Recension: Dragon Age Origins

Ibland hittar man såna där spel som är så beroendeframkallande att det helt enkelt blir svårt att sluta spela. Man säger hela tiden "jag ska bara göra det här också" och rätt vad det är så är klockan 2.00 på natten. Dragon Age Origins är ett sånt spel.

Spelet är ett RPG av Bioware. Har man spelat Biowares rollspel tidigare (exempelvis Baldur's Gate, Star Wars: Knights of the Old Republic eller Mass Effect) så vet man redan exakt vad detta innebär när det gäller spelmekaniken. Det är i princip samma formel de alltid använt, med realtidsstrider där man ger kommandon till någon av sina fyra partymedlemmar allteftersom, men det är en formel som fungerar så det är svårt att klandra dem för det. Något som också är i likhet med andra Bioware-spel är att spelet är fantastiskt välskrivet, med mängder av väl framförd dialog och skriven text.

Dialogen i spelet är faktiskt ett helt kapitel i sig. Man skapar huvudkaraktären från grunden, men det finns också en mängd med "färdiga" karaktärer som man hittar under äventyrets gång. Alla dessa karaktärer har en unik personlighet och spelaren kan utveckla olika relationer med dem, till och med romans. Bland karaktärerna hittar vi exempelvis den skämtsamme templarriddaren Alistair, den cyniska häxan Morrigan, den förföriske lönnmördaralven Zevran (som mer än gärna inleder en sexuell relation med huvudkaraktären vare sig denne är man eller kvinna) och fyllodvärgkrigaren Oghren, för att nämna några. Alla karaktärerna har djupa bakgrundshistorier och ofta en del hemligheter som man får veta om ju närmare relation man får till dem. Beroende på ens val i spelet kan de tycka mer om en eller, i vissa fall, lämna gruppen helt. Förutom dem konversationer man själv har med dem kan de dessutom ha egna konversationer sinsemellan, som ofta blir rätt komiska.

Storyn då? Den är egentligen inte så mycket att prata om. Man är en så kallad "Grey Warden", en utvald krigare som ska rädda landet från en ond ärkedemons armé av orch- eh, jag menar Darkspawn. Storyn är knappast särskilt originell, men det var inte heller Bioware's syfte när de gjorde det här mer "traditionella" RPG:t. Den är dock så pass välskriven och har tillräckligt mycket twist på konventionella fantasybegrepp för att den ska vara intressant. Alverna är exempelvis långt fallna från sina evigt unga glansdagar och lever nu som antingen skogsnomader eller stadsslummare. Dvärgarna å sin sida ägnar det mesta av sin tid åt politiskt käbbel, och magikerna är hårt bevakade av en religiös order som ser till att de inte ställer till med ofog.

När man skapar sin huvudkaraktär får man välja ens ras (människa, alv eller dvärg), yrke (krigare, tjuv eller magiker) och bakgrund (exempelvis fattig, adlig, skogsalv eller stadsalv, etc). Det är det sistnämnda som är spelets "origins" och ger en del variation. Det påverkar mest hur spelet börjar men ger ändå en del effekter under spelets gång. Ibland påverkar det till och med vilka alternativ man får längre fram. Huvudkaraktärens personlighet är däremot en "tabula rasa" som man själv utvecklar genom ens val under spelets gång.

En sak som är uppfriskande jämfört med andra Bioware-spel är att ens val i spelet inte är absolut goda eller absolut onda. I tidigare spel, exemepelvis Star Wars: KOTOR har man en mätare som går mot "ljus" eller "mörk" beroende på om man gör "goda" eller "onda" saker, med alternativ som vanligtvis är rätt uppenbart riktade åt ena eller andra hållet. Det är i Dragon Age svårare att veta vad som är det "godare" alternativet, och ofta finner man sig tvungen att välja mellan det bästa av två onda ting. De andra karaktärernas uppfattning om en kan ändras beroende på hur man väljer, men om det blir positivt eller negativt beror på karaktären. I denna aspekt påminner spelet lite om The Witcher.

Apropå det, ja: hur förhåller sig spelet till andra spel på min decennielista. Med tanke på att jag ägnade väl över 120 timmar åt spelet på bara en genomspelning, bara för att efter sluttexterna vilja spela mer, får jag nog säga att det rankar rätt så högt. Så här direkt efteråt kan jag inte ge en exakt placering, men det blir nog i topp 5 åtminstone. Det är välskrivet, kul och engagerande. Man vill alltid ha mer och man bryr sig verkligen om karaktärerna. Det är, helt enkelt, ett fantastiskt spel.