurt på insändarsidorna. En äldre herre (?) ondgör sig över att kvinnor "i fertil ålder" är ute på krogen en torsdagkväll i stället för att ägna sig åt kvinnliga saker som barnuppfostran, städning och konservering. Slutklämmen är särskilt insiktsfull:
"Det är inte konstigt att företeelser som knark och skilsmässor var nästan okända, men nu är kvinnor i sin bästa ålder ute i svängen, ofta skamlöst utstyrda i korta klänningar och kraftigt målade om läpparna.
Vad sådant leder till vet man ju. Kanske borde deras män och fästmän tänka sig för, innan de lät sina kvinnor uppföra sig på detta sätt."
Då är ju frågan: Handlar detta om en ärkestofil, en feminist som ironiserar eller helt enkelt ett försök till trolling? Vi kanske aldrig får veta, men det blir intressant att se hur många som tar det på fullaste allvar och skickar in arga repliker. Rolig läsning var det i alla fall.
Uppdatering: Med 22 kommentarer till insändaren (and counting) can man nog konstatera att det finns en del som inte hört devisen "do not feed the trolls". XD
Uppdatering 2: Nu verkar det som om Östran kommit på att de blivit lurade.
"Det är inte konstigt att företeelser som knark och skilsmässor var nästan okända, men nu är kvinnor i sin bästa ålder ute i svängen, ofta skamlöst utstyrda i korta klänningar och kraftigt målade om läpparna.
Vad sådant leder till vet man ju. Kanske borde deras män och fästmän tänka sig för, innan de lät sina kvinnor uppföra sig på detta sätt."
Då är ju frågan: Handlar detta om en ärkestofil, en feminist som ironiserar eller helt enkelt ett försök till trolling? Vi kanske aldrig får veta, men det blir intressant att se hur många som tar det på fullaste allvar och skickar in arga repliker. Rolig läsning var det i alla fall.
Uppdatering: Med 22 kommentarer till insändaren (and counting) can man nog konstatera att det finns en del som inte hört devisen "do not feed the trolls". XD
Uppdatering 2: Nu verkar det som om Östran kommit på att de blivit lurade.
måndag, november 07, 2011
Uruselt, SJ!
SJ blir beskyllda för mycket. Jag kan till viss del acceptera deras förklaringar att försenade/inställda tåg och tåg som blir stående flera timmar i streck kan bero på Trafikverkets bristande underhåll. Men idag har de ingen annan att skylla på.
Idag hade jag tänkt åka till Nybro på kvällen för lite rollspel som vanligt varannan vecka. Jag bokade SMS biljetter över nätet igår, och idag på eftermiddagen fick jag ett meddelande från SJ om att tåget jag tänkte ta hem var inställt och skulle ersättas med bussar. Jahaja, tänkte jag, och gick in på SJs hemsida för att få mer information, exempelvis när bussarna gick. Någon sådan hjälpsam information fanns givetvis inte där, så jag ringde SJs kundservice. Där sade den annars trevliga kundtjänstarbetaren att ersättningsbussarna "ska gå vid tågets vanliga avgångstid... tror jag."
Du tror att bussen går då?! SJ kan alltså inte förse sin egen kundtjänst med korrekt information om ersättningsbussar? Kundtjänstarbetaren trodde för övrigt att bussen skulle komma fram till Kalmar vid tågets tid också, en tämligen fenomenal bedrift med tanke på att det tar runt en halvtimme att åka från Nybro till Kalmar med bil, jämfört med tågets 15 minuter.
Det framkom så småningom information om att bussen hem skulle komma till Kalmar ca 60 minuter senare än tågets tid. Det var skillnad det! Eftersom jag inte hade lust att komma hem halv ett på natten när jag ska upp och jobba nästa dag bestämde jag mig för att helt enkelt strunta i det hela, fast jag redan betalat 82:- för oåterköpbara biljetter. Tack för det, SJ!
