Tysk seger

Grattis Tyskland! För första gången på länge vinner ett av "Big 4"-länderna, och det var väl en rätt hyfsad låt. Personligen tyckte jag att Ukraina och Turkiet var bäst, men jag kände på mig att de inte hade så stora vinstchanser. Rumänien hade också en rätt bra låt, och det var kul att se att den kom så högt upp som trea.

Ett stort plus också för mellannumret!

HA-ha!

Så gick det som det gick. Anna Bergendahls warblande tråkballad gick, som halvt förväntat, inte till final. Just i år är dessutom urvalet av låtar i Eurovision exceptionellt uselt, så det är svidande kritik. Inte mot Bergendahl själv per se, som säkert gjorde vad hon kunde, utan mot själva låten och i förlängningen hela svenska schlageretablissemanget.

Det var min åsikt redan efter den svenska finalen att Salem al Fakir borde vunnit, och då hade vi antagligen haft bättre chanser. Fast ännu bättre chanser hade vi haft om vi hade ett vettigt urval av låtar att utgå ifrån. Det har höjts en del röster om byte i Schlagerfestivalens ledning efter det här lilla fiaskot, något jag efterlyst i åratal. Om inte det här är tillräckligt för att få folk att inse att vi verkligen behöver nytt blod så kommer inget att göra det.

Läs gärna också fästmöns åsikter om det hela.

Vårmys

Så kom det äntligen lite vårvärme, så att man kunde åka ut på landet för årets första rikiga grillfest. Härligt! Nuförtiden har jag ju bara helger att koppla av under, och det fina vädret kunde inte ha varit mer påpassligt. Allting grönskar och luften är varm och frisk, och man känner verkligen att sommaren är på intåg.

Min utbildning knallar på, och nästa månad ska jag börja min sommaranställning inom Telias kundtjänst. Det är kanske inte mitt förstaval inom arbetslivet, men det är en lysande möjlighet och med den gedigna utbildningen känns det som om jag kan göra ett bra arbete av det. Jag ser fram emot att börja jobba på riktigt, fast det kommer att innebära en del kväll- och helgarbete.

Snart är det för övrigt dags för Eurovision, fast ju mindre man säger om årets upplaga desto bättre... :/

Impending Awesome

That Guy With The Glasses är, för de som inte hört talas om den, en site som till stor del drivs av Doug Walker, mannen bakom internetfenomenen Nostalgia Critic, 5 Second Movies och Bum Reviews, bland annat. Sidan grundades 2008 och har sedan dess blivit en gigantisk framgång och samlingsplats för en stor skara med diverse recensenter och komiker. Hur firar man tvåårsjubileum av en sån succé? Man invaderar ett land! Det är den lilla mikronationen Molossia (som faktiskt finns på riktigt) som står i deras skottgluggar. Invasionen ska visas i en 6-delarsepos under nästa vecka, och blir säkerligen roande även för de som inte känner till sitens medlemmar.

Kolla in trailern här!

Nämnas bör kanske...

...att jag fått jobb. Det är ett 10-veckorsuppdrag som kundtjänstarbetare hos ett större telefoniföretag via ett bemanningsföretag. Dessutom finns goda möjligheter till förlängning. Min utbildning inför detta börjar redan nu på måndag.

Livet har lärt mig att vara försiktigt optimistisk, men det här är en enorm möjlighet för mig att få igång livet på allvar. Nu jäklar!

Impressions of Ullared

Idag har jag besökt det stora varuhuset i väst: Ge-kås i Ullared. Jag har hört hur stort det är, hur mycket de har, hur billigt det är, och till och med sett tv-serien ägnat åt kolossen. Efter all hype kunde jag idag konstatera att det var... en besvikelse.

Visst, de har mycket. Problemet är dock att de inte har särskilt mycket. Med det vill jag säga att fast de har många kategorier av varor, så har de inte så mycket att välja bland inom kategorierna. De har kläder, fast det fanns inga som jag gillade som dessutom passade mig ("XL" my ass). De hade elektronik och spel, fast ett sortiment som till och med MAXI här i stan slår. De hade billiga flaskor med schampo och dylikt, fast om man inte köper en jäkla massa lär man inte tjäna så mycket på det (de märken jag använder fanns inte heller). Efter 4 timmars bilresa och 3 timmars shopping kom jag därifrån med en ny rakapparat (som visserligen verkar bra men som jag säkert kunde ha hittat till ungefär samma pris någon annan stans), två par sockor och lite snacks. Fästmön hittade lite saker också, men även där inte så mycket som inte kunde ha hittats på annat håll.

