Så närmar sig sommaren sitt slut, och den tryckande hettan ger vika för höstens svalare dagar. Semestrarna är över, folk är tillbaka på jobbet och nu ser man framför sig havet av helgfria arbetsdagar som leder fram till årsslutet.
För min del har sommaren varit befriande händelselös. De veckor jag varit ledig har främst ägnats åt spel av diverse slag, inte minst League of Legends. Jag är fortfarande högst uppslukad av spelet, även om jag ofta har vissa mindre trevliga åsikter om delar av spelarbasen. Men det är sånt man får leva med när man sysslar med onlinespel med totala främlingar.
Väldigt lite att rapportera om alltså, och därför har bloggen blivit lidande. Ska försöka hålla igång den lite mer nu under hösten.
fredag, augusti 24, 2012
måndag, juni 25, 2012
The League and I
Jag är en sån där person som när jag hittar någonting jag gillar så blir jag uppslukad av det. Mitt senaste stora intresse är League of Legends. Det har visserligen funnits ett tag, men jag är oftast ointresserad av online-spel och har därför inte brytt mig så mycket om det tidigare. Efter att ha kollat på en del matcher på LordKats livestream kände jag dock för att prova. Nu är jag fast.
För de som inte vet, så är League of Legends ett online strategispel där 2 lag om 5 spelare slåss om att fånga motståndarens bas. Varje spelare har en "champion" som de kontrollerar, utvecklar och utrustar under matchens gång, för att förhoppningsvis bli starkare än sina motspelare. Det finns sammanlagt 99 champions att välja bland (typ; se nedan), och de släpper nya varannan vecka ungefär. Eftersom varje champion är unik i förmågor och spelstil finns det väldigt mycket att prova på. Det finns också mängder med föremål man kan införskaffa och andra sätt att specialisera sin karaktär. Kort sagt: det är ganska enkelt att lära sig men mycket svårt att bemästra.
LoL är ett mycket framgångsrikt spel, och ett av elementen i detta är att det är, i grund och botten, gratis. Man kan spela hur länge som helst utan att spendera ett enda öre på spelet. Det finns saker man kan spendera pengar på, främst att låsa upp karaktärer. Det är nämligen endast ett 10-tal av karaktärerna som är tillgängliga gratis, och urvalet ändras varje vecka. Genom att låsa upp karaktärer, antingen för pengar eller för poäng man tjänar genom att spela, kan man spela de när man vill. För pengar kan man även köpa "skins", alternativa utseenden för karaktärerna man verkligen gillar. Faktumet att det aldrig är tvunget att spendera pengar gör att många gör det ändå bara för att de vill. Genom att vara gratis tjänar spelet alltså multum, till skillnad från andra, prenumerationsbaserade spel. Viktigt att nämna är dock att man inte kan "köpa sig starkare" med pengar, utan endast genom att spela.
Jag har inte spenderat nåt på spelet än, men kommer antagligen att göra det. Nu börjar jag också bli rätt hyfsad på det. Det är i alla fall vad mycket av min fritid går åt till just nu. Och med det avslutar jag inlägget med ett musiknummer, av JonTron:
PS. Nasus FTW.
För de som inte vet, så är League of Legends ett online strategispel där 2 lag om 5 spelare slåss om att fånga motståndarens bas. Varje spelare har en "champion" som de kontrollerar, utvecklar och utrustar under matchens gång, för att förhoppningsvis bli starkare än sina motspelare. Det finns sammanlagt 99 champions att välja bland (typ; se nedan), och de släpper nya varannan vecka ungefär. Eftersom varje champion är unik i förmågor och spelstil finns det väldigt mycket att prova på. Det finns också mängder med föremål man kan införskaffa och andra sätt att specialisera sin karaktär. Kort sagt: det är ganska enkelt att lära sig men mycket svårt att bemästra.
LoL är ett mycket framgångsrikt spel, och ett av elementen i detta är att det är, i grund och botten, gratis. Man kan spela hur länge som helst utan att spendera ett enda öre på spelet. Det finns saker man kan spendera pengar på, främst att låsa upp karaktärer. Det är nämligen endast ett 10-tal av karaktärerna som är tillgängliga gratis, och urvalet ändras varje vecka. Genom att låsa upp karaktärer, antingen för pengar eller för poäng man tjänar genom att spela, kan man spela de när man vill. För pengar kan man även köpa "skins", alternativa utseenden för karaktärerna man verkligen gillar. Faktumet att det aldrig är tvunget att spendera pengar gör att många gör det ändå bara för att de vill. Genom att vara gratis tjänar spelet alltså multum, till skillnad från andra, prenumerationsbaserade spel. Viktigt att nämna är dock att man inte kan "köpa sig starkare" med pengar, utan endast genom att spela.
