Det har nu gått nästan två år sen jag senast var anställd, en tid präglad av eviga nej-svar, uteblivna besked, direkta lögner och brutna löften. Jag vill inget annat än jobba, och är trots min utbildning inte särskilt kräsen med vad jag kan tänka mig att jobba med (bara det är något jag klarar av så är jag nöjd). Jag har sökt hundratals jobb, både såna som annonserats och spontanansökningar, men inget har gett utdelning. Jag har under tiden sysselsatt mig med att skriva, men situationen väger som ett ok och suger ut energin ur mig. Ibland känns det riktigt tungt.
Jag har många gånger frågat mig varför det är så. Med intelligens, snabblärdhet, doktorsexamen (även om den inte är relevant för arbetet jag söker tycker man att det borde belysa en förmåga att lära sig och arbeta hårt) och vilja att arbeta tycker man inte att det borde vara så svårt. Ett problem är att jag inte har någon riktig arbetslivserfarenhet. Ett annat, antagligen mer betydande problem, är att i princip alla arbetsgivare idag vill att anställda ska ha "framåtanda". Man ska vara "driven" i allt man gör. Om man sen är kompetent eller inte verkar vara mindre viktigt. Det kanske är därför jag överallt på olika arbetsplatser möter på alarmerande många individer som inte verkar kunna sitt eget jobb. Men de är åtminstone entusiastiska.
Som person är jag inte vad man kan kalla för "driven". När jag hamnat i en arbetssituation jag trivs i vill jag oftast fortsätta med det och göra det arbetet så bra som möjligt, utan att ständigt sträva uppåt. Jag är artigt bemötande, men kan inte påstå att jag har någon direkt utstrålning när jag träffar nya människor. Detta är något som, gissar jag, påverkar dem intervjuer jag varit på.
Det känns alltmer som om arbetsgivare inte vill ha kompetens. De vill ha personlighet. Detta illustreras ganska väl av en artikel där en kille fick arbete genom att stå på gatan med en skylt. Vem bryr sig om ifall han är bra på arbetet, han är ju initiativrik. Suck. Inte undra på att det här landet ser ut som det gör.
onsdag, oktober 07, 2009
lördag, september 26, 2009
Mer om cannabis
Ojsan. Det verkar som om för många av Aftonbladets läsare tyckte som jag om Sveriges idiotiska drogpolitik. Därför kände sig AB tvingade att kalla in en "expert" som kunde förklara för oss stackars vilseledda varför cannabis är så hemskt. Låt oss se vad han skriver:
"Det är helt befängt med statlig distribution. Cannabis är hälsovådligt. Att staten skulle gå in och underlätta för människor att skada sig själva är helt uteslutet, säger han."
För alla vet att Systembolaget egentligen helt skulle kunna ersätta våra vårdcentraler om det inte var för dem satans alkoholfria dryckerna.
"Det är naivt att tro cannabis inte är farligt. Drogen har inte dödat någon i Sverige, men kan ge allvarliga psykiatriska tillstånd och skada den intellektuella utvecklingen. [...] Forskningen visar att cannabis är både giftig och potent."
Forskningen är långtifrån entydig, och eventuella psykiska effekter torde vara resultatet av långvarigt missbruk, något som väl borde behandlas med vård och inte fängelsestraff. För övrigt är det intressant att han själv poängterar att ingen dött av cannabis i Sverige, till skillnad från alkohol, tobak, socker och en mängd andra substanser. Men han kontrar detta med:
"Vi har redan stora problem med farliga preparat som är utbredda i samhället. Vi behöver färre inte fler skador"
Men frågan är hur mycket mer skada man gör med kriminaliseringen. Stora resurser läggs på att jaga folk som inte gör något förnär mot någon överhuvudtaget och göra dem till kriminella. Samtidigt kan de som behöver det inte få vård, och kriminella ligor tjänar multum på den illegala försäljningen. Och så har vi förstås den där klassiska plattityden som alla drogförbudsförespråkare häver ur sig:
Enligt Stenström visar forskning att de som går vidare med andra tyngre preparat ofta har börjat med cannabis.