Det är av sådana här anledningar folk med fog hatar SJ: Det finns ingen information! Ingen vet om/när tåget går, och kunderna informeras för sent, felaktigt eller inte alls. Kolla bara på sidan med Trafikinformation som jag hänvisades till. Inte nog med att det inte står tidsinformation om bussarna, tågjäveln jag skulle med (Avgång från Alvesta 21.34) har inte ens rätt nummer (ska vara 7345). De har dessutom vetat om banarbetet ett bra tag i förväg, så hur svårt ska det vara att ta fram rätt information i god tid? Om ni visste att tåget skulle bli inställt, varför nämnde inte systemet det när jag bokade biljetten igår?!
Nä, SJ, den här gången har ni ingen annan att skylla på för eran inkompetens. Skäms!
Idag hade jag tänkt åka till Nybro på kvällen för lite rollspel som vanligt varannan vecka. Jag bokade SMS biljetter över nätet igår, och idag på eftermiddagen fick jag ett meddelande från SJ om att tåget jag tänkte ta hem var inställt och skulle ersättas med bussar. Jahaja, tänkte jag, och gick in på SJs hemsida för att få mer information, exempelvis när bussarna gick. Någon sådan hjälpsam information fanns givetvis inte där, så jag ringde SJs kundservice. Där sade den annars trevliga kundtjänstarbetaren att ersättningsbussarna "ska gå vid tågets vanliga avgångstid... tror jag."
Du tror att bussen går då?! SJ kan alltså inte förse sin egen kundtjänst med korrekt information om ersättningsbussar? Kundtjänstarbetaren trodde för övrigt att bussen skulle komma fram till Kalmar vid tågets tid också, en tämligen fenomenal bedrift med tanke på att det tar runt en halvtimme att åka från Nybro till Kalmar med bil, jämfört med tågets 15 minuter.
Det framkom så småningom information om att bussen hem skulle komma till Kalmar ca 60 minuter senare än tågets tid. Det var skillnad det! Eftersom jag inte hade lust att komma hem halv ett på natten när jag ska upp och jobba nästa dag bestämde jag mig för att helt enkelt strunta i det hela, fast jag redan betalat 82:- för oåterköpbara biljetter. Tack för det, SJ!
Det är av sådana här anledningar folk med fog hatar SJ: Det finns ingen information! Ingen vet om/när tåget går, och kunderna informeras för sent, felaktigt eller inte alls. Kolla bara på sidan med Trafikinformation som jag hänvisades till. Inte nog med att det inte står tidsinformation om bussarna, tågjäveln jag skulle med (Avgång från Alvesta 21.34) har inte ens rätt nummer (ska vara 7345). De har dessutom vetat om banarbetet ett bra tag i förväg, så hur svårt ska det vara att ta fram rätt information i god tid? Om ni visste att tåget skulle bli inställt, varför nämnde inte systemet det när jag bokade biljetten igår?!
Nä, SJ, den här gången har ni ingen annan att skylla på för eran inkompetens. Skäms!
måndag, oktober 31, 2011
Utbud och efterfrågan
Ibland är det väldigt enkelt att se marknadskrafter "in action". Under den senaste tiden har det varit svåra översvämningar i Thailand, ett land som är en av världens största producenter av hårddiskar till datorer. Detta har lett till ett kraftigt underskott av hårddiskar i världen, och således en radikal prisökning. Även priset på nya datorer har skjutit i höjden. Ett enkelt exempel på detta: hårddisken jag köpte till min nya dator fick jag för under tusenlappen (minns inte det exakta priset) men nu är priset på samma disk 2119:-. De som funderar på att införskaffa ny dator gör således bäst i att vänta ett tag till tills marknaden stabiliserar igen. Verkar som om jag hade lite tur där i alla fall...
tisdag, oktober 04, 2011
Bok eller Bio: Jurassic Park
Disclaimer: Det var några år sedan jag läste böckerna i det här inlägget, så jag kör mycket från dunkelt minne, men helhetsintrycken ska stämma.
