Fyra år till med Obama alltså. Jag kan nog säga att jag är något lättad över det resultatet, inte nödvändigtvis för att jag är ett stort Obama-fan, utan mest för att jag inte är så förtjust i alternativet. Bra där, alltså, men det återstår att se om han kan lyckas åstadkomma lite mer denna mandatperiod. Med tanke på den kvarstående blockeringen i representanthuset kan det dock bli svårt.
På flera håll har det dessutom varit en del liberaliseringar via folkomröstningar. I Maryland och Maine blir det tillåtet för homosexuella att gifta sig, och marijuana har legaliserats i Colorado och Washington. Det förstnämnda ses nog positivt här hemma, men det andra ses antagligen med mycket större skepsis. Förhoppningsvis kan de här besluten i USA bidra till att den stenhårt nolltoleranta drogpolitiken i detta land åtminstone debatteras på lite sundare nivå.
Det är också med viss skadeglädje jag noterer att de republikanska senatorer som tidigare yttrat något suspekta påståenden om våldtäkt röstades bort. Tack för det, Internet.
Men nu väntar som sagt det svåra arbetet. USA är fortfarande i högsta grad ett land i kris med många problem. Vi får se om det här lyckas bli någon form av nystart för landet.
Uppdatering: Det är dessutom rätt underhållande att skåda härdsmältan hos den republikanska hejarklacken, inte minst Fox News och Donald Trump.
onsdag, november 07, 2012
måndag, oktober 15, 2012
LoL: Finalen
Då var finalerna avklarade, och spännande matcher var det!
Del 1 (Första champ select vid 1.56:20, matchen börjar 2.02:50)
Del 2
Väl värdiga vinnare, får man väl säga först och främst. Man förväntade sig verkligen inte att det här nya lilla laget från Taiwan skulle så övertygande dominera både M5 i semin och sedan Azubu Frost, två av de stora favoriterna inför tävlingen.
De började starkt i alla matcherna i finalen, men i första matchen åkte de dit på förlorade teamfights och väldigt välplacerade ults från Karthus. Rent allmänt var det midspelarna, RapidStar hos AZF och Toyz hos TPA, som till stor del avgjorde. Att låta Toyz spela Orianna inte en utan två gånger bidrog nog till att Azubu besegrades så grundligt i de sista matcherna. Orianna är en knepig champ att spela, men i händerna på en riktig mästare, som Toyz väldigt övertygande visade sig vara, är hon extremt farlig.
De andra spelarna var förstås också alla väldigt duktiga. I top lane lyckades Stanley med att håla pli på Shy, något som nästan ingen annan lyckats med. Lagets AD-carry Bebe ska också ha stor eloge, inte minst för att han inte nödvändigtvis spelar samma 3 champs som man annars alltid se i turneringarna.
Rent allmänt var det härligt att se på. Den skicklighet och disciplin de visade i sin spelstil visar med all tydlighet varför de förtjänar titeln och den saftiga miljonen som utgör prispengarna. Vi lär se mycket från laget i framtiden, och det ser jag fram emot.
Del 1 (Första champ select vid 1.56:20, matchen börjar 2.02:50)
Del 2
Väl värdiga vinnare, får man väl säga först och främst. Man förväntade sig verkligen inte att det här nya lilla laget från Taiwan skulle så övertygande dominera både M5 i semin och sedan Azubu Frost, två av de stora favoriterna inför tävlingen.
De började starkt i alla matcherna i finalen, men i första matchen åkte de dit på förlorade teamfights och väldigt välplacerade ults från Karthus. Rent allmänt var det midspelarna, RapidStar hos AZF och Toyz hos TPA, som till stor del avgjorde. Att låta Toyz spela Orianna inte en utan två gånger bidrog nog till att Azubu besegrades så grundligt i de sista matcherna. Orianna är en knepig champ att spela, men i händerna på en riktig mästare, som Toyz väldigt övertygande visade sig vara, är hon extremt farlig.