Kan det vara för att det är just ILLEGALT? Har man redan gått "över gränsen" är det lättare att gå vidare till andra olagliga substanser, i synnerhet då de som säljer cannabis nu ofta har tillgång till tyngre droger också.
"Experter" som denne är snabba på att reflexmässigt häva ur sig dem inövade svaren så fort drogliberalisering kommer på tal. De flesta struntar i att kriminaliseringen av främst cannabis gör betydligt mer skada än nytta, något som inte minst Portugal har bevisat. När kommer vettig debatt att ersätta den moralpanik kring droger som genomsyrar detta land?
Fotnot: Jag har aldrig provat cannabis i någon form och har inga omedelbara ambitioner att göra det. Denna fråga handlar helt enkelt om principer för mig. Läs f ö gärna HAX inlägg om ämnet från några månader sen.
"Det är helt befängt med statlig distribution. Cannabis är hälsovådligt. Att staten skulle gå in och underlätta för människor att skada sig själva är helt uteslutet, säger han."
För alla vet att Systembolaget egentligen helt skulle kunna ersätta våra vårdcentraler om det inte var för dem satans alkoholfria dryckerna.
"Det är naivt att tro cannabis inte är farligt. Drogen har inte dödat någon i Sverige, men kan ge allvarliga psykiatriska tillstånd och skada den intellektuella utvecklingen. [...] Forskningen visar att cannabis är både giftig och potent."
Forskningen är långtifrån entydig, och eventuella psykiska effekter torde vara resultatet av långvarigt missbruk, något som väl borde behandlas med vård och inte fängelsestraff. För övrigt är det intressant att han själv poängterar att ingen dött av cannabis i Sverige, till skillnad från alkohol, tobak, socker och en mängd andra substanser. Men han kontrar detta med:
"Vi har redan stora problem med farliga preparat som är utbredda i samhället. Vi behöver färre inte fler skador"
Men frågan är hur mycket mer skada man gör med kriminaliseringen. Stora resurser läggs på att jaga folk som inte gör något förnär mot någon överhuvudtaget och göra dem till kriminella. Samtidigt kan de som behöver det inte få vård, och kriminella ligor tjänar multum på den illegala försäljningen. Och så har vi förstås den där klassiska plattityden som alla drogförbudsförespråkare häver ur sig:
Enligt Stenström visar forskning att de som går vidare med andra tyngre preparat ofta har börjat med cannabis.
Kan det vara för att det är just ILLEGALT? Har man redan gått "över gränsen" är det lättare att gå vidare till andra olagliga substanser, i synnerhet då de som säljer cannabis nu ofta har tillgång till tyngre droger också.
"Experter" som denne är snabba på att reflexmässigt häva ur sig dem inövade svaren så fort drogliberalisering kommer på tal. De flesta struntar i att kriminaliseringen av främst cannabis gör betydligt mer skada än nytta, något som inte minst Portugal har bevisat. När kommer vettig debatt att ersätta den moralpanik kring droger som genomsyrar detta land?
Fotnot: Jag har aldrig provat cannabis i någon form och har inga omedelbara ambitioner att göra det. Denna fråga handlar helt enkelt om principer för mig. Läs f ö gärna HAX inlägg om ämnet från några månader sen.
Etiketter:
Aftonbladet,
brott och straff,
droger,
pseudovetenskap
fredag, september 25, 2009
Sveriges "polismakt"
Så har vi fått bekräftat att Sveriges poliskår verkligen är ett skämt. Förutom att emotse en kommande Hollywoodfilm kan vi nu ser hur handfallen vårt lands poliskår egentligen är när den ställs emot riktig brottslighet.
Samtidigt, på andra sidan Öresundsbron, kan vi läsa att Danmark funderar på att legalisera cannabis. "En tragedi för vår narkotikapolitik" säger Sveriges polis. Grattis, säger jag. Då slipper era poliser slösa stora resurser på att bekämpa en i grunden harmlös drog (betydligt mera harmlöst än exempelvis alkohol, som vi i Sverige kramar som en del av vår "kultur") samtidigt som kriminella ligor berövas inkomster på försäljningen. Om Sverige kunde göra samma sak, skulle våra poliser kanske ha bättre möjligheter att slippa se ut som fullkomliga fån i framtiden.
