Recension: Super Smash Bros. Brawl

Så var det äntligen dags för Recensionen. Jag har ju tjatat rätt länge om det, så nu får vi se om det hela var värt den extra långa väntan.

För att kort introducera spelserien: Smash Bros. är ett enormt hopkok av Nintendokaraktärer från många olika spel som slåss på mer eller mindre bisarra banor. Spelet skiljer sig rätt mycket från andra fightingspel: I stället för livspoäng har man en procenträknare som visar hur mycket stryk man har tagit, och ju mer stryk desto lättare flyger man iväg (man förlorar ett "liv" genom att flyga av banan). Dessutom är kontrollerna väldigt enkla; det förekommer inga långa rörelsekombos som man måste komma ihåg för varje karaktär. Slumpmässiga föremål som dimper ner på banan under striden, tillsammans med ett allmänt högt tempo, gör att striderna lätt blir kaotiska, och ofta händer det att turen spelar in.

Det är många som kallat Smash Bros.-spelen för "button-mashers", dvs att man kan nå framgång genom slumpmässig tryckning av knappar. Detta kan stämma för en grupp nybörjare som spelar, men de som bekantar sig lite med karaktärerna och kontrollerna upptäcker rätt snart att man inte kommer så långt med den taktiken. Trots sitt till synes enkla kontrollupplägg är spelen rätt så djupa, och man kan hålla på väldigt länga att hitta och förfina sina egna kombos för varje karaktär. Smash Bros. Melee, föregångaren till GameCube, har länge varit framträdande i större TV-spelsturnerningar, och där kan man se hur det ser ut när någon riktigt duktig person spelar.

Hursomhelst, Brawl är den tredje installationen till serien, och man ganska lugnt säga att Nintendo valde att inte fiffla alltför mycket med en vinnande idé. Spelet är i princip Melee, fast med snyggare grafik, fler karaktärer och lite andra småsaker. Kontrollmässigt har de nästan inte gjort något överhuvudtaget, annat än att göra kontrollerna helt anpassningsbara vare sig man använder Wii-kontroller (med eller utan Nunchuk), GC-kontroller eller Classic-kontroller. I och för sig trevligt, men man saknar lite mer vågade användningar av Wii:ns rörelsekänsliga kontroller (medges bör att i ett så snabbt spel som det här hade det varit väldigt svårt att inkorporera på ett bra sätt. Nintendo har dessutom valt att ta bort vissa saker ur kontrollskemat, som det s.k. "wavedashing", en teknik som utnyttjades flitigt av Meleespelare i turneringar, men som egentligen var en bugg. Eftersom jag inte var en så avancerad spelare är detta inget jag klagar på, dock.

Innehållet då? Det finns gott om karaktärer att välja mellan (35-39 beroende på hur man räknar), och även om vissa är snarlika en eller två andra är det ett stort mångfald av stilar, från stora kraftiga och långsamma kolosser som Bowser till små ultrasnabba typer som Fox. Karaktärerna är rätt så välbalanserade, fast det finns vissa som betraktas vara "bottenskrapet". I vilket fall så lär de flesta som spelar ganska snabbt hitta en eller några favoriter som passar deras spelstil.

En nyhet för Brawl är det nya enspelarläget. Tidigare har det funnits en serie enkla banor att ta sig genom, men nu innehåller spelet en fullt utvecklad story, Subspace Emissary. Där spelar man genom ett stort antal banor med de karaktärer som råkar befinna sig på den platsen vid den punkten i storyn. De olika karaktärerna möts och allierar sig mot den annalkande armén som hotar förgöra deras värld. Storyn är fylld med mellansekvenser (dock nästan helt utan något tal) som ibland är väldigt komiska. Subspace Emissary tar ca 10 timmar att klara (och sedan kan man gå tillbaka och spela om valfria banor med andra karaktärer om man vill), och en stor fördel är att man kan låsa upp i princip alla karaktärer genom att spela det, något som är betydligt snällare än vad tidigare spel har varit.

Sen har vi ju förstås kärnan i spelet: fighting-matcherna. Dessa ska helst avnjutas med vänner, för det är då som Smash är som roligast. Man kan spela mot datorn, men nackdelen är att om man spelar mot tre datormotståndare kommer alla att försöka ge sig på dig i första hand, trots att matchen ska vara alla-mot-alla. Detta känns inte alltför sällan lite billigt. I övrigt är datorns intelligensnivå inte den högsta.

