Tuta och kör

Så har man provat på sina första trevande steg i bilkörningens värld. Än så länge har vi (fästmön och jag) bara provat på dem väldigt enkla grunderna: kopplingen, växla, gasa, bromsa, framåt och bakåt över korta sträcker osv. Det gick lite knaggligt i början för min del, och många motorstopp blev det, men till slut fick jag in en ganska bra känsla för hur det ska fungera. Det känns väldigt positivt nu, då det här med att köra bil inte alls känns lika abstrakt längre. För lektioner involverande riktig körning lite längre fram ska vi anlita körskola, men först ska vi se till att vi kan grunderna bra, så sparar vi lite pengar.

Slött

Tänkte att det kan vara bra att damma av bloggen då och då, även om jag inte skriver nära så mycket som jag tycker att jag borde. Det är helt otroligt vad lite det blir gjort när man inte har ett arbete att gå till varje dag.

Jobbsökandet knallar dock på. Jag väntar fortfarande på svar från ett halvdussin olika arbetsgivare runt om i landet (Stockholm, Linköping, Halmstad etc.). Vi får se vad utfallet blir. Behovet att flytta börjar i vilket fall kännas som ett alltmer nödvändigt ont; man har ju blivit rätt van vid Kalmar efter att ha bott här i 12 år. Det är f ö det längsta jag någonsin bott i en och samma kommun.

Fick idag besked om att mitt senaste inskickade pek, Hirudin versus heparin for use in whole blood in vitro biocompatibility models, accepterats av Journal of Biomedical Materials Research med dem rättningar som gjordes, så det är i alla fall klart. Jag har även upptäckt att den artikel jag skickade in tidigare dykt upp på Pubmed, även om den inte hamnat i fysiskt tryck än.

Jag och fästmön har f ö tänkt att den här tiden då vi ändå inte har något bättre för oss kunde utnyttjas med att ta körlektioner. Körkort är en sån där bra-att-ha grej som bara aldrig blivit av. Nu har vi ju båda tid för det. Vi får se hur det går också.

Paradox

Ett märkligt fenomen när man blir arbetslös är att man, trots att man egentligen borde ha hur mycket tid som helst, aldrig verkar hinna med någonting. Det verkar vara något psykologiskt i stil med "jag har ju tid sen, så det kan vänta." Detta har märkts i bland annat bloggandet, som fått lida på sistone. Inte för att det inte funnits något att skriva om: tidigare betyg i skolan (jag är för), "klonat" kött (folk är överdrivet paranoida om tekniker de inte begriper) och homoäktenskap (vad är problemet egentligen?) har alla varit i tidningarna.

Jag hinner med ett och annat, i alla fall. Jobbansökningar skickas ut lite varstans och nu på sistone fick jag officiellt svar på ett pek som jag skickade till en tidskrift under doktorandtiden, där det tydligen bara behövs några pytteförändringar.

Vi får se om jag får tid över till annat.

Recension: The Witcher

The Witcher är ett PC-spel som jag fick i julklapp, och som jag precis avklarat efter många timmar framför datorskärmen. Spelet, som är ett action-RPG, har en väldigt tydlig vuxenstämpel, inte bara pga allmänt våld och sex som genomsyrar spelet, men även med tanke på den ganska djupa storyn med mängder av intriger och vändningar.

Spelet är baserat på en polsk bokserie, och följer huvudkaraktären Geralt, som är en s k "Witcher." En witcher är en människa som fått mutationer och hårdträning för att kunna dräpa dem många monster som krälar omkring i världen. I spelets värld har Witchers blivit alltmer sällsynta och de flesta vanliga människor är mer eller mindre misstänksamma mot dem. Det är en ganska mörk värld, med fattigdom, pest och krig, för att inte tala om monster.

Ett tema som är genomgående i både spelet (och böckerna, har jag hört) är att det till skillnad från många andra fantasyberättelser inte dras någon strikt skiljelinje mellan ont och gott. Man ställs inför många val i spelet, och det är ofta att man blir tvingad att välja det som man själv anser är det mindre av två onda ting. Ens handlingar har konsekvenser också, som visar sig längre fram i storyn. Geralt upptäcker under sin resa att alla monster inte nödvändigtvis ska dräpas, och att de största monstrena ibland är människor.