Jag har inte spenderat nåt på spelet än, men kommer antagligen att göra det. Nu börjar jag också bli rätt hyfsad på det. Det är i alla fall vad mycket av min fritid går åt till just nu. Och med det avslutar jag inlägget med ett musiknummer, av JonTron:
PS. Nasus FTW.
fredag, juni 22, 2012
Glad Midsommar!
Nu är Midsommar här med dess typiska grådaskighet. Vi låter dock inte det hindra oss från att ha trevligt. Må helgen vara fylld med god mat, gott sällskap och lämpliga mängder alkohol, så inleder vi semestern på ett angenämt vis.
fredag, juni 15, 2012
JAAA!
Simon Lundström, åtalad i det s k "mangamålet", frias. Tack HD för ni infogar lite ack så välbehövligt sunt förnuft i detta ärende. Inte bara är det en seger för yttrandefriheten, utan även för alla riktiga offer i barnpornografi. Nu kan polisen ägna sina resurser åt verkliga fall, och offren slipper ha sina rättigheter likställda med fantasifigurers.
Nu hoppas jag bara att Simon kan gå vidare med sitt liv och komma igång med karriären igen.
Nu hoppas jag bara att Simon kan gå vidare med sitt liv och komma igång med karriären igen.
torsdag, juni 14, 2012
Bok eller Bio: Eragon
Boken vinner.
Bok: 4
Bio: 3
:P
Nåja. Nu var det egentligen inte filmen jag ville prata om. (Det är allmänt accepterat att den är skit.) Igår läste jag nämligen ut Inheritance, den fjärde och sista boken i serien som började med Eragon. Serien är en fantasyberättelse om unge Eragon som hittar ett drakägg blir drakryttare, för att sedan bli uppsvept i krig mot en ond kung (som också är drakryttare). Författaren, Christopher Paolini, är anmärkningsvärd i att han fullföljde första boken runt 18 års ålder.
Tyvärr märks det rätt mycket i hans skrivande. Hela historien är visserligen intressant, men lider av en del problem. Det främsta problemet är att historien är väldigt, för att använda ett engelskt ord, derivative. Den lånar friskt från många olika fantasykällor; de flesta idéer och händelser känns igen från andra ställen. Till och med slutscenen är, utan att spoila alltför mycket, nästan direkt hämtad ur Sagan om Ringen. Det hela känns rätt ofta klichéartat.
Det andra problemet är att det är aaaalldeles för utdraget. Det finns extremt mycket utfyllnad, onödiga scener och beskrivningar som bara går och går. Det kan vara bra med detaljerade berättelser, men blir det för mycket blir det bara jobbigt att läsa. Serien skulle ha varit trilogi från början, och det skulle den nog ha hållits till. Överlag hade det varit bra om en redigerare gått igenom det hela med motorsåg och kapat bort onödiga bitar, för det blir riktigt segt ibland, i synnerhet i den andra halvan. (Sista boken är runt 840 sidor långt.)
Å andra sidan innebär det att världen är väldigt välutvecklad. Det märks att författaren gjort mycket research, i synnerhet vad gäller namn och "det gamla språket" som är grunden till magi i böckerna. Karaktärerna lyckas han dock sämre med; de flesta är ganska ytliga och man känner aldrig överdrivet mycket för någon av dem.
Apropå magisystemet förresten, det leder in i tredje stora problemet: att reglerna kring vad magi kan och inte kan göra är mycket vaga, vilket gör att det blir en hel del deus ex machina lösningar på många av konflikterna, inte minst mot slutet. Vidare försöker Paolini göra en grej av konflikten mellan magianvändare och vanliga dödliga, men det blir aldrig särskilt mycket av det.
Med allt det sagt är ändå böckerna välskrivna, och grundberättelsen är som sagt någorlunda intressant. Tyvärr är det rätt mycket man måste ta sig genom för att komma åt det. Jag hatade det inte - gjorde jag det hade jag slutat läsa - men det är synd att så mycket potential inte var bättre utnyttjad. Nåja. Vi får se om författaren mognar med tiden och så småningom lyckas producera riktiga storverk.
Men filmen är verkligen skit.