Samtidigt, på andra sidan Öresundsbron, kan vi läsa att Danmark funderar på att legalisera cannabis. "En tragedi för vår narkotikapolitik" säger Sveriges polis. Grattis, säger jag. Då slipper era poliser slösa stora resurser på att bekämpa en i grunden harmlös drog (betydligt mera harmlöst än exempelvis alkohol, som vi i Sverige kramar som en del av vår "kultur") samtidigt som kriminella ligor berövas inkomster på försäljningen. Om Sverige kunde göra samma sak, skulle våra poliser kanske ha bättre möjligheter att slippa se ut som fullkomliga fån i framtiden.
torsdag, september 10, 2009
Skatter och hyckleri
Med bakgrunden av sossarnas skatteutspel i veckan har Aftonbladet idag publicerat en Sifo-undersökning där man tog reda på vad folk egentligen tycker om skatter. Resultaten är talande. Artikelns rubrik lyder "Svenskarna: Höj skatten" fast ett vettigt tillägg vore "för andra". Det verkar som om 48% tycker att det är bra att höja skatten i någon form, men 92% tycker att de betalar för hög eller lagom skatt. Rätt så motstridiga siffror, kan tyckas.
Det finns två förklaringar: antingen är folk oförmögna att inse att skattehöjningar kommer att drabba dem själva, även om de inte tror att de klassas som "högre inkomster", eller så är de hycklande egoister som tycker att landet borde ha hög skatt, bara de själva slipper betala det.
Oavsett vilket talar det inte väl om befolkningen.
Det finns två förklaringar: antingen är folk oförmögna att inse att skattehöjningar kommer att drabba dem själva, även om de inte tror att de klassas som "högre inkomster", eller så är de hycklande egoister som tycker att landet borde ha hög skatt, bara de själva slipper betala det.
Oavsett vilket talar det inte väl om befolkningen.
torsdag, september 03, 2009
LAS
LAS, detta ok som hindrar nya från att komma in på arbetsmarknaden och gör att äldre ogärna byter jobb om de haft ett länge, är på tapeten igen. Det är nu FP som säger att de vill göra en liten uppluckring av eländet. Detta förslag, som i sig är tämligen kompromissartat och egentligen inte så omvälvande, får tvärt nej från moderaterna.
Jag kommer aldrig att förstå varför M kramar så hårt i LAS. Är det inte meningen att ett högerparti ska föra högerpolitik? Vad är det jag har missat egentligen?
Jag kommer aldrig att förstå varför M kramar så hårt i LAS. Är det inte meningen att ett högerparti ska föra högerpolitik? Vad är det jag har missat egentligen?
lördag, augusti 22, 2009
Världens godaste revben
En av mina favoriträtter är tunna revbensspjäll. Eftersom jag tycker att revbensreceptet jag använder är himmelsk gott tänkte jag dela med mig av det. (Receptet är ganska ungefärligt, särskilt vad gäller tiderna, men det här borde funka).
Sätt ugnen på 175 grader. Pensla revbenen med en neutral olja, exempelvis solrosolja på båda sidor och krydda med lite grundkryddor efter eget tycke. Jag brukar använda salt, peppar, ingefära, paprika, chilipulver och en gnutta vitlökspulver. Gnid in kryddorna i spjället.
Lägg spjället i en djup ugnsplåt (jag brukar ha bakplåtspapper också för att underlätta diskningen sen) med baksidan uppåt och ställ i mitten av ugnen. Låt stå ca 30 minuter.
Ta ut spjället och pensla lite hoisinsås över (jag använder märket Blue Dragon). Ställ tillbaka det i ugnen i ytterligare 20 minuter. Vänd på spjället och pensla på hoisinsås på ovansidan och ställ i ugnen 20 minuter till. Pensla ytterligare en gång, och ställ tillbaka ett steg nedanför mitten av ugnen.
Eftersom jag brukar ha Crisscuts eller pommes till revbenen, och dessa också ska tillagas i ugn, brukar jag lägga dessa på en platt plåt och ställa in dem direkt ovanför plåten med revbenen, samtidigt som jag höjer till 200 grader. Detta gör att det blir ett slags lock för revbensplåten, vilket bidrar till saftigheten. (Det går nog bra med en tom plåt ovanför, fast det har jag inte provat.) Dessa får stå i ugnen tillsammans i 30 minuter, med ev. en extra pensling av hoisinsås efter halva tiden.