Spelmekaniskt så fungerar spelet hyfsat. Det blir många svärdsstrider, och man måste anpassa sin stil efter varje fiende: starka hugg eller snabba, silversvärd (mot övernaturliga monster) eller stål, osv. Man har även tillgång till ett fåtal magiska "tecken" som ger olika effekter, samt en uppsjö med diverse alkemiska brygder som man kan blanda till för olika ändamål.

Några negativa aspekter finns dock. Laddningstiderna är många och långa, och spelet har en ibland irriterande autosparfunktion som inte går att stänga av. Det lider dessutom av problemet som nästan alla spel av mer icke-linjär karaktär lider av, nämligen att det man fått reda på tidigare inte alltid avspeglas i nya konversationer. Även om karaktären vet svaret på en viss fråga, framgår det inte alltid om man tar händelserna i en annorlunda ordning. Röstskådespeleriet är bra, men ibland känns citaten lösryckta och osammanhängande, och det finns stunder då man inte alls fattar vad karaktärerna pratar om. Det kan i och för sig bero på att spelet är översatt från polska, vilket kan ge udda effekter. Fast överlag fungerar storyn bra och kan få lite olika intressanta vändningar beroende på vilka val man gör. I slutändan är dock spelet ganska linjärt, och konsekvenserna av ens agerande blir sällan mer än ytliga. Spelets slut var också något av en besvikelse, då det var många lösa trådar som aldrig togs om hand.

Jag tyckte om det här spelet rätt mycket. Det var kul att spela och storyn var engagerande. Och tur var väl det, för annars hade jag aldrig orkat sega mig genom alla laddningsskärmar. Det har sina brister, men det var en kul upplevelse. Jag kanske ska läsa böckerna någon gång...

Jul-baksmälla

Nu strömmar artiklarna in om hur man ska överleva till januarilönen. Tydligen har folk i gemen förköpt sig så mycket inför julen att de nu knappt har några pengar kvar att klara sig under januari. Är folk verkligen så totalt köpgalna och, i brist på bättre term, så totalt körda i huvudet att man spenderar långt över sina tillgångar bara för att det är jul?

Jag inser att i synnerhet barnfamiljer vill spendera lite extra för att ge barnen "en fin jul" men att spendera så mycket att man senare har svårt att klara vardagsutgifterna känns mer som att göra barnen en otjänst. Nu kommer jag att låta extremt gubbig, men när jag var liten fick vi helt enkelt finna oss i att ekonomin ibland var lite snäv. Vi var ändå glada för det vi fick, även om det inte var världens dyraste saker.

Okej, jag slutar med stofileriet nu.

Inte nog med att de förköper sig, ungarna blir ju bortskämda också.

Okej, NU slutar jag.

...

Snorungar.

Köttgnäll igen

Nu är mediagamarna igång igen mot ICA-koncernen. De har tydligen "avslöjat" att ännu en butik "fuskat" med köttmärkningen. Fast den här gången sades det uttryckligen att köttet såldes för halva priset med kort datum. Hur är det att fuska, egentligen? Dessutom: det finns väl många butiker som gör så? Jag tycker att journalisterna verkligen har börjat famla efter halmstrån nu.

Och så en sak till om hela den här (kött)soppan: folk verkar tycka att bäst-före-datumet är något som är skrivet i sten från det att djuret slaktas. Datumet är egentligen en uppfattning. En gissning. Den som märker köttet gör en uppskattning av hur länge till den håller, vilket förstås kan vara närmare eller längre från sanningen beroende på förpackningens atmosfär, förvaring samt vilka bakterier som råkade befinna sig på köttet vid förpackningstillfället. Tänk om vissa, som inte har anklagats för ommärkning, i stället tar i i överkant när de bedömer detta? Jag säger inte att det är så, men det är något att fundera på.

En bra början...

I dag på Aftonbladets hemsida kunde man läsa att vår kära påve Benedictus XVI tycker att en "Traditionell familj [är] nyckeln till världsfred." Enligt honom finns det en "direkt koppling mellan familj och världsfred," och "de som är emot den konstellationen – även omedvetet – försvårar för fred."

Håhåjaja. Så jag antar att mamma-pappa-barn-familjen var så gott som utdöd under tiden för första och andra världskriget? Inte? Men då faller ju Dr. Påvens högst vetenskapliga teori. Betydligt starkare koppling finns det däremot mellan religion och krig, eller?

Gott nytt år på dig också, gubbjävel!