90-talet präglades till viss del av dinosauriefeber när Steven Spielberg producerade sina Jurassic Park filmer. Det blev en enorm franchise med spel, prylar, leksaker med mera. Till och med i skolorkestern jag var med i spelade vi musik från filmen (John Williams, givetvis). Men detta fenomen var från början en bok av Michael Crichton. Även andra filmen, The Lost World, har en bokförlaga. Så vilken är egentligen bäst? (Jag kommer här att anta att folk sett filmerna åtminstone någon gång, eller åtminstone känner till grundhistorien.)
Vi tar dem var för sig, och börjar med originalet Jurassic Park. Jag kan säga med en gång att jag älskade den här filmen när den kom ut (jag var 13 då), och tycker än idag att den både är underhållande och välgjord, med effekter som är snyggare än vissa moderna filmer. Spielberg och de han arbetade med lyckades mycket väl med att göra den spännande och atmosfärisk och skapade intressanta karaktärer som man brydde sig om.
Boken då? I mångt och mycket följer boken och filmen samma spår. Det är samma karaktärer, samma grundhistoria och många av händelserna är liknande. Slutet skiljer sig en del mellan boken och filmen, och vilka karaktärer som dör och överlever är olika, men grundstoryn är där.
Det som skiljer främst är karaktärerna. Karaktärerna i filmen var kanske inte så djupa, men hade ganska intressanta personligheter, i synnerhet den excentriske kaotikern Ian Malcolm (en roll som skapad för Jeff Goldblum) medan de i boken känns mest otrevliga. Ett exempel: I filmen har parkens skapare John Hammond en tydlig utveckling. Han börjar med en livlig naivitet om hur fantastisk hans skapelse är, trots de varningar han hör. Men mot slutet, när allt gått åt helvete och de flyr i helikopter, kastar han en sista ångerfylld blick över ön. Man förstår att han inser att hur mycket han än ville att det skulle fungera så insåg han att han idén var förlorad (och att det kostade rätt många livet). I boken tillbringar han slutet med att promenera ensam på ön och fundera på han ska undvika liknande problem i nästa park. Det slutar med att han blir attackerad och uppäten av compys (de där små gröna sakerna i filmen). Problemet är genomgående i boken, att få av karaktärerna faktiskt känns mänskliga.
I slutändan väljer jag nog filmen även denna gång. Båda är spännande, men med så mycket action och vidunderliga varelser vill man gärna se det framför sig, och då har det visuella mediet övertaget. Lägg därtill en mycket lyckad karaktärsadaptation och en härligt minnesvärd soundtrack så har man något som är svårt att slå.
Sen har vi The Lost World. Här har vi mycket större avvikelser mellan bok och film. I båda fallen är det Ian Malcolm som får axla rollen som huvudperson (i boken återuppstod han faktiskt från de döda i ett något billigt knep) och vissa andra karaktärer (bl a hans ex Sarah Harding) är också samma men annars skiljer sig casten en del. Mest noterbart är att det i filmen är Ians dotter som får stå för "barnrollen" medan det i boken är två ungar (återigen en kille och en tjej) som bara jobbade för Ians kollega.
Vissa händelser återfinns i båda berättelse, som tyrannosaurusungen med brutet ben, trailern som går över klippan osv, men överlag är det mycket som är annorlunda. Hela ploten med jägarna i filmen finns exempelvis inte alls i boken. Dessutom beter sig många av karaktärerna i filmen rent av korkade ibland, och scenerna i San Diego uppnår nya höjder i actionklichéer. Som helhet är filmen mycket mer actionorienterad och, för att uttrycka det grovt, "dummare".