Låt revbenen vila i 5 minuter innan de delas. KLART! Som extra tillbehör rekommenderas även majskolvar. Mmmm...
Sätt ugnen på 175 grader. Pensla revbenen med en neutral olja, exempelvis solrosolja på båda sidor och krydda med lite grundkryddor efter eget tycke. Jag brukar använda salt, peppar, ingefära, paprika, chilipulver och en gnutta vitlökspulver. Gnid in kryddorna i spjället.
Lägg spjället i en djup ugnsplåt (jag brukar ha bakplåtspapper också för att underlätta diskningen sen) med baksidan uppåt och ställ i mitten av ugnen. Låt stå ca 30 minuter.
Ta ut spjället och pensla lite hoisinsås över (jag använder märket Blue Dragon). Ställ tillbaka det i ugnen i ytterligare 20 minuter. Vänd på spjället och pensla på hoisinsås på ovansidan och ställ i ugnen 20 minuter till. Pensla ytterligare en gång, och ställ tillbaka ett steg nedanför mitten av ugnen.
Eftersom jag brukar ha Crisscuts eller pommes till revbenen, och dessa också ska tillagas i ugn, brukar jag lägga dessa på en platt plåt och ställa in dem direkt ovanför plåten med revbenen, samtidigt som jag höjer till 200 grader. Detta gör att det blir ett slags lock för revbensplåten, vilket bidrar till saftigheten. (Det går nog bra med en tom plåt ovanför, fast det har jag inte provat.) Dessa får stå i ugnen tillsammans i 30 minuter, med ev. en extra pensling av hoisinsås efter halva tiden.
Låt revbenen vila i 5 minuter innan de delas. KLART! Som extra tillbehör rekommenderas även majskolvar. Mmmm...
onsdag, augusti 05, 2009
Recension: The Longest Journey
Eftersom bloggen har varit lite trög på sistone tänkte jag att det kunde passa med en gammal hederlig spelrecension. Igår spelade jag nämligen färdigt The Longest Journey, ett PC-spel som jag laddade ner från Steam för 10€.
The Longest Journey är ett äventyrsspel av peka-klicka-variant, som utvecklades av den norska studion Funcom. Spelet är 10 år gammalt, vilket märks på grafiken (på den tiden då anti-aliasing var en onödig lyx), men storyn och dialogen räcker gott och väl för att väga upp det. För som i nästan alla äventyrsspel är det just storyn som står i fokus. Man pratar med folk, undersöker platser för att hitta föremål man kan använda med andra föremål, och driver på så sätt handlingen framåt.
Spelets huvudkaraktär är April Ryan, en aspirerande konststudent i en framtidsversion av vår värld där teknologin är framträdande. En dag upptäcker hon dock att det finns en värld till, en värld av magi i stället för vetenskap. April är nämligen en av få som har förmågan att resa mellan världarna, och har fått i uppdrag av ödet att återställa Balansen mellan dem, som nu håller på att kollapsa. Detta är givetvis en kraftig förenkling av handlingen, för storyn är i själva verket både lång och djup, med både mörker och en del humor.
Mycket av spelet bygger på konversationer med andra karaktärer (och det finns många karaktärer). Dessa konversationer brukar vara långa och invecklade, och är för det mesta väldigt välskrivna. Skådespelarna som läser upp dialogen är dessutom skickliga, och replikerna känns autentiska. Jag brukar ofta i såna här spel klicka förbi dialog när jag läst färdigt för jag tycker att det brukar ta för lång tid för karaktärerna att prata klart, men många gånger i det här spelet ville jag höra hela repliken bara för att höra hur den framförts. Den välgjorda dialogen gjorde att karaktärerna blev intressanta och att man tyckte om dem (eller tyckte illa om dem, beroende på karaktären). Många konversationsämnen är även tämligen vuxenorienterade, med både svordomar och sexanspelningar, vilket bidrog ytterligare till "äktheten".