De andra spelarna var förstås också alla väldigt duktiga. I top lane lyckades Stanley med att håla pli på Shy, något som nästan ingen annan lyckats med. Lagets AD-carry Bebe ska också ha stor eloge, inte minst för att han inte nödvändigtvis spelar samma 3 champs som man annars alltid se i turneringarna.
Rent allmänt var det härligt att se på. Den skicklighet och disciplin de visade i sin spelstil visar med all tydlighet varför de förtjänar titeln och den saftiga miljonen som utgör prispengarna. Vi lär se mycket från laget i framtiden, och det ser jag fram emot.
fredag, oktober 05, 2012
Ett VM jag faktiskt följer
Jag är inte någon större sportentusiast, och brukar inte följa större tävlingar och dylikt. E-sport däremot har jag lättare för att bli intresserad av. Just nu pågår VM i League of Legends för fullt. Igår var det playoffs och idag börjar kvartsfinalerna. Det har redan varit många bra matcher, och det är kul att kolla på spelare som har strategier och spelstilar som är långt bättre än vad man själv nånsin skulle hoppas uppnå.
Det är också häftiga skillnader mellan stilarna i väst och de asiatiska länderna, exempelvis Korea där e-sporter för övrigt är mycket mer uppmärksammade. Den Koreanska favoriten exempelvis, Azubu Frost, är kändisar i hemlandet och blir igenkända på stan. Det vore kul om det fick lika mycket respekt i väst, men det är knappast troligt i närmaste framtiden.
Nedan har vi en av matcherna från igår, mellan CLG.NA och SK, med ett av de kanske mest spännande slutvändningar jag nånsin sett.
Det är också häftiga skillnader mellan stilarna i väst och de asiatiska länderna, exempelvis Korea där e-sporter för övrigt är mycket mer uppmärksammade. Den Koreanska favoriten exempelvis, Azubu Frost, är kändisar i hemlandet och blir igenkända på stan. Det vore kul om det fick lika mycket respekt i väst, men det är knappast troligt i närmaste framtiden.
Nedan har vi en av matcherna från igår, mellan CLG.NA och SK, med ett av de kanske mest spännande slutvändningar jag nånsin sett.
tisdag, oktober 02, 2012
Kanske snart ett minne blott
I Östran finnes en artikel om mitt gamla gymnasie, Korrespondensgymnasiet i Torsås, och hur det tack vare kommande lagstiftning hotas av nedläggning. Skulle skolan försvinna vore det mycket synd, då Korr är mycket speciell ur utbildningssynpunkt. När jag gick där många år sedan var det lektioner 4 dagar i veckan, med mycket fokus på självstudier. Under 6 veckor i andra och tredje året åkte dessutom hela klassen ner till Malmö för preparandkurser och tentor. Arbetssättet, med mycket egenarbete och betyg som avgörs av sluttentor, var effektivt och väldigt väl förberedande för framtida högskolestudier.
Gymnasieutbudet mår bra om det finns många olika alternativ och metoder. Jag hoppas innerligen att Korr får vara kvar och inte försvinner ner i likriktningens avgrund.
Gymnasieutbudet mår bra om det finns många olika alternativ och metoder. Jag hoppas innerligen att Korr får vara kvar och inte försvinner ner i likriktningens avgrund.
måndag, september 10, 2012
Vardagsrutiner
Det är något av en underlig tid just nu. Det händer inte så mycket, förutom allt det där som brukar hända. Speldagar på söndagar, rollspel på fredagkvällar, animekvällar på torsdagar... Det är saker som varit rutin ett tag nu, men på sistone har energin fattats något vilket lett till att det blivit vanligare att ställa in. Förhoppningsvis beror detta bara på sommarens inneboende malaise, eller så håller jag bara på att bli gammal. I vilket fall tror jag att lusten kommer tillbaka nu under hösten, för det är ju trevligt att umgås med goda vänner.
Nåja. Här får i alla fall, utan någon särskild anledning, lite Tetris-musik:
Nåja. Här får i alla fall, utan någon särskild anledning, lite Tetris-musik:
fredag, augusti 24, 2012
Tillbaka till vardagen
Så närmar sig sommaren sitt slut, och den tryckande hettan ger vika för höstens svalare dagar. Semestrarna är över, folk är tillbaka på jobbet och nu ser man framför sig havet av helgfria arbetsdagar som leder fram till årsslutet.