I boken tar actionhändelserna en mindre roll, till förmån för en stor del rationella funderingar och filosoferande. Boken låter en inte glömma att Malcolm är kaosteoretiker, och han har många diskussioner med andra karaktärer om teorier kring dessa saker, vetenskapens roll i världen och mänsklig natur i allmänhet. Mycket fokus läggs exempelvis på instinktivt vs inlärt beteende. Velociraptorerna, exempelvis, har en väldigt självdestruktiv social natur då de bara "kom till" utan att det fanns andra som kunde lära upp dem. Det låter tradigt, men egentligen är det högst intressant på många ställen och får en att tänka till lite även om man inte håller med honom.
Som slutsats kan jag konstatera att Crichtons torra karaktärsskildring lämpar sig mycket bättre i andra boken, som är betydligt mer cerebral än föregångaren. Jämfört med den stora mängd ren dumhet som finns i filmen måste jag här ge priset till boken.
Bok: 1
Bio: 3
(Kolla gärna in Nostalgia Critic's recension av The Lost World också.)
90-talet präglades till viss del av dinosauriefeber när Steven Spielberg producerade sina Jurassic Park filmer. Det blev en enorm franchise med spel, prylar, leksaker med mera. Till och med i skolorkestern jag var med i spelade vi musik från filmen (John Williams, givetvis). Men detta fenomen var från början en bok av Michael Crichton. Även andra filmen, The Lost World, har en bokförlaga. Så vilken är egentligen bäst? (Jag kommer här att anta att folk sett filmerna åtminstone någon gång, eller åtminstone känner till grundhistorien.)
Vi tar dem var för sig, och börjar med originalet Jurassic Park. Jag kan säga med en gång att jag älskade den här filmen när den kom ut (jag var 13 då), och tycker än idag att den både är underhållande och välgjord, med effekter som är snyggare än vissa moderna filmer. Spielberg och de han arbetade med lyckades mycket väl med att göra den spännande och atmosfärisk och skapade intressanta karaktärer som man brydde sig om.
Boken då? I mångt och mycket följer boken och filmen samma spår. Det är samma karaktärer, samma grundhistoria och många av händelserna är liknande. Slutet skiljer sig en del mellan boken och filmen, och vilka karaktärer som dör och överlever är olika, men grundstoryn är där.
Det som skiljer främst är karaktärerna. Karaktärerna i filmen var kanske inte så djupa, men hade ganska intressanta personligheter, i synnerhet den excentriske kaotikern Ian Malcolm (en roll som skapad för Jeff Goldblum) medan de i boken känns mest otrevliga. Ett exempel: I filmen har parkens skapare John Hammond en tydlig utveckling. Han börjar med en livlig naivitet om hur fantastisk hans skapelse är, trots de varningar han hör. Men mot slutet, när allt gått åt helvete och de flyr i helikopter, kastar han en sista ångerfylld blick över ön. Man förstår att han inser att hur mycket han än ville att det skulle fungera så insåg han att han idén var förlorad (och att det kostade rätt många livet). I boken tillbringar han slutet med att promenera ensam på ön och fundera på han ska undvika liknande problem i nästa park. Det slutar med att han blir attackerad och uppäten av compys (de där små gröna sakerna i filmen). Problemet är genomgående i boken, att få av karaktärerna faktiskt känns mänskliga.
I slutändan väljer jag nog filmen även denna gång. Båda är spännande, men med så mycket action och vidunderliga varelser vill man gärna se det framför sig, och då har det visuella mediet övertaget. Lägg därtill en mycket lyckad karaktärsadaptation och en härligt minnesvärd soundtrack så har man något som är svårt att slå.
Sen har vi The Lost World. Här har vi mycket större avvikelser mellan bok och film. I båda fallen är det Ian Malcolm som får axla rollen som huvudperson (i boken återuppstod han faktiskt från de döda i ett något billigt knep) och vissa andra karaktärer (bl a hans ex Sarah Harding) är också samma men annars skiljer sig casten en del. Mest noterbart är att det i filmen är Ians dotter som får stå för "barnrollen" medan det i boken är två ungar (återigen en kille och en tjej) som bara jobbade för Ians kollega.