Bok: 4
Bio: 3
:P
Nåja. Nu var det egentligen inte filmen jag ville prata om. (Det är allmänt accepterat att den är skit.) Igår läste jag nämligen ut Inheritance, den fjärde och sista boken i serien som började med Eragon. Serien är en fantasyberättelse om unge Eragon som hittar ett drakägg blir drakryttare, för att sedan bli uppsvept i krig mot en ond kung (som också är drakryttare). Författaren, Christopher Paolini, är anmärkningsvärd i att han fullföljde första boken runt 18 års ålder.
Tyvärr märks det rätt mycket i hans skrivande. Hela historien är visserligen intressant, men lider av en del problem. Det främsta problemet är att historien är väldigt, för att använda ett engelskt ord, derivative. Den lånar friskt från många olika fantasykällor; de flesta idéer och händelser känns igen från andra ställen. Till och med slutscenen är, utan att spoila alltför mycket, nästan direkt hämtad ur Sagan om Ringen. Det hela känns rätt ofta klichéartat.
Det andra problemet är att det är aaaalldeles för utdraget. Det finns extremt mycket utfyllnad, onödiga scener och beskrivningar som bara går och går. Det kan vara bra med detaljerade berättelser, men blir det för mycket blir det bara jobbigt att läsa. Serien skulle ha varit trilogi från början, och det skulle den nog ha hållits till. Överlag hade det varit bra om en redigerare gått igenom det hela med motorsåg och kapat bort onödiga bitar, för det blir riktigt segt ibland, i synnerhet i den andra halvan. (Sista boken är runt 840 sidor långt.)
Å andra sidan innebär det att världen är väldigt välutvecklad. Det märks att författaren gjort mycket research, i synnerhet vad gäller namn och "det gamla språket" som är grunden till magi i böckerna. Karaktärerna lyckas han dock sämre med; de flesta är ganska ytliga och man känner aldrig överdrivet mycket för någon av dem.
Apropå magisystemet förresten, det leder in i tredje stora problemet: att reglerna kring vad magi kan och inte kan göra är mycket vaga, vilket gör att det blir en hel del deus ex machina lösningar på många av konflikterna, inte minst mot slutet. Vidare försöker Paolini göra en grej av konflikten mellan magianvändare och vanliga dödliga, men det blir aldrig särskilt mycket av det.
Med allt det sagt är ändå böckerna välskrivna, och grundberättelsen är som sagt någorlunda intressant. Tyvärr är det rätt mycket man måste ta sig genom för att komma åt det. Jag hatade det inte - gjorde jag det hade jag slutat läsa - men det är synd att så mycket potential inte var bättre utnyttjad. Nåja. Vi får se om författaren mognar med tiden och så småningom lyckas producera riktiga storverk.
Men filmen är verkligen skit.
måndag, maj 28, 2012
Reflektioner efter Eurovision
Det där var väl spännande! Well, not really. Årets Eurovision var egentligen rätt tråkigt, med många mellanlåtar som varken var särskilt bra eller hysteriskt dåliga. Sverige ledde dessutom poängställningen i princip från start till mål, så det var också rätt tamt. Tycker dock att vinnarlåten är väl värd segern. Om inget annat så är det trevligt med en artist som faktiskt kan genomföra ett vettigt live-framförande.
Några andra tankar:
- Island och Frankrike borde varit högre. Frankrike brukar sällan komma särksilt högt, så där var ingen överraskning. Islands låga poäng berodde nog på en ganska svag sånginsats.
- Norge förtjänade inget annat än ärkesist. Fy fan för tondövt idolpojkslyngelpoptrams.
- Greklands ständiga poängbyten med Cypern och Albanien är som vanligt pinsamt. De tre länderna var f ö i samma semifinal. Den där Finland och Israel åkte ut. :/
- Jag kan inte bestämma mig om jag hatar eller älskar Rysslands bidrag. Likaså Turkiets.
- Tihihi.
Några andra tankar:
- Island och Frankrike borde varit högre. Frankrike brukar sällan komma särksilt högt, så där var ingen överraskning. Islands låga poäng berodde nog på en ganska svag sånginsats.
- Norge förtjänade inget annat än ärkesist. Fy fan för tondövt idolpojkslyngelpoptrams.
- Greklands ständiga poängbyten med Cypern och Albanien är som vanligt pinsamt. De tre länderna var f ö i samma semifinal. Den där Finland och Israel åkte ut. :/
- Jag kan inte bestämma mig om jag hatar eller älskar Rysslands bidrag. Likaså Turkiets.
