Recension: The Longest Journey

Eftersom bloggen har varit lite trög på sistone tänkte jag att det kunde passa med en gammal hederlig spelrecension. Igår spelade jag nämligen färdigt The Longest Journey, ett PC-spel som jag laddade ner från Steam för 10€.

The Longest Journey är ett äventyrsspel av peka-klicka-variant, som utvecklades av den norska studion Funcom. Spelet är 10 år gammalt, vilket märks på grafiken (på den tiden då anti-aliasing var en onödig lyx), men storyn och dialogen räcker gott och väl för att väga upp det. För som i nästan alla äventyrsspel är det just storyn som står i fokus. Man pratar med folk, undersöker platser för att hitta föremål man kan använda med andra föremål, och driver på så sätt handlingen framåt.

Spelets huvudkaraktär är April Ryan, en aspirerande konststudent i en framtidsversion av vår värld där teknologin är framträdande. En dag upptäcker hon dock att det finns en värld till, en värld av magi i stället för vetenskap. April är nämligen en av få som har förmågan att resa mellan världarna, och har fått i uppdrag av ödet att återställa Balansen mellan dem, som nu håller på att kollapsa. Detta är givetvis en kraftig förenkling av handlingen, för storyn är i själva verket både lång och djup, med både mörker och en del humor.

Mycket av spelet bygger på konversationer med andra karaktärer (och det finns många karaktärer). Dessa konversationer brukar vara långa och invecklade, och är för det mesta väldigt välskrivna. Skådespelarna som läser upp dialogen är dessutom skickliga, och replikerna känns autentiska. Jag brukar ofta i såna här spel klicka förbi dialog när jag läst färdigt för jag tycker att det brukar ta för lång tid för karaktärerna att prata klart, men många gånger i det här spelet ville jag höra hela repliken bara för att höra hur den framförts. Den välgjorda dialogen gjorde att karaktärerna blev intressanta och att man tyckte om dem (eller tyckte illa om dem, beroende på karaktären). Många konversationsämnen är även tämligen vuxenorienterade, med både svordomar och sexanspelningar, vilket bidrog ytterligare till "äktheten".

Miljöerna i spelet är välgjorda och varierade, från den ena världens kalla teknologiska korporationsstyrda slum till den medeltidsliknande skogsfyllda magidrypande verklighet på andra sidan. Båda sidor hade dessutom kontraster: även i den teknologiska världen fanns det exempelvis parker och mer "hemtrevliga" områden. Överlag är det en mycket mångfaldig resa, där även rymden och en stad under havet är destinationer. Spelets titel är verkligen rättvisande, för det är en lång resa.

Ett vanligt problem med äventyrsspel är att många pussel brukar vara väl obskyra eller onödigt invecklade, så även här. Det finns ställen där man kan fastna bara för att man inte pratat med just den personen om det ämnet eller hittat just det lilla föremålet. I dagens läge, med Internet och dess ofantliga kunskapsbank, är detta dock ett tämligen litet problem, då den som hopplöst har kört fast lätt kan hitta en walkthrough som säger vad man ska göra. Man kan dessutom aldrig dö eller få "Game Over", så man behöver aldrig vara rädd för att prova sig fram.

Detta var sannerligen en trevlig guldklimp som jag råkade hitta när jag strosade runt på Steam. Jag hade aldrig hört talas om spelet tidigare, men blev verkligen positivt överraskad. Jag vet att det finns en uppföljare också, som jag antagligen kommer att spela förr eller senare. Rekommenderas varmt till alla fans av genren. Folk som vill ha mycket action och gameplay bör dock leta någon annanstans.