Vissa händelser återfinns i båda berättelse, som tyrannosaurusungen med brutet ben, trailern som går över klippan osv, men överlag är det mycket som är annorlunda. Hela ploten med jägarna i filmen finns exempelvis inte alls i boken. Dessutom beter sig många av karaktärerna i filmen rent av korkade ibland, och scenerna i San Diego uppnår nya höjder i actionklichéer. Som helhet är filmen mycket mer actionorienterad och, för att uttrycka det grovt, "dummare".
I boken tar actionhändelserna en mindre roll, till förmån för en stor del rationella funderingar och filosoferande. Boken låter en inte glömma att Malcolm är kaosteoretiker, och han har många diskussioner med andra karaktärer om teorier kring dessa saker, vetenskapens roll i världen och mänsklig natur i allmänhet. Mycket fokus läggs exempelvis på instinktivt vs inlärt beteende. Velociraptorerna, exempelvis, har en väldigt självdestruktiv social natur då de bara "kom till" utan att det fanns andra som kunde lära upp dem. Det låter tradigt, men egentligen är det högst intressant på många ställen och får en att tänka till lite även om man inte håller med honom.
Som slutsats kan jag konstatera att Crichtons torra karaktärsskildring lämpar sig mycket bättre i andra boken, som är betydligt mer cerebral än föregångaren. Jämfört med den stora mängd ren dumhet som finns i filmen måste jag här ge priset till boken.
Bok: 1
Bio: 3
(Kolla gärna in Nostalgia Critic's recension av The Lost World också.)
måndag, oktober 03, 2011
It lives!
Det tog en stund innan jag kom runt till att ta itu med det, men nu är den nya datorn ihopsatt och fungerande. Överlag var det ett ganska roligt projekt och väldigt tillfredsställande när allt fungerade. Det är något jag rekommenderar till alla som är lite intresserade av hårdvara och tänker skaffa en ny dator, då man lär sig rätt mycket.
Jag nämnde i en kommentar till mitt tidigare inlägg att vissa delar blev annorlunda då jag valde att köpa från Inwarehouse i stället, så här är alla komponenter:
Chassi: In-Win BUC Midi
Processor: AMD Athlon II X4 645, Quad Core, 3.1Ghz
Moderkort: Gigabyte GA-990XA-UD3
RAM: Corsair Vengeance DDR3 1600MHz 2 x 4GB
Grafikkort: ASUS GeForce GT 440 1GB PhysX CUDA
Nätaggregat: Corsair TX V2 650W
Hårddisk: Seagate Barracuda® Green 2TB, 3,5"
DVD-brännare: Samsung DVD±RW Writer
Operativsystem: Microsoft Windows 7 Home Premium EN 64bit, SP1
Några finesser med nya systemet inkluderar SATA-anslutningar till alla diskar, USB3 portar och "Hot-swap"-hållare för hårddiskar. Men än viktigare är att jag nu kan spela de spel jag köpte för några månader sen men inte kunnat spela förrän nu, bland annat The Witcher 2 och Amnesia: Dark Descent. Huzzah!
fredag, september 23, 2011
Brädspel ur akademisk synpunkt
Den högt kunnige brädspelsdesignern och -recensenten Scott Nicholson har vigt en hel akademisk karriär kring just spelande. Han gav nyligen en ganska djupgående analytisk föreläsning om just brädspel på MIT. Föreläsningen finns inspelad för de som är intresserade och har lite tid över (den är ca 90 minuter lång):
Kolla gärna in hans blogg också.