- Tihihi.
måndag, maj 21, 2012
Försommarfunderingar
Värst vad tiden går undan just nu. Snart är vi redan inne på juni månad, allt står i blom och försommarvärmen är inpå oss. Det är en härlig tid, och det gäller att njuta av den så mycket som möjligt innan den övergår till sommarens mer skoningslösa hetta. De långhelger som varit har givetvis hjälpt till med detta, så det tackar man för.
Lite statusuppdateringar:
- Jobbar just nu fortfarande på högskolan, och det är högst angenämt.
- Spelar just nu Kingdoms of Amalur: Reckoning (XBox 360). Väldigt roligt hittills, och är efter över 35 timmar genom typ en tredjedel av spelet. Mycket spel för pengarna! Jag varvar f ö det spelet med lite nostalgitrippande i form av Might & Magic VII, som jag inhandlat från GOG. Lite Cthulhu Saves the World blir det också då och då.
- På rollspelsfronten just nu är det mest Ironclaw som gäller. Där finnes både ett innovativt spelsystem och en gedigen världsbeskrivning att leka med när man skriver äventyr. Ser också fram till kommande Book of Jade som nyligen nådde sin Kickstarter-mål.
- Hemma är det mesta frid och fröjd. Lille Bentley är snart två år gammal och är fortfarande hur go' som helst.
- På lördag är det dags för Eurovision igen. Frugan har en utförlig rapportering inför spektaklet. Personliga favoriter även för mig är Island och Finland.
Och nu, utan någon särskild anledning, en Nightwish/Muse Mashup. Enjoy.
Lite statusuppdateringar:
- Jobbar just nu fortfarande på högskolan, och det är högst angenämt.
- Spelar just nu Kingdoms of Amalur: Reckoning (XBox 360). Väldigt roligt hittills, och är efter över 35 timmar genom typ en tredjedel av spelet. Mycket spel för pengarna! Jag varvar f ö det spelet med lite nostalgitrippande i form av Might & Magic VII, som jag inhandlat från GOG. Lite Cthulhu Saves the World blir det också då och då.
- På rollspelsfronten just nu är det mest Ironclaw som gäller. Där finnes både ett innovativt spelsystem och en gedigen världsbeskrivning att leka med när man skriver äventyr. Ser också fram till kommande Book of Jade som nyligen nådde sin Kickstarter-mål.
- Hemma är det mesta frid och fröjd. Lille Bentley är snart två år gammal och är fortfarande hur go' som helst.
- På lördag är det dags för Eurovision igen. Frugan har en utförlig rapportering inför spektaklet. Personliga favoriter även för mig är Island och Finland.
Och nu, utan någon särskild anledning, en Nightwish/Muse Mashup. Enjoy.
tisdag, april 24, 2012
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Foto: © UNICEF/Asselin
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)
torsdag, april 19, 2012
onsdag, april 04, 2012
Tankar kring Mass Effect 3
Så är man äntligen färdig med Mass Effect 3. Jag skulle kunna skriva en hel recension, men det finns så många sådana redan att jag nöjer mig med att säga att det var en besvikelse. Med undantag av möjligtvis stridssystemet är det mesta försämrat från 2:an. Mycket fungerar sämre, det är buggigare och det är betydligt mindre utforskande och valfrihet. Det värsta är dock att det är många störande "cutscene magic"-stunder där dåliga saker händer för att det bara är så, fast det kanske inte verkar vettigt överhuvudtaget (F**k you Kai Leng!).
Man kan knappast kalla det för ett dåligt spel, men som tredje spelet i en trilogi kan det inte bedömas som ett eget spel, och som avslutning på serien är det en ren besvikelse. Jag ämnar spela igenom serien igen med nya karaktärer, men jag kommer inte att besvära mig med 3:an igen. Jag vet inte hur Bioware's framtid ser ut, men det känns verkligen som att de är på väg utför. Vi får hoppas att de lyckas hämta sig och inte går samma väg som så många andra företag som gått samman med EA.
Och slutet är fortfarande ett jävla skämt.
Man kan knappast kalla det för ett dåligt spel, men som tredje spelet i en trilogi kan det inte bedömas som ett eget spel, och som avslutning på serien är det en ren besvikelse. Jag ämnar spela igenom serien igen med nya karaktärer, men jag kommer inte att besvära mig med 3:an igen. Jag vet inte hur Bioware's framtid ser ut, men det känns verkligen som att de är på väg utför. Vi får hoppas att de lyckas hämta sig och inte går samma väg som så många andra företag som gått samman med EA.
Och slutet är fortfarande ett jävla skämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