För min del har sommaren varit befriande händelselös. De veckor jag varit ledig har främst ägnats åt spel av diverse slag, inte minst League of Legends. Jag är fortfarande högst uppslukad av spelet, även om jag ofta har vissa mindre trevliga åsikter om delar av spelarbasen. Men det är sånt man får leva med när man sysslar med onlinespel med totala främlingar.
Väldigt lite att rapportera om alltså, och därför har bloggen blivit lidande. Ska försöka hålla igång den lite mer nu under hösten.
För min del har sommaren varit befriande händelselös. De veckor jag varit ledig har främst ägnats åt spel av diverse slag, inte minst League of Legends. Jag är fortfarande högst uppslukad av spelet, även om jag ofta har vissa mindre trevliga åsikter om delar av spelarbasen. Men det är sånt man får leva med när man sysslar med onlinespel med totala främlingar.
Väldigt lite att rapportera om alltså, och därför har bloggen blivit lidande. Ska försöka hålla igång den lite mer nu under hösten.
måndag, juni 25, 2012
The League and I
Jag är en sån där person som när jag hittar någonting jag gillar så blir jag uppslukad av det. Mitt senaste stora intresse är League of Legends. Det har visserligen funnits ett tag, men jag är oftast ointresserad av online-spel och har därför inte brytt mig så mycket om det tidigare. Efter att ha kollat på en del matcher på LordKats livestream kände jag dock för att prova. Nu är jag fast.
För de som inte vet, så är League of Legends ett online strategispel där 2 lag om 5 spelare slåss om att fånga motståndarens bas. Varje spelare har en "champion" som de kontrollerar, utvecklar och utrustar under matchens gång, för att förhoppningsvis bli starkare än sina motspelare. Det finns sammanlagt 99 champions att välja bland (typ; se nedan), och de släpper nya varannan vecka ungefär. Eftersom varje champion är unik i förmågor och spelstil finns det väldigt mycket att prova på. Det finns också mängder med föremål man kan införskaffa och andra sätt att specialisera sin karaktär. Kort sagt: det är ganska enkelt att lära sig men mycket svårt att bemästra.
LoL är ett mycket framgångsrikt spel, och ett av elementen i detta är att det är, i grund och botten, gratis. Man kan spela hur länge som helst utan att spendera ett enda öre på spelet. Det finns saker man kan spendera pengar på, främst att låsa upp karaktärer. Det är nämligen endast ett 10-tal av karaktärerna som är tillgängliga gratis, och urvalet ändras varje vecka. Genom att låsa upp karaktärer, antingen för pengar eller för poäng man tjänar genom att spela, kan man spela de när man vill. För pengar kan man även köpa "skins", alternativa utseenden för karaktärerna man verkligen gillar. Faktumet att det aldrig är tvunget att spendera pengar gör att många gör det ändå bara för att de vill. Genom att vara gratis tjänar spelet alltså multum, till skillnad från andra, prenumerationsbaserade spel. Viktigt att nämna är dock att man inte kan "köpa sig starkare" med pengar, utan endast genom att spela.
Jag har inte spenderat nåt på spelet än, men kommer antagligen att göra det. Nu börjar jag också bli rätt hyfsad på det. Det är i alla fall vad mycket av min fritid går åt till just nu. Och med det avslutar jag inlägget med ett musiknummer, av JonTron:
PS. Nasus FTW.
För de som inte vet, så är League of Legends ett online strategispel där 2 lag om 5 spelare slåss om att fånga motståndarens bas. Varje spelare har en "champion" som de kontrollerar, utvecklar och utrustar under matchens gång, för att förhoppningsvis bli starkare än sina motspelare. Det finns sammanlagt 99 champions att välja bland (typ; se nedan), och de släpper nya varannan vecka ungefär. Eftersom varje champion är unik i förmågor och spelstil finns det väldigt mycket att prova på. Det finns också mängder med föremål man kan införskaffa och andra sätt att specialisera sin karaktär. Kort sagt: det är ganska enkelt att lära sig men mycket svårt att bemästra.