Lite annat som kan nämnas: Det finns ett antal "Challenges" i spelet som går ut på att klara olika lägen under olika svårighetsgrader, samla ihop ett visst antal av olika saker, m m. På detta vis kan man låsa upp nya banor, troféer, och låtar. Apropå låtar så måste jag passa på att nämna spelets soundtrack, som består av runt 300 låtar som är i originalformat, omarrangerade eller nyskrivna. Det verkar som om de samlat varenda japansk spelkompositör värd namnet för det här spelet, och resultatet är ofantligt. Alla låtar som man låst upp kan man lyssna på i spelet, och man kan ställa in sannolikheten att en viss låt spelas på en viss bana. Mycket trevligt.

Röstskådespelandet som förekommer i spelet håller tyvärr inte samma kvalitet, i alla fall i den amerikanska versionen. Meta Knight låter misstänkt som Darth Vader, Pokémon Trainer låter som en slumpmässig unge de drog in från gatan, och Ike låter lika engagerad som en hårdrockare på en Sven Ingvars-konsert. Detta är dock ett mindre problem då rösterna inte är alltför framträdande, men man önskar att de kunde ha klämt in den japanska röstsättningen på skivan när de ändå skulle ha med allt annat. I stället valde de att klämma in "Masterpieces", små spelbara demoversioner av gamla Nintendospel. En intressant idé, som dock förstörs av att man har en så löjligt kort tidsgräns på de flesta av spelen (oftast bara ett par minuter). Det hade varit bättre om man åtminstone hade fått spela en hel bana.

Vissa ljusglimtar finns dock bland röstträsket. I synnerhet Snakes konversationer med Otacon och de andra om de olika karaktärerna, som ofta präglas av allmän absurditet. Dessutom fick Marth behålla sin japanska röst, vilket naturligtvis uppskattas av alla fans av Hikaru Midorikawa.

En annan nyhet är förmågan att kunna bygga egna banor. Detta känns dock som om det gjorts mer som en eftertanke mer än något annat. Byggdelarna är för det mesta väldigt grundläggande, och faktumet att bitarna inte kan överlappa alls gör att det blir väldigt begränsat. I synnerhet när man jämför med de fantasifulla banor som förekommer i det "riktiga" spelet.

En sista sak som bör nämnas är att Smash Bros. numera har online-spelarläge. Man kan spela antingen med en vän (om man byter s k "Friend Codes") eller med slumpmässiga spelare. Jag har bara provat det sistnämnda, och kan säga att även om det är intressant att kunna spela mot andra, så är den långa väntetiden inför varje match ganska avskräckande. Hur smidigt spelet går är dessutom beroende av spelarnas intenetuppkoppling; är någons trög kommer det att gå hackigt.

Super Smash Bros. Brawl är inget perfekt spel. Det har sina brister och tillkortakommande, men det är ändå Smash. De som gillade tidigare spel lär gilla det här, men de som inte gjorde det lär inte bli frälsta nu heller. För mig är det i alla fall extremt kul, och om Melee är en fingervisning lär jag spela det här spelet väldigt länge.

Sommartorka

Det blir inte så mycket bloggande såhär under sommaren. Om det beror på att jag känner att jag inte har så mycket att säga eller ren lathet vet jag inte. (Varför inte BÅDE OCH?)

Har haft min tredje körövning idag. Det känns fortfarande lite småläbbigt att vara ute i trafiken och fara runt, särskilt då "det tekniska" inte riktigt sitter än. Det där med att titta/signalera/bromsa/frikoppla/växla ned/koppla/svänga när man ska ta sig runt ett hörn är särskilt besvärligt, men övning ger färdighet! Nästa vecka har jag fått, pga ett par avbokningar, två dubbla lektionstider. Vi får se hur det känns efter det.

I veckan fick jag hem ett nytt brädspel, eller rättare sagt en expansion till en jag redan hade. Arkham Horror har nu fått ytterligare ett vansinnesframkallande inslag i Kingsport Horror. Förutom en helt ny stad att undersöka innehåller expansionen fyra nya skräckinjagande onda gudar, åtta nya olycksaliga hjältar, och en del annat smått och gott. Det redan skrymmande spelet börjar snart tänja på gränserna för vad euklidiansk geometri klarar av. Vi får se när jag kan lura i vännerna att spela det med mig också.


Så här ser spelet ut i dess nuvarande form. (Inte min bild.)

I morgon är det f ö äntligen dags för Nintendos största fanservice, Smash Bros. Jag har den förbokad sen länge, så det är bäst att den ligger i postboxen i morgon. Annars...

Spelnytt

Det händer en del på TV-spelsfronten just nu. Det är nästan så det är svårt att hänga med. Just för tillfället bollar jag med tre olika spel samtidigt: Valkyrie Profile 2 till PS2, ett RPG vagt baserat på nordisk mytologi som jag fick av min fästmö i julklapp, Sherlock Holmes: The Awakened, ett peka-klicka-äventyrsspel som jag laddade ner från Steam där mästerdetektiven Holmes konfronteras med Cthulhu-mythoset, och Etrian Odyssey till DS, ett gammaldags RPG där man navigerar labyrinter och slåss mot monster. Fullt upp, med andra ord.