Nu ska det nämnas att de får in nya varor varje dag, så det kan ju bara ha hänt att vi hade otur, men jag har svårt att se tjusningen. Visst, de som campar där en hel vecka och tokbunkrar varor kan säkert tjäna lite på det, men för såna som jag finns inte så mycket att hämta. Då håller jag mig hellre till Kalmar där vi ändå har så många jättebra handelsställen.

Nåja, en trevlig utflykt var det i alla fall, och både jag och fästmön fick öva på långdistansbilkörning. Nu har jag åtminstone upplevt fenomenet Ullared, och nu kan jag i gott samvete skrocka åt de köpgalna kärringarna i tv-serien under sommaren.

QED

Den animerade serien South Park är knappast ovan vid kontroverser. Nu på Aftonbladet (och mer utförligt på CNN) kan man läsa om seriens 200:e avsnitt, som (bland annat) handlar om profeten Muhammed. Jag såg avsnittet i fråga härom dagen (tack, Basse!) och kan bara förundras över hur träffande deras satir är. I avsnittet får man "se" Muhammed iförd en maskotdräkt (don't ask). Det är alltså omöjligt att se någon egentlig del av honom eller om det verkligen är profeten överhuvudtaget. Deras poäng om "var går gränsen" visar sig i all sin tydlighet i och med reaktionerna.

Avsnittet är egentligen en uppföljning av tidigare avsnitt där de kom fram till att terroristhot inte borde få hindra yttrandefriheten. De gjorde en stor affär av rättigheten att driva med Muhammed precis som de gör med alla andra religiösa figurer. I slutändan fick de ändå inte visa profeten på grund av Comedy Central, men deras ställningstagande var klart. 200:e avsnittet var alltså den logiska fortsättningen som ställde frågan på sin spets: Vad är okej att visa? Och kanske än viktigare: Varför ska såna godtyckliga saker få bestämmas av hot från extremister?

Det hela blir ännu mer intressant när man går längre in i seriens ungdom. I mycket tidigare avsnitt har redan Muhammed avbildats i all sin tydlighet (och med eldsuperkrafter!) när han och andra religiösa figurer i superhjältegruppen "Super Best Friends" slogs mot magikern David Blaine. Skillnaden då var att det var innan WTC-attackerna, Lars Vilks rondellhundar med mera. Det var alltså okej då, men genom terrorism har det plötsligt blivit tabu.

Jag personligen applåderar Stone och Parker för deras försök att återta rätten att få driva med allt på lika villkor. Det omtalade avsnittet slutade i en cliffhanger, och jag ser fram emot att se hur det slutar.

Ett vettigt förslag

Centerpartisten Johan Hedin skriver idag en debattartikel apropå försäljningen av lagliga narkotika som har ihjäl folk. Han framför ståndpunkten att en legalisering av cannabis skulle kunna stävja nätdrogernas framgång, då en laglig och relativ harmlös drog är att föredra framför en potentiellt dödlig sådan. Ett vettigt antagande, och inte minst värd en utredning så som han föreslår.

Jag undrar dock om detta får något större gehör inom den svenska politiken. Vårt lands narkotikapolitik är som bekant en moralmanisk betongklump utan förankring i verkligheten eller fakta, som snarare försvårar bekämpandet av farliga droger än hjälper det. Eftersom lagstiftningen är ett sånt trubbigt verktyg har vi förbud mot mer eller mindre ofarliga saker som cannabis och Ibogaine medan livsfarliga nya laboratoriepreparat lätt sipprar genom eftersom det tar sån tid att narkotikaklassa det. Det hjälper inte heller att debattmiljön är sån att toppolitikerna går i spinn så fort ämnet ens kommer på tal. Genom att föreslå såna saker som Hedin gör klassas man genast som "drogliberal" och viftas undan. Således sitter vi här med en åldrad ineffektiv lagstiftning medan folk dör.

Årets samvetsplacebo

Idag är det återigen dags för samvetsrunkexperimentet "Earth Hour", där folk över hela världen släcker i en timme för att på något sätt kompensera för slöseriet de ägnar sig åt resten av året. Jag har (som trogna läsare vet) varit emot jippot från början och kan bara med irritation se hur mycket mer pengar som varje år kastas i sjön på eländet. Pengar som i stället kunde använts till att exempelvis hjälpa länder som Haiti och Kongo att producera egen elektricitet så att folket kan få ett drägligare liv.

Andra vettiga inlägg om detta: Johan Norberg, Basse, Björn.

Tre decennier

Jaha. Så var man äldre än man nånsin varit. 30 år. Trettio år.

Trrreeeeee...

...ttiiiiiio.

Hmm... nä, det går nog inte. Jag får helt enkelt vara 29 ett år till. :P