LoL är ett mycket framgångsrikt spel, och ett av elementen i detta är att det är, i grund och botten, gratis. Man kan spela hur länge som helst utan att spendera ett enda öre på spelet. Det finns saker man kan spendera pengar på, främst att låsa upp karaktärer. Det är nämligen endast ett 10-tal av karaktärerna som är tillgängliga gratis, och urvalet ändras varje vecka. Genom att låsa upp karaktärer, antingen för pengar eller för poäng man tjänar genom att spela, kan man spela de när man vill. För pengar kan man även köpa "skins", alternativa utseenden för karaktärerna man verkligen gillar. Faktumet att det aldrig är tvunget att spendera pengar gör att många gör det ändå bara för att de vill. Genom att vara gratis tjänar spelet alltså multum, till skillnad från andra, prenumerationsbaserade spel. Viktigt att nämna är dock att man inte kan "köpa sig starkare" med pengar, utan endast genom att spela.
Jag har inte spenderat nåt på spelet än, men kommer antagligen att göra det. Nu börjar jag också bli rätt hyfsad på det. Det är i alla fall vad mycket av min fritid går åt till just nu. Och med det avslutar jag inlägget med ett musiknummer, av JonTron:
PS. Nasus FTW.
fredag, juni 22, 2012
Glad Midsommar!
Nu är Midsommar här med dess typiska grådaskighet. Vi låter dock inte det hindra oss från att ha trevligt. Må helgen vara fylld med god mat, gott sällskap och lämpliga mängder alkohol, så inleder vi semestern på ett angenämt vis.
fredag, juni 15, 2012
JAAA!
Simon Lundström, åtalad i det s k "mangamålet", frias. Tack HD för ni infogar lite ack så välbehövligt sunt förnuft i detta ärende. Inte bara är det en seger för yttrandefriheten, utan även för alla riktiga offer i barnpornografi. Nu kan polisen ägna sina resurser åt verkliga fall, och offren slipper ha sina rättigheter likställda med fantasifigurers.
Nu hoppas jag bara att Simon kan gå vidare med sitt liv och komma igång med karriären igen.
Nu hoppas jag bara att Simon kan gå vidare med sitt liv och komma igång med karriären igen.
torsdag, juni 14, 2012
Bok eller Bio: Eragon
Boken vinner.
Bok: 4
Bio: 3
:P
Nåja. Nu var det egentligen inte filmen jag ville prata om. (Det är allmänt accepterat att den är skit.) Igår läste jag nämligen ut Inheritance, den fjärde och sista boken i serien som började med Eragon. Serien är en fantasyberättelse om unge Eragon som hittar ett drakägg blir drakryttare, för att sedan bli uppsvept i krig mot en ond kung (som också är drakryttare). Författaren, Christopher Paolini, är anmärkningsvärd i att han fullföljde första boken runt 18 års ålder.
Tyvärr märks det rätt mycket i hans skrivande. Hela historien är visserligen intressant, men lider av en del problem. Det främsta problemet är att historien är väldigt, för att använda ett engelskt ord, derivative. Den lånar friskt från många olika fantasykällor; de flesta idéer och händelser känns igen från andra ställen. Till och med slutscenen är, utan att spoila alltför mycket, nästan direkt hämtad ur Sagan om Ringen. Det hela känns rätt ofta klichéartat.
Det andra problemet är att det är aaaalldeles för utdraget. Det finns extremt mycket utfyllnad, onödiga scener och beskrivningar som bara går och går. Det kan vara bra med detaljerade berättelser, men blir det för mycket blir det bara jobbigt att läsa. Serien skulle ha varit trilogi från början, och det skulle den nog ha hållits till. Överlag hade det varit bra om en redigerare gått igenom det hela med motorsåg och kapat bort onödiga bitar, för det blir riktigt segt ibland, i synnerhet i den andra halvan. (Sista boken är runt 840 sidor långt.)