Samtidigt är det en del andra spel som jag också vill ha, men det får helt enkelt vänta tills jag har tid. No More Heroes står nog högst på listan för tillfället. Andra intressanta saker som kommer ut i dagarna, som kanske är fokuserade på den större spelbefolkningen, är Mario Kart Wii, det senaste spelet i en gammal god serie, och Wii Fit, Nintendos senaste satsning som tydligen redan är slutsåld.

I mindre positiva nyheter, kommer det enormt hypade spelet Rock Band tydligen att kosta absurt mycket pengar, uppemot 2400 kronor om man vill ha både spelet och instrumenten. (EA valde av någon anledning att dela upp dem, fast var för sig är de totalt värdelösa.)

Super Smash Bros. Brawl, som USA fått njuta av ett tag nu, har för övrigt fortfarande inget release-datum i Europa. Man kan verkligen inte påstå att Nintendo of Europe anstränger sig för att göra sina kunder glada, fast vi europeiska spelare är vid det här läget rätt vana vid att upprepade gånger bli sparkade i ballarna. Numera finns det visserligen sätt att kringgå satanspåfundet som är regionslås, fast det är inte direkt riskfritt på en konsoll som uppdaterar sin mjukvara hela tiden (Nintendo verkar nämligen bli rätt sura när vi arroganta européer har mage nog att vilja spela samma spel som resten av världen haft i ett halvår.)

Avslutningsvis kan jag nämna att jag nu har spelat genom i princip allt i Resident Evil: The Umbrella Chronicles. För att vara ett ljuspistolspel är det väldigt underhållande och varar ett ganska bra tag. Dessutom vill man spela banorna flera gånger för att klara dem med bättre betyg och hitta alla hemligheter. Den är inte perfekt, men definitivt kul för stunden. Jag skriver inte en full recension, utan överlåter det till den eminenta Yahtzee Croshaw här nedan. (Kolla gärna in hans andra recensioner, mest nyligen ovannämnda No More Heroes.)

Smash bros. + Caramelldansen = Win

Kommentarer överflödiga.



EDIT: Hittade en till:

Slut på spekulationer

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om det uppkommande Wii-spelet Super Smash Bros. Brawl. Spelet släpps i Japan nu i dagarna, och den kompletta rollistan har äntligen blivit allmänt känt. Det har sannerligen blivit några överraskningar, men även några besvikelser. Det är många som exempelvis trodde att Midna från Twilight Princess eller Krystal från Star Fox Adventures skulle fylla på den annars fåtaliga samlingen kvinnliga karaktärer. I stället får vi nöja oss med Wolf O'Donnell (ännu en klonkaraktär, f ö) och Link i Windwaker-stil.

Man får nog vara rätt nöjd ändå. Det verkar finnas gott om intressanta nya karaktärer att prova på, som redan tidigare kända Snake och Sonic, Olimar från Pikmin, diverse nya Pokémon, och bisarrt nog det gamla NES-tillbehöret ROB.

Spelet har ännu inte fått lanseringsdatum i Europa, men vi får hoppas att det inte blir mycket senare än USA-releasen i mars.

Sonic + Smash = Sant

OBS! NÖRDVARNING I DENNA POST!

I dag exploderade Internet för Nintendo-fans. Det länge spekulerade ryktet har bekräftats: att Sonic kommer att vara en karaktär i Super Smash Bros. Brawl.

För de som inte vet, är Super Smash Bros. en spelserie där karaktärer från alla möjliga Nintendo-spel slåss mot varandra i frenetiska och ofta ganska bisarra strider. Det andra spelet i serien, Melee, var möjligtvis det allra mest populära spel till Nintendo Gamecube, och uppföljaren till Wii är ett av dem mest efterlängtade spelen på länge.

Smash Bros. har präglats av att endast innehålla renodlade Nintendo-figurer, men det senaste spelet har ruckat lite på detta. Det började när spelet introducerades under E3 '05, där man fick se karaktären Solid Snake från Metal Gear Solid serien. Fansen har sedan dess spekulerat att Sonic, SEGAs gamla maskot, också skulle göra entré, vilket bara förstärktes när Mario and Sonic at the Olympics annonserades. Nu har det alltså bekräftats.

Dessvärre verkar det också som om spelet har blivit försenat, men mig gör det inte så mycket. Vi i Europa skulle ändå inte få det förrän början av 2008. Men det är synd att spelet inte kommer att hinna med julhandeln i USA i år.

Inte att det spelar sån stor roll. Folk kommer att köpa det ändå.