Miljöerna i spelet är välgjorda och varierade, från den ena världens kalla teknologiska korporationsstyrda slum till den medeltidsliknande skogsfyllda magidrypande verklighet på andra sidan. Båda sidor hade dessutom kontraster: även i den teknologiska världen fanns det exempelvis parker och mer "hemtrevliga" områden. Överlag är det en mycket mångfaldig resa, där även rymden och en stad under havet är destinationer. Spelets titel är verkligen rättvisande, för det är en lång resa.
Ett vanligt problem med äventyrsspel är att många pussel brukar vara väl obskyra eller onödigt invecklade, så även här. Det finns ställen där man kan fastna bara för att man inte pratat med just den personen om det ämnet eller hittat just det lilla föremålet. I dagens läge, med Internet och dess ofantliga kunskapsbank, är detta dock ett tämligen litet problem, då den som hopplöst har kört fast lätt kan hitta en walkthrough som säger vad man ska göra. Man kan dessutom aldrig dö eller få "Game Over", så man behöver aldrig vara rädd för att prova sig fram.
Detta var sannerligen en trevlig guldklimp som jag råkade hitta när jag strosade runt på Steam. Jag hade aldrig hört talas om spelet tidigare, men blev verkligen positivt överraskad. Jag vet att det finns en uppföljare också, som jag antagligen kommer att spela förr eller senare. Rekommenderas varmt till alla fans av genren. Folk som vill ha mycket action och gameplay bör dock leta någon annanstans.
The Longest Journey är ett äventyrsspel av peka-klicka-variant, som utvecklades av den norska studion Funcom. Spelet är 10 år gammalt, vilket märks på grafiken (på den tiden då anti-aliasing var en onödig lyx), men storyn och dialogen räcker gott och väl för att väga upp det. För som i nästan alla äventyrsspel är det just storyn som står i fokus. Man pratar med folk, undersöker platser för att hitta föremål man kan använda med andra föremål, och driver på så sätt handlingen framåt.
Spelets huvudkaraktär är April Ryan, en aspirerande konststudent i en framtidsversion av vår värld där teknologin är framträdande. En dag upptäcker hon dock att det finns en värld till, en värld av magi i stället för vetenskap. April är nämligen en av få som har förmågan att resa mellan världarna, och har fått i uppdrag av ödet att återställa Balansen mellan dem, som nu håller på att kollapsa. Detta är givetvis en kraftig förenkling av handlingen, för storyn är i själva verket både lång och djup, med både mörker och en del humor.
Mycket av spelet bygger på konversationer med andra karaktärer (och det finns många karaktärer). Dessa konversationer brukar vara långa och invecklade, och är för det mesta väldigt välskrivna. Skådespelarna som läser upp dialogen är dessutom skickliga, och replikerna känns autentiska. Jag brukar ofta i såna här spel klicka förbi dialog när jag läst färdigt för jag tycker att det brukar ta för lång tid för karaktärerna att prata klart, men många gånger i det här spelet ville jag höra hela repliken bara för att höra hur den framförts. Den välgjorda dialogen gjorde att karaktärerna blev intressanta och att man tyckte om dem (eller tyckte illa om dem, beroende på karaktären). Många konversationsämnen är även tämligen vuxenorienterade, med både svordomar och sexanspelningar, vilket bidrog ytterligare till "äktheten".
Miljöerna i spelet är välgjorda och varierade, från den ena världens kalla teknologiska korporationsstyrda slum till den medeltidsliknande skogsfyllda magidrypande verklighet på andra sidan. Båda sidor hade dessutom kontraster: även i den teknologiska världen fanns det exempelvis parker och mer "hemtrevliga" områden. Överlag är det en mycket mångfaldig resa, där även rymden och en stad under havet är destinationer. Spelets titel är verkligen rättvisande, för det är en lång resa.
Ett vanligt problem med äventyrsspel är att många pussel brukar vara väl obskyra eller onödigt invecklade, så även här. Det finns ställen där man kan fastna bara för att man inte pratat med just den personen om det ämnet eller hittat just det lilla föremålet. I dagens läge, med Internet och dess ofantliga kunskapsbank, är detta dock ett tämligen litet problem, då den som hopplöst har kört fast lätt kan hitta en walkthrough som säger vad man ska göra. Man kan dessutom aldrig dö eller få "Game Over", så man behöver aldrig vara rädd för att prova sig fram.