Å andra sidan innebär det att världen är väldigt välutvecklad. Det märks att författaren gjort mycket research, i synnerhet vad gäller namn och "det gamla språket" som är grunden till magi i böckerna. Karaktärerna lyckas han dock sämre med; de flesta är ganska ytliga och man känner aldrig överdrivet mycket för någon av dem.
Apropå magisystemet förresten, det leder in i tredje stora problemet: att reglerna kring vad magi kan och inte kan göra är mycket vaga, vilket gör att det blir en hel del deus ex machina lösningar på många av konflikterna, inte minst mot slutet. Vidare försöker Paolini göra en grej av konflikten mellan magianvändare och vanliga dödliga, men det blir aldrig särskilt mycket av det.
Med allt det sagt är ändå böckerna välskrivna, och grundberättelsen är som sagt någorlunda intressant. Tyvärr är det rätt mycket man måste ta sig genom för att komma åt det. Jag hatade det inte - gjorde jag det hade jag slutat läsa - men det är synd att så mycket potential inte var bättre utnyttjad. Nåja. Vi får se om författaren mognar med tiden och så småningom lyckas producera riktiga storverk.
Men filmen är verkligen skit.
Bok: 4
Bio: 3
:P
Nåja. Nu var det egentligen inte filmen jag ville prata om. (Det är allmänt accepterat att den är skit.) Igår läste jag nämligen ut Inheritance, den fjärde och sista boken i serien som började med Eragon. Serien är en fantasyberättelse om unge Eragon som hittar ett drakägg blir drakryttare, för att sedan bli uppsvept i krig mot en ond kung (som också är drakryttare). Författaren, Christopher Paolini, är anmärkningsvärd i att han fullföljde första boken runt 18 års ålder.
Tyvärr märks det rätt mycket i hans skrivande. Hela historien är visserligen intressant, men lider av en del problem. Det främsta problemet är att historien är väldigt, för att använda ett engelskt ord, derivative. Den lånar friskt från många olika fantasykällor; de flesta idéer och händelser känns igen från andra ställen. Till och med slutscenen är, utan att spoila alltför mycket, nästan direkt hämtad ur Sagan om Ringen. Det hela känns rätt ofta klichéartat.
Det andra problemet är att det är aaaalldeles för utdraget. Det finns extremt mycket utfyllnad, onödiga scener och beskrivningar som bara går och går. Det kan vara bra med detaljerade berättelser, men blir det för mycket blir det bara jobbigt att läsa. Serien skulle ha varit trilogi från början, och det skulle den nog ha hållits till. Överlag hade det varit bra om en redigerare gått igenom det hela med motorsåg och kapat bort onödiga bitar, för det blir riktigt segt ibland, i synnerhet i den andra halvan. (Sista boken är runt 840 sidor långt.)
Å andra sidan innebär det att världen är väldigt välutvecklad. Det märks att författaren gjort mycket research, i synnerhet vad gäller namn och "det gamla språket" som är grunden till magi i böckerna. Karaktärerna lyckas han dock sämre med; de flesta är ganska ytliga och man känner aldrig överdrivet mycket för någon av dem.
Apropå magisystemet förresten, det leder in i tredje stora problemet: att reglerna kring vad magi kan och inte kan göra är mycket vaga, vilket gör att det blir en hel del deus ex machina lösningar på många av konflikterna, inte minst mot slutet. Vidare försöker Paolini göra en grej av konflikten mellan magianvändare och vanliga dödliga, men det blir aldrig särskilt mycket av det.
Med allt det sagt är ändå böckerna välskrivna, och grundberättelsen är som sagt någorlunda intressant. Tyvärr är det rätt mycket man måste ta sig genom för att komma åt det. Jag hatade det inte - gjorde jag det hade jag slutat läsa - men det är synd att så mycket potential inte var bättre utnyttjad. Nåja. Vi får se om författaren mognar med tiden och så småningom lyckas producera riktiga storverk.
Men filmen är verkligen skit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