Kolla gärna in hans blogg också.
tisdag, september 20, 2011
Online gaming
Nej, inte den sorten. Jag skrev ganska nyligen om brädspelet Battlestar Galactica, som jag gillar skarpt. På siten BoardGameGeek finns det fans som gillar det här spelet så mycket att de har utvecklat en "Play-by-forum" variant. En moderator håller koll på alla kort och liknande och spelarna postar sina drag i forumet. Av sin natur tar ett sådant spel lång tid, men samtidigt kräver det ingen stor tidsinvestering räknat per dag. Det är ett trevligt sätt för sådana som jag att spela ett spel mer än jag annars har möjlighet till.
De som vill kan kolla dem här:
Min första spelomgång (avslutad)
Min nuvarande spelomgång
De som vill kan kolla dem här:
Min första spelomgång (avslutad)
Min nuvarande spelomgång
söndag, september 04, 2011
Dagens Win: Live Action Portal
Man kan vara helt säker på att om Hollywood försökte sig på en adaptering av Portal så skulle det inte vara närmelsevist lika bra som det här:
Tipstack: Frugan
Tipstack: Frugan
lördag, september 03, 2011
Välkommen Annie Lööf
Allt pekar på att Annie Lööf kommer att ta över ledarskapet över Centerpartiet. Jag kan inte påstå att jag har så bra koll på hennes åsikter, men en sak jag nyss såg var att hon vill göra fildelning för privat bruk laglig. Mycket bra, tycker jag och många andra som tillbringar mycket tid på Internet. Mindre bra tycker vissa andra.
Förutsägbart nog går kulturarbetarna nu till attack med klichéartade uttalanden som "Ska vi, utan tillstånd, kunna bygga oss hus på lantbrukares mark – om det sker för privat bruk?" Som vanligt blandas materiella tillgångar, som förbrukas när de används, ihop med digitala kopior. Hur många gånger den än upprepas, så kommer jämförelsen inte att vara korrekt.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: en olagligt kopierad låt eller liknande innebär inte automatiskt en förlorad intäkt. Rätt många gånger kan det handla om att prova på innan man köper, eller en produktion som inte längre distribueras och således inte går att få tag på annars. Notera också att det har visats att de som laddar ner illegalt också är de som konsumerar mest på den marknaden även på lagligt vis.
Tack vare Internet och nedladdning har kulturella verk potential att nå fler än någonsin tidigare, men kultursektorn verkar vägra att anpassa sig efter den moderna världen, och inför i stället kollektiva bestraffningar på folk i allmänhet, åtgärder som knappast kommer att skapa sympati för deras sak.
Jag får hålla ögonen på Centerns nya stjärna, och hoppas innerligt att hon håller hårt i sina åsikter och inför ett uppfriskande ungt perspektiv i en annars något stagnerande regering.
Läs också: Christian Engström
Förutsägbart nog går kulturarbetarna nu till attack med klichéartade uttalanden som "Ska vi, utan tillstånd, kunna bygga oss hus på lantbrukares mark – om det sker för privat bruk?" Som vanligt blandas materiella tillgångar, som förbrukas när de används, ihop med digitala kopior. Hur många gånger den än upprepas, så kommer jämförelsen inte att vara korrekt.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: en olagligt kopierad låt eller liknande innebär inte automatiskt en förlorad intäkt. Rätt många gånger kan det handla om att prova på innan man köper, eller en produktion som inte längre distribueras och således inte går att få tag på annars. Notera också att det har visats att de som laddar ner illegalt också är de som konsumerar mest på den marknaden även på lagligt vis.
Tack vare Internet och nedladdning har kulturella verk potential att nå fler än någonsin tidigare, men kultursektorn verkar vägra att anpassa sig efter den moderna världen, och inför i stället kollektiva bestraffningar på folk i allmänhet, åtgärder som knappast kommer att skapa sympati för deras sak.
Jag får hålla ögonen på Centerns nya stjärna, och hoppas innerligt att hon håller hårt i sina åsikter och inför ett uppfriskande ungt perspektiv i en annars något stagnerande regering.
Läs också: Christian Engström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