Detta var sannerligen en trevlig guldklimp som jag råkade hitta när jag strosade runt på Steam. Jag hade aldrig hört talas om spelet tidigare, men blev verkligen positivt överraskad. Jag vet att det finns en uppföljare också, som jag antagligen kommer att spela förr eller senare. Rekommenderas varmt till alla fans av genren. Folk som vill ha mycket action och gameplay bör dock leta någon annanstans.
fredag, juli 17, 2009
Virushysteri
Det krävs så lite för att folk ska råka i hysteri, i synnerhet när det rör sig om sjukdomar. Politikers roll brukar ofta vara att försöka dämpa hysterier när de uppkommer, men när det gäller influensaviruset H1N1 verkar det som om de är minst lika tokiga själva. Alla ska vaccineras! Kosta vad det kosta vill! Trots att vaccinet är långt ifrån heleffektivt, och biverkningarna inte är klarlagda, och att H1N1 egentligen inte har en högre dödlighet än vilken jävla influensa som helst.
Vart tog förnuftet vägen? Måttfullheten? Ansvaret? Är det verkligen ingen som ifrågasätter om det verkligen behövs massvaccinering av hela befolkningen (vilket även det är osannolikt; man kan aldrig få hela befolkningen att vaccinera sig, i synnerhet inte om det är avgiftsbelagt, vilket verkar vara möjligt på många håll.)
Men så är det visst: blåser medierna upp en storm, sveps alla med, både politiker och gemene man.
Vart tog förnuftet vägen? Måttfullheten? Ansvaret? Är det verkligen ingen som ifrågasätter om det verkligen behövs massvaccinering av hela befolkningen (vilket även det är osannolikt; man kan aldrig få hela befolkningen att vaccinera sig, i synnerhet inte om det är avgiftsbelagt, vilket verkar vara möjligt på många håll.)
Men så är det visst: blåser medierna upp en storm, sveps alla med, både politiker och gemene man.
fredag, juni 26, 2009
Good News and Bad News
Dåliga nyheter: Det svenska rättssystemet håller på att bli genomruttet. Varför kan inte bara bok- och skivförlagen köpa upp våra domstolar officiellt så vi åtminstone slipper låtsas att det är en fungerande rättsstat?
Goda nyheter: Kristdemokraterna vill avskaffa TV-licensen. Kanske det finns hopp om att slippa Radiotjänstens maffiametoder för att driva in pengar för att försörja kanaler som allt färre bryr sig om.
Tråkiga nyheter: Michael Jackson är död. En musikera har gått i graven. Till chock för det mesta av världen, dessutom. Favoritlåten för min del har nog alltid varit Beat It.
Goda nyheter om dåliga nyhter: Det verkar som om branden som härjat i närheten nu är under kontroll. Vi får bara hoppas att det förblir så, och att inga nya blossar upp någonstans.
Goda nyheter: Kristdemokraterna vill avskaffa TV-licensen. Kanske det finns hopp om att slippa Radiotjänstens maffiametoder för att driva in pengar för att försörja kanaler som allt färre bryr sig om.
Tråkiga nyheter: Michael Jackson är död. En musikera har gått i graven. Till chock för det mesta av världen, dessutom. Favoritlåten för min del har nog alltid varit Beat It.
Goda nyheter om dåliga nyhter: Det verkar som om branden som härjat i närheten nu är under kontroll. Vi får bara hoppas att det förblir så, och att inga nya blossar upp någonstans.
fredag, juni 19, 2009
Frågor om mig
Jahaja. Man har visst blivit utmanad med ett litet frågeformulär. Kan jag väl...
1. Hur gammal är du om fem år?
34 år (ugh).
2. Vem var den sista du träffade?
Märklig fråga. Träffar folk gör man ju hela tiden. Nästa!
3. Hur lång är du?
188 cm.
4. Vilken var den senaste film du sett?
Matrix Reloaded
5. Vem ringde du senast?
Ringer inte folk så ofta nuförtiden. Nån kundtjänst, kanske?
