Och stort är det. Stort bräde, många kort, många bits, många regler. Jag äger dessutom två expansions till spelet (Dunwich Horror och Kingsport Horror) vilket ökar spelets omfattning signifikant. En enda spelsession tar 4-6 timmar, och av den anledningen är det inte alltför ofta spelet kommer fram. På sistone har det blivit ett slags tradition att dra fram det helgen då vi firar min födelsedag, och så var det i år också.
"It was a terrible, indescribable thing vaster than any subway train" -H. P. Lovecraft
Så vad handlar detta gigantspel om? Arkham Horror är ett kooperativt spel (antingen vinner spelarna eller så vinner spelet) som är fokuserat på berättelserna skrivna och inspirerade av H. P. Lovecraft. Uråldriga mäktiga varelser vars existens vi vanliga dödliga inte kan hoppas begripa oss på hotar att vakna och förinta världen. Den mest kända av dessa varelser är Cthulhu, men det finns en stor uppsättning av dem som alla varierar stort i krafter och hiskelighet. De enda som kan stå emot dessa fruktansvärda vidunder är en handfull "Inverstigators", vanliga personer som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med den övernaturliga värld som ligger dold under ytan.
"That is not dead which can eternal lie.
And with strange aeons even death may die."
Varje spelare spelar alltså en av dessa Investigators. Varje karaktär har olika styrkor och svagheter, har olika föremål från start och har var sin "specialförmåga" som är unikt för just dem. Alla har dock samma 8 egenskaper, även om de har olika värden i dessa. Stamina och Sanity beskriver karaktärens fysiska och mentala hälsa, som båda kan sjunka om de skadas eller upplever fasansfulla saker. Sjunker någon av dessa till noll blir man utslagen eller galen. Fight och Will beskriver deras fysiska och mentala styrka (används oftast i kamp mot monster), Speed och Sneak anger deras förmåga att ta sig fram snabbt respektivt smyga förbi monster, och Lore och Luck är ett mått på deras insikter i det övernaturliga samt deras turfaktor.
"Never mix up with secret and ultimate horror, young man, if you value your immortal soul."
Som synes i min beskrivning och bilden ovan är egenskaperna angivna i par. Detta beror på att man inför varje spelrunda måste bestämma vilka värden man ska ha, med små markörer som man lägger på spelbrickan. Eftersom man måste sänka det ena för att höja det andra är det en konstant avvägning av vad man kan tänkas behöva inför kommande händelser.
Det värde som man har i varje egenskap avgör hur många tärningar man får kasta när man ska se om man lyckas när man använder dem. En femma eller sexa på någon av tärningarna innebär (oftast) att man lyckas. Detta gör att man kan extrem otur och inte lyckas med en enda tärning oavsett hur högt värde man har. Det finns vissa specialförmågor som kan hjälpa en, men för det mesta är man väldigt utsatt om tärningarna bestämmer sig för att vara omedgörliga. Detta är dock väl passande i spelets atmosfär av hopplöshet och kaos.
Till sin hjälp har karaktärerna dessutom en rejäl uppsättning med olika vapen, föremål, besvärjelser, allierade och annat som gör livet lite enklare. Att få tag på bra föremål är ytterligare ett slumpmoment i spelet som kan vara avgörande, då pengar som man köper saker med är tämligen begränsat. Man måste dessutom vara varierad; det finns exempelvis monster som är immuna mot "mundana" vapen och bara kan skadas av magiska föremål och besvärjelser, samt tvärtom. Man behöver också anpassa sig efter karaktären man spelar, så att man inte samlar en massa besvärjelser när man inte är särskilt bra på att använda dem.
"It was astonishing the number of useless things people found to do."
Så hur går spelet till då? Inför varje spel dras det en "Ancient One" som är den som för tillfället hotar att sluka världen. Varje spelare spenderar sin tur med att förflytta sig till olika delar av Arkham (och undvika eller slåss mot monster som kanske stryker omkring i gatorna) och ha "Encounters" vid något av dem många ställen som finns att undersöka. Dessa händelser kan vara bra eller dåliga, ofta beroende på om man lyckas med ett visst färdighetsslag. Man samlar även på sig "Clues" i Arkham, små markörer som man kan använda i krissituationer för att öka på sina chanser att klara ett visst slag, eller som används till att försegla portar, något som ofta behövs för att vinna spelet.
Efter varje turrunda dras det nämligen ett Mythos-kort, som (oftast) öppnar en port till en annan värld någonstans i Arkham, samtidigt som ett eller flera monster dyker upp. Dessutom har varje kort en särskild händelse som återigen kan vara bra eller dåligt. Ju fler portar som öppnas desto närmare kommer gudens uppvaknande. För att stänga portar måste karaktärerna kasta sig in i dem och utforska den främmande världen, för att sedan återvända. Har man väl stängt porten kan man sedan använda 5 Clues för att Försegla den stället så att fler portar inte kan öppnas där. Har spelarna förseglat 6 ställen vinner de spelet. Men eftersom en ny port öppnas varje runda och det tar 2-3 turer att utforska andra världar krävs det en del samspel mellan spelarna så att det inte ska bli för många öppna samtidigt.
"Searchers after horror haunt strange, far places."
Skulle spelarna mot förmodan förhindra gudens uppvaknande återstår bara att bekämpa den direkt med dem medel man samlat på sig under spelets gång. Detta brukar vara tämligen svårt (varierar beroende på guden), och ska väl egentligen bara ses som en sista utväg. Besegras guden vinner alla, annars förlorar alla.
Det är väl spelet i ett nötskal. Det finns en hel drös med regler som inte nämnts här, både i grundspelet och i dem expansions jag har. Det finns mycket att göra i spelet och inte överdrivet många rundor att göra det på. Därför gäller det att prioritera sin tid och sina resurser väl och hoppas på en del tur med tärningarna. Spelet drar rätt ofta ut på tiden rejält vilket är avskräckande för många och gör att det kanske inte dras fram så ofta, men för min del är det ett härligt sätt att spendera en halv dag på.
"Yum yum!" -Cthulhoo
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar