Bästa barnprogrammen... in America!

Okej, jag ska sluta använda det skämtet. Det är ändå inte så många som fattar den referensen...

Nu blir det ännu en hoper videoklipp. När jag kollade runt på nätet tidigare idag kom jag över ett litet test om gamla barnprogram. Eftersom det naturligtvis är fokuserat på svensk TV kunde jag inte så många av frågorna (jag fick 7 av 15 rätt, och dem flesta gissade jag bara på). Detta fick mig att fundera över min egen barndom (In America! Sorry.) och vilka barnprogram som gjorde stort intryck på mig.

Naturligtvis såg jag väldigt mycket Disney- och Warner Bros-kortfilmer, liksom en del evighetskörare som Scooby Doo, Flintstones m m, men jag ville fokusera på dem enskilda serierna som satte störst prägel på mig under min uppväxt, och som jag minns väl än idag.

Därför, här följer min topplista på mina favoritbarnprogram!

10:e plats: Mysterious Cities of Gold
Denna japansk-franska serie berättade ett episkt äventyr med mystik, onda spanjorer, och en flygande gyllene fågeljet. Stämningen och berättartekniken gjorde stort intryck på mig, och fick agera min första introduktion i anime (fast det egentligen bara var halvjapanskt).


9:e plats: Ren and Stimpy
Nickelodeon utgjorde en huvuddel av det som jag såg på under min uppväxt, och ett av mina favoritprogram under de senare åren var just Ren and Stimpy. Det var grovt, groteskt och inte så sällan äckligt, men jag tyckte att det var genuint kul, åtminstone i början. Efter första året avskedades originalskaparen John Kricfalusi och efter det dalade serien rätt rejält.


8:e plats: Inspector Gadget
Den här serien såg jag verkligen till leda under min uppväxt. Den är tämligen välkänd även här i Sverige, så jag behöver inte gå in på djupare detaljer. Jag kan nämna att jag önskade att jag också hade en datorbok som Pennys. Jag har förresten fortfarande inte sett någon av filmerna.


7:e plats: Danger Mouse/Count Duckula
Dessa får dela sjundeplatsen eftersom de är så nära relaterade, och båda agerade min introduktion till brittiskt tecknat. Dessa serier var tämligen flummiga, men den härliga dialogen och den allestädes närvarand känslan av total oallvarlighet gjorde att dessa serier verkligen tilltalade mig.




6:e plats: Teenage Mutant Ninja Turtles
Jajamen. Som nästan alla i min ålder på den tiden var jag helt tagen av ninjasköldpaddorna. Serien, spelen, leksakerna, filmerna osv, allt skulle man ha. I efterhand kanske man skäms lite, men man var ju ung. Och Raphael är bäst.


5:e plats: Fraggle Rock
Jim Henson i allmänhet och Fragglarna i synnerhet utgjorde en stor del av min tidiga barndom. Jag hade inte bara sett varje avsnitt upprepade gånger, men hade dessutom en hel boksamling med dem. Så här i efterhand har jag egentligen mest bara vaga förnimmelser av serien, men när det begav sig kunde jag den utantill.


4:e plats: Tiny Toon Adventures
Under dem senare åren av min uppväxt underhölls jag mycket av Steven Spielbergs skapelser Tiny Toon Adventures och senare Animaniacs (som jag dock inte gillade fullt lika mycket). Eftersom programmet gick dagligen ungefär lagom till att jag kom hem från skolan såg jag varje avsnitt 5-6 gånger och kunde de tämligen väl. Serien var dock så rolig att jag inte brydde mig om det.


3:e plats: Ducktales
Ah, Ducktales. Ännu en serie som jag såg till leda (tillsammans med filmerna). Jag hade till och med en prenumeration på tidningen med samma namn. Som jag sa tidigare har jag under min uppväxt sett mycket kortfilmer med Disneykaraktärer, men Ducktales var så uppfriskande i att det var lite mer äventyrligt och så slapp man den något jobbiga Kalle och besserwissern Musse.


2:a plats: Mr. Wizard's World
Den här serien är från tiden då Nickelodeon var som bäst. Det är helt enkelt ett vetenskapsprogram där den farbroderliga "Mr. Wizard" (Don Herbert) demonstrerar diverse vetenskapliga principer på intressanta sätt. Jag vet inte hur mycket prägel det här programet hade på mitt intresse i vetenskapen, men någon inverkan måste det ha haft. (Introt nedan säger inte så värst mycket, och det verkar inte finnas så mycket klipp av själva programmet. Det bästa jag kunde hitta var en reklamfilm för DVD-samlingen, som visar lite i alla fall.)


1:a plats: You Can't Do That On Television
Mer underbart från Nickelodeons gyllene era. Det här programmet var en sketchbaserad studie i absurditet, flum, och som namnet antyder en del äcklighet. Trademarken för serien var att personerna i serien, oavsett vilken sketch de var i, dumpades över huvudet med grönt slem om de yttrade orden "I don't know". Det fanns även en del återkommande segment i varje avsnitt, som "opposites" där alla beter sig motsatt sina egentliga karaktärer, och "locker jokers" där alla står i skolskåp och drar oftast usla skämt för varandra. Den härligt flummiga stämningen och den allmänna dekadensen är dock vad som gjorde serien härlig för mig. Jag är säker på att den här serien hade en ganska stark prägel på hur min humor utvecklades.