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
"O...kay. Thanks?" till Björn som svar på ett annat SMS.
7. Vad är dagens planer?
Fira Midsommar i Tvärskog.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
För kortare ärenden: SMS. För mer invecklade saker: ringa.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
De var gifta fram tills att min mor dog för 5 år sen.
10. När såg du senast din mamma?
Se ovan.
11. Vilken ögonfärg har du?
Gröna.
12. När vaknade du idag?
09.00. Sen slumrade jag i en kvart till.
13. Har du någon gång hittat en katt?
Visst.
14. Vilken är din favoritplats?
Soffan i vardagsrummet. Där har man det som mysigast.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Ehm... Iraks öken under vapeneld? Nä, jag vet inte.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Vem vet? Förhoppningsvis någonstans där jag har ett bra jobb, och kanske familj.
17. Vad skrämde dig som barn?
Jag var som barn tämligen orädd, även om det var en kortare period då jag var hundrädd.
18. Vem fick dig att skratta senast?
Kan inte säga riktigt. Jag skrattar rätt ofta.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Nä, jag har ett par. Jag saknar dock något att spela dem på.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Varför inte BÅDE OCH?
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan. Kläder knölar sig bara när man sover.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
1.
23. Hur många landskap har du bott i?
Svenska landskap? Två, antar jag.
24. Har du någon gång spytt på fyllan?
Har väl hänt. Fast det var länge sen sist.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Oftast går jag med strumpor hemma, om det inte är väldigt varmt.
26. Är du social?
Bara med folk jag känner. I övrigt försöker jag bara vara artig.
27. Vilken är din favoritglass?
Varierar. Chokladglass brukar vara högt i kurs, dock.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Unna mig ett par presenter och sedan lägga resten på vettiga saker och hushållet.
29. Tycker du om kinamat?
Mums!
30. Tycker du om kaffe?
Mums mums!
31. Vad dricker du till frukost?
Se fråga 30.
32. Sover du på någon särskild sida?
Nä, jag vänder mig fram och tillbaka när ena sidan börjar kännas "platt".
33. Kan du spela poker?
Javisst. Jag är hyfsad på det. Jag föredrar Texas Hold'em.
34. Tycker du om att mysa?
Det är väl mysigt? :)
35. Är du en beroendemänniska?
Ganska så, bland annat kaffe och Internet.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Nä.
37. Vill du ha barn?
Det är väl möjligt att det ligger i mina långsiktiga framtidsplaner.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska är mitt andra modersmål.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nä.
40. Föredrar du havet eller en pool?
Pool, såvida det inte är en riktigt vit sandstrand.
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Spel av digitala och analoga slag.
42. Äger du dyra smycken?
Nä.
43. Har du någon gång testat narkotika?
Nä.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
En banan.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Eddie Izzard. Fast jag "känner" ju inte honom personligen... Räknar man personliga kontakter blir det nog Basse.
46. Välj ett ärr på din kropp?
Ärret i pannan jag fick av att trilla ned för en trappa när jag var två år.
47. Vad har du för ringsignal?
Ledmotivet till Battlefield: Heroes.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Nä.
49. Flirtar du mycket?
Nä.
50. Vart togs din profilbild för din blogg?
På en båt när vi var på Korfu.
51. Kan du byta olja på bilen?
Med handledning skulle det säkert gå.
52. Har du fått fortkörningsböter?
Jag har bara haft körkortet i ett par månader, så jag har (lyckligtvis) inte hunnit det.
53. Vilken var den senaste bok du läste?
Stardust av Neil Gaiman.
54. Läser du dagstidningen?
Bara på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nä.
56. Dansar du i bilen?
Nä.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
Lyssnar inte så mycket på radio. Rix-FM kanske?
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Inköpslistan för veckohandeln.
59. När var du i kyrkan senast?
Min mors begravning, tror jag.
60. Vilka personer utmanar du?
Jag bespar dem jag känner detta som en generös present.
Glad Midsommar!
1. Hur gammal är du om fem år?
34 år (ugh).
2. Vem var den sista du träffade?
Märklig fråga. Träffar folk gör man ju hela tiden. Nästa!
3. Hur lång är du?
188 cm.
4. Vilken var den senaste film du sett?
Matrix Reloaded
5. Vem ringde du senast?
Ringer inte folk så ofta nuförtiden. Nån kundtjänst, kanske?
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
"O...kay. Thanks?" till Björn som svar på ett annat SMS.
7. Vad är dagens planer?
Fira Midsommar i Tvärskog.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
För kortare ärenden: SMS. För mer invecklade saker: ringa.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
De var gifta fram tills att min mor dog för 5 år sen.
10. När såg du senast din mamma?
Se ovan.
11. Vilken ögonfärg har du?
Gröna.
12. När vaknade du idag?
09.00. Sen slumrade jag i en kvart till.
13. Har du någon gång hittat en katt?
Visst.
14. Vilken är din favoritplats?
Soffan i vardagsrummet. Där har man det som mysigast.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Ehm... Iraks öken under vapeneld? Nä, jag vet inte.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Vem vet? Förhoppningsvis någonstans där jag har ett bra jobb, och kanske familj.
17. Vad skrämde dig som barn?
Jag var som barn tämligen orädd, även om det var en kortare period då jag var hundrädd.
18. Vem fick dig att skratta senast?
Kan inte säga riktigt. Jag skrattar rätt ofta.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Nä, jag har ett par. Jag saknar dock något att spela dem på.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Varför inte BÅDE OCH?
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan. Kläder knölar sig bara när man sover.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
1.
23. Hur många landskap har du bott i?
Svenska landskap? Två, antar jag.
24. Har du någon gång spytt på fyllan?
Har väl hänt. Fast det var länge sen sist.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Oftast går jag med strumpor hemma, om det inte är väldigt varmt.
26. Är du social?
Bara med folk jag känner. I övrigt försöker jag bara vara artig.
27. Vilken är din favoritglass?
Varierar. Chokladglass brukar vara högt i kurs, dock.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Unna mig ett par presenter och sedan lägga resten på vettiga saker och hushållet.
29. Tycker du om kinamat?
Mums!
30. Tycker du om kaffe?
Mums mums!
31. Vad dricker du till frukost?
Se fråga 30.
32. Sover du på någon särskild sida?
Nä, jag vänder mig fram och tillbaka när ena sidan börjar kännas "platt".
33. Kan du spela poker?
Javisst. Jag är hyfsad på det. Jag föredrar Texas Hold'em.
34. Tycker du om att mysa?
Det är väl mysigt? :)
35. Är du en beroendemänniska?
Ganska så, bland annat kaffe och Internet.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Nä.
37. Vill du ha barn?
Det är väl möjligt att det ligger i mina långsiktiga framtidsplaner.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska är mitt andra modersmål.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nä.
40. Föredrar du havet eller en pool?
Pool, såvida det inte är en riktigt vit sandstrand.
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Spel av digitala och analoga slag.
42. Äger du dyra smycken?
Nä.
43. Har du någon gång testat narkotika?
Nä.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
En banan.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Eddie Izzard. Fast jag "känner" ju inte honom personligen... Räknar man personliga kontakter blir det nog Basse.
46. Välj ett ärr på din kropp?
Ärret i pannan jag fick av att trilla ned för en trappa när jag var två år.
47. Vad har du för ringsignal?
Ledmotivet till Battlefield: Heroes.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Nä.
49. Flirtar du mycket?
Nä.
50. Vart togs din profilbild för din blogg?
På en båt när vi var på Korfu.
51. Kan du byta olja på bilen?
Med handledning skulle det säkert gå.
52. Har du fått fortkörningsböter?
Jag har bara haft körkortet i ett par månader, så jag har (lyckligtvis) inte hunnit det.
53. Vilken var den senaste bok du läste?
Stardust av Neil Gaiman.
54. Läser du dagstidningen?
Bara på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nä.
56. Dansar du i bilen?
Nä.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
Lyssnar inte så mycket på radio. Rix-FM kanske?
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Inköpslistan för veckohandeln.
59. När var du i kyrkan senast?
Min mors begravning, tror jag.
60. Vilka personer utmanar du?
Jag bespar dem jag känner detta som en generös present.
Glad Midsommar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

